Samtiden.com

Du är här

Den lede FI

Feministiskt initiativs två partiledare, Gudrun Schyman och Gita Nabavi, har hållit tal till nationen. Nabavis tal är så utslätat och belamrat med klichéer att det är rena tortyren att lyssna på det. Schymans tal innehåller inga direkta nyheter, men hon är en begåvad politisk räv och behärskar konsten att formulera politiska budskap.
Båda talen visar att det inte kan vara lätt att vara genusfeminist och ledare för ett politiskt parti med en tydlig fascistisk profil.

Gudrun Schyman

Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ. Källa: Wikimedia.

Ett revolutionärt projekt

Revolutionära rörelser baseras på apokalyptiska och manikeiska vanföreställningar och FI är inget undantag.
Om vi får tro Schyman, behövs FI därför att just nu utvecklas samhället åt fel håll. Könsrelationerna i Sverige beskrivs som ett "slagfält". De etablerade partierna beskrivs som "marionetter" som kontrolleras av mörka krafter. De sägs ha lagt "ett rasistiskt raster över hela valrörelsen".
Ett annat problem är att människor inte har förstått att svenskhet är en social konstruktion vilket har fått till följd att nationalismen härjar mer eller mindre fritt.
Politikerna tvingar inte företag att endast fastanställa människor och de tillåter skattebetalarna att behålla alldeles för mycket av sina inkomster. Sverige har mage att hålla sig med ett försvar när pengarna behövs för genusfeministiska jämlikhetsprojekt. Lönebildningen kontrolleras inte av politiker som Schyman och Gita Nabavi och samhället är inte fritt "från alla former av diskriminering".
Eftersom FI är ett i grunden revolutionärt parti antas det dessutom att alla dessa problem hänger ihop. Det går av det skälet inte att avskaffa diskriminering utan att lagstifta om fasta anställningar. Inte heller kan vi garantera människor fasta jobb om vi inte också avskaffar nationsgränserna och det är omöjligt med mindre än att ungdomar som ännu är för unga för att kunna tänka självständigt indoktrineras i genusideologi osv.
Hela samhället måste omskapas. Den genusfascistiska staten ska leda offensiven och Schyman och Nabavi hoppas att få hålla i spakarna.

Gita Nabavi

Gita Nabavi, Feministiskt initiativ. Källa: Wikimedia.

Sverige år 2028

I FI:s Sverige, år 2028, förekommer inga svenskar. Det finns blott människor med rättigheter. Tio år av genusfeministiska "utbildningsinsatser" har medfört att de flesta svenskar har insett att svenskhet endast är en rasistisk social konstruktion. "Antirasistiska grupper … Feministiska grupper, HBTQ-gruppers" långa kamp har gett resultat och den genusfascistiska staten står som garant för denna nya konsensus.
Följaktligen har Sverige avskaffat alla gränser. Nabavi menar att svenskar ska vara tacksamma över att människor vill komma till vårt "karga land". Därför ska Migrationsverket döpas om till Mottagningsverket. I FI:s Sverige är rättigheter inte bundna till en territoriell jurisdiktion. De är universella. Alla som vill och kan ta sig till Sverige är välkomna och när de väl är här har de samma rättigheter som de som har bott här i generationer av det enkla skälet att också medborgarskap är en illvillig rasistisk social konstruktion.
FI:s Sverige är ett samhälle grundat på "tillit", trots att den gemensamma värdegrund som nationen en gång förkroppsligade och som borgade för social sammanhållning har dekonstruerats och ersatts med en kakafoni av inkommensurabla sexuella, etniska och andra identiteter. Det behövs ingen nation, om vi får tro Schyman. Sammanhållning råder i den genusfeministiska utopin därför att "samhälle betyder ju sammanhållning".
Schyman har lärt sig läxan från sina år i den kommunistiska rörelsen. Istället för att säga som det är, att hon är emot marknadsekonomi, klagar hon över "materiell tillväxt". Dessutom: vem bryr sig om utbud och efterfrågan? Inte Schyman. "Det är självklart att en gymnasieexamen från vårdlinjen är lika mycket värd som en från verkstadstekniska linjen".
I FI:s Sverige tillhör människorna den genusfascistiska staten. Med FI får det dekonstruerade svenska folket en välfärd som tar hand om dem "från vaggan till graven". De "privata konsumtionerna" är dock ett problem och ska ersättas av ett "solidariskt samhälle", som om människors inkomster tillhörde FI.
Schyman varnar för en "auktoritär samhällssyn". Hennes partikamrat, europaparlamentarikern Soraya Post, har larmat om samma missförhållande och sagt sig vilja eliminera problemet genom att förbjuda Sverigedemokraterna. Det är naturligtvis skrattretande inkonsekvent. I SCB:s opinionsundersökning för maj månad erhöll SD 18,5 procent av rösterna. FI är så litet att partiet hamnat i gruppen Övriga partier. Där grälar Schyman och Post om 2,9 procent med bland annat Kommunistiska Partiet, Kalle Ankapartiet och Kristna värdepartiet. Om Post får igenom sin åsikt, blir det dock andra bullar. Då ska den sociala konstruktionen "Sverige" förbjudas i lag och alla SD-röster räknas som noll.
På feministiska kallas detta: "kärlek i politiken".

The Blank Slate. The Modern Denial of Human Nature

Frågan om det existerar könsskillnader är numera kontroversiell. Extrema ståndpunkter beskrivs som moderata, medan måttfulla bedömningar avfärdas som politisk extrema. Charles Murray och Richard Herrnstein skälldes för nazism därför att de hade sagt att intelligens är en produkt av interaktionen mellan gener och miljö. Den korrekta ståndpunkten var, förklarade kritikerna, att skillnader i intelligens endast kan förklaras av miljöfaktorer.
I realiteten var det kritikerna som förfäktade en extrem ståndpunkt. Det är förvisso sant att ibland är det korrekt att använda miljöförklaringar. Det faktum att redaktören pratar svenska istället för kinesiska är ett exempel, men det finns sjukdomar som har en uteslutande biologisk förklaring.
Den kanadensiske kognitionsforskaren Steven Pinker försöker i boken The Blank Slate. The Modern Denial of Human Nature (Penguin, 2003) förklara hur det gick till när det blev kontroversiellt att påstå att människan är en biologisk varelse.

The Blank Slate. The Modern Denial of Human Nature

John Locke: människan är en social varelse

Teorin att människan är en social varelse är egentligen tre teorier. Den första teorin beskriver människan som ett oskrivet blad och Pinker spårar den till den brittiske filosofen John Locke.

Lockes hade två motiv: ett kunskapsteoretiskt och ett politiskt.

Lockes första ambition var att visa hur kunskap uppstår. Kunskap är, förklarade han, erfarenhetsbaserad. Människor har olika kunskaper därför att de har gjort olika erfarenheter, inte därför att de är olika i en djupare mening. Kort uttryckt: individen är ett oskrivet blad.

Locke använde denna idé för politiska syften.

Om skillnader mellan individer beror på erfarenheter, måste vi tolerera åsiktsskillnader. Detta nödvändiggör liberal demokrati. Dessutom: om all kunskap är erfarenhetsbaserad, är kyrkans makt baserad på ett problematiskt begrepp: gudsbegreppet. Sist men inte minst använde Locke teorin när han attackerade dåtidens privilegiesamhälle: om människor är olika på grund av olika erfarenheter är adeln och kungafamiljen inte annorlunda än vanliga människor.
Den andra teorin, teorin om den nobla vilden, härrör från Jean-Jaques Rousseau. Rousseau var övertygad om att människor är goda och hjälpsamma till sin natur, men att de fördärvas av samhället. Idéen att sociala problem är defekter hos sociala institutioner, inte individer, härrör från Rousseau.

Den tredje och sista teorin, teorin om spöket i maskinen, formulerades av den franske filosofen Rene Descartes. Descartes menade att kroppen är en maskin som lyder de lagar som fysiken beskriver. Själen är däremot immateriell och antas kunna manövrera kroppsmaskinen och använda den för sina syften. Eftersom själen inte utgör en del av vårt fysiska universum, lyder den inte under fysikens lagar och överlever döden.

Dessa tre teorier är inte logiskt förbundna med varandra, även om det inte är ovanligt att de uppträder samtidigt. Om människan är ett oskrivet blad, är människor jämlika. Om hon är god till sin natur, kan orsakerna till sociala problem hänföras till externa faktorer. Om det finns ett jag och detta jag inte är biologiskt grundat, är människan fri att förändra samhället efter eget huvud. Ingen av dessa teorier har vetenskapligt stöd.

Kognitionsforskning, neurovetenskap, beteendegenetik, evolutionspsykologi

Kognitionsforskningen har visat att även om datorer inte är hjärnor, finns det påfallande likheter mellan dem. På samma sätt som datorer är beroende av program, måste hjärnan ha en immanent struktur om den ska kunna utföra något arbete. Lockes teori beskriver i realiteten en organism som passivt registrerar händelser i omgivningen, men som är oförmögen att göra något med informationen. En individ som är ett oskrivet blad, är som en dator utan mjukvara. Den gör ingenting.
Neurovetenskaplig forskning har demonstrerat att erfarenheter, tankar och annat består av fysiologiska aktiviteter i hjärnan och att vi har goda skäl att anta att när dessa aktiviteter upphör, upphör även personen att existera. Detta underminerar teorin om spöket i maskinen. Inte heller finns det någon del i hjärnan som korresponderar med vår upplevelse av oss själva som ett välavgränsat jag. Kirurgiska ingrepp kan förändra människors upplevelser av sig själva och den omgivande verkligheten. Det är allmänt känt att psykopaters hjärnor fungerar annorlunda än normala människors hjärnor.
Beteendegenetiken har visat att alla personlighetsdrag, däribland intelligens och temperament, är ärftliga. Om gener kan göra oss smarta, välartikulerade, introverta och neurotiska, är vi inte oskrivna blad.
Evolutionspsykologin har visat att människor är designade för bland annat aggressivitet. Detta strider både mot teorin om det oskrivna bladet och Rousseaus teori om den nobla vilden. Antropologisk forskning har bekräftat denna insikt: primitiva stammar ofta är extremt våldsamma.

Frågan är således varför dessa tre teorier är så populära. Varför uppfattas teorier som betonar att människor är produkter av gener och miljö som extrema och varför uppfattas teorier som utan vetenskapligt stöd hävdar att vi enkom är sociala varelser som moderata? Pinkers svar på denna fråga är: rädslor.

Fyra rädslor

Den första rädslan är en rädsla för ojämlikhet. Hur ska vi kunna skapa ett jämlikt samhälle om olikheter är medfödda?
Den andra rädslan beskriver människors oro för att det naturliga urvalet ska vara en amoralisk process. Hur ska vi känna jämställa könen om män inte är designade för monogami? Den tredje rädslan är rädslan för determinism. Hur ska vi kunna förändra samhället om det inte finns ett från den fysiska kroppen autonomt jag?
Den fjärde rädslan handlar om nihilism och baseras på föreställningen om att biologiskt orienterad forskning om människan berövar livets dess mening.

Pinker menar att den första rädslan sammanblandar moral och verklighet. Kampen för rättvisa är en moralisk hållning och har i sig inget med verklighetens beskaffenhet att göra. Människor måste inte vara oskrivna blad för att vi ska kunna bekämpa diskriminering. Det räcker med att vi, så långt som det är möjligt, behandlar varandra som individer. Dessutom: miljöfaktorer är inte kausalt verkningslösa därför att de är miljöfaktorer. Orsaker är orsaker. Charles Murray och Richard Herrnstein hävdade i The Bell Curve att det inte spelar någon större roll om intelligensskillnader beror på gener eller miljö av det enkla skälet att människor är överdrivet optimistiska om möjligheterna att korrigera för miljöinflytanden.
Det är också ett missförstånd att tro att miljöförklaringar skulle vara oförenliga med diskrimineringspolitik. Tvärtom: de som försvarar positiv särbehandling av olika grupper gör det med utgångspunkt i teorin om det oskrivna bladet.
Dessutom är det ett misstag att tro att teorin om det oskrivna bladet nödvändigtvis har goda moraliska implikationer. De kommunistiska folkmorden under förra seklet visade att politiskt massvåld inte alls förutsätter teorier om medfödda olikheter.

På den andra frågan svarar Pinker att även om det är korrekt att evolutionen är amoralisk, innebär det inte nödvändigtvis att människor är amoraliska. Själviska gener måste inte designa egoistiska organismer. Ett skäl är att verkligheten inte alltid är ett nollsummespel. Ofta har vi mycket att vinna på samarbete och ömsesidig respekt. Familjer är organiserade efter kommunistiska principer: av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Hjärnans struktur speglar detta faktum. Människor är designade för att hantera komplexa situationer. Det är sant att vi har mentala fakulteter för aggressivitet och girighet, men vi har också fakulteter för sympati och respekt. Det är skälet till att vi upplever psykopater som annorlunda.

