Samtiden.com

Du är här

Är vi lika inför lagen?

Brittisk polis arresterar numera nio personer per dag för saker som de har sagt på nätet. Under 2016 arresterades nästan 4000 personer. I Storbritannien är det numera olagligt att med vett och vilja irritera människor, göra att de känner sig obekväma eller att de oroar sig i onödan.
I South Yorkshire har polisen uppmanat invånarna i staden att rapportera kommentarer på nätet eller på annan plats som de upplevt som kränkande. Under rubriken "Hate will not be tolerated in South Yorkshire" skriver polisen att det inte spelar någon roll om den rapporterade incidenten beskriver ett lagbrott eller inte.
Detta pågår i det land som lärde världen värdet av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

George Orwell

George Orwell: "If liberty means anything at all, it means the right to tell people what they do not want to hear." Källa: Wikimedia.

Sverige kämpar för att hinna ikapp

Enligt BRÅ handlade polisen 6415 hatbrottsärenden under samma år. Det blir ungefär 17 ärenden om dagen. Det innebär naturligtvis inte att svensk polis arresterar 17 personer per dag Det innebär inte ens att de nödvändigtvis arbetar på samma sätt som sina kanske mer nitiska, brittiska kollegor. Siffrorna ger oss emellertid en uppfattning om kvantiteterna och kanske också var vi är på väg som samhälle.

Hatlagar

Likhet inför lagen handlar om juridisk jämlikhet och anses numera vara en mänsklig rättighet. Hatbrottslagar bryter mot denna regel. Hatbrottslagar behandlar inte alla människor som lika mycket skyddsvärda. Skyddsvärdet beror på individens grupptillhörighet. Brott mot vissa grupper straffas hårdare än brott mot andra grupper, även om den brottsliga handlingen är densamma.
I denna artikel ställer vi frågan om troende och icke-troende har samma fri- och rättigheter i vårt land.

Fråga: har troende och icke-troende olika rättigheter?

Nyligen dömdes en 65-årig kvinna till tre månaders fängelse för att ha uttalat sig ringaktande om muslimer på Facebook. Fängelsedomen föregicks av husrannsakan och timslånga polisförhör.
De som har försvarat kvinnan har sagt att hon endast kritiserade islam. Det är inte sant. Om det är något som damen inte gjorde, var det att väga sina ord på guldvåg. Hon skällde som en bandhund. På denna punkt hade åklagaren rätt: kvinnan kritiserade inte islam.
Hur många minns Åke Green, pingstpastorn som ställde till med ett herrans rabalder när han i en predikan år 2003 jämställde homosexualitet med cancer? Green polisanmäldes för hets mot folkgrupp, men frikändes av samma rättsinstans som dömde den 65-åriga kvinnan till fängelse.

Varför frikändes Green? Varför fängslades kvinnan?

I fallet Green sade domstolen att en fällande dom hade stridit mot Europakonventionens artiklar om religionsfrihet och yttrandefrihet. Nästa fråga är därför: men varför fälldes då den 65-åriga kvinnan? Den 65-åriga kvinnan kallade muslimer "sinnesrubbade", Green liknade homosexualitet med cancer. Vad är skillnaden?
Svaret är att religionsfrihet väger tyngre i vågskålen än yttrandefrihet. Om Green inte hade varit predikant, utan en vanlig medborgare och på Facebook jämställt homosexualitet med "cancersvulster", hade han med all sannolikhet fått skaka galler. Det är nämligen en sak att begränsa yttrandefriheten. Det är en helt annan sak att begränsa religionsfriheten genom att begränsa yttrandefriheten.
Religionsfriheten räddade Greens yttrandefrihet. Yttrandefrihetsgrundlagen svek den 65-åriga kvinnan.

Vad följer därav?

Uppenbarligen anser statsmakten att yttrandefriheten för troende väger tyngre i den juridiska vågskålen än yttrandefriheten för icke-troende. Ateister och agnostiker riskerar fängelse om de inte lägger band på sina känslor. Troende behöver inte oroa sig över sådana petitesser.

Nästa fall

Under en nyligen genomförd demonstration i Helsingborg kallade den lokala imamen judar "avkommor till apor och svin". Också detta polisanmäldes.
Det som gör händelsen intressant är inte endast att imamen jämförde judar med apor och grisar, utan att han inte improviserade fram utskällningen. På samma sätt som Green var inspirerad av Bibeln, hämtade imamen inspiration från islams heliga skrift, Koranen. I Koranen förvandlar Gud judarna till apor och svin med hänvisning till att de brutit mot religiösa regler.
Hur kommer rättsmaskineriet att se på imamen? Kommer imamens religionsfrihet att rädda honom från åtal? Kan en imam kalla judar "apor och svin" när det är förbjudet för icke-troende att kalla muslimer "sinnesrubbade"?
Det ska bli intressant att se. Om vi ska vara lika inför staten, kan olika grupper inte ha olika rättigheter. Då kan individens yttrandefrihet inte vara beroende av dennes religiositet. Det förefaller dessvärre vara fallet åtminstone för tillfället i vårt land.

Minnen från barndomen

När redaktören var ung, serverades det ibland blodpudding i skolans matsal. Det var väl inte direkt en kulinarisk sensation, men ner gick det. Puddingen sades innehålla mängder av nyttigheter. Dessutom var man tvingad att äta upp sin portion eftersom den plats där man lämnade tallrikar och bestick var bevakad av bambatanter med bistra uppsyner. Alla behövde dock inte äta blodpudding. Barn som hade föräldrar som tillhörde Jehovas vittnen erbjöds annan mat. Ingen upplevde det som konstigt. Vi barn uppfattade inte frågan som ett rättviseproblem, utan såg det som ett praktiskt problem som kunde lösas med lite sunt förnuft.

Pannkakor i Malmö

Kontroversiell mat i Malmö. Källa: Wikimedia.

Pannkakspanik i Malmö

Nyligen införde Malmös skolor ett pannkaksförbud. En av skolans absoluta favoriter slutade att serveras och orsaken var att Malmös röd-gröna koalition hade beslutat att pannkakor strider mot kommunens rättviseprinciper. Skälet till förbudet var att det företag som förser skolorna med pannkakor, hade stoppat produktionen av ägg- och mjölkfria pannkakor. Därför skulle inga pannkakor serveras. Att servera pannkakor hade nämligen varit orättvist mot de barn som inte kan äta pannkakor på grund av matallergier. Inte ens på den internationella pannkaksdagen serverades pannkakor på kommunens skolor.

Röd rättvisa

I en värld regerad av sunt förnuft hade Malmö kommuns skolor naturligtvis serverat barnen med matallergier något annat. Man hade behandlat dem som Jehovasbarnen blev bemötta när redaktören var ung. Vi lever dessvärre inte i en värld där det sunda förnuftet bestämmer dagordningen. Malmös röd-gröna politiker ansåg att pannkaksfrågan var ett rättviseproblem och att lösningen därför måste vara kollektivistisk: eftersom några barn inte kan äta pannkakor, ska alla barn förbjudas att äta sin favoritmat.
Var det ett rättviseproblem? Orättvisor uppstår när man begränsar människors valmöjligheter på godtyckliga grunder. Kvinnor var under en lång period utestängda från den högre utbildningen på fullständigt godtyckliga grunder. De var också berövade rösträtten på lika godtyckliga grunder.
Frågan är alltså vilka som fick sina valmöjligheter begränsade på godtyckliga grunder när Malmö kommun införde pannkaksförbud.
Hade matallergikernas valfrihet inskränkts om kommunen hade serverat dem något annat än pannkakor? Nej, det hade den inte. Skälet är givetvis att matallergi inte är en godtycklig grund. Matallergikerna kunde inte äta vanliga pannkakor oavsett om kommunen förbjöd pannkakor eller inte. Förbudet minskade istället valmöjligheterna för de som inte var allergiska mot mjölkproteiner. I realiteten särbehandlade kommunen barnen som inte hade mjölkallergi. Och de var, till skillnad från matallergikerna, många. Om vi får tro Livsmedelsverket, drabbas mellan 0,5 till 2 procent av alla barn av äggallergier. Ungefär en procent av barnen är allergiska mot mjölkproteiner, medan laktosintolerans beskrivs som mycket ovanligt hos barn.
Malmös röd-gröna koalition tvekade emellertid inte: om en procent av barnen inte kan äta pannkakor, ska resterande 99 procent förbjudas att göra det. I röd-gröna Malmö håller man sig nämligen med ett socialistiskt rättvisebegrepp: det ska vara lika för alla. Rättvisa är uppnått när alla har det lika eländigt. Först då kan socialdemokrater, kommunister och miljöpartister se varandra i ögonen och säga: äntligen råder det rättvisa. Ett jämlikt samhälle är nämligen bättre även om ingen vill ha ett sådant samhälle.

