Samtiden.com

Du är här

Neoconservatism: Why We Need It. Del II

Nykonservatismen accepterar Strauss samtidsdiagnos: det moderna samhällets huvudproblem är den relativistiska kulturen. Frågan är emellertid varifrån den kommer, varför den är ett problem och vad Murray vill göra för att stävja den relativistiska farsotens framfart?

Neoconservatism: Why We Need It

Kulturrelativismens orsaker

Strauss menade att det demokratiska systemet är en viktig orsak till relativism. Demokrati förutsätter tolerans och det har blivit allt vanligare att människor förväxlar tolerans med relativism. Detta har inte varit ett problem eftersom västländerna har haft fungerande utbildningssystem. Klassisk utbildning har under långa perioder fungerat som en motvikt till den relativistiska tendensen i modern kultur. Problemet med det moderna utbildningssystemet är att det har upphört att fylla denna viktiga funktion. Istället för att ge människor en solid teoretisk och praktisk plattform att stå på, har utbildningssystemet fallit offer för relativismen och blivit dess kanske viktigaste distributionskanal.

Varför är kulturrelativism ett problem?

Relativism innebär, i korthet, att empiriska och moraliska sanningar är subjektiva. Teoretiska och praktiska påståenden sägs uttrycka preferenser. Det kan handla om en individs, en grupps eller ett samhälles preferenser. Eftersom inga åsikter är mer värda än några andra, blir den intellektuella uppgiften inte att söka sanning, utan att främja tolerans. Problemet med kulturell relativism är att den underminerar våra möjligheter att försvara vår kultur. Låt oss ta ett svenskt exempel. I Sverige badar män och kvinnor tillsammans. Vi ser det som fullständigt naturligt och som en integrerad del av vår kultur. Det är när islamister ifrågasätter systemet och kräver separata badtider för sina kvinnor som vi upptäcker hur relativistisk vår kultur har blivit. Våra politiker hade kunnat avvisa kraven och motivera det med att i detta specifika fall är svenska värderingar bättre än islamiska, men eftersom de är stöpta i den kulturrelativistiska formen tror de att det är rasistiskt eller diskriminerande att säga "Nej".
Detta är ett problem därför att islam inte är en relativistisk ideologi. Tvärtom: islam är en kulturimperialistisk ideologi. Islamisternas mål är att underminera våra samhällen inifrån. Istället för att kräva sharialagar, kräver de separata badtider för kvinnor. Separata badtider för män och kvinnor är sharia i praktiken. Argumentet att islamisk kultur är jämställd med svensk kultur, är således inget som islamister tror på. De är övertygade om att islamisk kultur är överlägsen svensk kultur. De känner också till att vår kultur är relativistisk och utnyttjar det emot oss. Målsättningen är att, steg för steg, etablera sharia med hänvisning till att alla kulturer är likvärdiga. Kulturrelativismen gjort det allt svårare för svenskar att försvara svensk kultur.

Nihilism

Ett besläktat problem är nihilismen. Murray menar i Strauss' efterföljd att relativism ger upphov till nihilism. Klassisk socialism och modern feminism kan tjäna som exempel. Klassisk socialism tror på existensen av en objektiv verklighet och att socialismen är ett ur moralisk synpunkt föredömligt samhälle. Under socialismen samarbetar människor istället för att konkurrera med varandra. Det socialistiska credot är: "Åt var och en efter behov, från var och en efter förmåga". Modern feminism är nihilistisk. Verkligheten är en social konstruktion och målsättningen med den politiska kampen är underminerandet av alla standarder. Destruktionen av det liberalkapitalistiska samhället syftar inte till ett bättre samhälle, krossandet av status quo är ett mål i sig.

Utbildning, utrikespolitik, immigration

Följaktligen kommer det inte som en överraskning att utbildningsreformer är centralt i Murrays argument. Om vi ska övervinna kulturrelativismen, måste ungdomar lära sig skillnaden mellan sant och falskt, rätt och fel.
Det innebär två saker.
För det första: historieundervisningen ska fokusera på brittisk historia. Ungdomar ska förvisso undervisas om att Storbritannien har en kolonial historia, men de ska också få lära sig att Indiens premiärminister skålade två gånger för just brittisk kolonialism när han besökte universitetet i Oxford. Manmohan Singh förklarade att Indien har Storbritannien att tack för modern teknologi, egendomsrättigheter och demokrati. Det finns mycket som brittiska ungdomar har anledning att vara stolta över.
För det andra: Murray vill stödja skolor grundade på tro, men det ska vara skolor med rötter i den judisk-kristna traditionen. Brittiska ungdomar ska lära sig att skilja mellan rätt och fel. Idag är tolerans det överordnade värdet i skolan. De stora världsreligionerna är således tilldelade lika undervisningstid och ingen antas vara bättre än någon annan. Ungdomar uppmanas istället betrakta dem som olika metoder som man kan använda sig av och ibland kombinera om man vill leva ett spirituellt liv i ett modernt, sekulärt samhälle. Detta är, menar Murray, ett recept för katastrof. Inga skattemedel ska användas för stöd åt muslimska friskolor. Murrays argument är straussianskt: skolor grundade på den judisk-kristna traditionen ska stödjas därför att den judisk-kristna traditionen är bättre än den islamiska traditionen. Muslimer som vill ha egna skolor, ska tvingas att finansiera det ur egen ficka och de muslimer som anser att det är diskriminerande ska uppmanas att välja mellan brittisk kultur eller att lämna landet.
Murray vill strama åt den högre utbildningen. Institutioner som inte står på solid vetenskaplig grund hör inte hemma på universiteten. Genusvetenskap är ett exempel på en politisk disciplin som inte har på universitet att göra. Universiteten ska inte försörja eller producera samhällsomstörtare. Istället ska universitetens status som intellektuella högborgar återupprättas. Alla former av kvoter ska bort. Utbildningsplatser och anställningar ska fördelas på strikt meritokratiska grunder. Argumentet att det riskerar att leda till att vissa grupper kommer att bli underrepresenterade avfärdar Murray som irrelevant. Universitetens uppgift är inte att spegla det omgivande samhället eller alla tänkbara åsiktsriktningar. De ska ge utbilda en elit som ska ge oss de kunskaper som vi behöver för att avancera som civilisation.

Utrikespolitiken är det andra området. Storbritannien ska lämna Europeiska Unionen. Murray vill ersätta EU med traditionellt mellanstatligt samarbete. EU är en produkt av övervintrade socialister som i Europaprojektet har funnit nya möjligheter att kollektivisera människors liv. De vill ersätta det traditionella Europa med dess rika nationalstatliga mosaik med byråkratisk överstatlighet och mångkultur. Murray vill bevara Storbritannien som nation. Överstatlighet utgör ett hot mot den nationella demokratin. Mångkulturargumentet bygger på den falska premissen att världens olika kulturer är lika mycket värda. I realiteten är kulturer olika mycket värda. Brittisk kultur är ojämförligt mycket bättre än islamisk kultur och det är, menar Murray, inte något som politiker ska smussla med.
Brittisk utrikespolitik ska också präglas av FN-skepticism. FN representerar inte den fria världen. Organisationen ger diktaturer lika många röster som demokratier. Saudiarabien är till exempel medlem i FN:s kvinnokommission. Storbritannien ska kvarstå som medlem I FN, men Murray varnar brittiska politiker för att göra sig några illusioner om organisationen. Ur praktisk synpunkt är FN ett skämt, ur moralisk synpunkt är organisationen en katastrof.
Nykonservatismen har fått sin moraliska passion från Strauss och Murray vill att den ska prägla brittisk utrikespolitik. Om kulturrelativismen är falsk, om brittiska värderingar är mer värda än islamisk kultur, är det Storbritanniens moraliska plikt att sprida brittiska värderingar i Mellanöstern. Det finns, menar Murray, ingen anledning att hymla på denna punkt: demokrati är bättre än diktatur och teokrati. Kampen mot den islamiska terrorismen ska intensifieras. Det kräver återigen att hyckleriet om islam upphör. När de så kallade Londonbombarna slog till mot huvudstadens transportsystem och mördade 56 människor, stärkte polisen skyddet kring stadens moskéer som om det var brittiska muslimer som var i behov av polisskydd. Murray menar att dylikt nonsens måste upphöra. Etniska grupper som är överrepresenterade bland terrorister ska specialbevakas av polisen. De som känner sig kränkta av en sådan extra uppmärksamhet ska uppmanas att vänja sig eller att lämna landet.

Immigrationspolitiken är det tredje området. Murray menar att brittiska politiker ska sluta låtsas som att den muslimska invandringen inte utgör ett problem. Brittisk kultur är bättre än islamisk kultur. Därför är det önskvärt att Storbritannien förblir brittiskt och att massinvandringen stoppas. Immigrationspolitiken ska vara förenlig med ambitionen att bevara brittisk kultur.

Slutord

Den tyske historikern Oswald Spengler sade att civilisationer inte mördas, de begår självmord. Douglas Murray menar Europa håller på att begå självmord och att det beror på den relativistiska kulturen. Europa har förlorat sin moraliska kompass och kan inte uppbåda ett enda rationellt argument mot den massinvandring som hotar att föröda kontinenten.
Nykonservatismen betonar just behovet av moralisk kompass. Därför är den, menar Murray, väl ägnad att lösa de problem som Europa brottas med. Problemet är att brittiska konservativa har visat sig vara måttligt intresserade av nykonservatism. Skälet är att de anser att konservativas uppgift är att förvalta det bestående samhället. Detta är, menar Murray, på sin höjd en halvsanning. Konservatism handlar om att bevara det som är bra och att förändra resten. Edmund Burke sade: om konservatismen ska förbli mer än en idé, måste den acceptera förändring. Murray menar att det brittiska samhället inte längre representerar konservativa värden. Konservativa ska inte förvalta ett status quo som uppförts av socialister och vänsterliberaler. Det är inte deras uppgift. Målet måste istället vara att förändra status quo. Vi måste inte acceptera moraliskt kaos, höga skatter, straffrabatter åt kriminella, massinvandring eller underkastelse under överstatliga institutioner. Det finns ingen naturnödvändighet på dessa områden.
Redaktören var minst sagt skeptisk till Douglas Murrays Neoconservatism: Why We Need It, inte minst efter det att han hade konstaterat att en icke föraktlig del av boken ägnas åt Irakkriget. Faktum är emellertid att boken är riktigt intressant. Den förtjänar både inköp och omläsning. Neoconservatism: Why We Need It är en minst sagt positiv överraskning. Att den kan köpas för en spottstyver till din Kindle, om du nu råkar äga en, gör heller inte saken sämre.

Neoconservatism: Why We Need It. Del I

Redaktören har haft lite svårt att placera Douglas Murray. Han trivs i Roger Scrutons sällskap. Hans bok, The Strange Death of Europe: Immigration, Identity, Islam, är starkt kritisk till politiken med öppna gränser. Han har intervjuat Jordan Peterson och gästat nyliberalen Stefan Molyneux program. Boken Neoconservatism: Why We Need It (Encounter Books, USA, 2006) skingrar en del frågetecken.