Den tredje rädslan baseras på ett missförstånd. Frihet förutsätter restriktioner. Det blir tydligt när vi befinner oss i valsituationer. Anledningen till att vi måste välja är att våra resurser är knappa. Dessa restriktioner innebär inte att vi inte kan välja. Tvärtom: det är just på grund av att vi är underkastade restriktioner som vi måste välja, väljer och kan hållas ansvariga för våra val.

Den sista rädslan är rädslan för nihilism. Pinker menar att vi måste skilja mellan evolutionär rationalitet och det som är rationellt här och nu. Ur evolutionär synvinkel har människan två syften: hon är designad för att överleva och att reproducera sig. Detta enkla faktum ställer ibland till med problem för människor. En man kan således vara lyckligt gift och ändå uppfatta grannfrun som sexig. Det som upplevs som irrationellt på en individuell nivå kan mycket väl vara rationellt på en evolutionär nivå.

Annie Hall: Rationalitetens olika nivåer.

Könsskillnader

Genusfeminister är övertygade om att könsskillnader är sociala konstruktioner. De anser att könsrelationer är maktrelationer och de betonar konflikter mellan grupper istället för mellan individer.
Om vi håller detta i minnet, blir det lätt att förstå varför genusfeminister motsätter sig forskning om könsskillnader. De är övertygade om att slutsatserna från en sådan forskning endast kan gynna män.

Detta är dessbättre inte sant. Män och kvinnor är förvisso olika. En del skillnader är stora, många är små. Skillnaderna mellan kvinnor är större än skillnaderna mellan kvinnor och män och vice versa. Dessutom: det är inte korrekt att skillnaderna alltid utfaller till männens fördel.

Några exempel.

Kvinnor är fingerfärdigare än män. De är bättre på att läsa kroppsspråk. De stavar bättre och har bättre minne för verbalt överförd information och objekts position i rummet. De håller mer ögonkontakt än män, de ler och skrattar oftare. De lever längre. Det är vanligare med högutbildade kvinnor än med högutbildade män. De flesta läkare är kvinnor. Sju av tio apotekare är kvinnor. Kvinnor dominerar journalistyrket och hela 70 procent av landets psykologer är av kvinnligt kön.
Är forskningen om könsskillnader kanske en patriarkal konspiration? Knappast. Faktum är att det är en forskning som domineras av kvinnor.
Det finns fler problem. Om könsskillnader är produkter av kultur, borde könsskillnader inte vara universellt förekommande. Faktum är dock att de är universellt förekommande. Alla kända samhällen har en könsbaserad arbetsdelning och i alla kända kulturer är män mer aggressiva än kvinnor. Med tanke på att evolutionen är en homogeniserande process är detta inget som vi ska förvåna oss över. Dessutom: om könsskillnader är produkten av naturlig selektion, borde vi finna samma mönster hos andra primater, t.ex. våra närmaste kusiner, schimpanserna, och studier har visat att detta också är fallet.
Genomsnittskvinnan är lika smart som genomsnittsmannen. Likväl har män och kvinnor olika begåvningsprofiler. Studier av matematiskt begåvade ungdomar har visat att det går ungefär 13 pojkar på varje flicka. Omvänt gäller att de flesta lågbegåvade barn är pojkar.
Män och kvinnor har inte endast olika begåvningsprofiler, det existerar även temperamentsskillnader. Kvinnor är mer behagliga (agreeable) än män. De är mer empatiska, samvetsgranna, men inte lika energiska. Män är mindre ordningsamma och mer introverta. Kvinnor är mer entusiastiska, men också mer neurotiska. Män är mer intresserade av idéer, kvinnor är mer kreativa än män.

Slutord

Könsskillnader är inte abstrakta, de är biologiskt grundade och medför att män och kvinnor ofta gör olika livsval. Om människor varierar med avseende på förmågor och temperament, är det osannolikt att den statistiska fördelningen av män och kvinnor på olika yrken ska bli jämn.
En jämlikhetspolitik som inte respekterar biologiskt grundade könsskillnader, är problematisk av flera skäl.
Ett skäl är att den kan leda till ineffektivitet när människor anställs eller tilldelas utbildningsplatser på andra grunder än kompetens. Den kan medföra omvänd diskriminering av män och att kvinnors kompetens ifrågasätts. Det är ingen tillfällighet att det på svenska universitet talas om "kvinnlig meritering".
En jämlikhetspolitik som baseras på teorin om det oskrivna bladet respekterar heller inte människors val, inte minst kvinnors val. Det är verkliga män och kvinnor, inte abstrakta könskategorier, som tvingas bära kostnaderna för en orealistisk jämlikhetspolitik. Pinker menar att genusfeminister behandlar kvinnor som om de vore laboratorieråttor: de ska i rättvisans namn ägna sig åt sådant de ofta inte vill syssla med.

Är svensk feminism fascistisk? Del II

Om vi ska förstå fascismens natur, måste vi studera dess syn på staten. Det är först efter det att vi har gjort det som vi kan besvara vår fråga.

Feminism

Foto: b0red.

Mussolini: Vad är fascism?

Utgångspunkten för vårt resonemang är Mussolinis definition av fascismbegreppet:

Everything in the State, nothing outside the State, nothing against the State.

Mussolini säger två saker.

För det första: staten ska kontrollera allt. Allt i staten, inget utanför staten.
För det andra: opposition mot staten ska elimineras.

"Fascism" refererar inte till ett tillstånd. Begreppet redogör för till en ambition. Det uttrycker en vilja att maximera statens makt.
Ett politiskt parti är därför inte fascistiskt eller icke-fascistiskt. Det kan vara icke-fascistiskt, men också mer eller mindre fascistiskt.
Fascism uttrycker en ambition att expandera statens kontroll över samhället. Nästa fråga är därför hur fascismen rättfärdigar expansionen av statens makt.

Den nödvändiga krisen

Mussolini var inspirerad av den franske filosofen George Sorel. Sorel menade att revolutionära rörelser behöver en myt. Det som gjorde Sorel originell var hans tes att denna myt inte måste vara sann. Det viktiga är att den mobiliserar människor till handling och den kan endast göra det om den beskriver en pågående eller förestående kris.

Den genusfeministiska myten

Man kan förstå varför många fascister hade en dystopisk syn på samtiden. Fascismen växte, trots allt, fram i efterdyningarna till första världskriget. Modern feminism har en helt annan utgångspunkt. Feministerna i FI lever i ett av världshistoriens rikaste och mest jämställda samhällen och ändå upplever de att de är utsatta för en massiv, patriarkal konspiration. Det är något helt annat.
Hela samhället ska omstruktureras. Inget får skonas. Det privata är politiskt. De mest bagatellartade företeelser, däribland trafikskyltar, parkeringsplatser omgivna av buskar och alldagliga ord som "mamma", "pappa" och "folktandvård" anses dölja de mest hårresande sammansvärjningar. Till och med trumpetspel uppfattas som så kontroversiellt att det måste utredas av en skattefinansierad genusvetare. I denna märkliga värld är bilar mordvapen och snöplogning av vägar exempel på mansvälde.
Denna dystopiska bild av det svenska samhället är FI:s myt. Det är med dess hjälp som partiaktivisterna tolkar sociala fenomen och mobiliserar varandra till politisk kamp.

Fascism, genusfeminism och folk

FI är ett identitetspolitiskt parti. Identitetspolitiken är lika central för FI som arbetsvärdeläran är för kommunister. Identitetspolitiken har också sina rötter i marxismen. Arbetarklassen är en grupp och dess position i produktionsprocessen determinerar dess perspektiv på verkligheten.
I kommunismen var arbetarklassen och allierade klasser folket, resten var fiender till folket. I den genusfeministiska ideologin är folket en betydligt mer differentierad grupp, men precis som i marxismen hämtar de olika aktörerna styrka, kunskaper och identitet från den grupp som de tillhör. På samma sätt som den kommunistiska ideologin syftade till att ena folket mot folkets fiender, ska teorin om intersektionalitet ena det av patriarkatet splittrade folket till kamp mot könsmaktsordningen.

Vi ser här tydliga likheter mellan genusfeminism och fascism.

Även fascismen är identitetspolitisk. Dess utgångspunkt är ett söndrat folk. Folket består av individer och det antas att folket och det i folket ingående individerna har intressen. Det antas också att det finns konflikter mellan egenintressen och allmänintressen. Egenintressen underminerar allmänintressen. Kapitalismen är ett exempel. Den befordrar individualism. Följaktligen leder den till en atomisering av samhället eller ett underminerande av allmänintressen och detta antas alienera individerna.
Varför leder individualism till alienation? Svaret är att autentiska relationer endast kan existera i ett kollektiv. Det är där som individen finner gemenskap, social identitet och nödvändiga kunskaper. Det är i denna mening som fascismen är identitetspolitisk. Den fascistiska statens uppgift är att uttrycka och försvara allmänviljan eller folkviljan. I den sanna folkgemenskapen existerar ingen alienation och motsatser som individualism/kollektivism, frihet/enhet är upphävda i en harmonisk syntes.
Det är ett samhälle i vilket människor handlar på samma sätt och tänker samma tankar, men de gör det av fri vilja. Konflikten mellan individuell frihet och statligt tvång är upphävd.

Den genusfascistiska staten

Hur vill genusfeministerna uppnå det politiska målet? Svaret är inte oväntat: genom att stärka staten. Staten ska kanalisera den av patriarkatet undertryckta folkviljan och transformera samhället i genuspolitisk riktning.
Om staten är medlet, är kontroll över utbildningssystemet huvudmålsättningen. Eftersom kollektivism betraktas som mer värdefullt än individualism, blir ideologisk konformitet inte endast nödvändigt, utan också något eftersträvansvärt. Det är genom kontroll av utbildningssystemet som den fascistiska politiken ska implementeras.
FI vill använda statsmakten för att genomföra genusideologin i utbildningssystemet: alla barn, från förskola och uppåt, ska indoktrineras i den nya ideologin och alla som arbetar med barn och ungdomar ska reformeras fortlöpande genom fortbildning.
Förskola och fritidshem ska "genomsyras av normkritisk pedagogik". Könsmaktperspektivet ska vara obligatoriskt på gymnasiet. FI vill ha "en total översyn av resurstilldelningssystemet för högre utbildning ur ett könsmaktsperspektiv" med målet att den högre utbildningen "genomsyras" av denna teori. Utbildningen av lärare och rektorer ska ha ett obligatoriskt moment som innehåller könsmaktsperspektivet. Vuxenutbildningen är inte undantagen:

Staten måste ta initiativ till ett bildningsarbete som synliggör könsmaktsordningens uttryck och hur den samverkar med andra maktordningar, så som strukturell rasism och heteronormativitet.

När den genuspolitiska ideologin genomsyrar samhället antas det att människor kommer att göra det som staten kräver av dem av fri vilja. Motsättningen mellan individualism/kollektivism, frihet/enhet har därmed övervunnits och ersatts av en harmonisk syntes. Det utopiska, genusfeministiska samhället är därmed på plats. Allt i staten, inget utanför staten, inget emot staten.

Slutord

Feministiskt initiativ är inget politiskt hot. I en nyligen genomförd opinionsmätning lyckades partiet skramla ihop 1, 5 procent. Det är naturligtvis oroande att politisk extremism kan samla nästan två procent av väljarna, men det räcker inte för att nå riksdagen. I likhet med riksdagskommunisterna är FI beroende av socialdemokraterna för att dess politik ska få genomslag.
Under 70- och 80-talet var det inte ovanligt att feminister sade att fler kvinnor i politiken skulle leda till andra politiska prioriteringar. Kvinnor sades nämligen vara annorlunda än män. Fler kvinnor skulle göra ett mjukare samhälle möjligt.
Svensk genusfeminism har visat att det inte är riktigt så enkelt.
Med Feministiskt initiativ har Sverige fått ett politiskt parti med tydlig fascistisk profil. Det faktum att det är ett kvinnodominerat parti som saluför sin politik i antifascistiska termer bör inte få dölja detta faktum.

Är svensk feminism fascistisk? Del I

Feministiskt initiativ (FI) är ett nytillskott i svensk politik. Partiet beskriver sig som feministiskt, antirasistiskt och demokratiskt. Frågan är var på den politiska skalan som vi hittar partiet.

Feminist

Foto: Pixabay. Källa: b0red.

Konservativt eller liberalt?