Discrimination and Disparities

Den amerikanske ekonomen Thomas Sowell är en extremt produktiv författare. Han har skrivit ett oräkneligt antal böcker. För två år sedan tog han farväl av sin läsekrets i en artikel betittad Farewell. Det var ett år efter det att han publicerat tegelstenen Wealth, Poverty and Politics. Han höll löftet i drygt ett halvår. Sowells senaste bok heter Discrimination and Disparities (Basic Books, 2018). I boken förklarar Sowell med en mängd exempel från olika områden varför det är fel att likställa dispariteter eller skillnader med diskriminering.
I denna artikel ska vi fokusera på just diskrimineringsbegreppet.

Thomas Sowell

Problemet

Individer, grupper och nationer är inte endast olika produktiva, de skiljer sig från varandra på en mängd olika sätt. Frågan är vad det beror på.
Genusfeminister antar att skillnader mellan män och kvinnor är produkter av miljö. Detta är naturligtvis nonsens. Skälet till att genusfeminister är så fanatiska på denna punkt är att de är övertygade om att om det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor, kommer de att utfalla till männens fördel. Också detta är nonsens. År 1994 publicerade Charles Murray och Richard Bernstein The Bell Curve: Intelligence and Class Structure in American Life. Författarna kallades rasister och nazister därför att de i boken hävdade att intelligens är en ärftlig egenskap. Murray och Herrnstein sade inte att intelligens endast kan förklaras med gener. Det är en nonsensståndpunkt, det med. Inte heller menade de att sociala patologier uttömmande kan förklaras i termer av intelligens. Det faktum att de hade den förment dåliga smaken att säga att intelligens är en delförklaring till skillnader i välstånd, kriminalitet och mycket annat räckte för att de skulle fördömas som folkmordsanstiftare.

Nödvändiga förutsättningar

Sowells argument baseras på distinktionen mellan nödvändiga och tillräckliga förutsättningar. Nödvändiga förutsättningar ska inte förväxlas med orsaker. Anledningen till att saker kan fatta eld är att det finns syre i luften, men vi säger inte att syre orsakar eldsvådor. Samtidigt är det uppenbart att även om nödvändiga förutsättningar inte är orsaker, har de med kausalitet att göra. Det måste finnas syre i luften om något ska fatta eld.
När ekonomisk ojämlikhet diskuteras antas det ofta att målet är att förklara varför vissa individer, grupper och nationer är fattiga. Sowell menar att detta tillvägagångssätt ställer problemet på dess huvud. Det tar ekonomiskt välstånd för givet och antar att det är avvikelser från denna norm som söker en förklaring. Realiteten är den omvända. Ekonomiska skillnader är universellt förekommande. Det är inte ekonomiska skillnader som söker en förklaring, utan det relativa ekonomiska välstånd som vi har uppnått i framför allt västvärlden. Frågan är vad de individer, grupper och nationer som faktiskt har uppnått välstånd har gjort för att bryta med fattigdom och underutveckling.

Sowells allmänna tes skulle kunna sammanfattas på följande sätt: människor föds olika, de växer uppunder olika omständigheter och på olika platser och kommer av dessa skäl att ha olika förutsättningar för ekonomisk och annan utveckling, och detta är ingens fel.
Det innebär inte att Sowell förnekar existensen av diskriminering. Hans tes är istället att förekomsten av skillnader inte bevisar diskriminering. Skillnader är tvärtom universellt förekommande. Det hade existerat skillnader mellan individer, grupper och nationer även om det inte hade existerat någon diskriminering överhuvudtaget.

Skillnader på individ-; grupp- och nationsnivå

Även om alla människor hade haft 160 IQ, hade antalet Nobelpristagare i fysik varit begränsat till en handfull individer. Skälet är att intelligens endast är en nödvändig förutsättning.
Ett annat skäl är att nödvändiga förutsättningar ofta är snedfördelade. Man måste vara intresserad av ämnet, men inte alla människor är intresserade av fysik. Man måste vara nyfiken på hur världen fungerar på ett mycket fundamentalt plan. För att lyckas man måste också vara villig att anstränga sig mycket hårt över en längre period. Olika människor är beredda att kämpa olika hårt. Inte alla människor är intresserade av att göra karriär. Personlighetsegenskaper kan sätta restriktioner för vad en individ förmår åstadkomma. Underbarnet James Sidis började studera matematik vid Harvard när han var elva år gammal, men som vuxen försörjde han sig på enkla arbeten och fördrev tiden med att samla taxikvitton.

Thomas Sowell

Herr Sowell. Källa: Hoover Institution.

Det existerar också skillnader på gruppnivå och också de är snedfördelade. Män och kvinnor har samma genomsnittsintelligens, men spridningen är större i gruppen män än i gruppen kvinnor. Det innebär att det finns fler ointelligenta män än ointelligenta kvinnor, men också fler smarta män än smarta kvinnor. Utbildningspsykologen Camilla Benbow har studerat matematiskt begåvade barn i över 30 år och noterat att det går 13 matematiskt begåvade pojkar på varje begåvad flicka. Män och kvinnor har också olika personlighetsprofiler och följaktligen också olika intresseprofiler. Följaktligen ska vi inte förvåna oss över att män och kvinnor ofta gör olika livsval. Det är ingen tillfällighet att vårdyrken domineras av kvinnor och att de flesta tekniker är män.

Ofta är nödvändiga förutsättningar inte endast många och snedfördelade, många gånger har vi ingen reell kontroll över dem. Vi har ingen kontroll över vår intelligens. Intelligens är en ärftlig egenskap och vi väljer inte våra föräldrar. Forskning om högeligen begåvade individer visar dessutom att även om hög intelligens ökar sannolikheten för framgång, är den långt ifrån en garanti. Lewis Terman följde 1470 begåvade män och kvinnor i 50 år och hela 20 procent av gruppmedlemmarna kom ingen vart med sina liv. Den viktigaste förklaringen var familjebakgrund och vi väljer inte familj.
Män och kvinnor är olika och inte heller det är något som samhället kan ändra på. Genusfeminister säger sig öka jämlikheten mellan män och kvinnor genom att eliminera traditionella könsroller, men det kommer endast att förstärka biologiska könsskillnaders betydelse. När kulturella faktorers inflytande minskar, ökar de biologiska faktorerna och vice versa.

Människor kan tillhöra organisationer som har monopoliserat nödvändiga förutsättningar och därigenom hindrar medlemmarna från att utvecklas socialt, ekonomiskt och kulturellt. Jehovas vittnen uppmanar sina medlemmar att inte studera på högskola och universitet. Det innebär att många vittnen inte kommer att förvärva många nödvändiga förutsättningar för framgång.
Nödvändiga förutsättningar kan vara kontrollerade av staten. Debatten om välfärdsstaten handlar bland annat om detta. Socialistisk politik hindrar människor från att tillägna sig många nödvändiga förutsättningar med motiveringen att för mycket frihet leder till ojämlikhet. Nödvändiga förutsättningar kan även monopoliseras av kriminella organisationer. Ett samhälle utan rättssystem och en statsmakt som backar upp det löper risk att lamslås av korruption och kriminalitet.