Neoconservatism: Why We Need It

Murrays samtidsdiagnos

Brittisk konservatism har problem. Det konservativa partiet vinner allt färre val. Inte heller växer det. Partiet har försökt motverka den negativa trenden genom att bli mer vänster. Dagens konservativa parti har accepterat det status quo som skapats av socialistiska Labor: en kolossal välfärdsstat, en tyrannisk politisk korrekthet och allmän moralisk förvirring.
Murray menar att det inte kan vara ett genuint konservativt partis uppgift och plikt att försvara det brittiska samhället i dess nuvarande utformning. Konservativa ska inte förvalta ett status quo som har skapats av socialister. Deras uppgift måste vara att förändra samhället. Problemet är att traditionell konservatism inte är särskilt lämpad för den uppgiften på grund av dess nostalgism. Det konservativa projektet kräver en ny typ av konservativa: nykonservativa.

Inspirationskälla: Leo Strauss

Leo Strauss föddes i Tyskland. Han studerade för Edmund Husserl och Martin Heidegger och doktorerade i filosofi blott 22 år gammal. Efter två korta sejourer, en i Frankrike och en i England, flyttade han till USA där han sedermera blev professor i politisk filosofi vid universitetet i Chicago.
Strauss är naturrättsfilosof. Naturrättsfilosofer hävdar att människor har rättigheter som tillkommer dem i deras egenskap av människor. Robert Nozicks rättighetsteori är ett modernt exempel på naturrättsfilosofi. Naturrättsfilosofier kontrasteras gärna med teorier som säger att rättigheter är något som staten beviljar individen, inte något som individen är utrustad med från födseln. Medan naturrättsfilosofer som Strauss menar att det existerar absoluta rättigheter är det sistnämnda perspektivet relativistiskt: individen har rättigheter om staten har beviljat sådana. Detta medför att naturrättsfilosofi och rättsrelativism hamnar i motsatsställning till varandra.
Det finns naturligtvis flera olika orsaker till förekomsten av relativism. I vissa sammanhang är relativism en rimlig hållning, till exempel i smakfrågor. Många gånger är dock det relativistiska perspektivet malplacerat. Strauss försvarade det demokratiska systemet, men han varnade också för att det kan ge upphov till relativism. Demokrati förutsätter tolerans och det är inte ovanligt att människor förväxlar tolerans med en relativistisk hållning. När relativismen väl är etablerad i breda folkgrupper börjar den erodera empiriska och moraliska sanningar. Det är skälet till att klassisk bildning är så viktigt. Problemet är att våra universitet också de är präglade av relativistiska tankeströmningar. Istället för att stärka studenternas intellektuella motståndskraft mot relativistiska attityder, bidrar de aktivt till infekterandet av unga människors tänkande med det relativistiska viruset.
Allan Bloom och Irving Kristol är Strauss mest omtalade studenter. Bloom är mest känd för boken The Closing of the American Mind från 1987. Bloom noterade att hans studenter blev dummare och dummare med åren och att det hade att göra med utbredningen av relativism. Tänkande förutsätter distinktioner, men allt fler studenter, förklarade Bloom, ville inte göra distinktioner därför att de var rädda för att diskriminera. Bloom hänvisade till den grekiske historikern Herodotos. Herodotos menade att mångfalden av åsikter och kulturer ger oss tillfälle att undersöka vilka som är sanna och falska. Blooms studenter var av den motsatta åsikten: de antog att kulturell mångfald tvärtom bevisade att det inte existerar empiriska eller moraliska sanningar och att vi därför är skyldiga att behandla alla kulturer och opinioner med samma respekt.
The Closing of the American Mind beskriver krisen på de amerikanska universiteten. Irving Kristol varnade för att relativismen hade spritt sig från akademierna ut i samhället och hotade centrala sociala institutioner. Det blev synligt inte minst i den politiska debatten. Om alla åsikter är lika mycket värda, varför dominerar vissa åsikter? Om alla människor är lika, varför är somliga fattiga, medan andra är rika? För Kristol var svaret enkelt. Åsikter är olika mycket värda. En del opinioner är sanna, andra är falska. Människor är olika. De är olika begåvade, olika utrustade med energi och entreprenörsförmåga och det leder till sociala och ekonomiska skillnader. För socialisterna var svaret annorlunda: skillnaderna måste bero på exploatering och förtryck.
Det var, skriver Murray, i detta klimat som Kristol myntade termen "nykonservatism".

Praktisk nykonservatism efter Strauss

Strauss kulturkritik lade grunden för nykonservatismen som teori. Det skulle dröja många år innan teorin omsattes i praktik.
År 1975 fördömde FN Israel för rasism. Det var en moralisk inversion i vilken arabstaterna framställde sig som offer för den judiska stat som de hade försökt underminera alltsedan dess grundande. Traditionella konservativa som Henry Kissinger stod helt handfallna och visste inte hur de skulle hantera den uppkomna krisen. Det blev den amerikanske FN-ambassadören och Demokraten Daniel Patrick Moynihan som för USA:s räkning fick uppgiften att gå i svaromål. Moynihans tal var straussianskt i det att det klart skilde mellan rätt och fel och vänner från fiender. Moynihan sade att USA inte skulle respektera resolutionen. FN representerar inte den fria världen. Den är, förklarade Moynihan, en organisation i vilken diktaturer har samma rättigheter som demokratier.
Det var dock Ronald Reagan som skulle dra det ultimata strecket i sanden. Reagan blev president 1981 efter att ha besegrat Demokraten Jimmy Carter. Två år senare beskrev han i ett tal Sovjetunionen som ett ondskans imperium. Reagans tal var klassiskt straussianskt. Reagan tog ställning mot relativismen och sade att demokrati är bättre än diktatur och att inte alla nationer är lika klandervärda. Han beskrev Amerika som en bastion för frihet och demokrati och Sovjet som ett ondskans imperium.
Reagans kritiker utgick inte oväntat från det relativistiska perspektivet och anklagade honom just för detta, att han hade mage att skilja mellan rätt och fel, men för nykonservativa som Kristol spelade det ingen roll. Presidenten hade visat vägen och Kristol och hans nykonservativa anhängare applåderade hans mod. George W. Bush skulle gå i Reagans fotspår. Efter terroristattackerna mot New York och Washington, förklarade Bush följande:

Some worry that it is somehow undiplomatic or impolite to speak the language of right and wrong. I disagree. ... We are in a conflict between good and evil, and America will call evil by its name.

Kommunismen kollapsar

År 1989 föll Berlinmuren. Ett år senare var samtliga kommunistregeringar i Östeuropa borta. Den 31 december samma år upplöstes Sovjetunionen.
Nykonservatismen som hade startat som en i huvudsak antikommunistisk rörelse ställdes inför ett dilemma: skulle man upphöra eller uppdatera sin dagordning?
Francis Fukuyamas artikel från 1989, The End of History, skulle bli avgörande för nykonservatismens ideologiska utveckling. Fukuyama hävdade att liberalismen hade vunnit det ideologiska slaget. Den ideologiska historien hade nått sitt slut. Fukuyama menade naturligtvis inte att historien som sådan hade avstannat, hans poäng var att vi nu visste att det inte existerar ett bättre sätt att organisera ett samhälle på än det klassiskt liberala. Socialism och kommunism är av det skälet inte progressiva rörelser, utan reaktionära strävanden.
Fukuyama övertygade nykonservativa att det sovjetiska imperiets kollaps inte medförde att faran var över. Den europeiska kommunismens fall innebar inte att socialismen inte längre utgjorde en fiende. Det innebar att fienden inte längre utgjorde ett externt hot. Det kalla kriget skulle snart utlösas av ett internt kulturkrig.

Septemberattackerna

Terroristattackerna mot New York Och Washington övertygade USA:s president George W. Bush och Storbritanniens premiärminister Tony Blair att faran mot det demokratiska väst hade ändrat karaktär. Kommunistregimer gick att isolera eller störta. USA har bojkottat Kubas kommunistregim i decennier och Reagan beordrade en invasion av Grenada som resulterade i störtandet av kommuniststyret. Det nukleära hotet från Sovjet hade också det varit hanterbart. Om Sovjet hade dristat sig att anfalla Västeuropa med kärnvapen, hade USA och Nato kunnat svara med samma mynt. Terrorismen var annorlunda. Den var statslös. De 19 män som genomförde septemberattackerna mot New York och Washington var från Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Libanon. Anledningen till att USA anföll Afghanistan var alltså inte att terroristerna var afghaner, utan att Al Qaeda hade sina baser i Afghanistan och att talibanerna skyddade dem.
Ett annat problem var att avskräckningsteorin var baserad på ett antagande som inte längre var giltigt. Avskräckningspolitiken fungerade därför att inte ens kommunister ville dö för socialismens seger. Islamister vill dö. För dem är svärdet nyckeln till paradiset. Det ultimata skräckscenariot var således ett i vilket terrorister skaffade sig massförstörelsevapen. Bush och Blair förstod att väst hade ringa möjlighet att försvara sig mot något sådant.
Två nya uppgifter presenterade sig.
Den första uppgiften var att föra en resolut kamp mot terroristnätverk som Al Qaeda. Den andra uppgiften var att ta itu med regimer som stöder terrorister. Det var skälet till att fokus hamnade på Afghanistan och Irak. Usama bin Ladin och hans terrornätverk opererade från afghansk mark och efter det att USA hade bombat Al Qaedaläger i Afghanistan omlokaliserade delar av organisationen till Irak. Saddam Hussein regim var känd för att hålla terrorister under armarna. Regimen hade inte endast beviljat asyl åt flera kända terrorister, varav flera medlemmar i AL Qaeda, den betalade 25 000 dollar till varje palestinsk familj som förlorat en familjemedlem i en terroristattack mot israeler. Det var heller ingen hemlighet att irakierna eftersträvade kärnvapen. Landet hade kemiska och biologiska stridsmedel och en kärnkraftsreaktor som man hade köpt av Frankrike.
Bush och Blair insåg att något måste göras. FN kunde emellertid inte agera. Frankrike, Ryssland och Kina var mot militär intervention och ville avskaffa sanktionerna mot Irak. Europa ville inte agera. Efter kommunismens fall, hade Europa tvärtom börjat nedrusta och satsa sina försvarsresurser på välfärdspolitik. Murray summerar den europeiska attityden på följande sätt: om du inte har en hammare, vill du inte att något ska likna en spik.
Följaktligen vägrade många europeiska politiker att ta hotet på allvar. Inte ens när man fick svart på vitt att amerikanerna och britterna hade rätt i sina farhågor valde man att agera. Istället mobiliserade Europa mot de amerikanska och brittiska planerna. Den tyska regeringens justitieminister jämförde Bush med Hitler och lugnade sina medborgare med att Iraks smittkoppsbomber var avsedda för USA, inte Tyskland. Tyskland hade bra relationer med Irak. Amerikanen Noam Chomsky anklagade USA för folkmord i Afghanistan, med förhoppningen om att etablera en moralisk ekvivalens mellan Bushadministrationen och Al Qaeda. Media i Europa sentimentaliserade palestinska terrorister. I London demonstrerade muslimer utklädda till självmordsbombare, socialister och nazister mot Israel. Terroristhotet avfärdades av västintellektuella och imamer som en Pentagonfabrikation. Vänstern skällde västdemokratierna för att vara lika goda kålsupare som regimerna i mellanöstern.
Murray menar att septemberattackerna gav oss en unik möjlighet att studera Europas och Amerikas själ. Vad finns det egentligen för anledning att gå ut i krig om alla kulturer är lika mycket värda? Varför envisas med att väst är speciellt? Värdehierarkier leder ju bara till konflikter. Varför inte istället satsa på inklusivitet, tolerans, öppna gränser och politisk korrekthet?
Utvecklingen hade bekräftat Fukuyamas och Kristols oro. Efter kommunistblockets kollaps var hotet mot väst inte längre externt, fienden finns tvärtom mitt ibland oss. Kulturkriget hade startat. Det demokratiska västs antagonister hade mobiliserat sina styrkor och Kristol och hans meningsfränder uppmanade alla nykonservativa att följa deras exempel.