FI är inget konservativt parti. Det räcker med en snabb blick i partiprogrammet för att avfärda den misstanken. FI använder förvisso inte ordet "revolution", men partiets målsättning är likväl en omfattande omstrukturering av samhället.
Är FI:s aktivister liberaler? Nej, det är de inte. Liberaler lägger emfasen på individen. FI:s grundare kom från den socialistiska och kommunistiska vänstern. Marxister pratade om klass, FI är en identitetspolitisk rörelse. Kollektiven har blivit fler, inte färre.

Är FI ett vänsterparti?

FI är utan tvekan ett vänsterparti. Faktum är att om man hade avidentifierat FI:s och Vänsterpartiets partiprogram och sedan blandat dem, hade man upptäckt att de är lika till förväxling.
Det finns dock fler skäl att anta att FI är ett vänsterparti.
Ett skäl har vi redan nämnt: partiets grundare kommer från den socialistiska och kommunistiska vänstern.
En annan metod är att granska partiprogrammet. Man finner då att FI förespråkar klassisk vänsterpolitik. Man vill bygga ut den offentliga sektorn. Gamla skatter ska höjas, nya införas. Vinster i välfärden ska förbjudas. Människors valfrihet ska inskränkas därför att det leder till ojämlikhet.
Ytterligare en möjlighet är att studera materialet från den nyligen avslutade partikongressen. Ingen feminism utan antikapitalism är namnet på en motion. Under rubriken Vår syn på ekonomi kan vi läsa följande:

Därför är kapitalism inte bara omoraliskt utan också ekonomiskt ohållbart då vinstkrav utan sådd försätter systemet i återkommande ekonomiska kriser.

Vidare:

Rätten till bostad, arbete, utbildning och hälsa är beroende av klass, ras, kön och nationell tillhörighet. Det är en historisk snedvridning av resurser som vi vill åtgärda med antikapitalism, antirasism, feminism och antikolonialism.

I motionen Visionär autonomi och pragmatisk parlamentarism sägs följande:

Var gång kapitalismen försätter sig själv i en ekonomisk kris garanterar systemet sin fortlevnad genom att spela på främlingsfientligheten.

En annan motion, Skapa en tankesmedja med uppgift att fördjupa våra kunskaper i ekonomisk vetenskap och filosofi, slår fast att "Samhället är idag kapitalismens gisslan".
Fem partimedlemmar uppmanar partiet att utreda "hur vi uttryckligen i vårt partiprogram kan anse oss även vara socialister i ekonomiska frågor och hur vi kan formulera vår egen socialism kopplat till kampen för global ekonomisk jämlikhet och intersektionalitet".
Det faktum att socialister och kommunister inte ser något problem med att vara medlem i partiet indikerar att det är ett vänsterparti.

Är FI ett socialistiskt eller kommunistiskt parti?

Vad innebär det att FI är ett vänsterparti?
Det finns goda skäl att anta att FI inte är ett renodlat socialistparti. Socialister betonar inte endast kampen mellan arbetarklass och borgarklass, klasskampen anses också vara central därför att det är den som ska bereda vägen för det socialistiska samhället. FI:s samhällsanalys är intersektionell. Partiet förnekar inte att det pågår klasskamp, men det betraktar klasskampen som en av många kamper i samhället.
Inte heller är FI ett kommunistparti. Ett minimivillkor för att kalla sig "kommunist" är att man anser att staten ska äga produktionsmedlen. Det är sant att kommunister säger att arbetarna eller folket ska äga produktionsmedlen, men när denna teori har operationaliserats, dvs. översatts till praktisk politik, har det inneburit statligt ägande. FI förordar förvisso förstatliganden, men inte planekonomi av östeuropeiskt snitt.

Fascism och socialism

Ytterligare en möjlighet är att FI är en fascistisk rörelse. Problemet med denna teori är att den förefaller kollidera med en annan bedömning: den som sade att FI är ett vänsterparti.
Denna motsättning mellan fascism och socialism baseras emellertid på en optisk illusion: det faktum att fascister och socialister historiskt sett har bekämpat varandra. Det är lätt att glömma bort att kommunister slogs inbördes under hela 1900-talet, men att ingen utomstående betraktare någonsin kom på idén att skilja mellan äkta och förmenta kommunister. Kommunister är kommunister.
Den fascistiska ideologin växte fram ur debatter mellan marxistiska teoretiker. Den fråga som de försökte lösa var varför arbetarklassen inte gjorde uppror mot kapitalismen. Detta var inte blott en retorisk frågeställning. Marxismens framtid stod på spel. Marx hade, trots allt, förutspått kapitalismens kollaps.
Frankfurtskolan menade att marxismens svaghet var dess avsaknad av psykologisk analys. Därför ville man kombinera Marx' analys av kapitalismen med Freuds psykoanalys.
Lenins svar var att kapitalismen mutade arbetarklassen med de så kallade superprofiter som imperialism och kolonialism hade möjliggjort.
Mussolini var en av Italiens mest kända marxistiska teoretiker och hans slutsats var att nationen är marxismens akilleshäl. Marx hade sagt att klasstillhörighet trumfar alla sociala band. Mussolini menade att Marx hade fel på denna punkt. Verkligheten hade tvärtom visat att nation trumfar klass. Människor bryr sig mer om fosterlandet än sin klasstillhörighet. Mussolini sade sig ha lärt det i skyttegravarna under första världskriget. Hans slutsats var därför att människor endast kan vinnas för socialismen om socialismen är ett nationellt projekt. Nation plus socialism är lika med nationalsocialism.

Nationalism och internationalism

En möjlig invändning är att fascismen bröt med socialismen när den blev nationalistisk. Detta är knappast med sanningen överensstämmande.
Det är förvisso sant att fascismen var nationalistisk, men nationalism är inget som särskiljer fascismen från dess rivaler på vänsterkanten. Socialister och kommunister har alltid reagerat med starka nationella känslor när de har upplevt sig hotade av imperialism. Det är lätt att glömma bort att vänstern var extremt nationalistisk under 60- och 70-talet. Listan på nationella befrielserörelser som stöddes av den svenska vänstern var periodvis nästan lika lång som kinesiska muren. Affischer med Fidel Castro prydde de kommunistiska partiexpeditionerna. Ingen brydde sig om att Castro hade sagt: "Fosterlandet eller döden!". Det var politiskt korrekt att vara kommunistisk nationalist.

Vad kan vi säga om internationalismen? Socialister och kommunister var ju organiserade internationellt.

Faktum är att Europas fascister inte var annorlunda i det avseendet. På initiativ av Mussolinis regering hölls en konferens i Schweiz år 1934 under vilken europeiska fascister diskuterade möjligheten av en universell fascism. Fascisterna uppfattade sig, liksom kommunisterna och socialisterna, som medlemmar av en transnationell rörelse och syftet med kongressen var att formalisera detta band. På samma sätt som kommunisterna i Tredje internationalen och socialisterna i Socialistinternationalen arbetade för en kapitalismfri värld, hoppades Europas fascister att ett framtida fascistiskt Europa skulle dominera andra kontinenter på det sätt som romarriket hade dominerat den antika världen.

FI och nationsstaten

Hur ser FI på nationsstaten? Vill FI avskaffa Sverige? Svaret på den frågan är: nej. Åtminstone inte i dagsläget. FI är tvärtom skeptisk till överstatlighet med motiveringen att det hotar vår nationella demokrati. FI har öppet kritiserat olika transnationella institutioner och ifrågasatt den centralisering av makt som pågår inom EU. Man försvarar EU:s subsidiaritetsprincip, den regel som säger att EU endast ska besluta när medlemsstaterna inte kan göra det. FI eftersträvar "internationellt samarbete", dvs. mellanstatligt samarbete mellan nationsstater.
Detta kan verka märkligt med tanke på att FI också förespråkar fri invandring.
I realiteten finns det dock ingen motsättning mellan FI:s försvar av Sverige och partiets immigrationspolitik. För FI är Sverige inte en kulturell entitet. FI förnekar inte Sveriges existens, men ser heller inte massinvandring som ett hot mot Sverige av det enkla skälet att FI inte erkänner existensen av en genuin svensk kultur. För feministerna i FI är Sverige endast en landmassa som omges av ett onödigt högt stängsel bakom vilket sexister och rasister härjar mer eller mindre fritt.

Nästa artikel

Östeuropéer brukade beskriva sina regimer som "Röd fascism". Det som man syftade på var den kommunistiska staten. För att förstå fascismen måste vi således granska dess syn på staten. Det är en politisk rörelses syn på staten som gör den mer eller mindre fascistisk.

Scientology: A to Xenu

Denna recension har en delvis originell bakgrund. Redaktören har aldrig varit intresserad av scientologi utan betraktat rörelsen som en av många organisationer som försöker mjölka godtrogna människor på deras besparingar.
För drygt ett år sedan började en privatperson filma scientologianläggningar i västra USA. Eftersom det handlar om inhägnade områden, ofta bevakade med sofistikerad utrustning var det ingen enkel uppgift.
Angry Thetan använde en drönare i prisklassen 17 000–20 000 kronor. Resultatet blev häpnadsväckande bra.
Det var efter att ha noga studerat bilderna från de olika anläggningarna som redaktören bestämde sig för att fördjupa sig i ämnet. Detta är alltså upphovet till inköpet av Kindle-versionen av Chris Sheltons Scientology: A to Xenu (Graphic Works, 2015).

From A to Xenu

En veteran inom rörelsen

Chris Shelton var medlem i Scientologikyrkan i 27 år. Han tillhörde den administrativa delen av Sjöorganisationen i 17 år. Sjöorganisationen utgör kyrkans elit och styr rörelsen.
Shelton lämnade kyrkan år 2012 och är nu en av dess mest vokala kritiker. I denna genomgång ska vi inte fokusera på Sheltons karriär i scientologikyrkan, utan istället försöka beskriva scientologins världsbild.

Dianetik

L. Ron Hubbards mest kända bok, Dianetics: The Modern Science of Mental Health, publicerades 1950. Hubbard beskrev dianetiken som en vetenskapligt grundad psykoterapi. Han förklarade att han hade upptäckt en av forskningen dittills förbisedd del av den mänskliga hjärnan: den reaktiva delen och hävdade att den lagrade engram. Engram är minnen av traumatiska händelser i det förflutna. Dianetiken beskrevs som en slags regressionsterapi med vars hjälp individen skulle kunna återuppleva de traumatiska händelserna och det antogs att detta skulle medföra att engrammen konverterades till vanliga minnen och att de, av det skälet, förlorade sin destruktiva makt över personen. En individ som, på detta sätt, hade frigjort sig från alla engram, sades ha uppnått ett tillstånd benämnt Clear.
Dianetics var en enorm kommersiell succé. Hubbard spenderade dock mer än han drog in och när den värsta uppståndelsen hade lagt sig, hamnade han på ekonomiskt obestånd. Två år efter publiceringen av Dianetics tvingades Hubbard i konkurs. Konkursen var dock inte hans enda bekymmer. Han hade också myndigheternas ögon på sig. I Dianetics hade Hubbard hävdat att att en person som har uppnått Clear är immun mot förkylningar, astma och cancer. Detta var naturligtvis nonsens och flera scientologer arresterades av polis för att praktisera läkarvetenskap utan licens.

Scientologikyrkan

Efter konkursen insåg Hubbard att han var tvungen att lösa två problem. Det första var ekonomiskt. Dianetics var förvisso en kommersiell succé, men penninginflödet var knappast konstant. Dessutom var myndigheterna ett ständigt återkommande problem.
Hubbard insåg att lösningen på dessa problem var att skapa en religion. Det skulle lösa det ekonomiska problemet. Kyrkor har rätt att ta emot så kallade donationer och de betalar mycket lite skatt. En annan fördel var att det skulle bli svårare för Livsmedels- och läkemedelsmyndigheten eller FDA att komma åt kyrkan.
År 1954 var scientologikyrkan på plats. De amerikanska myndigheterna var dock inte överdrivet imponerade och i januari 1963 stormades kyrkans anläggning i Washington av poliser som beslagtog böcker och elektropsykometers eller e-meters. Hubbard svarade med att stämma staten. Den legala processen drog ut på tiden och det dröjde till 1973 innan domen föll.
Domen var mixad.
Domstolen accepterade Hubbards definition av scientologin som en religiös rörelse och konkluderade att kyrkans egendomar hade exproprierats på felaktiga grunder. Domstolen ställde sig dock bakom Livsmedels- och läkemedelsmyndighetens kritik av kyrkans påstående att e-metern har en medicinsk funktion och beordrade kyrkan att förse alla e-meters med en klisterlapp som upplyste eventuella Pre-Clears om att apparaten saknade just detta.

Kosmologi: incident 1 och 2

Dianetics föregick scientologin, men är idag en integrerad del av den scientologiska doktrinen. Scientologins produkt kallas "The Bridge to Total Freedom" och består av ett kurser i olika ämnen. Kurserna är av varierande längd och blir allt dyrare ju längre man kommer. Den näst sista kursen lär kosta över 70 000 dollar.