Inte heller ska vi förvänta oss ekonomisk jämlikhet mellan nationer. Kustlinjer ser olika ut på olika håll. Olika länder har olika klimat, flora och fauna. I tropikerna har mikroorganismer försvårat utvecklingen av jordbruk. Floder kan vara mer eller mindre lämpade för varutransporter. Alla jordmåner passar inte för jordbruk. Berg, öknar och oceaner kan isolera människor från kontakter med omvärlden. Olika länder har olika mycket naturresurser. Sovjet var ett fattigt land trots att det var välsignat med naturresurser och hade en välutbildad befolkning. Japan är ett av världens rikaste länder trots att landet knappast har några naturresurser alls. Några länder kommer att blomstra ekonomiskt, medan andra kommer att brottas med stora problem. Detta har inget med diskriminering att göra. Vissa människor har helt enkelt fötts på platser som inte lämpar sig för kommersiell verksamhet. Universum är inte designat med social rättvisa i åtanke.

Diskriminering

Sowell skiljer mellan två typer av diskriminering. Den första typen är grundad på mer eller mindre godtyckliga grunder. Det är den typ av diskriminering som kvinnor har utsatts för under långa tider.
Faktabaserad diskriminering är annorlunda. Den baseras inte på subjektiva kriterier utan på det faktum att information inte är gratis. Det är skälet till att människor generaliserar om varandra. Generaliseringar är nödvändiga när information om den enskilda individen inte är tillgänglig eller när kostnaderna för att inhämta informationen är för hög.

Ett exempel.

Män är mer brottsbenägna än kvinnor. Det är skälet till att kvinnor generaliserar om män. Den enskilda kvinnan utgår ifrån information om gruppen av män och extrapolerar den till gruppmedlemmarna. Detta är diskriminering eftersom det innebär att kvinnan inte behandlar män som individer. Likväl är den en tolererad form av diskriminering och skälet är just att information inte är gratis. Kvinnor måste generalisera om män eftersom de inte kan äga kunskaper om varje enskild man. Kostnaden för ett beslut att inte diskriminera kan bli mycket hög om kvinnan stöter på en man som har för avsikt att begå brott.

Det är således inte gratis att avstå från att diskriminera. De genusfeminister som drömmer om ett utopia utan diskriminering glömmer ofta bort det. De bortser också från ett annat intressant faktum: diskriminering måste inte nödvändigtvis ha sin grund i illvilja eller makt. Kvinnor diskriminerar inte män därför att de vill kontrollera män, utan därför att information kommer med en kostnad.

Innebär det att diskriminering är gratis? Nej, det gör det inte. Ett samhälle som diskriminerar kvinnor kommer att ha färre lärare och psykologer. Ett samhälle som diskriminerar kvinnor är ett samhälle med en sjukvård i kris. Det är ett fattigare samhälle. Även diskriminering har kostnader.

Statistisk diskrimineringsdefinition

Den traditionella definitionen av "diskriminering" förutsätter avsikter. Skillnader mellan människor som har uppstått som en biprodukt av handlingar som inte har haft ett diskriminerande syfte, ska, enligt detta synsätt, inte klassificeras som diskriminerande.
I modern diskrimineringsdebatt har denna definition kompletterats med en statistisk definition. Statistiska definitioner av "jämlikhet" vilar på antagandet att i ett samhälle utan diskriminering kommer alla grupper att vara representerade i utbildningar och yrken i förhållande till sin storlek. Den socialdemokratiska propositionen Makt att forma samhället och sitt eget liv – nya mål i jämställdhetspolitiken är ett exempel. I propositionstexten hävdar regeringen att eftersom kvinnor utgör halva befolkningen borde hälften av alla professurer vara besatta av kvinnor. Avvikelser från detta ideal antas bero på diskriminering.
På en punkt har regeringen rätt: de flesta professorer i är män. Om vi får tro Sowell, är skillnader emellertid inga bevis på diskriminering. Skillnader kan uppkomma av många olika skäl. En nödvändig förutsättning för fler kvinnliga professurer i t.ex. naturvetenskap är att kvinnor söker professurer i ämnet. När Göteborgs universitet utlyste två professurer i naturvetenskap var antalet manliga sökanden åtta gånger fler än kvinnliga sökanden. Hur ska kvinnor kunna bli jämställda med män om de inte söker professurer?
För de som tillämpar den statistiska diskrimineringsdefinitionen är denna invändning inget problem. Den statistiska diskrimineringsdefinitionen baseras inte på avsikter, utan på grupprepresentation. Det faktum att de flesta professorer i naturvetenskap är män anses vara en indikator på att kvinnor utsätts för diskriminering. Det faktum att kvinnor inte söker professurer i samma utsträckning som män ses som ytterligare en indikation på att de diskrimineras. Postorderföretaget Sears stämdes för diskriminering av amerikanska myndigheter på 80-talet. Det tog företaget 15 år och kostade det 20 miljoner dollar att vinna målet. Under denna period kunde myndigheterna inte producera en enda kvinna som, med vett och vilja, hade utsatts för diskriminering. Målet var helt baserat på ett statistiskt diskrimineringsbegrepp.

Slutord

Discrimination and Disparities är en av flera böcker i vilken Thomas Sowell broderar på sin teori om att skillnader eller ojämlikheter är universellt förekommande och inget som vi ska förvåna oss över. Modern diskrimineringsdebatt utgår ifrån det motsatta antagandet: att jämlikhet är tillvarons defaultposition. Det som gör västerländska samhällen så intressanta är att de är unikt jämlika. De utgör ett undantag från den allmänna regeln om ojämlikhet.
Problemet med det statistiska diskrimineringsbegreppet är att det gör människor okänsliga för dessa enorma landvinningar och förleder dem att se diskriminering och maktmissbruk där ingen finns. Det lockar partier och aktivister att exploatera "missnöjet" för politiska syften. Vi finner exempel på detta i både USA och Sverige.
Det sägs att amerikansk polis är rasistisk därför att den i huvudsak arresterar svarta. Om vi tar det statistiska diskrimineringsbegreppet på fullt allvar, borde svartas andel av mängden arrestanter inte överskrida 12 procent. Skälet är att svarta utgör 12 procent av USA:s befolkning. Problemet med det argumentet är att svarta står för hälften av alla mord i USA. Svarta är alltså överrepresenterade i kriminalstatistiken därför att de begår fler brott än andra grupper. Sowell påpekar att det också är vanligare att amerikaner med mexikanskt ursprung grips av polis oftare än amerikaner med japanskt ursprung. Inte heller det är något som vi ska förvåna oss över. Det har inget med diskriminering att göra. Istället kan det förklaras med åldersskillnader: en amerikansk japan är i genomsnitt 20 år äldre än en mexikan-amerikan. Detta återspeglas inte oväntat i kriminalstatistiken. I vårt land är det inte så länge sedan som den före detta ledaren för Socialdemokraterna, Mona Sahlin, krävde kvotering av riksdagens talarlistor. Sahlin hade nämligen upptäckt att män utnyttjar möjligheten till debatt oftare än riksdagens kvinnor. Istället för att uppmana sina medsystrar att sätta upp sig på talarlistorna, en rättighet som alla riksdagsledamöter har, tog Sahlin fasta på den statistiska diskrepansen och krävde att representationsproblemet skulle lösas med särskilda kvinnokvoter.

Redaktör Fähstorkhs nyårstips

År 2019 står för dörren vilket innebär att det är dags för redaktör Fähstorkhs nyårtips. Även denna gång är de hämtade från eminenta YouTube.