Nästa artikel

Mot slutet av boken ger sig Murray i kast med att konkretisera den nykonservativa filosofin. Han har flera förslag på hur den av Strauss diagnosticerade sjukdomen ska kureras. Det är roande läsning och något som vi ska återkomma till i nästa artikel.

The Future of Conservatism

I maj månad innevarande år satte sig Douglas Murray ned med Roger Scruton för en diskussion om konservatismens framtid. Douglas är samhällsdebattör och författare till sex böcker. Roger Scruton behöver knappast någon närmare presentation. Den brittiske filosofen har skrivit över 40 böcker i de mest vitt skilda ämnen. Han har dessutom författat skönlitteratur och komponerat operor.

DM

Douglas Murray. Källa: Wikimedia.

Konservatismens natur

Samtalet kretsade kring tre ämnen. Här ska vi fokusera på ett av dessa: konservatismens natur. Vad är konservatism och varför upplevs socialismen som mer genuin och spännande? Scruton menar att en del av konservatismens problem är att den är grundad i instinkt istället för teori. Marxism är ett högeligen teoretiskt fenomen. Marknader uppstår spontant, planekonomier kräver intellektuella. Emfasen på teori är också skälet till att socialister över hela världen ställer samma krav. Konservatismen är annorlunda. Konservatism handlar om att bevara det som man tycker om och det varierar från en kultur till en annan vad människor vill bevara. Få människor är dock villiga att förändra sin omgivning till oigenkännlighet. Robert Conquest har sagt att de flesta människor är konservativa om saker som de känner väl till och radikala i frågor där deras kunskaper är ringa. Ett annat problem är att det ofta är svårare att försvara något än att kritisera det. Inte heller utställer konservatismen grandiosa löften. Dess budskap är att vi, trots allt, har det ganska bra. Socialismen lovar allt till alla. Till skillnad från konservatismen är vänstern dessutom duktig på slogans. Scruton:

I've often thought this, that the left is very good at slogans; you know 'March forward into the future'. And if you think what a slogan would be on the conservative side it would be something like 'Hesitate'. And it doesn't work.

RS

Roger Scruton. Källa: Wikimedia.

Det är av dessa skäl till svårt att förstå varför socialism tilltalar så många människor, inte minst ungdomar. Konservatismen är tråkig, men sann. Socialismen är spännande, men falsk.

Murray erkänner att han deltagit i en demonstration i sitt liv. Det gick inget vidare:

I can't remember what the protest was – but at some point we all chanted something and then we stopped. We did it once and I said to one of the friends: 'We're not very good at this, are we?'. And she said: 'Well, if you said something once that's quite enough'.

Scruton:

Repeating yourself suggests that you’re either demented or that you just don’t care about the other person’s response.

Mycket nöje!

The Right Side of History. Del II

Amerikaner är mer splittrade än någonsin. Tilltron till samhälleliga institutioner har minskat. Blott sju procent av amerikaner säger sig lita på Kongressen och åtta av tio amerikaner misstror massmedia. Hela fyrtio procent av det amerikanska folket har förlorat tron på det demokratiska systemet och bland landets ungdomar är socialism populärare än någonsin. I The Right Side of History. How Reason and Moral Purpose Made the West Great (Broadside Books, 2019) hävdar Ben Shapiro att det beror på att människor saknar moraliskt syfte.

The Right Side of History

Det moraliska syftets fyra villkor

Shapiro menar att fyra villkor måste vara uppfyllda för att vi ska kunna uppleva oss som uppfyllda av ett moraliskt syfte.
Vi måste tro på Gud. Det är det första villkoret. Det andra villkoret säger att vi måste kunna tillmötesgå Guds krav. Det innebär att vi måste vara fria subjekt och utrustade med förnuft. Det tredje villkoret ska förhindra radikal subjektivism. Bibeln kan nämligen tolkas på olika sätt. Därför krävs en gemensam moralkod och att denna kod förvaltas av från staten fristående sociala institutioner, till exempel kyrkor och synagogor. Det fjärde och sista villkoret säger att dessa institutioner ska skyddas av staten. Staten ska vara minimal, dvs. den ska vara för svag för att kunna tyrannisera och styra de sociala institutionerna, men tillräckligt stark för att kunna beskydda dem.

Underminerandet av moraliskt syfte

Det första villkoret är viktigast. Utan Gudstro förlorar människan sitt inneboende värde, förnuft och sin frihet. Det finns då heller inget individuellt eller samhälleligt moraliskt syfte att förverkliga, förvalta och försvara.
Problemet med det moderna samhället är, om vi får tro Shapiro, just detta: allt färre människor tror på Gud. Nästa fråga är därför: varför?
Underminerandet av den judisk-kristna traditionen är inget som har skett över en natt. Det är en process som har pågått i flera hundra år och orsakerna är många. Kyrkan utgjorde en del av problemet. Schismen mellan protestanter och katoliker ledde till krig och många tolkade de till synes ändlösa konflikterna som bevis på att religioner är oförenliga med intellektuella, sociala och ekonomiska framsteg. Westafaliska freden, som avslutade det trettio år långa kriget mellan olika kristna fraktioner i Europa, syftade till att ge minoritetsreligioner större frihet, men medförde också att nya agnostiska filosofier blomstrade.
Huvudskälet till den judisk-kristna traditionens förfall var dock upplysningen. Flera tongivande intellektuella intog religionskritiska positioner. Thomas Hobbes var moralisk relativist och sade att människan regeras av sina passioner, inte sitt förnuft. Niccolò Machiavelli förespråkade utilitarism i moralfilosofin. David Hume förnekade existensen av mirakler, han kritiserade Gudsbevis och hävdade att om Gud existerar, är han ond. Baruch Spinoza förkastade föreställningen om fri vilja.

Den första konsekvensen: revolutionär kollektivism

Franska revolutionen skulle omsätta de nya gudlösa idéerna i politisk praktik. Revolutionärerna var övertygade om att mänskliga rättigheter inte är gudagivna, utan något som beviljas individen av staten. Individen antogs inte ha ett inneboende värde. Istället bestämdes detta värde i relation till det kollektiv som denne tillhörde. Människor tillhörde antingen folket eller folkets fiender. "Det finns bara två partier i Frankrike", förklarade Robespierre, "folket och dess fiender och de sistnämnda ska utrotas". Statens uppgift var inte att försvara individernas rättigheter, de sistnämnda skulle istället underordna sig staten därför att den ensam representerade folket eller den så kallade allmänviljan. Resultatet blev ett veritabelt blodbad.

Ben Shapiro

Ben Shapiro. Källa: Gage Skidmore.

Shapiro skriver att franska revolutionen skulle ange tonen. I takt med att den judisk-kristna traditionen urholkades och bandet till antiken försvagades, började människor söka mening och identitet i grupptillhörighet. Nationalsocialism och kommunism är, för Shapiro, en efterskrift till franska revolutionen. I Tyskland under Hitler var kollektivet den ariska rasen, i Stalins Sovjetunionen proletariatet. I båda länderna var det staten som förvaltade och försvarade allmänviljan.
Shapiro varnar oss för att försköna historien: nationalsocialism och öststatssocialism var förvisso repressiva system, men många människor upplevde att de gav deras liv mening och moraliskt syfte. Människor upplevde att de tillhörde en större helhet och att de var delaktiga i en historisk process som skulle kulminera med uppförandet av ett sekulärt paradis.

Den andra konsekvensen: radikal subjektivism

Efter det andra världskrigets slut var kollektivismen hårt misskrediterad. Både nationalsocialism och kommunistisk socialism hade lett till blodbad och diktatur. Shapiro menar att det förklarar den radikala subjektivismens framväxt. Modern identitetspolitik är ett exempel på radikal subjektivism. För den identitetspolitiska vänstern är sanning, i likhet med smak, något djupt personligt och föränderligt. Kajsa Ekis Ekman, deklarerad socialist, blev följaktligen portad från en konferens om prostitution och porr som arrangerades av skattefinansierade Riksnätverket för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, med hänvisning till att hon anser att kön är en objektiv, biologisk kategori.

Den nya ateismen

Idag representeras upplysningens religionskritiska falang av bland andra Steven Pinker, Michael Shermer, Richard Dawkins och Sam Harris. De är alla övertygade om att vi inte behöver religioner för att ha rationella moralsystem. Vetenskapliga argument ska, menar de, ersätta den judisk-kristna traditionen. Shermer har till exempel sagt att förintelsen var omoralisk därför att evolutionen har utrustat oss med en överlevnadsinstinkt. Sam Harris har framfört snarlika argument.
Shapiro menar att den så kallade nya ateismen är motsägelsefull. Problemet med Pinker, Shermer, Dawkins och Harris är att de är i full färd med att såga av den gren som de sitter på. När Harris avfärdar Bibeln som förfärlig, använder han, utan att förstå det, den judisk-kristna traditionens värdeskala som måttstock. Den är den som utgör Harris moraliska kompass, även om han förnekar det. Pinker, Harris, Shermer och Dawkins har förvisso rätt när de kritiserar världsreligionerna för förtryck och Bibeln för att rättfärdiga förtryck, men deras kritik är baserad på samma urkunder som de förkastar. Verkligheten är sällan svartvit och den judisk-kristna tradition som de avskyr har fler dimensioner än de vill erkänna.

Dyster samtidsdiagnos

Nietzsche var övertygad om att kristendomens kollaps skulle komma med en kostnad. Han sade att människan har mördat Gud och att det inte finns tillräckligt med vatten i oceanerna för att skölja bort allt blod. Shapiros samtidsanalys är lika tungsint: Upplysningen degraderade människan, den eliminerade hennes unika plats i skapelsen, men utan att kunna sätta något istället.
Amerika och väst är splittrat därför att det inte längre finns en gemensam vision. Det har uppstått ett ideologiskt vacuum och i det är i detta tomrum som den identitetspolitiska vänstern har vuxit sig stark.
Shapiros historieskrivning innehåller inga nyheter på denna punkt. Den moderna vänstern sägs ha sina rötter i italiensk marxism och tysk, kritisk teori. Antonio Gramsci lärde vänstern att den måste ta kulturfrågorna på allvar. Gramsci menade att Marx hade fel när han behandlade den ideologiska överbyggnaden som en funktion av den ekonomiska basen. Gramscis idéer togs upp och raffinerades av Frankfurtskolan. Detta lade grunden för sociala och politiska kaos som präglar det moderna samhället.