Scientologikyrkans kursutbud har två uttalade målsättningar

Den första är att hjälpa individen att uppnå Clear. Detta mål beskrivs i Dianetics. Shelton säger att de flesta scientologer inte når längre än Clear. Det finns flera skäl till detta. Tillgången till kurser varierar beroende på var man är bosatt. Grundkurser levereras av så kallade missioner och kyrkor, ibland kallade orgs. De mer avancerade kurserna, de så kallade OT-kurserna, kräver att man besöker en så kallad Avancerad org och det finns inte många sådana i världen. Europa har två, tre stycken. OT-nivå sex och sju ges endast på det kyrkans spirituella högkvarter i Florida och den sista kursen, OT 8, ges endast på kyrkans fartyg, Freewinds, i Karibien.
Den andra målsättningen är att hjälpa individen att hantera konsekvenserna av det som Hubbard kallar "incident 2".
En av scientologins centrala idéer är att människan är en andlig varelse, men till skillnad från kristna använder scientologer ordet "theta" istället för "själ". Thetas har alltid existerat. Det är inget som människor föds med. Tvärtom. När ett barn föds, kommer en theta att bosätta sig i barnets kropp och när samma person dör kommer thetan att lämna kroppen, uppsöka ett nyfött barn och bosätta sig i dess kropp. Hubbard sade att även om theta alltid har existerat, har inte vårt fysiska universum alltid existerat. Före uppkomsten av vårt fysiska universum levde alla theta i egna separata thetauniversum.

Hubbard sade att Incident 1 inleddes med ett klappande ljud. Därefter fylldes alla individuella thetauniversum av ett starkt ljus. Efter det hördes trumpetspel och när konserten var över hördes ytterligare några klappande ljud. Sedan blev allt becksvart. När mörkret lyfte befann sig alla thetas i vårt fysiska universum och alla dörrar tillbaka var stängda.

Efter det kommer incident två. Det är här som berättelsen om Xemu eller Xenu kommer in i bilden.

För 75 miljoner år sedan var jorden, då kallad Teegeack, en del av en intergalaktisk federation som styrdes av den onde Xemu. Hubbard säger att Xemu löste ett överbefolkningsproblem genom att lura triljoner människor att de hade problem med sin inkomstdeklaration och att de därför måste besöka närmaste skattekontor. Väl där övermannades de av Xemus medhjälpare, sövdes ner och transporterades till Teegeack med rymdskepp. De lastades av i närheten av vulkaner och dödades genom att Xemus män släppte ner vätebomber i vulkanerna och detonerade dessa.
Hubbard skriver att den påföljande explosionen inte endast dödade alla människor, den slungade också ut deras thetas i luften. Xemu fångade in alla thetas med elektroniska nät, körde dem till gigantiska biografer där han tvingade dem att se på bisarra filmer och bilder i drygt en månad.
Hubbard menade att allt det som vi moderna människor ser och upplever är resultatet av denna kosmiska hjärntvätt. Scientologer är övertygade om att vi lever på en fängelseplanet, att det endast är scientologer som förstår detta och att endast scientologin kan befria mänskligheten. Shelton har sagt att scientologer älskar filmer som The Matrix av just detta skäl.
Därefter släpptes alla thetas ut ur biograferna för att sedan i miljontals år vandra omkring på Teegeack i ett förvirrat tillstånd och utan mål.
Xemu störtades sedermera från makten, dömdes till livstids fängelse och stängdes in i en cell vars väggar och dörr hålls på plats av ett evighetsbatteri. Den intergalaktiska federationen återhämtade emellertid sig aldrig från massakern, utan dog mer eller mindre ut.

Hubbard menar att när människan sedermera dök upp på jorden, invaderades hennes kroppar av alla dessa hemlösa och svårt traumatiserade thetas och detta är orsaken till att vi människor har så många problem.
Syftet med OT-nivåerna är att befria individen från alla dessa vilsna thetas. En vanlig scientologisession involverar två personer: den så kallade auditören och en PreClear eller Clear. På OT3 ska individen auditera sina thetas på egen hand. Han eller hon har en e-meter och håller i de två aluminiumburkarna och kommunicerar på telepatisk väg med sina thetas. På samma sätt som dianetiken ska befria en PreClear från engram, ska individen under en OT-session rehabilitera de thetas som har bosatt sig i hans eller hennes kropp från det trauma som incident ett och två innebar. När de väl är rehabiliterade, kommer de att lämna individens kropp.
Detta är OT3.
Efter OT3 kommer OT4, 5 6, 7 och 8. OT8 kallas "Truth Revealed" eftersom det är på denna nivå som sanningen med stort s uppdagas.
Vilken är då denna sanning?
Sanningen är att du nu är du. För första gången, skulle Hubbard säga. Befriad från alla engram och kroppstheta är du för första gången dig själv.
Du är också minst en miljon fattigare, men det är en helt annan sak.
Shelton säger att vanliga scientologimedlemmar ofta inte har en aning om Xemu och de som känner till berättelsen om den intergalaktiska massmördaren, låtsas som att de inget vet. Skälet är att scientologer tror att OT-nivåerna innehåller kunskaper som är så farliga att om man konfronteras med dem oförberedd, kommer man, med stor sannolikhet, att dö.

Inte en kult bland andra

Intresset för Scientologikyrkan har alltid varit stort. Detta är en smula paradoxalt därför att scientologin är en försvinnande liten rörelse. Idag uppskattas rörelsen omfatta kanske 25 000 människor.
En annan paradox är att trots att kyrkan är mycket liten, är den stenrik. Det finns flera skäl till det. Ett skäl är att medlemmar i Sjöorganisationen arbetar i det närmaste gratis. Ett annat skäl är att kyrkan tar rejält betalt för sina tjänster. Dessutom har organisationen upprepade gånger reviderat sitt kursmaterial med följden att medlemmar och privatpersoner har nedgraderats och tvingats att gå om många kurser på egen bekostnad. Ett tredje skäl är att kyrkan har varit mycket framgångsrik att få donationer.
Det kanske viktigaste skälet är att Scientologikyrkan är klassad som religion. Kyrkor betalar mycket lite skatt i USA.
Detta är märkligt inte minst därför att scientologin marknadsför sig som religiöst neutral. När scientologer har kyrkomöte ber de heller inte till Gud fader, istället lyssnar de på föreläsningar om eller av Hubbard. För scientologer handlar allt om grundaren Ron Hubbard.
Varje kyrka har ett fullt utrustat kontor som ska användas av Hubbard den dag som han återvänder. Detta kan verka underligt, men det blir begripligt om man betänker att scientologer är övertygade om att människan är en andlig varelse, en theta. Scientologer tror att Hubbard kommer att återvända och ta makten över kyrkan.
För att underlätta för Hubbards theta att hitta hem, har kyrkan byggt hus åt honom på olika håll i västra USA och vid dessa hus ristat in kyrkans symboler i marken. Eftersom man antar att Hubbard kommer att komma till jorden från rymden, har man gjort dessa symboler så stora att de kan ses mycket långa avstånd.
Efter Hubbards död år 1986 har kyrkan också köpt upp mark och på dessa byggt underjordiska valv som ska kunna motstå kärnvapenattacker. I dessa valv förvarar kyrkan Hubbards samlade verk. Hubbards böcker, föreläsningar och övriga skrifter har etsats in på metallplattor som skyddas i skåp av titan. Anläggningarna sköts och bevakas av Sjöorganisationen.

I denna video gör drönaren ett besök i Trementina, New Mexico där kyrkan håller på att färdigställa en av många underjordiska bunkrar.

Sjöorganisationen

När Scientologikyrkan kritiseras för att lura människor på pengar är det missionerna och kyrkorna som åsyftas. När kyrkan kritiseras för brott mot mänskliga rättigheter är det villkoren för dess anställda i Sjöorganisationen som kritikerna har i åtanke.
Shelton var medlem i kyrkan i 27 år. De sista 17 åren tillbringade han i Sjöorganisationen. Sjöorganisationen är kyrkans hårda kärna. Dess medlemmar har skrivit på ett kontrakt som förpliktigar dem att tjäna den scientologiska saken i miljarder år.

Chris Shelton

Chris Shelton. Källa: https://mncriticalthinking.com/mission-statement/

På det internationella högkvarteret i Hemet, Kalifornien, lever flera hundra Sjöorganisationsmedlemmar under kollektiva former. Privata ägodelar är mer eller mindre bannlysta. Mobiltelefoner är inte tillåtna. Tillgång till internet är förbehållet områdesledningen. Området har ett telefonisystem som endast kan användas för intern kommunikation. Externa samtal kan endast göras från speciella platser och kräver tillstånd.
Inkommande och utgående post censureras.
Resor ut ur området kräver tillstånd och Sjöorganisationsmedlemmar får aldrig lämna området ensam.
Sjöorganisationsmedlemmar arbetar 16 timmar om dagen, ofta mer. Lönen är på drygt 50 dollar i veckan före skatt.
Organisationen är hierarkisk. Underordnade måste tilltala överordnade med ordet "sir". Man har militära grader och går omkring i uniform. Kapten är den högsta graden och innehas av kyrkans ledare och Sjöorganisationens överhuvud David Miscavige.
Området är omgivet av höga stängsel. Rörelsedetektorer avslöjar vad som händer i perimetern. Alla är förpliktigade att hålla ett vakande öga över alla andra. Att inte rapportera Sjöorganisationsmedlemmar som t.ex. har uttalat sig förmenande om COB, som Miscavige kallas, är ett brott och bestraffas hårt.
Det så kallade "hålet" är områdets fängelse. Existensen av hålet blev känt efter det att rörelsens ledare år 2004 hade isolerat dussintals av kyrkans administrativa ledning i två byggnader på området. Byggnaderna förseglades och vakter såg till att ingen kunde lämna den. Fysiskt våld och tortyr ägde rum under så kallade bekännelsesessioner. En del människor hölls inlåsta i flera år. Shelton skriver att han tillbringade tre år i denna bestraffningsgarnison, det som kallas The Rehabilitation Project Force eller RPF.

Mot undergången

Fram till år 2008 var kyrkan fruktad av sina kritiker. Hubbard hade instruerat kyrkan att aldrig slösa energi på försvar, utan att alltid gå till attack.
Under Operation Snow White infiltrerade scientologer över hela USA federala myndigheter i syfte att förstöra dokumentation som var scientologirelaterad.
Kyrkan stämde Time Magazine för ett reportage med titeln "Scientology – The Cult of Greed". Time vann i domstol efter domstol, men räkningen slutade på åtta miljoner dollar. Följden blev att reportage om scientologikyrkan blev allt sällsyntare.
Mest känd är kyrkan för sina attacker mot enskilda personer. Vi har anledning till att återkomma till detta ämne i en senare artikel.
Allt skulle dock förändras år 2008. Under en ceremoni hade skådespelaren Tom Cruise förärats en medalj för sin insats för kyrkan och efteråt spelade man in en film med Cruise sittandes i en soffa där han på ett minst sagt bisarrt sätt förklarade hur förnämlig kyrkan är och hur moraliskt överlägsna scientologer är vanliga människor, det kyrkan kallar "wogs". Videon kom på villovägar och hamnade i journalisten Mark Bunkers ägo. Bunker publicerade den på sitt YouTube-konto. När Bunker mottog hot som var relaterade till videon, blev han nervös och tog bort den. Hackergruppen Anonymous trodde att det var kyrkan som hade censurerat Bunkers konto och gick till frontalangrepp.
Efter den dagen var inget sig likt. Det visade sig snabbt att kyrkans strategi förutsatte väl definierade fiender och att den föga hade att sätta emot när kritikstormen bröt ut på nätet. Numera har media och privatpersoner inget att frukta från Scientologikyrkan. Kyrkan har dock inte endast misslyckats att anpassa sig till Internet, om vi får tro Shelton har den inte förändrats överhuvudtaget. Skälet är Ron Hubbard. Även om Miscavige skulle vilja förändra kyrkan, kan han inte göra det. Hubbard lämnade efter sig mycket detaljerade instruktioner som hur kyrkan ska styras. Inget ämne var för litet för att intressera honom. Det är skälet till kyrkans rigiditet. Kyrkan har också skrämt i väg större delen av sina organisatoriska talanger. Kyrkan säger sig expandera och det är sant att man köper upp ständigt nya byggnader och renoverar dessa, men det är av skattetekniska skäl som man gör det. Efteråt står lokalerna tomma. Idag styr Miscavige kyrkan ensam och med järnhand.