Peter Robinson intervjuar Thomas Sowell

Först ut är den amerikanske ekonomen Thomas Sowell. I denna intervju med Peter Robinson diskuterar de två herrarna Sowells senaste bok: Discrimination and Disparities. Boken handlar om dispariteter och om varför det är fel att förutsätta att de beror på diskriminering. Robinson är en utmärkt intervjuare och de som önskar skaffa sig en helhetsbild av bokens argument uppmanas härmed att bekanta sig med den 40 minuter långa intervjun. Boken kommer också att bli föremål för en kortare recension. Herr Sowell är en av Amerikas intellektuella pärlor.



Jordan Peterson och sir Roger Scruton: Apprehending the Transcendent

Det var med viss nervositet som redaktören såg framemot detta möte. Peterson och Scruton är på många sätt varandras motsatser. Peterson är lätt neurotisk och har en mycket intensiv personlighet. Sir Roger är mer reserverad, kanske också en smula avmätt och definitivt distingerad på ett sätt som endast engelska gentlemän kan vara. Denna gång gick det dock bra.

Joe Rogan intervjuar Gad Saad

YouTube-buffeln Joe Rogan kräver ett rejält koppel. De som misstror redaktören kan med fördel lyssna på Rogans "intervju" med hjärnforskaren Debra Soh. Rogan pratar och pratar och pratar och Soh håller masken. Redaktören stängde av efter drygt 20 minuter. Outhärdligt! Denna gång är det dock beteendeforskaren Gad Saad som står på tur och professor Saad vet hur man ska hantera den ibland oregerlige Rogan. Resultatet blir både julmys och intellektuell stimulans.

Dave Rubin intervjuar Debra Soh

Sist ut blir mästerintervjuaren och Dave Rubin. I denna video har Rubin en lång och intressant diskussion med nämnda hjärnforskare. Rekommenderas varmt!

Min fiendes fiender är mina vänner. Del II: Hijabuppropet

I augusti månad 2013 blev en gravid muslimsk kvinna angripen av en man som slet av hennes huvudduk och misshandlade henne. Detta var inledningen till det så kallade hijabuppropet. FI:s ledare Gudrun Schyman var en av dem som protesterade mot dådet genom att använda hijab under en dag.

Hijabuppropet

Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ, stödjer Hijabuppropet.
Källa: Feministiskt perspektiv.

Marx hade fördömt hijabuppropet som reaktionärt

Schymans entusiasm var intressant av flera skäl. Schyman inledde sin politiska karriär i Marxist-leninistiska Kampförbundet för att sedan gå med i VPK. Både MLK och VPK var organisationer som stod på den filosofiska materialismens grund. Där fanns inget utrymme för religiösa grubblerier. Det är ingen tillfällighet att man i Schymans parti i mitten på 40-talet på fullt allvar diskuterade om präster ska ha rösträtt.
Marx hade själv skrattat åt hijabuppropet. Han var övertygad om att kapitalistiska samhällen är mer avancerade än samhällen i tredje världen och hade funnit idén om ett hijabupprop löjeväckande och reaktionärt. Han försvarade till och med kolonialism eftersom det hjälpte outvecklade samhällen att industrialisera.
Det är inte svårt att förstå varför Marx intog denna position. Endast industrisamhällen har en arbetarklass och utan en arbetarklass, ingen socialistisk revolution.

Genusfeminismen är en korsning av marxism och postmodern filosofi

Schymans tilltag var även intressant av ett annat skäl. Schyman är genusfeminist och genusfeminismen är en hybrid av klassisk marxism och postmodern filosofi.
Schyman tillhör numera en organisation som kämpar för könsneutrala dopnamn, ett tredje juridiskt kön, transsexuellas och homosexuellas rättigheter, som hävdar att äktenskapet är heteronormativt och som vill använda statsmakten för att verkställa en brett upplagd ideologisk offensiv med syfte att indoktrinera hela befolkningen, ung som gammal, i genusfeminism.
Vad för typ av reaktion förväntar vi oss av en person som tillhör en organisation som har detta på programmet? Att hon eller han ska gå omkring i hijab?
Det hade varit mer logiskt om Schyman hade sagt att även om våld mot kvinnor är oacceptabelt får detta inte skymma det viktiga faktum att huvudduken är ett patriarkalt verktyg vars diaboliska syfte är att underordna kvinnor en religiöst sanktionerad könsmaktsordning. Det är den typen av analys som vi förväntar oss av radikala genusfeminister som Schyman.
Istället förklarade Schyman att muslimska kvinnor har rätt att bära huvudduk. Schyman var inte ensam om att hävda denna ståndpunkt. I en artikel i Feministiskt perspektiv skrev den "antifascistiska feministen" Carolina Farraj att hijabuppropet är feministiskt därför att feminism handlar om kvinnors rätt att klä sig hur de vill.
Stämmer det? Handlar modern feminism om rätten att få klä sig hur man vill? Nej, det gör den inte. Modern feminism handlar om mycket, men knappast om denna frihet och skälet är ju uppenbart: det är en frihet som kvinnor har sedan länge. Det är en lagstadgad rättighet. Det faktum att en muslimsk kvinna får sin huvudduk avsliten, förändrar inte lagens innebörd. Män blir misshandlade varje dag. Innebär det att misshandel av män inte är förbjudet i lag och att vi därför bör starta ett mansupprop? Självklart inte.

Fascistisk uppmarsch?

De kvinnor som tog initiativ till hijabuppropet sparade inte på krutet när de spekulerade om orsakerna till händelsen. Det faktum att det handlade om en förövare och ett offer hindrade inte de fem genusfeministerna att beskriva attacken som "strukturell" och varna för en fascistisk uppmarsch i vårt land. De hävdade, på fullt allvar, att i Sverige knyter muslimska "kvinnor knyter slöjan extra hårt i hopp om att den inte ska bli avsliten". Mot slutet av artikeln uppmanade artikeluppfattarna Sveriges alla kvinnor att protestera mot "fascismens framfart" genom att bära hijab en dag.
Inte heller detta verkade seriöst. Fascism beskriver en vilja att maximera statens makt. Det innebär naturligtvis inte att kvinnomisshandlare inte kan vara fascister, men det är inte det faktum att de misshandlar som gör dem till fascister. I så fall hade våra fängelser varit fulla av fascister. Man kan faktiskt vara fascist utan att vilja göra en fluga förnär.
Faktum är att om artikelförfattarna hade varit intresserade av att varna för fascism, borde de ha fokuserat på det faktum att kvinnan bar huvudduk, inte på att hon fick den avsliten. I islam är verkligheten inte endast ett problem som söker ett svar, islam har, om vi får tro Ayatolla Mosavi Khomeini, svar på alla frågor. Sekulärt sinnade personer har svårt att förstå varför kvinnors hår utgör ett problem, men i islam måste allting tas på största allvar. Khomeini säger sig därför inte vilja tipsa kvinnor om att använda huvudduk. Inte heller uppmanar han dem att göra det. Istället skriver han att "kvinnor måste dölja … sitt hår från mäns blickar".
Genusfeminister vill maximera statens makt och det kräver att det privata är politiskt. Följaktligen har genusfeminismen försökt återuppliva den gamla kommunistiska 60-talsdevisen: "Det privata är politiskt". Khomeini vill maximera den teokratiska statens makt. Följaktligen hävdar han att det privata är religiöst. Först då kan den teokratiska staten bestämma över detaljer som kvinnors kläder och huruvida de ska använda huvudduk eller inte. Det finns följaktligen uppenbara likheter mellan islam som doktrin och den italienske fascisten Benito Mussolinis definition av fascismens credo: "Everything within the state, nothing outside the state, nothing against the state."