Slutord

Ben Shapiro har sagt att västs moraliska kris beror på bristande moraliskt syfte. Frågan är varifrån detta syfte kommer. Den kan knappast vara ett resultat av tro enkom. Västs moraliska kris beror ytterst på att Gud har valt att inte utrusta tillräckligt många västerlänningar med moraliskt syfte. Moraliskt syfte är en belöning från Gud till de människor som dyrkar honom. Därför kan västs moraliska kris endast övervinnas genom att människor börjar tro på Gud igen.
Problemet är att Shapiro också säger att vi inte kan bevisa Guds existens. När Dawkins, Shermer och Harris säger att Gudshypotesen saknar empiriskt stöd, säger Shapiro att de begår ett kategorimisstag. Gudshypotesen är ingen teori. "Gudshypotes" är endast ett annat namn för tro.

Distinktionen mellan tro och vetande är emellertid ett tveeggat svärd. Å ena sidan förklaras det sociala kaoset i väst med minskad religiositet, å andra sidan hävdas det att vi inte kan veta om föremålet för mänsklig religiositet, Gud, existerar. Följden blir att vi inte kan veta om ökad religiositet är lösningen på västs moraliska kris.

Detta problem återkommer i Shapiros försvar av den judisk-kristna traditionen. Shapiro vill förklara västs moraliska kris med hänvisning till den judisk-kristna traditionens kollaps. Detta låter sig dessvärre inte göras om Gudshypotesen endast handlar om tro. Om det av Shapiro beskrivna orsakssammanhanget verkligen existerar, måste det också existera en Gud som har underlåtit att utrusta många västerlänningar med moraliskt syfte. Shapiro menar emellertid att vi inte kan ha kunskap om Guds existens. Följaktligen kan vi då heller inte veta om hans förklaring är korrekt. Om vi inte kan kritisera Gudshypotesen på kognitiva grunder, kan vi knappast försvara den judisk-kristna traditionen på kognitiva grunder. Om Shapiro hade varit konsekvent, hade han inte tagit den judisk-kristna traditionen i försvar, men det är exakt det som han gör i The Right Side of History.

Vad baserar Shapiro då sin tro på? Om vi inte kan veta om Gud existerar, varför tro att han gör det? En möjlighet är att Shapiro tror på Gud av andra skäl än logiska och empiriska skäl. Låt oss därför anta att han tror på Gud av emotionella skäl, att han tror på Gud därför att han mår bra av det. Shapiro brukar säga till sina kritiker att "Fakta struntar i dina känslor", men när man läser The Right Side of History får man intrycket att han menar att känslor, åtminstone religiösa känslor, bestämmer fakta. Gud existerar därför att vi mår bra av att tro på Gud eller att Gudstro har andra, positiva konsekvenser.
Här är hans tre standardargument:

  • Shapiro säger att argumentet för fri vilja vilar på övernaturliga premisser. Vi har inte fri vilja om vi är produkter av gener och miljö. Fri vilja förutsätter en Gud.
  • Argumentet för en objektiv moral förutsätter övernaturliga premisser. Utan Gud hamnar vi i moralisk subjektivism. Lycka förutsätter objektiv moral.
  • Vi behöver den judisk-kristna traditionen som samhälle. Bibeln säger att individen har ett inneboende värde. I socialistiska samhällen blir individen en resurs för staten. Kollektivet bestämmer. Resultatet blir diktatur.
Det första argumentet säger att fri vilja vilar på övernaturliga premisser. Om vi är produkter av gener och miljö, har vi ingen fri vilja. Det är Shapiros argument i ett nötskal. Frågan är naturligtvis hur man kan härleda att människor har fri vilja från en premiss som inte har empirisk referens. Det Shapiro egentligen säger är att religiös tro eller känslor bestämmer fakta. I realiteten bevisar Shapiros tro ingenting, allra minst att människor har fri vilja.
Det andra argumentet säger att utan Gud, ingen objektiv moral. Även det missar målet. Shapiro har rätt att om Gud existerar så finns det en objektiv moral. Problemet är dock, som vi har sett, att frågan om Guds existens inte kan avgöras. Det handlar om tro, inte vetande. Det faktum att Shapiro tror på Gud och att hans tro förser honom med moraliskt syfte, bevisar inte att Gud existerar.
Det sista argumentet säger att vi får ett bättre samhälle om människor tror på Gud. Gudstro är, menar Shapiro, ett skydd mot kollektivism. Samma problem återkommer: det faktum att vi tror på Gud innebär inte att individen de facto har ett immanent värde (eller fri vilja eller att det existerar en objektiv moral). Det innebär att vi tror att individen har det. Kristendom och judaism är dessutom inte ensamma om att anta något sådant. Robert Nozicks rättighetsteori innehåller ingen referens till Gud.

Jonah Goldbergs bok Suicide of the West inleds med följande mening: "There is no God in this book". Istället försöker Goldberg förstå västs kris med sekulära medel. Goldberg blandar evolutionsbiologiska, antropologiska och filosofiska argument och resultatet är på många sätt tankeväckande. Ben Shapiros bok The Right Side of History är intressant, men innehåller många svårsmälta passager. Shapiros argument går helt enkelt inte ihop.

The Right Side of History. Del I

I den förra artikeln synade vi Jonah Goldbergs Suicide of the West. I denna artikel ska vi kika lite närmare på en bok med ett snarlikt tema: Ben Shapiros The Right Side of History. How Reason and Moral Purpose Made the West Great (Broadside Books, 2019).
Goldberg och Shapiro brottas med samma märkliga paradox. Människor i väst har aldrig haft det så bra som nu: vidsträckta mänskliga fri- och rättigheter i kombination med ett historiskt sett unikt materiellt välstånd. Det är förvisso inget perfekt samhälle, men det är den bästa värld som någonsin har existerat.
Trots detta är många människor övertygade om att det moderna samhället exploaterar och förtrycker människor, att det är ett hot mot vår miljö och att det därför måste rivas upp med rötterna och ersättas med ett samhälle baserat på kollektivistiska premisser.
Goldberg menar det att det beror på att vi upplever kapitalism, demokrati och välstånd som onaturliga. Med Freuds ord: vi vantrivs i kulturen därför att vi inte är designade för att leva i den. Ben Shapiro har en delvis annorlunda förklaring.

The Right Side of History

Den västerländska civilisationens två grundvalar

Vår civilisations fundament är den judisk-kristna religionen och antik filosofi. Från den judisk-kristna religionen har vi fått idén att människan har ett inneboende värde, att alla individer är lika och att Gud skapade en rationellt strukturerad värld för oss att undersöka.

God created man in His image, in the image of God He created him; male and female He created them.

Från grekisk filosofi har vi fått föreställningen att vi är utrustade med förnuft, att allting har ett syfte och att människans telos är att kultivera och använda sitt förnuft. Shapiro menar att dessa idéer skapade den västerländska civilisationen.

Mänsklig lycka i Bibeln

Vad är målet med livet? Shapiros svar är: lycka. Han definierar emellertid inte "lycka" på samma sätt som de flesta av oss gör. Shapiro är ortodox jude. Genuin lycka finns inte i världsliga strävanden. Stabil ekonomi, god hälsa och ett bra sexliv är positiva saker, men det har inte mycket med lycka att göra.
Det har blivit allt vanligare att människor söker mening i politisk kamp. Under presidentvalskampanjen år 2008 sade Michelle Obama att om hennes man, Barack, blev vald till USA:s president skulle han "fixa sina landsmäns själar". Kort uttryckt: han skulle göra de lyckliga.
Shapiro menar att verklig lycka förutsätter att vi är uppfyllda av ett moraliskt syfte. Thomas Jefferson skrev inte att den federala regeringens roll är att göra människor lyckliga. Den ska skydda människors fri- och rättigheter så att de har möjlighet att söka lycka på egen hand. Politik är inget recept för sann och beständig lycka. Dess uppgift är att skapa förutsättningar för lycka.
Nästa fråga är därför vad som krävs för att skapa det nödvändiga moraliska syftet. Shapiro menar att fyra villkor måste vara uppfyllda.
För det första: vi måste tro på Gud. Utan Gudstro, inget individuellt moraliskt syfte. Gud har en plan för oss. Historien är en framåtriktad process och vid dess slut befinner sig Gud. Genom att agera moraliskt närmar vi oss Gud. Gud har inte skapat oss lyckliga, men vi kan bli det om vi gör som han säger. Det är en paradox: Gud har gett oss fri vilja, men det är endast genom att lyda honom som vi kan uppnå sann lycka. Det är endast när vi accepterar hans plan för oss som våra liv erhåller beständig mening. Utan Gudstro kommer vi att söka mening på annat håll, till exempel i kollektivistiska ideologier eller i radikal individualism.
För det andra: vi måste ha förmåga att förverkliga vårt individuella moraliska syfte. Vi måste vara utrustade med förnuft och fri vilja. Bibeln hävdar att vi har dessa egenskaper. Vi härstammar alla från Adam och Eva. Gud hade inte förvisat Adam och Eva från paradiset efter det att de hade ätit av frukten från kunskapens träd om deras handling inte hade varit övervägd och fri.
För det tredje: det är nödvändigt med gemensamma normer. Människor är sociala varelser. Utan en gemensam moralkod kan vi inte leva tillsammans. Utan en gemensam moralkod skulle konflikter uppstå mellan människor och det skulle försvåra uppfyllandet av det andra villkoret. I den judisk-kristna traditionen har denna moralkod en transcendental grund. Det fjärde och sista villkoret säger att samhällets olika sociala institutioner ska stödja den gemensamma moralkoden för att, på det viset, underlätta det individuella förverkligandet av moraliskt syfte.
Kort uttryckt: Shapiro menar att individuellt och samhälleligt moraliskt syfte måste vila på en transcendental grund och att individuell och samhällelig kapacitet är omöjlig utan en tro på förnuftets makt.
Om vi håller detta i minnet, förstår vi också bokens titel. Boken heter The Right Side of History. Shapiro är övertygad om att det finns en rätt sida. Historien är inte värdeneutral. Den har ett slutmål: himmel eller helvete. Våra handlingar bestämmer var vi kommer att hamna.