Tiotusenkronorsfrågan

Den fråga som människor ställer sig är om Hubbard verkligen trodde på allt han sade. Svaret på frågan är nej och ja. Hubbard förklarade för dokumentärfilmaren Charlie Nairn att det var behovet av pengar som var det primära motivet, men att han också fascinerades av hur enkelt det var att lura intelligenta människor att bli troende scientologer.
Hubbard förändrades dock över tid. Mot slutet av sitt liv var han övertygad om att han verkligen hade upptäckt något revolutionerande och tillbringade en stor del av sin tid på sin ranch utanför Creston med att rehabilitera sin kroppsthetas.

I denna video besöker drönaren ranchen Whispering Winds utanför Creston. Hubbard tillbringade sina sista år på ranchen som har bevarats i sitt ursprungliga skick av kyrkan.

Slutord

Chris Sheltons Scientology: A to Xenu handlar inte endast om kyrkans lära, dess extrema kontrollbehov och ofta oförsonliga hållning till kritiker. Shelton var scientolog i nära tre decennier och mot slutet av boken ger han tips om vad man kan göra efter det att man har lämnat en destruktiv kult som denna.
Han varnar för att det inte är ett enkelt steg att ta. Det kan ta många år att bli helt avprogrammerad.
För den som är intresserad av ämnet är Sheltons bok en utmärkt introduktion. Scientology: A to Xenu är baserad på en rad föreläsningar som finns på Sheltons YouTubekanal.

Länkar

Where We Are. The State of Britain Now

I mars månad förra året begärde den brittiska regeringen utträde ur Europeiska unionen. Beslutet kom efter en folkomröstning i vilket de så kallade Brexitanhängarna vann.
Den brittiske filosofen Roger Scruton har skrivit en bok om Brexit: Where We Are. The State of Britain Now (Bloomsbury, 2017). Scruton säger att boken inte är ett argument för eller emot Brexit, utan ett försök att förstå vad som ledde fram till utträdet och vilka möjligheter som öppnar upp sig när Storbritannien väl har lämnat Europeiska unionen.

Where We Are. The State of Britain Now

En fråga om identitet

För de som observerade debatten var det uppenbart att anhängare och motståndare levde i delvis olika världar.
EU-kommissionens ordförande ifrågasatte den demokratiska pålitligheten hos de som sade sig stödja Brexit. Politiker och ekonomer hängde på och varnade för alla möjliga sorters katastrofer. Premiärminister James Cameron larmade om ökad arbetslöshet och stigande priser. Försvarssamarbetet i Europa riskerades att undermineras. Utrikesministern beskrev ett eventuellt utträde som ett språng in i dunklet.
Många britter hörsammande dock inte varningarna och hoten. För dem handlade Brexit inte om ekonomi, politik och europeiskt försvarssamarbete, utan om identitet.

Identitetskris

Det som är fascinerande med nationer är att de inte disintegrerar. Det är inte svårt att förstå att små grupper, t.ex. familjer och idrottsklubbar, förmår hålla ihop, men moderna samhällen utgörs av miljontals människor som inte känner varandra personligen. Många gånger är människor inte ens är medvetna om varandras existens.
Vad är det som håller ihop samhällen av främlingar?
Svaret är: en gemensam identitet. Denna borgar för att individerna om sig själva och andra kan använda ordet "vi".
En förutsättning för att en sådan identitet ska kunna uppstå är att gruppen ifråga har inträdesvillkor. Om gruppen är öppen för alla, upphör den att existera som grupp. En schackklubb som inte diskriminerar mellan schackintresserade och andra, upphör att vara en klubb för schackintresserade.
Skälet till att grupper har inträdesvillkor är att de har bildats för specifika skäl. Syftet är att tillgodose ett eller annat kollektivt behov. Detta förklarar varför grupper distribuerar förmåner och privilegier olika beroende på om mottagaren är medlem eller inte.

Nationer är inte annorlunda i detta avseende. Om en nation ska vara en nation i verkligheten och inte endast på papperet, måste den grundas på en idé om vilka som tillhör den och varför. Förmåner och privilegier distribueras olika beroende på om mottagaren är medborgare eller inte.
Feministiskt initiativ vill att illegala immigranter ska ha rätt till ekonomiskt bistånd. FI vill också att upplysningsskyldigheten i utlänningslagen tas bort. Det skulle göra det möjligt för barn till illegala immigranter att gå i svensk skola utan risk för att bli rapporterade.
För vanliga svenskar är detta absurt. De frågar sig varför den grupp som de är medlem inte gör skillnad mellan medlemmar och icke-medlemmar. De upplever det som stötande att medlemmar som sitter i beslutsfattande positioner delar ut gruppens resurser till individer som inte tillhör gruppen och som inte har bidragit med ett enda strå till dess stack.
De förstår intuitivt att medlemskapet förlorar sin poäng om det inte också exkluderar.

EU är ett annat problem. Politikerna ska representera folket och när de gör det upplever vi det som meningsfullt att betrakta oss själva och våra representanter som en enhet.
EU vill avskaffa nationalstaterna i Europa. Politiken ska inte spegla människors behov och intressen, utan vara resultatet av en sammanvägning av medlemsstaternas och EU-byråkratins behov och intressen.
Detta är inte endast ett demokratiskt problem eftersom det underminerar folkstyret. Det ställer också identitetsproblemet på dess spets. Varför ska vi acceptera att styras av politiker och byråkrater som vi inte har utsett och som inte är ansvariga inför oss? Varför måste vi följa lagar och förordningar som har stiftats av andra? Förutsätter inte demokratin ett nationellt vi?

Inte alltid en vänster- eller högerfråga

Synen på nationsstaten har inte alltid varit en vänster- eller högerfråga. Brittisk höger och vänster var båda ointresserade av att på ett resolut sätt möta det tyska hotet. För den brittiska överklassen var kapitulation det minst onda. För den pacifistiska vänstern var kapitulation en moralisk dygd.
Inte alla socialister var dock av denna uppfattning.
George Orwell beskrev arbetarklassens fosterlandskärlek som något i grunden sunt. Patriotism, förklarade han, uppstår spontant hos människor när de kombinerar i syfte att bemöta ett externt hot.
Benito Mussolini var en av Italiens mest kända socialister och var av en snarlik uppfattning. Mussolini hade länge sagt att nationen är marxismen akilleshäl. Människor är villiga att dö för sitt hemland, inte för den klass som de tillhör. Det var av det skälet som han grundade fascistpartiet. Fascistpartiets mål var en nationell socialism.
På en punkt instämde Orwell således med Mussolini: när arbetare använder ordet "vi", syftar de inte på den egna gruppen, utan på nationen. Bortsett från det var de två socialisterna djupt oeniga. George Orwell var socialist och patriot. Mussolini var socialist och nationalist.

Vad enar oss idag?

Den klassiska marxismen såg inte social integration som ett självständigt problem. Människors primära lojaliteter var deras klasslojaliteter och när kommunismen väl var införd och klassamhället avskaffat, skulle människor hålla ihop därför att det inte längre fanns något som separerade dem från varandra. Denna minst sagt bisarra teori låg till grund för den kommunistiska kritiken av västdemokratierna. Idag är arbetarklassen marginaliserad. Inte ens socialist- och kommunistpartier bryr sig särskilt mycket om den.

Liberaler tror att lagstiftning kan garantera den sociala sammanhållningen, men inte heller det är ett bra argument. Skälet är att det förutsätter det som skulle bevisas. De flesta människor styrs av minoritetsregeringar, dvs. av politiker som de inte har stött och kanske rentav ogillar. Varför accepterar människor att styras av politiker som de inte har röstat på och leva under lagar som de misstycker till?

En faktor som definitivt har bidragit till social sammanhållning är etnisk homogenitet. Det är något som till och med ledande socialdemokrater erkände på 60-talet. Massinvandring har dock i grunden förändrat våra samhällen.

Roger Scruton

Roger Scruton. Källa: rogerscruton.com.

Frågan är vad allt detta innebär. Finns det en risk att våra samhällen kommer att kollapsa?

Scrutons svar är att det som har gått förlorat, har gått förlorat. Massinvandringen har förändrat våra samhällens demografiska struktur och det är inget som vi kan ändra på.
Social integration är heller inget som kan skapas med politiska medel. Politiker har ofta svårt att förstå detta. De kan föra en politik som underminerar den sociala integrationen och sedan fördöma människor för att de inte håller ihop. Det är mycket lättare att destruera något än att bygga upp något. Social integration bygger i slutändan på tillit och tillit kan inte skapas med politiska diktat.
Under franska revolutionen skulle den sociala integrationen garanteras av abstrakta idéer om förnuft och rättvisa och inte helt oväntat kollapsade projektet i terror.

Frågan är således inte vad vi ska ersätta de förlorade integrationsmekanismerna med, utan vad vi har kvar. Scrutons svar är: nationell lojalitet.
En nation är ett geografiskt baserat kollektiv med inträdesvillkor. Endast de som uppfyller villkoren accepteras som medlemmar. Det är skälet till att medlemmarna litar på varandra även om de inte känner varandra. Det är också skälet till att de tolererar varandra när de är djupt oeniga. Moderater tolererar socialdemokratiska regeringar och vice versa därför att socialdemokrater och moderater tillhör gruppen svenskar. Lojaliteten med nationen trumfar partipolitiska motsättningar.

Den sociala integrationen i förmoderna samhällen var baserade på familje- eller stamlojaliteter. Islam uppmanar än idag troende muslimer att i första hand vara lojala mot umman, den muslimska gemenskapen.
Nationsstaterna i väst hålls ihop av nationell lojalitet. Den primära lojaliteten är inte till ens släkt, den klan som man tillhör eller gud som man tillber, utan platsen där man lever. Nationell lojalitet är primärt är en produkt av den plats som vi befinner oss på. Huvudsakligen, inte enkom. Även andra faktorer kan spela in. Etnisk homogenitet är en faktor. Eftersom vi lever på samma område, har vi förmodligen också en gemensam historia. Kanske talar vi också samma språk.
Därmed kan vi också förstå varför massinvandring är ett problem. Om människor har olika etnisk bakgrund, talar olika språk och kanske till och med tillber olika gudar, är det inte självklart att människor definierar sin primära lojalitet i termer av plats.
När Samuel P. Huntington varnade för en uppseglande civilisationskonflikt i sitt klassiska verk The Clash of Civilizations, beskrev han en konflikt mellan två former av medlemskap: den nationella gemenskapen som tolererar olikheter och den religiösa gemenskapen som inte gör det. Det faktum att yttrandefriheten har blivit kontroversiell i väst är i sig en indikation på att den förpolitiska gemenskap som vi alla är beroende av har försvagats. Scruton betonar att nationell lojalitet inte är människans defaultposition. Tvärtom: Europas historia är berättelsen om långa, blodiga religionskrig och konflikter mellan grupper med starka familjeband.
Europas nationsstater är en biprodukt av det faktum att människor delade territorium. Det gemensamma territoriet krävde en territoriell jurisdiktion, dvs. övergripande regler, vilket nödvändiggjorde domstolar och politiska institutioner. Det var på detta sätt som en förpolitisk gemenskap kunde ge upphov till en nationsstat.

Inte en enkel sak

Nationsstaten hotas idag från olika håll. Politikerklassen och EU-byråkratin har ofta inget större problem med globaliseringsprocessen. Eftersom dess medlemmar har möjlighet att bosätta sig var som helst, har de heller inget problem med att styras från var som helst.
Globaliseringen av kommunikationer via Internet har medfört att unga människor har börjat tro på villfarelsen om en gränslös värld och att cybervänner kan ersätta fysiskt existerande vänner.
Akademierna är genomsyrade av det Scruton kallar oikofobi eller hat mot alla traditionella former av medlemskap, framför allt nationsstaten och kärnfamiljen. Oikofoberna definierar sin vision i universella termer. De är mer animerade av hat mot det bestående än kärlek till det möjliga. De förkastar samhället med hänvisning till teoretiska abstraktioner.

Summa summarum

Where We Are. The State of Britain Now är ingen filosofisk avhandling. En stor del av den upptas av brittisk historia. Scruton skriver naturligtvis om monarkin. Sedvanerätten avhandlas grundligt och på flera ställen.
Han utreder den brittiska nationalkaraktären. Vi får veta att britter avskyr höghus och avgudar sin trädgård, att de älskar landsbygden och sin kust, att de är rojalister utan att riktigt kunna förklara varför och utan att anse att det är ett problem att de inte kan förklara varför.
Han presenterar en rad olika idéer om vad som bör göras i samband med utträdet. Tyskland och Frankrike kan ställa till med problem, misstänker han. Han vill ha en ny jordbrukspolitik. Gränskontrollerna ska skärpas.
Hur vill Scruton hantera den muslimska invandringen?
Hans allmänna tes är att man måste erbjuda landets muslimer medlemskap, annars kommer de att söka bekräftelse, mening och syfte i islam och Storbritannien har tillräckligt många jihadister redan, uppskattningsvis 23 000. Medlemskapet ska dock villkoras. Scruton menar att hans landsmän måste börja stå på sig. Anledningen till att muslimska grupper har krävt att få styras av sharia är att britter inte har förklarat i tydliga ordalag för dem vilka villkor som måste uppfyllas för att en medlemskapsansökan ska godkännas.
I övrigt hänvisar han till nödvändigheten av öppen debatt och om konstens och kulturens roll i samhället.
Where We Are är en förfärligt välskriven bok. Redaktören har alltid hyst visst misstroende emot Scrutons kapacitet som författare, men med denna bok har professorn slutgiltigt övertygat undertecknad om att han är mer än blott en akademisk filosof i den analytiska traditionen.