Val av infallsvinkel

En gravid, muslimsk kvinna blir attackerad och får sin huvudduk avsliten. Kritikerna hade kunnat starta ett upprop mot misshandel eller ett upprop mot misshandel av kvinnor eller ett upprop mot misshandel av gravida kvinnor eller ett upprop mot misshandel av gravida kvinnor med huvudduk. Eller varför inte ett upprop mot människomisshandel? Faktum är att det hade räckt med ett upprop mot misshandel. Det hade täckt samtliga fall.
Istället valde man att fokusera på huvudduken. Man valde att betona att kvinnans religionsfrihet hade kränkts. Det faktum att hon också hade blivit misshandlad och att hon var gravid användes endast för att förstärka det faktum att hon hade blivit kränkt i sin egenskap av muslim.

Är islam en kvinnoförtryckande religion?

Schyman gjorde i samband med hijabuppropet följande uttalande för FI:s räkning:

Rasister försöker framställa islam som en per definition kvinnoförtryckande religion...

Schyman förklarar inte hur hon har nått fram till sin slutsats att islam inte är en "per definition" kvinnoförtryckande religion, men gissningsvis menar hon att islams heliga texter kan tolkas på olika sätt. Det är detta som vi har kallat den dekonstruktivistiska metoden. Den säger att en text inte har mening, utan att läsaren projicerar mening på den. Problemet är naturligtvis att dekonstruktivismen är förbjuden inom islam. Uttryckt på ett annat sätt: det faktum att svenska genusfeminister kan tolka islams urkunder på olika sätt, innebär inte att muslimer kan eller gör det. Vad är vägledande när muslimer läser islams heliga skrifter? Sunniislam som samlar ungefär 90 procent av världens muslimer har fyra skolor: Malaki, Hanafi, Hanbali och Shafi. Det innebär inte att sunniislam har en postmodernistisk organisation, att allt är tillåtet och kanske också uppmuntrat. De fyra skolorna är överens om det mesta. De bråkar om detaljer.
Ett exempel: hur ska islam hantera avfällingar? Tre av skolorna anser att muslimer som avsäger sig sin religion ska dödas. En skola anser att kvinnor ska straffas, men inte dödas. En annan skillnad är möjligheten att ångra sig. Några skolor anser att avfällingen inte ska dödas direkt, utan att han eller hon ska ges möjlighet att ångra sig. Andra skolor anser att en ångervecka inte är nödvändigt.
Dessutom: islam är en misogyn doktrin. Allah har gett män rätt att slå sina kvinnor. Det är bestämt att mannen är överordnad kvinnan. Kvinnor har inte rätt att vägra sina män sex. Kvinnor anses ha lägre intelligens än män. Kvinnor måste täcka sina behag, medan mannen kan klä sig nästan hur som helst. Detta är endast några exempel. Håll detta i minnet och ställ sedan följande fråga: verkar det sannolikt att den islamiska huvudduken inte har tillkommit i syfte att kontrollera kvinnor?
Nej, det gör det naturligtvis inte.
Skälet till att kvinnor ska ha huvudduk är att de har ansvar för att män inte ska bli sexuellt upphetsade. Det är skälet till att kvinnor uppmanas att täcka sina behag. Det är skälet till att saudiska kvinnor som inte täcker sig riskerar att gripas och åtalas för prostitution och varför det i pakistanska fängelser finns så många kvinnor som har utsatts för våldtäkt. En pakistansk kvinna som anmäler en man för våldtäkt måste kunna styrka sin berättelse med fyra manliga vittnen. Dessa måste ha bevittnat våldtäkten. Om hon inte kan göra det, tolkas hennes anmälan som ett erkännande att hon har haft sex med en man. Om kvinnan är gift, riskerar hon att dömas till döden genom stening.

'Umar bin Al-Khattab said: "Verily Allah sent Muhammad with the truth, and he revealed the Book to him. Among what was revealed to him was the Ayah of stoning. So the Messenger of Allah stoned, and we stoned after him. I fear that time will pass over the people such that someone will say 'We do not see stoning in the Book of Allah.' They will be misguided by leaving an obligation which Allah revealed. Indeed stoning is the retribution for the adulterer if he was married and the evidence has been established, or due to pregnancy, or confession."

Slutord

Georges Sorel lärde Mussolini att revolutionära rörelser behöver myter och att det inte spelar någon roll om myterna är sanna eller falska. Det viktiga är att de mobiliserar människor till kamp. Tysklands judar var lika litet ett hot mot tyskar som Europas industriländer var mot Italien. Om krisen inte existerar, fabricera den.
Redaktören har vid flera tillfällen pekat på genusfeminismens fascistiska karaktär och hijabuppropet är ytterligare ett exempel i raden på hur genusfeminister försöker exploatera allvarliga händelser för politiska syften. Om Schyman och artikelförfattarna verkligen hade menat allvar med sin feminism, hade de upprörts över att en gravid kvinna attackerades, inte att hon fick sin huvudduk avsliten.
Varför valde man att betona kvinnans religion? Skälet var att man visste att det knappast var möjligt att exploatera politiskt ett vanligt brottsfall. Om man istället betonade kvinnans islamiska tro, kunde man frammana en bild av en hotad religiös minoritet i ett samhälle präglat av rasism och fascism. Med utgångspunkt i denna hotbild kunde man sedan kräva långtgående förändringar av samma samhälle. Således använde Schyman händelsen som plattform för nya fördömanden av det svenska samhället och krav på att "All personal på skolor måste få utbildning i hbtq-frågor, genus, antirasism och normkritik" medan artikelförfattarna uppmanade politiker att ta itu med den strukturella rasismen.

Min fiendes fiender är mina vänner. Del I: Genusfeminismen och burkan

I juli 2003 höll pingstpastor Åke Green en predikan om Bibelns syn på homosexualitet inför ett 50-tal åhörare. Green sade att Bibeln fördömer homosexualitet, men betonade också att kristna inte ska klandra homosexuella: "Vi får aldrig förnedra någon som lever i synd." För det polisanmäldes Green av RFSL. Han dömdes sedermera till fängelse för hets mot folk, men frikändes av högre rättsinstans.

Burka

Kvinna införd "problematiskt plagg".
Källa: Steve Evans.

"Vatten och bröd"

Feministiskt initiativs Tiina Rosenberg förklarade att Green förtjänade fängelse för att ha sagt att Bibeln fördömer homosexualitet. Fotografen Elisabet Ohlson-Wallin, som stöder FI, var också hon bestört. Wallin förklarade att Greens retorik "är exakt den samme som nazisterna använde i sin hatpropaganda under andra världskriget."
Ohlson-Wallin blev rikskändis efter det att hon porträtterat Jesus som homosexuell i utställningen Ecce Homo. Många kristna var naturligtvis bestörta över utställningen, men det bekymrade inte Ohlson-Wallin. Istället producerade hon en ny utställning i vilken hon likställde frikyrkobesökare med nazister:

Jag har tröttnat på fundamentalisterna i olika kyrkor och skruvat upp volymen. Jämförelsen med nazism är relevant.

I realiteten var jämförelsen inte endast irrelevant, den var absurd. Green var inte nationalsocialist och pingströrelsen är ingen politisk organisation. Green och hans sympatisörer drev inga koncentrationsläger. Inte heller verkade de ha för avsikt att bygga upp en militär slagmaskin med vars hjälp de kunde invadera våra grannländer. Åtminstone var det inget som Ohlson-Wallin lyckades eller ens försökte att dokumentera. Green hade aldrig setts göra Hitlerhälsning. Inte heller gick han omkring i uniform. Pingströrelsen demonstrerade inte för förbud mot homosexualitet. Green hade ingen politisk makt och, till skillnad från Ohlson-Wallin, hade han inga kontakter med det kyrkliga och politiska etablissemanget i vårt land. Det var skälet till att Green hamnade i domstol, medan Ohlson-Wallin fick ställa ut Ecce Homo i riksdagshuset. Det var också skälet till att Green nästan hamnade i fängelse för att ha tolkat Bibeln, medan Ohlson-Wallin riskfritt kunde jämföra helt oskyldiga människor med krigsanstiftare och massmördare.