Mänsklig lycka i antik filosofi

Detta innebär inte Shapiro menar att den judisk-kristna traditionen är utan problem. Det största problemet är emfasen på uppenbarelser som väg till kunskap. Den judisk-kristna traditionen erkänner att individen är utrustad med förnuft, men den värderar uppenbarelsebaserad kunskap högre än förnuftsbaserad kunskap.
Den antika filosofin betonar förnuftet. Den grekiske filosofen Aristoteles menade även han att det lyckliga livet är ett liv uppfyllt av moraliskt syfte. Aristoteles var övertygad om att vi kan finna moraliskt syfte genom att studera den externa verkligheten genom att använda vårt förnuft. För Aristoteles är fakta och värde inte separerbara. Alla ting har ett syfte som de är satta att förverkliga. En klockas syfte är att visa tiden, människans syfte är att kultivera och använda det förnuft som hon är utrustad med.
Aristoteles moralbegrepp är, i likhet med det judisk-kristna begreppet, objektivt. Bibeln innehåller en objektiv, moralisk måttstock: Gud har bestämt vad som är moraliskt respektive omoraliskt. På samma sätt var Aristoteles övertygad om att om vi använder vårt förnuft, kommer vi, i det långa loppet, att dra samma etiska slutsatser och om vi agerar i enlighet med förnuftets bud, kommer vi att leva moraliska och lyckliga liv.
Shapiro menar att den antika filosofin på detta sätt lade grunden för det vetenskapliga utforskandet av naturen och skapandet av förnuftsbaserade, politiska styrelsesätt. Om vi kan applicera förnuftet på naturen, borde vi kunna tillämpa det på samhället. På detta sätt initierade den antika filosofin en process som gav oss det moderna, vetenskapsorienterade, demokratiska och sekulära samhället.
Problemet med den antika filosofin var dess syn på individen. Shapiro menar att de antika filosoferna var skeptiskt inställda till individuell frihet. Platon är ett exempel. Han förordade ett klassamhälle styrt av filosofer. Aristoteles ideal var ett samhälle som kombinerade demokrati och aristokrati. Alla medborgare skulle få göra sin röst hörd, men människor skulle ha olika mycket att säga till om.
Således hade antiken en helt annan syn på frihet än vi moderna människor. I vårt frihetsbegrepp ingår även friheten att agera omoraliskt. För filosofer som Aristoteles var frihet och moral oskiljaktigt förenade med varandra. Moraliska individer var individer som inte gav efter för sina impulser. Det var människor som agerade i enlighet med samhällets moralkod. Grekerna var kollektivister i detta avseende. Samhällets uppgift antogs vara att skapa moraliskt redbara medborgare för att undvika anarki. I den grekiska filosofin tenderar individuell moralisk kapacitet således att upplösas i samhällelig moralisk kapacitet. Emfasen är på kollektivet, inte på individen.

Den skolastiska syntesen

Shapiro menar att skolastiken producerade det första försöket att syntetisera det judisk-kristna arvet med den antika filosofin. Den katolske teologen Thomas Aquinas såg inget problem med vetenskapens utforskande av universum. Gud hade ju designat det. Newton var av samma uppfattning. Han var övertygad om att Gud hade skapat universum som en självgående maskin och sedan dragit sig tillbaka. Människans uppgift var att försöka klura ut hur skapelsen fungerar. Inte heller hade Aquinas något problem med logik. Han var tvärtom övertygad om att det är möjligt att med logikens hjälp bevisa Guds existens.
Aquinas ansåg dock att det finns situationer då uppenbarelser är nödvändiga. Det beror på att människan är långt ifrån perfekt och vi kan av det skälet inte helt lita på henne. Uppenbarelser slår en brygga mellan förnuft och skapelse.
Även Aquinas världsåskådning hade sina begränsningar. Aquinas accepterade vetenskap och logik, men han var ingen vän av sekulärt styre. För Aquinas och andra representanter för den katolska kyrkan var en separation mellan kyrka och stat otänkbar.
Fröet var dock sått. Den judisk-kristna traditionen hade övertygat människor att alla är lika mycket värda och lika. Längre fram skulle klassiska liberaler använda detta argument mot aristokrati och monarki. Den antika filosofin hade uppvärderat förnuftet och applicerat det på naturen och samhället. Denna idé skulle lägga en solid grundval för modern vetenskap och sekulärt styre.

Klassisk liberalism

Individualismen blommade ut i John Lockes filosofi. Locke accepterade den Bibliska idén att Gud skapade människan till sin avbild. Människor har ett inneboende värde och de är lika. Från detta härledde Locke rättigheter. Kungar är inte annorlunda än de människor som de regerar över. De har bara olika social bakgrund. Alla människor har samma rätt till liv, frihet och egendom. Statens uppgift blir i Lockes schema att skydda människors rättigheter. Eftersom rättigheterna är gudagivna har staten inte rätt att inskränka dem. Följaktligen har människor också rätt att göra uppror mot en stat som inte respekterar grundläggande rättigheter.
Shapiro menar att denna långa utveckling kulminerade med Amerikas Förenta Stater. Amerikas grundare var inspirerade av klassisk liberalism, den judisk-kristna traditionen och grekisk filosofi.
Thomas Jefferson var övertygad om att människor är skapade lika och utrustade med frihet och förnuft. Människor har rättigheter som inte kan fråntas dem. Det är också skälet till att staten ska vara liten. En liten stat är inget hot mot människors rättigheter. En liten stat är en stat som inte lägger sig i människors liv.
Det innebär emellertid att människor måste sköta sig och själva ta ansvar för sina liv och det kräver en gemensam moral. I annat fall hotar social desintegration. Det civila samhällets uppgift är att upprätthålla en sådan moralkod. Men det räcker inte, menade Jefferson. Också en liten stat kan växa i storlek och bli tyrannisk. Därför måste det politiska systemet designas i syfte att förhindra det. James Madison förklarade:

If men were angels, no government would be necessary. If angels were to govern men, neither external nor internal controls on government would be necessary.

Nästa artikel

I nästa artikel ska vi titta lite närmare på Shapiros samtidsdiagnos, jämföra den med Jonah Goldbergs analys och ställa frågan hur bra hans argument är.

Suicide of the West

I sin nya bok Suicide of the West (Crown Forum, 2018) försöker Jonah Goldberg förklara den kris som det västerländska samhället genomgår. Det är en, på många sätt, paradoxal kris. Vi lever längre än någonsin tidigare. Fattigdomen är på reträtt. Vi arbetar mindre och vår miljö blir allt renare. Vi är bättre utbildade än någonsin och har fri- och rättigheter som människor i tidigare epoker endast har kunnat drömma om.
Det har inte hindrat många människor från att tro att det moderna samhället skapar fattigdom och gör oss sjuka, att det förstör miljön och exploaterar och förtrycker hela grupper av människor. Hur ska man förklara denna märkliga paradox?

Suicide of the West

Varför växte det moderna samhället fram?

Gud spelar ingen roll i Goldbergs teori. Goldbergs premiss är att vi människor är djur. Vi är förvisso en avancerad djurart, men icke desto mindre en djurart. Han avvisar också den marxistiska teorin. Marx var övertygad om att det moderna, kapitalistiska samhället är en oundviklig konsekvens av historiska lagar som vi människor inte har kontroll över.
Det finns, om vi får tro Goldberg, ingen rätt sida av historien. Inget är förutbestämt. Moderniteten är inte resultatet av en plan eller av historiska omständigheter som befinner sig bortom mänsklig kontroll. Istället snubblade vi in i den.
Goldbergs hypotes är klassiskt konservativ: det moderna samhället är produkten av tusentals generationers försök att lösa praktiska problem. Människor upptäckte efterhand att vissa sociala arrangemang fungerar bättre än andra. De kunde inte rättfärdiga det system som de hade skapat med moralfilosofiska argument, men det spelade mindre roll eftersom de kunde se med egna ögon att det ökade välståndet och gav människor dittills oanade friheter.
Goldberg menade att det moderna samhället är en produkt av en trial-and-errorprocess. Vi skapade det utan att riktigt veta vad vi gjorde. Det är också skälet till varför vi kan förlora det.
Det märkliga är att det gick så fort. Det tog människan ynka 300 år att ta de avgörande stegen. Frågan är hur vi ska förklara det. Goldberg tror inte att vi kommer långt med genetiska förklaringsmodeller. Arvsmassan förändras långsamt och det moderna samhället har utvecklats mycket snabbt. Människans natur är därför en konstant i Goldbergs teori.
Nästa fråga är därför: om människans natur är en konstant, vad innebär då det?
Ibland sägs det att fattigdom, våld och död söker en förklaring. Det är inte sant. Det är, om vi får tro Goldberg, att ställa problemet på dess huvud. Människans defaultposition har alltid varit fattigdom, våldsam och för tidig död. Det som behöver förklaras är varför vissa samhällen är så rika, hur de har kunnat reducera våldet mellan människor och konflikter med dödlig utgång och för att kunna besvara dessa frågor, måste vi fråga oss vilka vi är.
Goldberg besvarar dessa frågor genom att beskriva vår evolutionshistoria. Vi är stamvarelser. Vi har levt i små grupper med en hierarkisk och auktoritär struktur. Vi betraktar icke-medlemmar med skepsis och är redo att försvara vår grupps intressen med alla tillgängliga medel. Vi är designade för att tro på Gud i en eller annan form.

Irakkrisen som exempel

Irak var inte en nation i västerländsk mening. Svenskar har många olika lojaliteter, men den mest övergripande lojaliteten är den visavi fosterlandet eller nationsstaten. Vi kan vara oeniga om mycket, men i slutändan är vi alla svenskar.
Irak består av olika stammar som kämpar om makten. Nationella lojaliteter är svagt utvecklade och i den mån som de existerar är de underordnade grupplojaliteter och religiösa lojaliteter.
Saddam Hussein tillhörde sunnisekten i ett Irak som domineras av shiaislam. Under hans välde var shiamuslimerna en förtryckt, religiös majoritet. Efter det att Hussein hade störtats och en ny shiadominerad regering tillträtt utbröt inbördeskrig i landet mellan olika islamiska fraktioner.
Istället för att försöka stoppa konflikten tog den nya shiadominerade regeringen parti för shia i konflikten och kritiserade USA för att jaga och gripa shiamuslimer som terroriserade sunnimuslimer. Alla skyllde på alla. Ingen ville ta ansvar för Irak som nation. USA:s dåvarande utrikesminister, Condoleezza Rice, var irriterad och trött på irakierna. Under ett möte med sunniledare sade hon:

Let me tell you something ... We have a saying in America: you can hang together, or you can hang separately. If this situation doesn't improve, when I come back here in sex months you will all be swinging from lampposts. It's time to make your peace with each other.

I sin memoarbok, No Higher Honor, skriver Rice att hon vid ett tillfälle hade lust att klippa till den irakiske premiärministerns nationella säkerhetsrådgivare efter det att denne hade förnekat att Iraks nyvalda shiaregering sanktionerade våld mot landets sunniminoritet:

I wanted to punch him at that moment. When are these people going to get a grip on the problem? I asked myself.

Hon framförde ett lika bistert budskap till shialedare. Hon förklarade att USA var villiga att slåss mot de terrorister som skapade kaos i landet, men inte att reda ut irakiernas interna problem. Hemma i USA upprepade hon sin ståndpunkt när hon träffade president Bush:

I said bluntly that they might have to kill one another for a while before they got the point. If they didn't want to secure their own populations, why should the United States be able to do it for them?

Rice skriver att Bush tittade på henne och frågade vad hon hade för alternativ plan:

We'll just let them kill each other, and we'll stand by and try to pick up the pieces?

Det var inte svårt att sympatisera med Rice. Varför ska USA offra unga mäns och kvinnors liv när irakierna inte vill ta ansvar för sitt eget land? President Bush hade dock en poäng. Han förstod att Irak inte var en nationalstat i västerländsk mening och om amerikanerna drog sig ur Irak skulle resultatet bli ett blodbad.