Konservatismen, kristendomen och försvaret av nationsstaten

Jordan Peterson har tagit internet med storm. Det som gör Peterson unik är inte hans envisa försvar av yttrandefriheten. På detta område är han långt ifrån ensam. Det är hans Bibelföreläsningar som gör honom till en udda figur: en psykologiprofessor som föreläser om Bibeln. Varför skulle moderna människor vara intresserade av att få höra om Kain, Abel och Noa? Bibeln är väl antikverad?
En möjlig förklaring är att Peterson är en duktig och framför allt engagerande föredragshållare.
En annan möjlig orsak är att han har valt att närma sig Bibeltexterna från en sekulär ståndpunkt. Peterson läser inte Bibeln som teologer gör, utan anlägger ett darwinistiskt perspektiv på de olika berättelserna.
I denna artikel undersöker vi primärt en tredje möjlighet. Redaktörens tes är att Petersons Bibelföreläsningar är populära därför att massinvandring och mångkultur har medfört att många människor har börjat fråga sig vad de är och vad de står för.

Jordan Peterson

Jordan Peterson. Källa: JordanBPeterson.

Edmund Burke

Edmund Burke hade en utilitaristisk syn på kristendomen. Han var inte särskilt religiös av sig, men han ansåg att religioner gagnar människor därför att de stärker den sociala sammanhållningen och modererar maktutövningen i samhället. Burke lär ha avfärdat katolicismen som vidskepelse, men understrukit att katolska kyrkan likväl bidrar till den sociala freden i Frankrike. Han uppmanade också engelska politiker att behandla kyrkan med respekt oavsett om de var troende eller ej.

Edmund Burke

Edmund Burke. Källa: Wikipedia.

Burke var produkten av ett religiöst blandäktenskap. Hans mor var katolik, medan fadern var protestant. För bokstavstroende katoliker och protestanter var det otänkbart att en katolik kunde vara gift med en protestant och vice versa.
Detta var naturligtvis en teoretisk otänkbarhet.
I realiteten drog Burkes föräldrar jämt med varandra och det lade grunden för hans misstänksamhet mot abstrakta teorier om abstrakta individer.
Vad handlade konflikten mellan katoliker och protestanter om?
Ett svar på frågan var hur "lojalitet" ska definieras.
Det brittiska imperiet var protestantiskt och katoliker hade ingen rösträtt till irländska parlamentet. De var utestängda från statliga jobb. De hade inte ens rätt att studera på universitet. Som vuxen kämpade Burke envist och delvis med framgång för att förbättra katolikernas ställning i det koloniala imperiet.
Burke ville definiera "lojalitet" på ett annat sätt. Han ville definiera begreppet i nationella termer.

Konservatism och kristendom

Peterson brukar beskriva sig själv som en klassisk liberal, men hans Bibelföreläsningar lägger inte emfasen på frihet, de handlar om moral och social ordning. Peterson brukar säga att människor, framför allt unga män, har tröttnat på frihet och rättigheter.
Han säger följaktligen inte "Om du städar ditt rum, blir du fri ", utan "Om du städar ditt rum, balanserar du ordning och kaos".

Hans tes förefaller vara att ett moraliskt liv är ett liv som syftar till att förverkliga de högsta ideal och att ett sådant liv är ett meningsfullt liv.

Peterson är djupt fascinerad av Nietzsches kristendomskritik. Nietzsche menade att västerländsk kultur en gång var djupt förankrad i kristendomen. Människor betraktade sig själva, varandra och kosmos ur ett teologiskt perspektiv. Människan antogs ha en oförstörbar själ, livet en mening och kosmos ett syfte.
Framväxten av empiriska vetenskaper skulle underminera kristendomen. Nietzsche varnade för konsekvenserna av denna process. Människan är en meningssökande varelse och Nietzsche var övertygad om att sekulariseringsprocessen skulle leda till en alltmer nihilistisk kultur och att detta skulle leda människor att söka mening i utopiska, politiska projekt, något som skulle kosta miljontals människor deras liv.

Frågan är hur detta dilemma ska hanteras. Förutsätter vetenskapen att vi förnekar möjligheten av ett meningsfullt liv? Utesluter det meningsfulla livet vetenskap? Nietzsche menade att lösningen är att människor skapar egna värden. Nietzsches övermänniska är en individ som av egen kraft förmår lyfta sig ut ur det nihilistiska kaos som präglar den moderna kulturen och ge sitt liv ett syfte.
Peterson tror inte att något sådant är möjligt. I realiteten skapar vi inte värden, vi ärver dem.
Innebär det att vi måste välja mellan vetenskap och mening? Nej, det gör det inte. Om Peterson har rätt, handlar vetenskap om objektvärlden. Värden är annorlunda. De beskriver inte verkligheten, de föreskriver vårt handlande. I den meningen finns det ingen konflikt mellan vetenskap och religion.

Varifrån hämtar vi nödvändiga värden om vi inte skapar dem?

Peterson anser att de bibliska texterna fortfarande borde kunna utgöra en referenspunkt för västerländsk kultur. Han menar inte endast att västerlandets sekulära kultur vilar på teologiska premisser, han förefaller också anse att människor borde kunna hämta den nödvändiga moraliska stadgan från en sekulär läsning av Bibeltexterna.

Frihet och ordning

Konservatismen startade sin intellektuella karriär som liberalismens dåliga samvete. Konflikten mellan konservatism och liberalismen handlade om synen på frihet. Liberaler menade att mer frihet löser de flesta problem. Konservativa tänkare invände att liberaler inte tog ordningsproblemet på fullt allvar.
På 1800-talet fick liberalism och konservatism en gemensam fiende: socialismen. Det medförde att meningsskiljaktigheterna mellan de två trätobröderna skrinlades temporärt. Efter Sovjetimperiets kollaps och Berlinmurens fall har konservatism och liberalism ånyo gått delvis skilda vägar. Liberaler har fortsatt att envisas med att mer frihet löser de flesta sociala problem, medan konservativa på nytt har börjat betona behovet av social ordning. Det nya är att ordningsbegreppet numera ofta definieras i termer av nationell identitet.

Nationell lojalitet som förutsättning för social fred

Kristendomen utgjorde under en lång period det kitt som höll ihop Europas nationsstater. Det var inte utan problem. Religioner borgar inte endast för social sammanhållning, de förser också människor med en identitet. De sätter människor i stånd att besvara frågor som "Vilka är vi?" och "Vad står vi för?"

Europeiska protestanter och katoliker var under en lång period oeniga om hur dessa frågor skulle besvaras och utkämpade följaktligen många blodiga krig.

Numera definierar vi inte längre våra lojaliteter i religiösa termer, utan i territoriella termer. Det innebär inte att katoliker och protestanter har gett upp sina respektive identiteter, utan att religiösa identiteter inte längre är primära identiteter.
Istället har lojaliteten med nationsstaten blivit primär. Katoliker och protestanter tillhör inte samma gemenskap därför att de tolkar Bibeln på exakt samma sätt, utan därför att de talar samma språk, har en i övrigt gemensam kultur och inte minst: bor på samma plats.
Nationell lojalitet är viktigt därför att det marginaliserar andra lojaliteter och därigenom gör det möjligt för människor med olika religiösa och andra uppfattningar att samexistera. Nationell lojalitet är en förutsättning för social fred.
Det forna Jugoslavien är ett exempel på vad som kan hända samhällen som inte baseras på nationell lojalitet. Västeuropéer betraktade jugoslaverna som ett folk, men för jugoslaverna var lojaliteten med Jugoslavien inte den primära lojaliteten. De hade andra och för dem viktigare lojaliteter som de inte vågade tillkännage öppet på grund av att landet var en kommunistdiktatur. Det var dessa lojaliteter som bubblade upp till ytan när diktaturen förlorade greppet om människorna. Resultatet blev ett blodigt inbördeskrig.

Nationell kontra religiös lojalitet

Idag anser konservativa tänkare att nationsstaten är hotad och det centrala elementet i denna samtidsdiagnos är eroderingen av nationell lojalitet.

Hotet kommer från massinvandring, radikal, mångkulturell kritik av västerlandet och transnationella organisationers ökade makt.

Invandring är inte ett problem i sig. Den blir ett problem om nykomlingarna inte är intresserade av att anpassa sig till värdlandets värderingar, utan har som målsättning att uppföra parallella, ideologiska gemenskaper.

Låt oss ta islam som doktrin som ett exempel.

Europas politiska karta består av territoriella jurisdiktioner eller nationsstater. Islams umma är ingen nationsstat, utan ett globalt brödraskap. Européer är medborgare i nationsstater och definierar sin primära lojalitet i nationella termer. Islam definierar "lojalitet" primärt i religiösa termer. I väst skiljer människor mellan stat och religion. Islam gör ingen jämförbar distinktion. Västerländsk lag är sekulär, islams lag är helig. Västerländsk rätt är människoskapad, islams lag är gudagiven.

Sverige

Sverige är en territoriell jurisdiktion som är baserad på nationell lojalitet. Bildkälla: Wikimedia.

Sekulära regimer kan anpassa sina lagar efter skiftande omständigheter. Under islam är det tvärtom verkligheten som ska anpassa sig till Guds dekret.
Staterna i Europa består av medborgare, islams umma består av undersåtar eller människor som har underkastat sig islams diktat.

Islam

Islam är ett gränslöst brödraskap som baseras på religiös lojalitet. Bildkälla: Wikimedia.

Västerländsk lag är ett frihetsinstrument som ska garantera medborgarnas rättigheter under skiftande politiska förhållanden. Islamisk lag är ett maktinstrument som ska säkra människornas underkastelse under religiösa diktat.
I väst kontrasteras frihet med diktatur. Islam kontrasterar islams hus eller de områden där islam har makten, med krigets hus, dvs. de områden där de otrogna har makten.

Massinvandring och social fred

Den sociala freden förutsätter ett socialt kontrakt och detta kontrakt förutsätter, i sin tur, en territoriellt och kulturellt definierad förpolitisk gemenskap.
Islam tecknar bilden av en annorlunda förpolitisk gemenskap än den som håller ihop västerlandets demokratier.
Därmed kan vi förstå vad konservativa tänkare oroar sig över: om social fred förutsätter en specifik förpolitisk gemenskap, är massinvandring ett potentiellt problem därför att den riskerar att underminera den förpolitiska gemenskap varpå den sociala freden är baserad.
Detta problem kan inte lösas med mer frihet. Tvärtom. Problemets lösning kräver en restriktiv immigrationspolitik. Endast på det sättet kan den ordning som den befintliga förpolitiska gemenskapen vidmakthåller försvaras.
Problemet är att Europas stater har, mer eller mindre, förlorat kontrollen över sina gränser och ett av skälen till detta är EU. EU vill ersätta Europas nationsstater med en federation i vilka människor, varor och tjänster kan röra sig fritt över gränserna.
Följden har blivit att majoriteten av de lagar som det brittiska parlamentet klubbar är diktat från Bryssel. Det är skälet till det växande missnöjet med EU och det brittiska utträdet. Premissen för EU:s federala strävanden är att det skulle vara möjligt att ersätta alla nationella identiteter med en sorts paneuropeisk identitet. Detta är, om vi får tro konservativa tänkare, rent önsketänkande. Tvärtom: det kommer att leda till nya konflikter mellan människor.
Ett annat skäl är den radikala, mångkulturella kritiken av väst. Dess mål är att underminera den nationella form av lojalitet som våra samhällen baseras på och ersätta den med ett postmodernistiskt kollage av etniciteter. Inte heller detta är möjligt. Detta blir också tydligt om vi betraktar vårt eget land: Sverige är inte mångkulturellt, vårt land är flerkulturellt och det är något helt annat.
Dessa tre faktorer underminerar inte endast vår möjlighet att vidmakthålla vår kulturella och politiska särart, det försvårar även kampen mot islamisk terrorism. Om vi ska kunna försvara oss, måste vi tro på att det som vi har är värt att försvara och det kräver, i sin tur, att vi har ett svar på frågorna "Vilka är vi?" och "Vad står vi för?".
Petersons argument för att vi ska ta Bibelns berättelser på ett större allvar handlar om just detta. Är vi något och om vi är något, vad är vi?