Frikyrkobesökare är nazister, burka är, på sin höjd, ett problematiskt plagg

Det är knappast en hemlighet att svensk genusfeminism samlar fler konspirationsteoretiker och paranoiker än någon annan politisk rörelse. Ord som "familj", "föräldrar" och "folktandvård" kan få genusfeminister att gnissla tänder av vrede.
Genusfeministers syn på burka är betydligt mer dämpad. Nyligen förklarade tre ledande FI-medlemmar att "Burka är ett problematiskt plagg". Detta sades av tre medlemmar i en organisation som vill försätta staten på krigsfot därför att svenska män och kvinnor använder orden "mamma" och "pappa".
Trafikskyltar är, om vi får tro våra genusfeminister, självklart sexistiska och snöplogningen i våra städer har lika solklart en patriarkalisk organisation. Burkafrågan däremot, den kräver lång eftertanke och filosofisk distinktion.
Utgångspunkten för de tre FI-aktivisternas ställningstagande var filmen "Burka songs 2.0". Regissören Hanna Högstedt ogillar det franska burkaförbudet och vill med filmen ställa "frågor om vilka som får tala och kritisera samhället". Dessutom vill hon "skapa ett rum för dialog om maktstrukturer och undersöka rasistiska och islamofobiska samhällsstrukturer".
FI:s Tanya Charif och Pia Emanuelsson menar att det är korkat att vara "för eller emot burka". Maria Jacobson säger sig inte vilja delta "i mediernas debatt om kvinnor som tror på islam och deras kläder". Skälet är, förklarar Jacobson, att hon inte har något tolkningsföreträde framför människor som bär "burkini, hijab, burka, niqab eller chador." "Det är helt enkelt inte min uppgift att värdera dem eller deras kläder", säger Jacobson. Istället anser Jacobson att "burkinin [är] ett praktiskt plagg med en feministisk funktion".
Agneta Haugaard Farkhak ogillar att politikerna bestämmer hur folk ska klä sig. Hon säger sedan att Koranens påbud om att kvinnor "ska dölja sina 'behag' och 'svepa sina kläder omkring sig' ... [alltid] har ... varit öppet för tolkningar."
FI:s partiledare Gudrun Schyman säger att de som skapade burkinin ville ge kvinnor mer "frihet". Hon menar att "diskussionen om just kvinnors kläder visar att den patriarkala strukturen runt om i hela världen". Istället ska kvinnor bestämma själva, menar Schyman. Sara Abdollahi irriterar sig över burkadebatten och påminner oss om att vi inte har sharia i Sverige. Kvinnor bestämmer själva.

Marsinvånare besöker Jorden för första gången

Redaktören förklarade härförleden att Feministiskt initiativ är Sveriges största fascistiska parti. Här upprepar vi den första delen av argumentet:

Mussolini var inspirerad av den franske filosofen George Sorel. Sorel menade att revolutionära rörelser behöver en myt. Det som gjorde Sorel originell var hans tes att denna myt inte måste vara sann. Det viktiga är att den mobiliserar människor till handling och den kan endast göra det om den beskriver en pågående eller förestående kris.
Man kan förstå varför många fascister hade en dystopisk syn på samtiden. Fascismen växte, trots allt, fram i efterdyningarna till första världskriget. Modern feminism har en helt annan utgångspunkt. Feministerna i FI lever i ett av världshistoriens rikaste och mest jämställda samhällen och ändå upplever de att de är utsatta för en massiv, patriarkal konspiration. ... Hela samhället ska omstruktureras. Inget får skonas. Det privata är politiskt. De mest bagatellartade företeelser, däribland trafikskyltar, parkeringsplatser omgivna av buskar och alldagliga ord som "mamma", "pappa" och "folktandvård" anses dölja de mest hårresande sammansvärjningar. Till och med trumpetspel uppfattas som så kontroversiellt att det måste utredas av en skattefinansierad genusvetare. I denna märkliga värld är bilar mordvapen och snöplogning av vägar exempel på mansvälde.
Denna dystopiska bild av det svenska samhället är FI:s myt. Det är med dess hjälp som partiaktivisterna tolkar sociala fenomen och mobiliserar varandra till politisk kamp.

Det finns en metod som ibland kallas "Marsinvånare besöker Jorden för första gången". Låt oss alltså leka med tanken på att det finns en marsmänniska som aldrig har besökt vår planet och som av det skälet inte har några kunskaper om oss.
Antag att vi hade tvingat vår stackars marsinvånare att studera genusteori. Skälet är att vi vill att han ska förstå varför ord som "mamma" och "pappa" gör genusfeminister så upprörda. Antag också att vi efter det att han hade fått sin examen hade konfronterat honom med två bilder. På den första bilden visas en kvinna iförd burka. Den andra bilden visar en så kallad "slut walk". För säkerhets skull hade vi informerat honom om att genusfeminister anser att slampvandringar är exempel på feministisk kamp.
Vi hade därefter frågat honom hur han tror att våra genusfeminister ser på burka. Hade vi förvånat oss om vår vän från Mars hade sagt:
Med tanke på vad era genusfeminister har sagt om trafikskyltar och snöplogning, gissar jag att de har yrkat på att armén ska sättas in mot burkabärarna.
Är det förmätet att anta att vår vän hade invänt att i dessa fall behövs ingen särskild teoretisk kompetens? Det räcker med att öppna ögonen. Ingen kvinna skulle frivilligt gå omkring i ett tält. Han hade ställt den retoriska frågan: hur många av era genusfeminister använder burkini? Hur många medlemmar i FI har en uppsättning burkas i garderoben? Därefter hade han tillagt: det behövs alltså ingen genusteori för att förstå detta, men om vi hade dristat oss till att applicera genusteori på dessa två plagg, hade slutsatsen endast kunnat bli en: dessa två horrörer är designade av patriarkatet i syfte att kontrollera kvinnors kroppar.
Någon annan slutsats är inte möjlig, eller hur? Man kan väl för tusan inte vara för slampvandring och likgiltig inför burka?
Vår marsinvånare hade nog blivit mer än lovligt förvånad när han fick veta att genusfeminister inte endast anser att slampvandring är feministisk kamp, de är också övertygade om att burkinin har en "feministisk funktion" och att det är korkat att vara emot burka. Förmodligen hade han drabbats av en stroke när vi informerade honom om att de också anser att burkakritik luktar islamofobi. Därefter hade han kvidit: "det här är ju ologiskt. Det hänger inte ihop."

Den bakomliggande logiken

Faktum är att det hänger ihop. Vår marsinvånare har endast missförstått det genusfeministiska argumentets premisser. Genusfeminister bryr sig inte om kvinnors väl och ve. Det är inte och har aldrig varit deras prioritet. På samma sätt som kommunisterna bekämpade det kapitalistiska samhälle som hade gett arbetarklassen fri- och rättigheter och ekonomiskt välstånd, är genusfeministernas fiende det liberal-kapitalistiska samhälle som de facto har befriat västs kvinnor. Av samma skäl som kommunisterna allierade sig med diktaturer, ser genusfeminister islam som en potentiell allierad i kampen mot västdemokratierna. På liknande sätt som kommunisterna var redo att sälja ut den svenska arbetarklassens fri- och rättigheter för politisk makt, är genusfeministerna beredda att förråda sina muslimska systrar om det gagnar det långsiktiga politiska målet att destabilisera de liberal-kapitalistiska demokratierna i väst.
Båda agerar i enlighet med principen "Min fiendes fiende är min vän".
Om vi håller detta i minnet förstår vi varför genusfeministerna blev så upprörda över pastor Green. Reaktionen på Greens predikan är fullständigt obegriplig om man inte förstår dess rötter i en extremt paranoid ideologi. Kristenheten är en fiende därför att den praktiseras i huvudsak av vita européer och utgör en integrerad del av den rasistiska, sexistiska och imperialistiska europeiska kultur som genusfeministerna vill krossa. Därför ska pastor Green skaka galler och burkakritik stämplas som islamofobisk. Därför kan genusfeminister gå i taket när de konfronteras med lättklädda, attraktiva kvinnor på reklamskyltar, men nöja sig med att konstatera att burka är ett "problematiskt" plagg.
Detta är i ett nötskal svensk genusfeminism. Något mer infantilt får man leta efter.