Civilisationer kan tämja oss

Vår mänskliga natur kan inte elimineras. Den är en konstant och som sådan står den i vägen för frihet och välstånd. Vi människor är inte designade för ett liv i frihet och ekonomiskt överflöd. Vi betraktar världen som ett gigantiskt nollsummespel och vi är genetiskt formade att prioritera den grupp som vi tillhör. Vi vill att vår grupp ska vinna och vi är övertygade om att den endast kan vinna på andra gruppers bekostnad.
Förhållandet mellan natur och civilisation är ett föränderligt styrkeförhållande. Det är en strid utan slut i vilken frontlinjerna flyttas hela tiden. Civilisationens roll är att stödja oss i vår kamp mot våra basinstinkter.

England

Goldberg menade att det började England och han kallar händelsen den lockeanska revolutionen efter den brittiske filosofen John Locke. I en rad skrifter sammanfattade Locke flera av de idéer som skulle ligga till grund för frihets- och välståndsexplosionen i väst.

  • Hans ståndpunkt att skillnader mellan människor är socialt betingade jämnade vägen för pluralism, tolerans och meritokrati.
  • Han betonade individen som den grundläggande sociala enheten, inte gruppen.
  • Han var övertyga dom att individer inte har endast rättigheter, utan att dessa rättigheter är gudagivna.
  • Han hävdade att staten ska tjäna individen istället för tvärtom.
  • Han försvarade privategendom.

Goldbergs poäng är inte att Locke med nödvändighet hade rätt i sakfrågorna. Ibland hade han fel. Det är till exempel inte sant att människan är en tabula rasa. Det finns goda skäl att tvivla på att våra fri- och rättigheter härstammar från Gud. Det är heller inte svårt att tänka sig situationer då individens uppgift är att tjäna staten.
Det avgörande var inte att Locke hade rätt, utan att människor trodde att han hade rätt och baserade sina handlingar på hans argument. Detta förändrade världen i grunden.
Locke var dock inte konsekvent. Han var protestant och såg inga problem med att diskriminera katoliker och ateister och han förstod inte att även demokratiskt valda majoriteter kan hota frihet och välstånd.
De amerikanska grundarna insåg tidigt att Lockes liberalism var engelsk. De hade flytt från England för att undkomma religiös förföljelse och förstod att det var nödvändigt att universalisera Lockes principer för att undvika att upprepa det engelska felsteget. I den amerikanska konstitutionen har den federala regeringen inte rätt att begränsa religionsfriheten. Katoliker har samma rättigheter som protestanter.
Till skillnad från Locke förstod grundarna också att demokratiskt valda majoriteter inte är att lita på. Skälet är att de består av människor. Människor är gruppvarelser och de betraktar andra grupper som främlingar i bästa fall, fiender i värsta fall. Grundarna förstod att människor kommer att bilda grupper eller fraktioner och att dessa måste hållas i schack för att förhindra maktkoncentration.

Den feministiska och socialistiska kritiken av det liberalkapitalistiska samhället är reaktionär

Idag är vår kultur besatt av kön och klass. På ett ytligt plan verkar det handla om politik, men de politiska ideologierna är, om vi får tro Goldberg, en slags ideologisk fernissa som döljer en djupare, biologisk verklighet. Förhållandet mellan samhälle och natur är ett ostadigt styrkeförhållande och just nu är naturen på offensiven. Att den kallar sig feminism och socialism förändrar knappast fakta.
Både feminism och socialism är romantiska rörelser. Feminismen hävdar att patriarkatet hindrar oss från fritt välja identiteter och att uttrycka dessa. Socialismen påstår att kapitalism och kreativitet är oförenliga storheter.
Feminism och socialism är stam- eller grupporienterade rörelser. Kvinnor ska organisera sig separat och sägs ha ett unikt perspektiv på verkligheten. Arbetarklassen ska också den organisera sig separat och även den förmodas ha ett unikt perspektiv på verkligheten.
Båda betonar ideologisk enhet och renhet. Det feministiska perspektivet ska inte endast genomsyra den egna rörelsen, slutmålet är ett samhälle i vilket det präglar privat och offentlig verksamhet. Det socialistiska perspektivet ska, på samma sätt, genomsyra all verksamhet.
Alla ska marschera i samma takt åt samma håll och under samma feministiska eller röda banér. Tribalismen blir synlig i misstänksamheten mot andra grupper. Under socialismen är arbetarklassen den nya ingruppen. Kulaker, borgare och andra som inte är medlemmar i denna grupp utsätts för våld, deporteringar och diskriminering. I det feministiska samhället är in- och utgrupperna närmast oräkneliga.
Detta innebär också, fortsätter Goldberg, att feminism och socialism är reaktionära ideologier. Det liberalkapitalistiska samhället har vunnit det ideologiska slaget. Inte därför att det besegrat socialism och feminism i en filosofisk debatt eller därför att det är ett perfekt system. Det finns inga perfekta system därför att människan är ofullkomlig. Skälet är att det har visat sig fungera bättre än alla alternativ. Ingen annan form av social organisation har gett människorna så mycket frihet och ekonomiskt välstånd som det liberalkapitalistiska samhället. Alla försök att ersätta det med ett annat samhälle är därför i grunden reaktionära.
Goldberg menar att evolutionsargumentet förklarar varför socialismen är så seglivad. Trots att det förra seklets socialiststater mördade över 100 miljoner människor, är socialistiska tankegångar vanliga, inte minst bland intellektuella.
Varför är socialismen så seglivad?
Det socialistiska samhället är auktoritärt och vi är designade för ett liv i hierarkiska system. Vi är designade för att tro på Gud och socialismen är en sekulär version av kristendomen. Socialismen är en paranoid ideologi och det resonerar med vår skepsis visavi främlingar. Socialismen är militant vilket tilltalar oss därför att dess retorik betonar gruppsammanhållning och ständig vaksamhet mot fiender.

Vad är lösningen?

Goldberg är konservativ, men är starkt kritisk till president Trump. Faktum är att han föraktar Trump. Goldberg menar att Donald Trump är en del av det problem som han beskriver, inte lösningen på det. Trump är populist och populism är en form av tribalism.
I realiteten finns det endast en lösning på problemet: det civila samhället. Staten kan inte kurera den alienation som det moderna samhället ger upphov till. Meningen finns istället i det civila samhället. Meningen återfinns i familjeliv, religiös tro och liknande aktiviteter. Det är där som vi hittar syfte, gemenskap och identitet. Det är förvisso ingen perfekt lösning, men det finns inga perfekta lösningar därför att vi människor inte är perfekta. Vi kommer alltid att känna oss vilsna i den moderna världen och vi måste lära oss att leva med denna känsla.
Ett sätt att förstöra en familj på är att organisera den som ett företag. Ett sätt att förstöra ett samhälle på är att organisera det som en familj.
Familjer är kommunistiska organisationer. Barn betalar ingen hyra. Mat, tak över huvud och annan omsorg är kostnadsfri. De som kan bidra med mer, bidrar med mer än de som kan bidra med mindre. Åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga. Goldberg menar inte att det är fel. Det blir fel när politiker försöker organisera samhället som en familj och skälet är att samhället inte är en familj. Feminism och socialism är två exempel på försök att organisera samhället i enlighet med kommunistiska principer.
Problemet är att även om samhället inte är en familj tilltalas vi av själva idén. Vi vill och hoppas att någon ska vaka över oss, sörja över oss, försvara oss och straffa våra fiender. Synen på staten som en omnipotent, välvilligt inställd och ibland sträng förälder tilltalar oss därför att vi är designade att leva i hierarkiska och auktoritära system.

Introduktion till Suicide of the West

Antag att en antropolog från Mars hade besökt vår planet 250 000 år sedan. Efter att ha studerat oss hade denne noterat följande i sitt anteckningsblock:

Nomadiserande grupper av lätthåriga apor som slåss om mat.

Antag vidare att det tio tusen år senare hade skickats ut en ny expedition från Mars. Vad hade vi kunnat läsa i anteckningarna?

Nomadiserande grupper av lätthåriga apor som slåss om mat.

Rapporterna under de första 230 000 åren hade innehållit samma notering: nomadiserande grupper av lätthåriga apor som slåss om mat.
Det skulle dröja hela 240 000 år innan vår antropolog från Mars kunde rapportera något intressant. Under det 24:e besöket noterade han att människorna hade lärt sig att bruka jorden och att tämja djur, att de tillverkade primitiva vapen och köksinventarier och att de bodde i torftiga hus. När vår vän återkom för den 25:e gången, hade världen förändrats i grunden. När han kikade ut genom fönstret i cockpiten upptäckte han att hans rymdskepp var omringat av stridsflygplan. Det hade upptäckts av det amerikanska militärkommandot NORAD:s radarsystem.
Något hade hänt. Frågan var vad och när det inträffade.
En möjlig tolkning är att mänsklighetens alla framsteg har ägt rum de senaste 10 000 åren. Det är inte sant. Det handlar om ynka tre århundraden. Jonah Goldbergs nya bok Suicide of the West (Crown Forum, 2018) försöker förklara hur det gick till när det moderna samhället växte fram och vad det är som hotar det med ruin.

Suicide of the West

Allt färre fattiga

Socialister hävdar att välståndet endast kommit vissa grupper tillgodo. Det är, säger man, de rika som har tjänat på utvecklingen. Det är inte sant. Fattigdomen har minskat i absoluta och relativa termer. År 1820 levde 95 procent av mänskligheten på mindre än två dollar om dagen. Åtta av tio människor levde på mindre än en dollar om dagen. År 2015 levde mindre än 10 procent på drygt 2 dollar om dagen.
År 1970 levde 27 procent av mänskligheten i absolut fattigdom. Trettiosex år senare hade siffran sjunkit till drygt 5 procent. Enligt Förenta nationerna har fattigdomen minskat mer de senaste 50 åren än under de senaste 500 åren. Mellan 1990 och 2010 lämnade nästan en miljard människor i utvecklingsländer ett liv i fattigdom. Med moderna mått mätt och jämförda med de som roar sig med att ockupera Wall Street var det förflutnas baroner och lorder fattiglappar.
Alla har fått det bättre, inte endast de rika.

Ökad produktivitet

Den brittiske ekonomen Thomas Malthus varnade på 1800-talet för framtida svältkatastrofer. Han sade att befolkningen skulle växa snabbare än matproduktionen. Malthus hade inte räknat med den enorma produktivitetsökningen inom jordbrukssektorn. Han var övertygad om att mänskligheten för all överskådlig framtid skulle bete sig som amerikanen Andy George. George testade på skoj att skapa en smörgås med ost och kyckling från scratch. Han mjölkade en ko, slaktade en kyckling. Han gjorde osten själv och odlade vete som han sedan malde och bakade brödet av. Det tog honom sex månader att bli färdig. Smörgåsen kostade 1500 dollar och den smakade sådär. Och då hade George inte betalt för kon som försåg honom med mjölk. På Malthus tid kämpade bönder för att föda sin familj. Idag är jordbruket så effektivt att det endast sysselsätter en bråkdel av befolkningen.

Vi arbetar mindre

Produktivitetsökningen har medfört att vi kan vara mer lediga. Våra ekonomier är numera så effektiva att människor till och från blir arbetslösa.