Lönegapet som social konstruktion och två besvärliga paradoxer

Det existerar ett lönegap mellan män och kvinnor. Det råder olika åsikter om hur stort det är, men få om några betvivlar dess existens. Frågan är inte om det existerar utan hur det ska förklaras.
När Arbetsgivarverket nyligen studerade löneskillnader bland statsanställda män och kvinnor visade analysen att den var 7,6 procent. Vad beror skillnaden på? Radikala feminister menar att lönegapet beror på diskriminering. Detta är dock en förhastad slutsats.

FI

FI:s partistyrelse. Källa: Feministiskt initiativ

Multivariat analys

Hur kom Arbetsgivarverket fram till slutsatsen att män erhåller i genomsnitt sju procent mer i lön än kvinnor? Svaret är att verket genomförde en så kallad envariabelanalys. Man ställde frågan hur mycket av variansen som kön förklarar och eftersom kön var den enda variabeln förklarade kön allt.
När samhällsvetare analyserar sociala fenomen använder de sig emellertid inte av envariabelanalys, utan av flervariabelanalys eller multivariat analys. Skälet är att ett bestämt fenomen kan ha många olika orsaker.
När Arbetsgivarverket testade samma hypotes med flervariabelanalys minskade lönegapet till 0,5 procent. I realiteten har män inte bättre betalt än kvinnor för att de är män, utan därför att de arbetar mer, har mer yrkeserfarenhet, är bättre utbildade, osv. Hur förklarar vi då restposten på 0,5 procent? Beror den på diskriminering? Svaret är att vi inte vet. Alla multivariata analyser ger upphov till en statistisk restpost. För eller senare måste man av tids- eller resursskäl bestämma sig för att man har testat tillräckligt antal variabler.
En sak är dock säker: det existerar ingen strukturell lönediskriminering av kvinnliga statsanställda. Det lönegap som radikala feminister talar om är en social konstruktion. Det är imaginärt.
Dessutom är diskrimineringsteorin ologisk. Om man frågar radikala feminister varför kvinnor betalas mindre än män, får man svaret att kvinnor lönediskrimineras därför att man att gynna aktieägare och direktörer. Feminister kräver därför att lönegapet elimineras genom att lönerna för kvinnor höjs. Frågan är om det inte hade varit mer rationellt att sänka männens löner till samma nivå som kvinnornas löner? Mer pengar hade frigjorts till direktörer och aktieägare och näringslivet hade undkommit besvärliga jämställdhetsdebatter och hot om politiska ingripanden.

The Bell Curve

I oktober 1984 publicerade The Free Press Richard J. Herrnsteins and Charles Murrays The Bell Curve - Intelligence and Class Structure in American Life.

Låt oss titta lite närmare på Herrnsteins och Murrays argument.,

I det traditionella samhället var pekuniära och andra belöningar en konsekvens av social status. Det moderna samhället är annorlunda. Det är inte endast demokratiskt, det är meritokratiskt. Det belönar talang, inte position i en social hierarki.
Harvarduniversitetet är ett exempel. Harvard är ett av USA:s elituniversitet och antagningskraven är mycket höga. Men det har inte alltid varit på det viset. På 1950-talet utmärktes en Harvardstudent inte för sin höga intelligens, utan för sin sociala bakgrund. Idag har social status, mer eller mindre, spelat ut sin roll. Man måste vara smart för att bli antagen till Harvard.
Utbildningssystemet har alltså blivit mer selektivt. Det har, i sin tur, medfört att parbildningen blivit mer selektiv. Många studenter hittar sin livspartner under studietiden. Harvardstudenter bildar familj med Harvardstudenter, de bosätter sig i exklusiva områden och får intelligenta barn som de sedan skickar till Harvard. Processen leder till uppkomsten av en välbärgad, smart och välmående elit som lever i isolering från en kognitiv underklass som härjas av fattigdom, kriminalitet och drogmissbruk.

The Bell Curve

För att förstå hur Herrnstein och Murray nådde fram till denna slutsats, måste vi rekapitulera vår genomgång av en- och flervariabelanalys.
Varför blir somliga människor kriminella? Varför misslyckas vissa barn och ungdomar i skolan?
När sociologer studerade denna typ av problem, drog de ofta slutsatsen att de kan förklaras av strukturell maktutövning. Orsakerna fanns utanför individerna. Klassamhället tvingade människor att försörja sig på kriminalitet eller hindrade arbetarklassens barn från att realisera sin potential.

Herrnstein och Murray förklarade att detta är en fullständigt legitim metod. De betonade dock att det är viktigt att vara medveten om dess begränsningar.
Vilka är dess begränsningar? Svaret är: urvalet av variabler.
När Arbetsgivarverket testade sin hypotes med en flervariabelanalys, minskade lönegapet från 7,6 procent till 0,5 procent. I The Bell Curve argumenterade Herrnstein och Murray för att något liknande händer om vi inkluderar IQ i den multivariata analysen. Vi upptäcker då att sociala faktorer inte alls förklarar så mycket som vi har trott.

Om vi till detta lägger Herrnsteins och Murrays tes att intelligens är åtminstone delvis en ärftlig egenskap, förstår vi varför The Bell Curve var så kontroversiell. Låt oss nu återkoppla till jämställdhetsfrågan.
Radikala feminister och kritiker av The Bell Curve har en sak gemensamt: de betraktar människan som "a blank slate". Skillnader mellan människor beror på sociala faktorer som utbildning, uppfostran och makt.
Detta är naturligtvis inte sant. Människor är inga "blank slates", inte heller är de alltid lika varandra. Män och kvinnor är olika varandra och många gånger är dessa skillnader biologiskt grundade.
Det innebär att det moderna samhället konfronteras med två jämställdhetsparadoxer. Den första diskuterades i The Bell Curve, den andra blir synlig i svensk jämställdhetsdebatt.

Intelligens

Om skillnader mellan individer, beror på orättfärdig maktutövning, borde dessa skillnader minska i takt med att samhället blir alltmer demokratiskt. Problemet med denna teori är att skillnader i intelligens åtminstone delvis är nedärvda. Vi vet det från tvillingstudier.
Följden är att ju mer jämlikt samhället blir ur en sociologisk aspekt, desto mer ojämlikt kommer det att bli ur en biologisk aspekt.
Herrnstein och Murray använde Harvard som ett exempel. Anledningen till att 50-talets Harvardstudenter inte utmärkte sig för sina höga intelligens var att Harvard var en plats till vilken fina familjer skickade sina barn. Den sociala aspekten dominerade den kognitiva aspekten.
I takt med att samhället blev alltmer demokratiskt, reducerades de sociala restriktionerna och i takt med att social status spelade allt mindre roll, desto större roll kom biologiskt grundad intelligens att göra. De obegåvade rikemansbarnen blev allt färre på Harvard, de intelligenta barnen från arbetarklassen allt fler.

Kön

Ynka två procent av landets kvinnor kör långtradare. De flesta datatekniker och fastighetsskötare är män. Vården domineras av kvinnor.

Varför fördelar sig män och kvinnor på detta sätt?

Radikala feminister har ett svar: könsroller och fördomar. Annorlunda uttryckt: individen är "a blank slate". Könsrepresentationen uppfattas alltså som ett politiskt problem som ska åtgärdas genom en massiv satsning på genusperspektivet i förskola och grundskola. Förhoppningen är att om man eliminerar könsroller och fördomar, kommer könen att vara jämlikt representerade i olika yrkeskategorier.
Detta förutsätter dock att män och kvinnor är lika, att alla väsentliga skillnader är socialt genererade.
I realiteten är män och kvinnor olika. Det innebär att eliminerandet av de skillnader som könsroller och fördomar medför kommer att leda till att biologiskt grundade könsskillnader blir dominerande.
Om vi håller detta i minnet, förstår vi varför svensk jämställdhetsdebatt är så märklig. Nyligen konstaterades det att allt färre kvinnor utbildar sig till ingenjörer. Beror det på att det pågår en av patriarkatet initierad och förtäckt kampanj mot kvinnliga ingenjörer? Nej, det gör det inte. Tvärtom. Det pågår flera kampanjer för kvinnliga ingenjörer. Det som har hänt är att kritiken av könsroller och fördomar har medfört att allt fler kvinnor faller tillbaka på sin biologiska defaultposition.

Feministiskt dubbeltänk

Kajsa Ekis Ekman säger sig ha börjat sin politiska bana som anarkist. Hon är skeptisk till EU, positiv till Brexit och vill att vänstern ska gå till offensiv. I en intervju i Kommunistiska Partiets tidning Proletären säger Ekman att "kommunismen ligger i tiden". År 2010 tilldelades hon Robespierrepriset av Jan Myrdalsällskapet.
Ekman förefaller vara en traditionell kommunist. För henne är marxism och socialism en del av upplysningsprojektet. Följaktligen tror hon på existensen av en objektiv verklighet. Detta har medfört att hon har fått problem med sina identitetspolitiskt orienterade kamrater.
Den identitetspolitiska vänstern anser nämligen att könet sitter i huvudet. Det finns olika variationer på detta grundläggande tema, men premissen är att det är vår upplevelse av oss själva som bestämmer eller bör bestämma vår könstillhörighet. Män och kvinnor som inte är bekväma med sitt biologiska kön ska alltså ha rätt att byta kön. Ekman har biologiundervisningen i färskt minne och envisas med att tro att kön är ett biologiskt begrepp.

Kajsa Ekis Ekman

Kajsa Ekis Ekman. Källa: Wikimedia.

Ekman och hennes kritiker

Det besynnerliga med Ekmans kritiker är att de inte göra några försök att debattera själva sakfrågan.

Antingen avfärdas hon med hänvisning till att hennes åsikter hotar det identitetspolitiska projektet eller så anklagas hon för att vara en förfärlig människa.

Athena Farrokhzads artikel Feminism för dårar är ett exempel på det förstnämnda. Farrokhzad förebrår Ekman för att underminera kampen mot kapitalism och patriarkat. Ekmans skepticism sägs till och med ge upphov till "våldsamma konsekvenser" för transpersoner. Maria Ramnehill anklagar Ekman för att sprida "skrämselpropaganda".
Tiina Rosenberg menar att Ekmans resonemang är "avhumaniserande" och kan övergå i förtryck. Transkvinnorna Ella Noaksson och Hedvig Rapp skriver om Ekman att hennes "ifrågasättande får oss att må illa" och att hennes text är "provocerande osolidarisk". Martina Montelius avfärdar Ekmans rädsla för att transbegreppet ska urholka kvinnobegreppet som "djupt reaktionär" och som en "okunnig förnekelse av andra kvinnors mänsklighet".
Transaktivisterna Bourg, Krantz och Romson hävdar att vi lever i en tid då "fascismen och könsförtrycket flyttar fram sina positioner" och att Ekmans förnekande av transpersoners identitet är "förtryck":

När Ekis inte delar trans-rörelsens åsikt att könsidentitet existerar som separat faktor inom kön, ifrågasätter hon vår existens och våra mänskliga rättigheter.

Sist ut är fotografen Elisabeth Ohlson Wallin. Enligt Wallin är transpersonen kanske "Guds gåva till mänskligheten".
Detta är inga argument i sakfrågan. Ekman blir utskälld, inte kritiserad.

Dubbeltänk

I George Orwells framtidssatir 1984 har det regerande socialistpartiet planer på att ersätta den naturliga engelskan med Newspeak. Newspeak är ett språk i vilket kritik mot den socialistiska regimen inte kan formuleras.
En central ingrediens i detta språk är den psykologiska metoden dubbeltänk. I Oceanien ska människor lära sig dubbeltänk. Dubbeltänk innebär att individen tränar sig att acceptera två påståenden som inte båda kan vara sanna samtidigt som sanna. Dubbeltänk är en metod som det styrande socialistiska partiet använder för att hjärntvätta medborgarna. Studera följande utdrag från en artikel i Aftonbladet:

Thomas Beatie [har] behållit sina kvinnliga fortplantningsorgan. Därför kunde han bli gravid, vilket han blev genom provrörsbefruktning. Inseminationen skötte Thomas Beatie och hustrun Nancy på egen hand.

Det krävs att man koncentrerar sig för att förstå texten och skälet är att den kräver att vi accepterar att Beatie är kvinna för att kunna tro att han är gravid.

Detta är en form av dubbeltänk.

Bourg, Krantz och Romson skriver att det är "svårt" att svara på vad "könsidentitet består av", men kräver att människors "upplevelser" ska respekteras.
Vad innebär detta?
Artikelförfattarna förnekar att transpersoner väljer kön. Istället väljer de könsidentitet. Könsidentitet sägs existera som separat faktor inom kön. Könsidentitet är "en persons självidentifierande kön".
Så långt är allt väl: människor upplever sig själva på olika sätt. Lite längre ner i texten släpper författarna dock bomben:

En förståelse för att även transmän kan bli gravida kommer inte heller leda till att förlossningsvården för ciskvinnor blir sämre.