The Politically Incorrect Guide to Islam and the Crusades. Del II

Amerikanen Robert Spencer har författat 18 böcker och samtliga handlar om islam. I den första artikeln om Spencers bok The Politically Incorrect Guide to Islam and the Crusades (Regnery Publishing, 2005) granskade vi hans islamkritik. I denna avslutande artikel ska vi kika lite närmare på islamisk utrikespolitik.

The Politically Incorrect Guide to Islam and the Crusades

Ut ur Arabien

Islams profet dog år 632. Han hade han utrotat polyteismen på den arabiska halvön och enat dess olika stammar under islams banér. Han hade hotat den östromerske kejsaren och perserrikets härskare med krig om de inte accepterade islam. Han hade till och med genomfört en mindre militär expedition mot bysantinerna.
Mohammads rike var vid denna tidpunkt en liten islamisk ö i ett hav av kristenhet. Syrien, Egypten och Nordafrika tillhörde det östromerska eller bysantinska imperiet. Flera av kristenhetens viktigaste städer låg på marschavstånd. Det persiska imperiet hade också det en signifikant andel kristna.
Efter hans död strömmade de islamiska arméerna ut ur Arabien. Spencer skriver att islam spreds med svärdets hjälp. De erövrade på kort tid Mellanöstern och Nordafrika. Tre år efter Mohammads död föll Damaskus. Ett år senare invaderades Irak. År 637 intogs Antiokia och två år senare ockuperades Jerusalem. Samma år invaderades Egypten. Efter det att de islamiska styrkorna hade upprättat kontroll över hamnstaden Alexandria beordrade kalifen att stadens bibliotek skulle brännas ner. Han förklarade att antingen har böckerna samma innehåll som Koranen eller så innehåller de något annat. I båda fallen är de överflödiga.
De islamiska arméerna krossade det persiska imperiet och reducerade radikalt det bysantinska imperiets storlek. Det östromerska imperiets huvudstad, Konstantinopel, utsattes för två belägringar. År 711 korsade islamiska härar Gibraltarsundet och inledde en 700 år lång ockupation av Spanien. Med Spanien under kontroll färdades arméerna sedan tvärsöver Pyrenéerna med målet att invadera Frankrike för att efter fullgjort uppdrag fortsätta österut mot Konstantinopel. Istället stoppades de av Charles Martels franker vid Tours år 732, på bekvämt avstånd från Paris. Slaget vid Tours är legendariskt. Den brittiske historikern Edward Gibbon har sagt att om det inte hade varit för Martels män hade skolorna i Oxford med stor sannolikhet undervisat eleverna i islam idag.

Teologiskt motiverad imperialism

Spencer menar att islams expansion var teologiskt motiverad. Invasionen av Europa, Mellanöstern, Nordafrika och Indien syftade primärt inte till att förse kalifatet med råvaror, slavar och ädla metaller. Målet var att underordna mänskligheten sharia. I Koranen beordrar Allah Mohammad att slåss mot alla som inte dyrkar honom och hans budbärare:

Fight those who believe not in God nor the Last Day, nor hold that forbidden which hath been forbidden by God and His Apostle, nor acknowledge the religion of Truth, (even if they are) of the People of the Book, until they pay the Jizya with willing submission, and feel themselves subdued.

Spencer skriver att det till dags dato inte har existerat en enda islamisk sekt som har tagit avstånd från denna formulering. Han medger att storskalig jihad upphörde i slutet på 1600-talet, men det berodde inte på att doktrinen hade reformerats utan på att den islamiska världen var för svag för att kunna attackera med samma kraft som under dess storhetstid.
Kalifen är en central figur i sunniislam. Det är endast kalifen som kan beordra offensiv jihad eller militära expeditioner vars syfte är att expandera islams domän. Efter det att Kemal Atatürk hade avskaffat det sista kalifatet, det ottomanska kalifatet, har den islamiska världen övergått från offensiv till defensiv jihad. Det har medfört att en rad islamiska organisationer har växt fram med målet att på nytt ena den muslimska världen under en kalif. Det muslimska brödraskapet är den mest kända organisationen.
Defensiv jihad har som målsättning att försvara det som islam har uppnått. Det är skälet till varför vår tids terrorister ägnar så mycket tid åt att beklaga västerländsk kolonialism och imperialism. Deras retorik är ofta präglad av marxistisk och genusfeministisk samhällskritik. Osama bin Laden kritiserade t.ex. USA för att ha vägrat att signera Kyotoprotokollet och han hyllade vänsterliberalens Noam Chomskys kritik av amerikansk utrikespolitik.

Korstågen

Korstågen har en mycket speciell position i debatten om relationen mellan väst och islam. Islamiska apologeter säger ofta att korstågen är skulden till islams misstro mot väst. Muslimer sägs inte endast ha gott minne, de har aldrig förlåtit kristenheten för ockupationen av Jerusalem. Denna ståndpunkt förfäktas inte endast av islamister och deras sympatisörer. Det är tvärtom en åsikt som är vanligt förekommande bland politiker. USA:s förre president Bill Clinton repeterade delar denna uppfattning kort efter septemberattackerna mot New York och Washington när sade han att det var korstågen som var den primära orsaken till modern terrorism.
Detta är, om vi får tro Spencer, inte sant.
Konflikten mellan islam och kristenheten initierades av Mohammad. Efter det att han hade konsoliderat sin makt i Arabien hotade han bysantinerna och perserna med krig om de vägrade att acceptera islam. Romarna och perserna antog utmaningen och Mohammad verkställde sitt löfte.
De som hävdar att det var korstågen som skapade misstron mellan väst och islam blandar således ihop orsak och verkan. Jerusalem var vid tiden för Mohammads krigsförklaring en del av det bysantinska imperiet. Bysantinerna hade inte stulit Jerusalem från islam. Jerusalem hade aldrig tillhört islam. Tvärtom: islam stal Jerusalem från bysantinerna när islamiska styrkor intog staden år 639.
Det är sant att Påve Urban II uppmanade till korståg, men hans uppmaning kom år 1095, dvs. 450 år efter det att islamiska arméer hade ockuperat Jerusalem. Under mellantiden hade islamiska arméer dessutom lagt under sig Mellanöstern, Nordafrika och stora delar av Mindre Asien. De hade ockuperat Spanien, invaderat Frankrike och belägrat det östromerska rikets huvudstad, Konstantinopel, två gånger. Om vi håller detta i minnet, får vi en helt annan bild av händelseförloppet. Korstågen var en senkommen defensiv aktion mot islamisk imperialism och dess målsättning var att återerövra områden som hade ockuperats av islamiska arméer.

Korstågen i debatten om islam

Som vi har sett var det islam som inledde fientligheterna. Ockupationen av Jerusalem var en delkampanj i en större militär strategi vars syfte var att islamisera Mellanöstern och Europa.
Men om så var fallet, varför åberopar sig vår tids islamiska apologeter på detta exempel? Varför beskrivs Jerusalem som ockuperat när det i realiteten var islamiska arméer som ockuperade staden? Spanien återfinns på toppen av listan över områden som islamister vill erövra. Varför? Skälet är att de anser att Spanien tillhör islam. Varför tillhör Spanien islam? Svaret är att Spanien en gång var en provins i kalifatet. Det faktum att spanjorerna lyckades driva ut islam från Spanien förändrar inte detta faktum.
Svaret finns i Koranen. I Koranen säger Allah till Mohammad:

And slay them wherever ye find them and drive them out of the places whence they drove you out, for persecution is worse than slaughter.