Billigare energi

Idag har 84 procent av mänskligheten tillgång till elektricitet och varje dag kopplas ytterligare 300 000 människor in på elnätet.

Utbildning

År 1820 kunde endast 12 procent av världens befolkning läsa. För fem år sedan var endast 15 procent av samma befolkning analfabeter.

Vi lever längre

I det förmoderna samhället dog människor i 40-årsåldern. Antikens greker var gamla när de hade passerat 20-årsstrecket. Amerikanska indianer blev sällan äldre än 40 år. Få européer under medeltiden blev medelålders européer. 1960 var den förväntade, globala livslängden 53 år. För fyra år sedan var den över 70 år.

Våra överlevnadschanser är större

Alla är vi barn i början. I förmoderna samhällen dog en tredjedel av barnen före fem års ålder. Så sent som år 1800 fanns det länder i vilka hälften av alla barn dog före fem års ålder. År 1890 var barnadödligheten i Amerika över 20 procent. Idag är den globala barnadödligheten nere i 3,4 procent. I Kina är barnadödligheten nere under 2 procent.
I medeltidens England använde tandläkarna örter och amuletter som arbetsredskap. I 1920-talets Amerika var sjukvården så usel att ett läkarbesök ofta minskade patientens överlevnadschanser. Under 1700-talet dog 60 miljoner européer av smittkoppor. Idag är denna sjukdom mer eller mindre utrotad. De flesta människor överlever numera stroke. Vi har till och med blivit bättre att behandla cancer. Läkarvetenskapen har inte endast blivit allt skickligare på att bota sjukdomar, den kan numera också ge oss ett drägligt liv när vi blir sjuka och hjälpa oss att dö på ett värdigt sätt.

Transporter och kommunikationer

Våra transport- och kommunikationssystem har effektiviserats. År 1830 tog det tre veckor att ta sig från New York till Chicago. Idag tar det cirka två timmar. Under större delen av mänsklighetens historia färdades nyheter med samma hastighet som människor. Idag använder vi mobiltelefoner som blir allt kraftfullare och billigare. Internet har revolutionerat våra kommunikationsvanor och används idag av hälften av mänskligheten.

Miljön blir bättre

I takt med att våra samhällen har blivit allt effektivare, har de också blivit miljövänligare. Vi gör mer med allt mindre resurser. Modern stålproduktion kräver endast 20 procent av den energi som stålproduktion krävde 1900. Ett annat exempel är aluminiumproduktion. Vi har minskat energianvändningen vid produktion av aluminium med hela 70 procent. Vi använder hälften så mycket energi till att värma upp våra hus som vi gjorde för 40 år sedan. Trots att USA:s befolkning har växt med 80 miljoner människor sedan 80-talet, används inte mer vatten.
Världens rika länder blir allt renare och världens fattiga länder kommer att följa i deras spår i takt med att välståndet växer.
Det finns fler positiva trender. Jordbruket släpper ut allt mindre grönhusgaser. Globalt sett växer världens skogar. Indiens skogar växte mellan 1960 och 2000 med en yta som motsvarar delstaten Iowa. Vi använder allt mindre trä som bränsle och papper, det sistnämnda tack vare den digitala revolutionen.

Demokrati och liberalism

Lägg sedan till att människor i väst har långtgående demokratiska fri- och rättigheter.

Trots det frodas missnöjet

Trots att många trender pekar åt rätt håll tror många människor att kapitalism gör oss sjuka och fattiga. Sex av tio amerikaner är övertygade om att den extrema fattigdomen har fördubblats i Amerika de senaste 20 åren. Det är inte sant, men många människor tror att så är fallet. Mediaspektaklet kring 16-åriga Greta Thunberg är ett symtom på denna djupt liggande misstro.
Frågan är hur man ska förklara denna misstrogenhet.
Standardförklaringen innehåller ofta referenser till postmodern politik, men, om vi får tro Goldberg, skummar sådana förklaringar endast på ytan. I nästa artikel ska vi kika lite närmare på Goldbergs teori.

The Tyranny of Clichés. How Liberals Cheat in the War of Ideas

Jonah Goldberg är amerikan och författare till flera böcker, bland annat Liberal Fascism och Suicide of the West. I denna artikel ska vi titta lite närmare på The Tyranny of Clichés (Sentinel, 2013)

The Tyranny of Clichés

Vad är en kliché?

Goldberg skriver att han brukar föreläsa på universitet och att det, titt som tätt, under den avslutande frågestunden händer att en student ställer sig upp och säger: "I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it". Därefter sätter studenten sig medan publiken applåderar. Klichéer är ofta effektiva om man vill vinna en debatt utan att argumentera eller bara framstå som djupsinnig och modig.
Citatet ovan brukar tillskrivas Voltaire. Det är en kliché därför att det underförstår att det är det förenat med livsfara att föreläsa på universitet. Goldberg skriver att han faktiskt får betalt för att prata med studenter. Dessutom är det uppenbart att studenten och åhörarna är involverade i ett sofistikerat självbedrägeri: "He'll take a bullet for me? Really?".
The Tyranny of Clichés beskriver och diskuterar över 20 vanligt förekommande klichéer. I denna artikel ska vi begränsa oss till fyra stycken.

"My interest is finding something that works"

USA:s förre president Barack Obama sade att han ville befria Amerika från ideologier. Hans administration skulle prioritera det som fungerar:

My interest is finding something that works. And whether it's coming from FDR or it's coming from Ronald Reagan, if the idea is right for the times then we're going to apply it.

Obama framställde sig som pragmatiker och sina motståndare som ideologer. Ideologier förblindar oss, sade han. De gör oss dumma och småsinta. Bättre att låta förnuftet råda och fokusera på det som fungerar.

Därefter socialiserade han USA:s sjukvårdssystem. Man måste inte vara överdrivet smart för att inse att det är något som inte stämmer.

Antag att din gräsklippare inte startar. För att få den att fungera har du föga nytta av dina kunskaper i politiska ideologier. Skälet är att problemet är tekniskt. Det har inget med politisk åskådning att göra. Det finns inte liberala, konservativa och socialistiska gräsklippare, endast gräsklippare. Du måste hitta en lösning som fungerar och det är samma lösning oavsett politisk övertygelse.
När Obama beskrev sig som pragmatiker, sade han att han skulle hantera samhällsproblem på samma sätt som trasiga gräsklippare. I realiteten är detta inte möjligt. Samhällsproblem är sällan tekniska problem. Verkligheten talar inte om för oss om vi ska prioritera frihet eller jämlikhet. Det är skälet till att vi behöver ideologier. Ideologier möjliggör principiella resonemang. Om vi är liberaler, prioriterar vi individuell frihet. Om vi är socialister, ger vi förtur åt jämlikhet.
Det är alltså inte fallet att endast kollektivistiska lösningar "fungerar". Obama ville han att hans motståndare skulle ge upp sina ideologier och acceptera hans ideologi som fakta. Det var därför som han beskrev sig själv som realistisk och verklighetsförankrad och sina motståndare som verklighetsfrånvända.

Hitler var förvisso dogmatisk, men det var även Moder Teresa

Föreställningen om att dogmer är något dåligt och därför något som vi ska undvika är en vanligt förekommande kliché i politisk debatt.
Så här fungerar tricket. Du säger: "Jag tycker att vi ska göra x istället för y". Din opponent avfärdar din kritik som "dogmatisk" och eftersom "dogm" är ett ord med pejorativ klang tar du kritiken på allvar och retirerar från din position. Ingen vill ju basera sitt tänkande på dogmer? Målsättningen är väl att vara odogmatisk? Eller hur?
Goldberg menar att det inte är fel att vara dogmatisk. Det finns bra och dåliga dogmer. Hitler var förvisso dogmatisk, men det var även Moder Teresa.
Feminister brukar säga att dogmer står i motsatsställning till kvinnors rättigheter. Detta påstående innehåller ett korn av sanning, men det är lika sant att dogmer kan stärka kvinnors rättigheter. Förbud mot könsdiskriminering är inte grundat på ett pragmatiskt resonemang. Det är säkert inte svårt att knåpa ihop ett utilitaristiskt argument som rättfärdigar diskriminering av kvinnor. Feminister förstår det och det är skälet till att de behandlar abortfrågan som en fråga om principer. I realiteten är feminister lika dogmatiska som någonsin kardinalerna i Vatikanen.

Jonah Goldberg: Källa: Gage Skidmore.

"Mångfald är enbart positivt"

"Vi behöver mer mångfald och de som är emot mångfald är rasister". Hur ofta har vi inte hört detta sägas? Även detta är en vanligt förekommande kliché.
Varför är det en kliché? Det är en kliché därför att "mångfald" endast är ett annat ord för olikheter eller skillnader och det finns ingen anledning att tro att olikheter är något positivt i sig. Diversifierade aktieportföljer och dieter är bra, men öppna gränser leder till allsköns elände.
Det kan vara instruktivt att jämföra "mångfald" med "vänskap". Vill du vara vän med någon som hela tiden påminner dig om hur ful du är? Skulle du acceptera en sådan person som vän om vederbörande försvarade sig med att hans eller hennes kritik bidrog till den ideologiska diversiteten i din vänskapskrets? "Jag är den enda som säger sanningen om ditt anlete".
Knappast. Du ställer krav på dina vänner. Utan dessa restriktioner blir vänskapsrelationer meningslösa och destruktiva. Ordet "mångfald" är inte annorlunda. Om vi inte kvalificerar det, blir det egalt om vi importerar islamister, analfabeter eller elektronikingenjörer.
"Mångfald" är ett abrakadabraord vars syfte är att göra fakta irrelevanta.
Varför är socialistiska stater totalitära? De är totalitära därför att det socialistiska projektets syfte är enfald. Målsättningen är att nedkämpa alla kritiker och ena återstoden, det så kallade folket eller "massorna", under ett och samma röda banér. Goldberg menar att vänstern använder mångfaldsklichén i syfte att framtvinga åsiktskonformitet. Vänstern är övertygad att massinvandring kommer att frampressa en massiv utbyggnad av staten och mångfaldsretoriken och de ackompanjerande rasismanklagelserna används för att kväva kritik mot det kollektivistiska projektet.

"Våld löser ingenting"

Det är en klassisk kliché. Det var ett av de argument som framfördes mot den USA-ledda invasionen av Irak. I realiteten löser våld problem lika ofta som våld skapar problem. Hitler betvingades som bekant med våld. Slavhandeln eliminerades med våld. Islamiska staten krossades med våld.
Många av de som predikade icke-våld under Irakkriget var dessutom själva inte pacifister. De såg inget problem med det våld som utövades av den irakiska regimen. En icke föraktlig andel av demonstranterna mot Irakkriget trodde dessutom på klasskamp och våldsam revolution.
De var inte emot våld. De ville se Bush, Amerika och väst förödmjukat.
När våld diskuteras dröjer det ofta inte länge innan något nämner Mahatma Gandhi. Gandhi var pacifist och förde en framgångsrik kamp mot det brittiska, koloniala styret i Indien. Det var emellertid inte hans pacifistiska övertygelse som gjorde honom så resultatrik. Det reella skälet var att han hade en civiliserad opponent: det liberala England. I Saddam Husseins Irak hade Gandhi inte överlevt mer än tio minuter. Det är lätt att glömma bort det.