Först förnekar man att transpersoner väljer kön. Istället sägs man välja könsidentitet eller "En persons självidentifierade kön". Men helt plötsligt kan en man som valt könsidentiteten kvinna bli gravid.

Det krävs träning i dubbeltänk för att förstå dylika resonemang.

Ekman vill diskutera värdet av den identitetspolitiska barrikaden i kampen mot patriarkatet. Hennes kritiker fördömer henne för hon ställer frågor. De presenterar inga egentliga motargument, de klandrar henne moraliskt. Att diskutera den identitetspolitiska barrikadens värde är för Ekmans kritiker liktydigt med att ställa sig på fel sida om samma barrikad.

Åsiktskorridoren

Upprördheten visar hur känslig frågan är. Den visar hur enkelt det är att trampa feminister på tårna. Feminismen marknadsför sig som som radikala samhällskritiker, men reagerar på samma sätt som Moskvakommunisterna kring Norrskensflamman gjorde på 70-talet närhelst någon hade den förment dåliga smaken att påpeka att murar och taggtrådsstängsel kanske indikerade att öststaterna inte var några arbetarklassparadis.
De högläser ur sina manualer, anklagar kritiker för bristande respekt för partilinjen och försöker misskreditera dem som personer.

Den massiva upprördheten visar dock inte endast hur extremt smal åsiktskorridoren är i svensk feminism. Den är också besynnerlig. Ekmans kritiker beskyller henne för att försvara en biologisk definition av könsbegreppet. Gör hon det?

Redaktören är inte helt säker. Könet i knoppen är i realiteten en synnerligen kontradiktorisk historia. Låt oss titta på några exempel.

En långt ifrån entydig text

Ekman hävdar att möjligheten att välja kön "kanske leder till större frihet för alla". Kanske? Vad innebär det? Innebär det att vi kan välja kön, att vi kanske kan välja kön eller att vi inte kan göra det?
Hur som helst: en välvillig tolkning av detta påstående borde tilltala transaktivister därför att Ekman kan tolkas som att hon menar att könet kanske är en social konstruktion.
På ett annat ställe i texten deklarerar hon dock att hon är socialistisk feminist och att hon därför betraktar könet som något biologiskt. Könet är biologiskt, inte kanske biologiskt. Detta argument borde tilltala klassiska kommunister och traditionella feminister eftersom det baseras på antagandet att könet är en materiell verklighet.
På ett tredje ställe underförstår hon inte endast att vi kan välja kön, utan att möjligheten att välja kön de facto har lett till mindre valfrihet.
Ekman skriver att det är skillnad på att ha blivit född som kvinna och att bli kvinna i vuxen ålder. Vad innebär det? Är könet en biologisk realitet och en social konstruktion? Feministaktivisten Gerda Christenson är lika otydlig. Christenson ställer sig på Ekmans sida och skäller transrörelsen för totalitarism. Hon ger flera roande exempel på konflikter mellan lesbiska feminister och transaktivister. Hur många känner till att lesbiska feminister som inte vill ha sex med transkvinnor med penis numera döms ut som "transfoba" eller att lesbiska feminister som säger sig attraheras av biologiska kvinnor avfärdas som TERFS eller Trans-Exkluderande RadikalFeminister?
Varför allierar Christenson sig med Ekman?
Svaret är att Christensons är oroad över att en lag som eliminerar den biologiska definitionen av kön och ersätter den med självidentifikation kommer att underminera kvinnokampen.
På vilket sätt skulle självidentifikation underminera kvinnokampen?
Christensons svar är att eftersom samhället är patriarkalt, är kvinnor förtryckta. Om kvinnor får möjlighet att välja kön, kommer ingen att vilja vara kvinna, eftersom det ju innebär underordning. Följaktligen kommer kvinnokampen att kollapsa.
Frågan är dock hur lagändring kan få kvinnokampen att kollapsa om könet de facto är en biologisk realitet? Det faktum att kvinnor ges möjlighet att välja kön, innebär ju inte att kön automatiskt är valbart. För att förstå Christensons oro vi måste anta att hon är övertygad om att kön är biologiskt och därför inte valbart och att kvinnor kan välja bort det.

Detta är alltså en seriös debatt mellan feminister som tar sig själva på allra största allvar i en av landets största kvällstidningar.

Varför resonerar Ekman och Christenson på detta sätt? Förmodligen beror det på att de inte helt har frigjort sig från det dubbeltänk som karakteriserar radikal feminism. Ekmans försök är tappert, men frågan är om hon verkligen når så långt som hennes kritiker förebrår henne för.

Intellektuellt nonsens

Denna debatt påminner redaktören om de fraktionsstrider som präglade den kommunistiska vänstern på 70-talet. Det var en tid då äktenskap kunde haverera på grund av att parterna hade olika syn på den kinesiska kulturrevolutionen.
Ekmans kritiker är så besatta av sina respektive ideologier att de till och med är beredda att förneka grundläggande medicinska och evolutionsbiologiska fakta.

Är könsbegreppet binärt?

Transaktivisterna Bourg, Krantz och Romson hävdar att "Senare års forskning har visat att biologiskt kön inte är så binärt och enkelt som vi tidigare trott." Det finns nämligen något som kallas DSD. Artikelförfattarna har rätt på en punkt: det är ibland inte lätt att könsbestämma ett nyfött barn som har DSD. Påståendet att det stöder idén om att könet inte är ett binärt begrepp är emellertid nonsens.
DSD står för "Disorders of sex development".
Vad betyder "disorder"?
"Disorder" syftar på symtomkomplex som den medicinska vetenskapen inte har en bra förklaring till. Inom psykiatrin är anti-social personlighet och schizofreni två exempel på "disorders". Barn med DSD bevisar lika lite att könet inte är binärt som schizofreni bevisar att vi inte måste vara antingen mentalt friska eller mentalsjuka.
SDS refererar till en avvikande utveckling av de inre eller yttre könsorganen. Det är ett sjukdomstillstånd som kräver en komplicerad behandling. Att som Bourg, Krantz och Romson försöka slå politiska mynt av små barns lidanden är närmast ofattbart.
Ur en evolutionsbiologisk synvinkel har individen två syften. Det första syftet är att överleva, det andra är att reproducera sig.
Det faktum att människan är en art som reproducerar sig sexuellt, har inte endast medfört att män och kvinnor, rent sexualfysiologiskt, är anpassade till varandra. Det innebär också att det inte är en tillfällighet att det existerar universella, sexuella preferenser: män vill ha kvinnor, kvinnor vill ha män.
Innebär det att det inte existerar transpersoner? Nej, det gör det inte. Det innebär att den biologiska evolutionens defaultposition är män som attraheras av kvinnor och kvinnor som attraheras av män och skälet är att vi är en djurart som reproducerar oss sexuellt. Att det ska behöva sägas år 2018 är obegripligt.

Föreläsningar om Bibeln: Abraham och Isak

Offerbegreppet är centralt i Jordan Petersons sekulära tolkning av de bibliska texterna. Det är genom att offra nuet för framtiden som människan kan göra framsteg. Berättelsen om Abraham och Isak har dock upplevts som svårsmält eftersom Gud begär av Abraham att han ska offra sin son.
I denna artikel tittar vi lite närmare på hur Peterson tolkar denna klassiska berättelse.

Abraham and the sacrifice of his son Isaac

Michelangelo Caravaggios Abraham and the sacrifice of his son Isaac. Källa: Wikipedia.

Guds existens

Peterson menar att det är mer eller mindre meningslöst att försöka övertyga människor om att Gud existerar. Skälet är att frågan om Guds existens inte är ett vetenskapligt problem. Det är inte möjligt att tro på Guds existens på samma sätt som vi är övertygade om att ett visst materiellt objekt existerar.
Detta får naturligtvis konsekvenser för frågan om hur vi kan skapa oss ett meningsfullt liv. Vi kan inte hänga upp vår förhoppning om ett sådant liv på Guds existens.

Vad gör vi med Guds krav på att människor måste dyrka honom?
Ett annat problem är Guds krav på oss att vi ska dyrka honom? Varför kräver han det? Det är svårt att förstå varför han insisterar på det. Inte heller är det ovanligt att människor tycker att det eviga prisandet av Gud har något infantilt över sig.

Vi kan alltså inte bevisa Guds existens. Dessutom envisas Gud med att kräva att vi dyrkar honom och offrar till hans ära. Om vi formulerar om dessa utsagor i sekulära termer, blir de lättare att acceptera.

Den första frågan lyder: vad är Gud? Den sekulära tolkningen av Gudsbegreppet säger att Gud är ett abstrakt ideal som människan har personifierat.

Abraham är en av Bibelns centrala figurer. Hans liv var långt ifrån enkelt, men han höll alltid fast vid sin tro och på något sätt verkade den skydda honom från de värsta katastroferna. Peterson menar att vi ska emulera Abraham.
Inte i den meningen att vi ska försöka övertyga oss själva om att det existerar en transcendent Gud, utan i den meningen att vi ska vara våra högsta ideal trogna. Abraham hade något som liknade ett kontrakt med Gud. Vi kan, på samma sätt, ha ett kontrakt med våra ideal.
Noa räddade sig själv och sin familj undan syndafloden genom att bygga en husliknande farkost. Om vi har ett kontrakt med våra högsta ideal, kommer vi att upptäcka att de hjälper oss att navigera livets grund och skär. De blir vår ark.
Livet blir således meningsfullt när vi i vår strävan att transformera kaos till ordning låter oss vägledas av våra finaste ideal.

En konservativ idé

Ett relaterat problem är frågan hur eller om vi väljer ideal. Nietzsche menade att kristendomens kris skulle medföra att den västerländska kulturen skulle bli alltmer nihilistisk och hans lösning på problemet var att människor skapade sina egna värderingar. Peterson tvivlar på att något sådant är möjligt. På denna punkt var Nietzsche orealistiskt optimistisk.
Frågan är således varifrån våra ideal ska komma. Petersons svar är formulerat i konservativa termer: vi behöver inte uppfinna dessa ideal, de existerar redan. Det som gör myter och religioner intressanta studieobjekt är inte att de bidrar med nya idéer, utan att de innehåller gamla och beprövade lösningar på allmänmänskliga problem. Jung sade att moderna människor inte ser Gud därför att de envisas med att rikta blicken mot himlen.

Abraham och Isak

I berättelsen om Abraham och Isak begär Gud av Abraham att han ska offra sin son. Denna berättelse är en av de mest hårdsmälta historierna i Bibeln. Om vi tolkar den bokstavligt, framstår Guds krav inte endast som extremt, det framträder som barbariskt.
Peterson menar att vi inte ska tolka berättelsen bokstavligt. Faktum är att den bibliska texten varnar oss för att göra just detta när den låter Gud dra tillbaka sitt krav i sista stund. Vad är det då som berättelsen försöker säga? Framsteg förutsätter offer. Vi avstår från att tillfredsställa våra behov idag, för att kunna njuta desto mer i morgon. Offerbegreppet har alltså en tidsdimension.
Offer kan också vara av olika storlek. Det finns offer som kräver mycket av oss. Det finns offer som är lätta att verkställa. I berättelsen om Kain och Abel är framtiden personifierad: Gud höll ett öga på de två bröderna och om deras offer inte höll tillräckligt hög kvalitet, reagerade han med vrede.
Om vi tolkar dramat i sekulära termer, är det inte Gud som straffar Kain, anledningen till att Kain tvingas lida är att han inte planerat för framtiden.
I teologiska termer är mordet en protest mot Guds orättvisa behandling av Kains offer. I sekulära termer är mordet en protest mot ett meningslöst och orättvist universum. Våldet är ett uttryck för extrem nihilism.

Om olika offer kan vara olika mycket värda, vad är då det ultimata offret?

I berättelsen om Abraham och Isak är det Isak, Abrahams son. Det är en metafor för de offer som människor ibland tvingas till för att inte svika sina ideal.
Bibeln dramatiserar detta faktum i berättelsen om Abraham och Isak. Ibland kan kraven på oss vara så stora att vi endast med ytterst ansträngning kan uppfylla dem. Likväl måste vi göra det. Livet är lidande och om vi ska orka bära detta lidande med värdighet, måste vi hålla vår blick fästad mot våra högsta ideal.

Avslutning

Detta var den sista artikeln i vår serie om Jordan Petersons Bibelföreläsningar. I en kommande artikel ska vi ställa frågan om vad hans sekulära tolkning av Bibelberättelserna egentligen är värd.

Sidor

Prenumerera på Front page feed