Slutord

Hur ofta har vi inte hört den kubanska polisstaten ursäktas med att sjukvården är fri?
Konservativa sägs vara vetenskapsfientliga därför att de är klimatskeptiker. Socialister och feminister anses vara intellektuellt sofistikerade när de vägrar acceptera att intelligens är ärftligt och att män och kvinnor har olika personlighetspsykologiska profiler.
Marxismen stora intellektuella innovation var att den lärde socialister att ifrågasätta empiriska fakta genom att ifrågasätta människors motiv.
Att bli socialist uppvisar likheter med att bli pånyttfödd kristen.
Ungdomar är i allmänhet korkade, men de kompenserar det med passion och engagemang, något som emellanåt förvillar vuxna.
Mahatma Gandhi uppmanade Tysklands judar att begå kollektivt självmord i protest mot Hitlerregimens politik. Det hade varit en heroisk handling, sade han.
Religioner är impopulära därför att de skiljer mellan gott och ont, spiritualitet är populärt därför att det innebär att "Om det känns bra, gör det!".
Det sägs att konservativa är socialdarwinister, men ingen kan nämna en enda konservativ socialdarwinist. Alla bara "vet" att så är fallet. Faktum är att socialdarwinismens förmenta fader, Herbert Spencer, inte var socialdarwinist. Han var inte ens darwinist. Trots det behandlas Spencer som pestsmittad, medan Karl Marx bemöts med respekt - trots drygt 100 miljoner döda.
Det är inte sant att om man släpper ned i levande groda i en kastrull med kokande vatten att den hoppar ur kastrullen. Den dör.
När George W. Bush införde The Patriot Act förklarade vänstern att "Dissent is the highest form of patriotism". När Barack Obama förlängde lagens liv och expanderade dess tillämpningsområde avfärdades all kritik av presidenten som rasistisk.
Social rättvisa är en platshållare för radikala politiska krav.
Det sägs att det är bättre att tio skyldiga går fri än att en oskyldig döms. Varför då inte avskaffa straffsystemet helt?
Marie Antoinette sade inte "If they have no bread, let them eat cake". Hon sade "let them eat buns" och det är något helt annat.
Ateister och religiösa fanatiker är mer lika varandra än många tror. Ateister dyrkar förnuftet, fundamentalister dyrkar Gud. Överallt där människor har rätt att fritt utöva sin religion försöker de begränsa denna frihet med hänvisning till att människor gör sig skyldiga till avgudadyrkan.
Jonah Goldbergs bok The Tyranny of Clichés analyserar över 20 vanligt förekommande klichéer. Boken är inte endast underhållande läsning, den ger också läsaren tips om hur denne kan undvika att bländas intellektuellt av påståenden som egentligen inte är några argument. Dessutom är det en rolig bok. Goldberg kallar James Camerons Avatar för "Pocahontas in Space". "Now, that is funny."

Även penisar är sociala konstruktioner

Den amerikanske litteraturvetaren Stanley Fish har sagt att postmodernismen inte kräver att han säger något som är sant, endast att han är intressant. Postmodernismen har nämligen gjort upp med föreställningen om en objektiv verklighet. Verkligheten är en social konstruktion. Följden är att vi inte är underkastade några egentliga restriktioner. Vi kan handla och tänka hur vi vill. Det räcker med att vi är intressanta. I mitten på 90-talet tröttnade Alan Sokal, New Yorkbaserad fysikprofessor, på det postmoderna tramset och skickade en artikel som var fullproppad med fysikaliskt och matematiskt nonsens till tidskriften Social Text.
Aktivisterna på Social Text förstod naturligtvis inte ett skvatt av Transgressing the Boundaries: Towards a Transformative Hermeneutics of Quantum Gravity, men de kunde heller inte motstå artikelns budskap: en demokratisk, icke-auktoritär och feministisk vetenskap befriad från kapitalistiska och patriarkala band med stöd i kvantfysik är möjlig. Texten publicerades, skandalen var ett faktum och alla skrattade åt Social Text.

James A. Lindsay, Helen Pluckrose och Peter Boghossian. Källa: Wikipedia.

För två år sedan var det dags igen. Matematikern James Lindsay och filosofen Peter Boghossian (Boghossian använde pseudonymen "Peter Boyle") skickade in en artikel till tidskriften Cogent Social Sciences i vilken de hävdade att penisar minsann inte är objektiva verkligheter, utan sociala konstruktioner.
I artikeln, som hade namnet The Conceptual Penis as a Social Construct, ifrågasatte Lindsay och Boghossian synen på penis som ett anatomiskt organ med reproduktiva funktioner. De hävdade att det är felaktigt att klassificera den manliga penisen som ett reproduktivt organ eftersom det finns defekta penisar. De sade att det också är felaktigt att beskriva penis som ett anatomiskt organ eftersom kvinnor kan ha penis om de identifierar sig som män.
Penis är en social konstruktion. Kampen för ett fritt samhälle kräver därför en dekonstruktion av den traditionella penisdiskursen.
Lindsay och Boghossian skrev att deras teori har stor förklaringskraft. Den kan förklara fenomenet "manspreading" eller det faktum att män ofta sitter med benen isär. Skälet är inte att penis och testiklar tar plats (de är endast sociala konstruktioner), utan att positionen utgör ett försök från mannens sida att våldta det omgivande fysiska rummet. Teorin om penis som en social konstruktion sades också kunna förklara klimatkrisen. Klimatproblemet beror på toxisk maskulinitet och för att förstå denna toxiska maskulinitet måste vi beakta penis som begrepp. Lindsay och Boghossian förklarade att klimatproblemet är besläktat med fenomenet "manspreading" och beskriver hur ett hyperpatriarkalt samhälle breder ut sig och våldför sig på det omgivande ekosystemet.
Tidskriften svalde bluffen med hull och hår och i maj 2017 publicerades artikeln.

Smått och gott

Tal Nitzan är forskare vid hebreiska universitetet i Jerusalem och har undersökt om det är sant att israeliska soldater våldtar palestinska kvinnor. När det visade sig att hypotesen var falsk (Nitzan kunde inte dokumentera ett enda fall), bytte hon fot och anklagade den israeliska militären för rasism. I artikeln som har det udda namnet Controlled Occupation: The Rarity of Military Rape in the Israeli-Palestinian Conflict, hävdar Nitzan att anledningen till att israeliska soldater inte våldtar palestinska kvinnor är att de inte anser dem värda att våldtas.
Alltså. Om israeliska soldater våldtar palestinska kvinnor, är de rasister. Om de inte våldtar palestinska kvinnor, är de rasister. Det är bara att välja.
Institute of Postcolonial Studies i Melbourne, Australien, ska hålla ett seminarium på temat "Om du äter, är du involverad i kolonialism". Målet sägs vara mer "maträttvisa". Endast imperialister äter mat?
American Political Science Review har fått en ny redaktion. Så här ser den ut:

APSR

Källa: Twitter.

Den nya redaktionen förklarade i ett uttalande följande:

In entrusting the editorship of the association’s flagship journal to our diverse and all-woman team, the Council is demonstrating its commitment to promoting a wider range of voices and scholarship in the journal and the discipline.

Detta måste vara något av det mest korkade som en redaktion i en modern demokrati har yttrat.

Samtida stolligheter. Del I

När politiker skryter över att de struntar i halva väljarkåren vet vi att samhället håller på att spåra ur. Kirsten Gillibrand är amerikansk politiker och en av Demokratiska partiets många presidentkandidater.

Kirsten Gillibrand

Källa: Twitter.

Framtiden är kvinnlig, skriver Gillibrand på Twitter. Inte manlig och kvinnlig eller mänsklig. Bara kvinnlig. Dessutom är den intersektionell. Mindre dialog och mer strid om offerpiedestalen. I framtiden tror kvinnor på kvinnor. Inte på män och kvinnor, människor eller mänskligheten eller något annat irrelevant. Bara kvinnor.
Samtidigt anser Gillibrand att en man som identifierar sig som kvinna ska kunna använda samma omklädningsrum eller toaletter som kvinnor. Kön är nämligen en social konstruktion.
Hur går det ihop? Hur kan framtiden vara kvinnlig om kön är en social konstruktion? Varför behöver Amerika en kvinnlig president om kön är en social konstruktion?

Poor Julian

Julian Castro, Demokratisk presidentkandidat och kollega till Gillibrand, är född i Austin Texas och kan inte prata spanska. Castro säger själv att det inte beror på att han är amerikan, utan på "internaliserat förtryck".

Män med penis är också kvinnor

Man konverterar till islam genom att yttra följande ord:

I bear witness that there is no God worthy to be worshiped but Allah, and I bear witness that Muhammad is the Messenger of Allah.

Numera är det faktiskt lättare att byta kön än att konvertera till islam. Kön är nämligen en social konstruktion. Den som är missnöjd med sitt nya kön kan dessutom byta tillbaka utan att riskera att bli ett huvud fattigare. På anrika Harvarduniversitetet har ångerveckan dessutom ersatts med ångerdag och studenterna har informerats om att kön kan variera från en dag till en annan.
I Kanada har en man som självidentifierar sig som kvinna stämt ett femtontal kvinnliga småföretagare för diskriminering därför att de har vägrat att ge honom så kallad brasiliansk vaxning. Kvinnorna har vägrat utföra behandlingen därför att det skulle kräva att de vidrör mannens penis och testiklar. Under rättegången jämförde mannen kvinnorna med nazister. På Twitter beskriver sig mannen med följande ord:

I’m ... A powerful, beautiful transgender woman with a huge heart for society with a mission to remove transphobia and #lgbtq discrimination globally.

Spektaklet får redaktören att påminna sig om herr George Orwell:

We have now sunk to a depth at which restatement of the obvious is the first duty of intelligent men.

Inbördeskrig

Hur många känner till att feminister som anser att en enkel självidentifiering inte räcker för att byta kön numera fördöms som Trans-Exkluderande RadikalFeminister av sina mer radikalt sinnade medkämpar?
Lesbiska feminister har det inte mycket lättare. Enligt "Feministaktivisten" Gerda Christenson skälls lesbiska feminister för transfobi om de vägrar att ha sex med kvinnor som har penis.
Christenson tillhör för övrigt de som motsätter sig självidentifiering. Skälet är att hon oroar sig över att en lag som eliminerar den biologiska definitionen av kön riskerar att underminera kvinnokampen. Hur i all världen skulle då självidentifikation underminera kvinnokampen?
Håll i er nu, kära läsare. Eftersom samhället är patriarkalt, är kvinnor förtryckta. Om kvinnor får möjlighet att välja kön, kommer ingen att vilja vara kvinna, eftersom det ju innebär underordning och utan kvinnor kommer kvinnokampen att kollapsa.

Feministisk design

Laura Laurel, feministisk designer, har designat två stolar. Den första stolen ska hindra män från att sitta med benen isär. "Manspreading" kallas det på feministiska. Den andra stolen ska tvinga kvinnor att göra just detta. Laurel anser det nämligen viktigt att kvinnor tar plats.
Hur kan en människa komma på något så urbota dumt?

Sidor

Prenumerera på Front page feed