Land som en gång har tillhört islam, tillhör islam för evigt. Det är andemeningen av Korancitatet. När islamister idag beklagar ockupationen av Jerusalem är det denna princip som de tillämpar. Jerusalem tillhör islam därför att staden har tillhört islam. Det är också ett av skälen till den islamiska kritiken av Israel. Eftersom Israel en gång var en provins i det ottomanska kalifatet, tillhör området islam för evigt.
Ett annat vanligt förekommande argument är att det var korstågssoldaternas brutalitet som är orsaken till misshälligheterna mellan väst och islam idag. Detta argument innehåller ett korn av sanning. Åsikterna går isär om hur många muslimer som blev ihjälslagna, men varken islamiska eller västerländska historiker, Spencer inkluderad, förnekar att blodet flöt i synnerligen strida strömmar.
Spencer skriver att det var på det viset som krig fördes. När soldater kom till en stad uppmanade man invånarna att kapitulera utan strid. De städer som vägrade hörsamma sådana uppmaningar och inte lyckades stå emot invasionsstyrkorna fick regelmässigt sina invånare massakrerade.
Spencer skriver inte detta för att försvara korstågssoldaterna. Tvärtom. Han beskriver deras agerande som kriminellt. Hans poäng är att korstågssoldaternas agerande inte var unikt på något sätt. Muslimska arméer anställde massakrer av exakt samma skäl. Trettio år före Påve Urban II:s korstågssoldater intog Jerusalem, slaktade muslimska soldater tusentals armenier i staden Ani. En muslimsk historiker beskrev förloppet:

The army entered the city, massacred its inhabitants, pillaged and burned it, leaving it in ruins and taking prisoners all those who remained alive. ... The dead bodies were so many that they blocked the streets … and the number of prisoners was not less than 50 000 souls. I was determined to enter the city and see the destruction with my own eyes. I tried to find a street in which I would not have to walk over the corpses; but that was impossible.

En annan armenisk stad, Ardzen, skulle gå samma öde till mötes år 1048:

According to Matthew of Edesa, a twelfth-century chronicler, the rampaging jihadis killed 150 000 people, and Matthew lamented "the son were taken into slavery, the infants smashed without mercy against the rocks, the venerable old men abased in public squares, the gentle-born virgins dishonored and carried off".

Korstågssoldaterna handlade dessutom på eget bevåg. De hade inte fått mandat från Påve Urban II att massakrera Jerusalems muslimer.
Islamisk jihad var annorlunda. Den islamiska imperialismen var inte improviserad. Den följde en strikt regelbok. Den var grundad i islams heliga skrifter. Dessutom: historiskt sett har islamisk jihad verkställts av nationsstater mot icke-muslimer. Korstågen representerade ingen nationsstat. De utgjordes av kristna från hela Europa på väg till det heliga landet.
Inte heller syftade korstågen till att erövra islamisk mark, kolonisera den islamiska världen eller att konvertera muslimer till kristendomen. Målsättningen var att återta det heliga landet och skydda pilgrimer på väg till Jerusalem.

Islamisk propagandaoffensiv

När islamister säger att korstågen var orsaken till misstron mellan väst och islam, handskas de alltså illa med sanningen. Hänvisningar till korstågen är, om vi får tro Spencer, ett vapen i islams ideologiska krig mot väst. Man använder ett enkelt psykologiskt trick: om man anklagar människor som värdesätter sanning och handling i överensstämmelse med god sed för omoraliskt beteende, kommer de att ifrågasätta sig själva och försöka klura ut vad de har gjort för fel och hur de kan göra bot. De kommer att göra det därför att de anser att självkritik är en moralisk plikt och därför att de inte kan föreställa sig att någon skulle kunna komma på idén att utnyttja deras strävan efter sanning och sedligt beteende emot dem. Om man dessutom repeterar anklagelsen in absurdum, underhåller man inte endast självtvivlet, man kanske också lyckas att underminera individernas förmåga att stå upp för sanning och god moral.
Det är exakt det som islamisterna gör. Hänvisningar till korstågen är ett element i en strategi vars syfte är att försvaga västerlänningars tro på sin civilisations överlägsenhet.
Denna taktik har stor framgång använts mot Israel. De så kallade palestinierna är i realiteten inget folk. De är helt vanliga araber. Föreställningen om att det finns ett palestinskt folk och att det har blivit bestulet på sitt hemland av Israel, skapades av den sovjetiska säkerhetstjänsten och Arabförbundet på 60-talet. I samma veva skapade man också PLO, den organisation som skulle befria de förtryckta palestinierna från den judiska fascistdiktaturen. Yassir Arafat, som var PLO:s första ordförande, var inte palestinier. Han kom från en välbärgad egyptisk familj och fick sin militära och ideologiska skolning i Sovjetunionen. Det var i Sovjet som Arafat lärde sig att om PLO ska vinna det ideologiska slaget, måste organisationen maniskt upprepa att det finns ett palestinskt folk, att Israel är en fasciststat och att den palestinska kampen därför är rättfärdig.
Det är lätt att glömma bort att under de nära två decennier som Västbanken var ockuperat av Jordanien, var det ingen som betraktade palestinierna som en från andra araber i området distinkt grupp. Följaktligen var det heller ingen som krävde att en palestinsk stat skulle upprättas i området. Den "palestinska frågan" blev aktuell först efter det att Jordanien hade förlorat Västbanken till Israel efter det så kallade sexdagarskriget. Det var efter det som araberna i området började tala om sig själva som palestinier och hävda att även de har rätt till en stat. PLO har i decennier påstått att Västbanken tillhör palestinierna och att organisationens målsättning är att befria hemlandet från den israeliska ockupationsmakten, men faktum är att PLO bildades redan 1964, dvs. när Västbanken var ockuperat av ett arabiskt land, Jordanien.
Zahir Muhsein var medlem av Arafats inre cirkel och medgav i en intervju med en tysk tidning år 1977 att det inte existerar något palestinskt folk. Palestinierna är en politisk konstruktion, sade han. Vad skulle PLO göra om organisationen fick Västbanken av Israelerna? Skulle man skapa en palestinsk stat där? Muhsein svarade: nej, istället hade man införlivat Västbanken med Jordanien. Muhsein fortsatte: Skapandet av en palestinsk stat är inget självändamål, utan ett medel i den fortsatta kampen för arabisk enhet.
Den intensiva propagandan har dock medfört att många människor i väst numera tror att väst har en skuld till islam på grund av korstågen och att palestinierna är en etnisk grupp som av Israel har berövats sitt hemland.

Slutord

The Politically Incorrect Guide to Islam and the Crusades är som redaktören har påpekat tidigare ingen riktig bok. Det är en samling argument och motargument i den mycket känsliga frågan om islam och väst. Boken eller vad vi nu ska kalla den är dock välskriven och mycket lättläst.
Boken har också sålt förvånansvärt bra i USA. Den lyckades till och med att kravla sig upp på New York Times Bestsellerlista. En möjlig förklaring är att det berodde på att den utkom några år efter terroristattackerna mot New York och Washington. Boken är inte översatt till svenska. Svenska Adlibris har faktiskt inte en enda av Spencers 18 böcker i sitt sortiment. Med tanke på Spencers enorma produktivitet måste detta karaktäriseras som en bedrift. Däremot har Adlibris en bok som varnar läsaren för krigshetsare som Spencer. Bokus har dock Spencers samtliga böcker i sitt sortiment.

The Politically Incorrect Guide to Islam and the Crusades. Del I

Amerikanen Robert Spencer är en synnerligen produktiv skribent. Han har författat 18 böcker och samtliga handlar om islam. I en tidigare publicerad artikel granskade vi Spencers senaste bok: The History of Jihad. I denna artikel synar vi The Politically Incorrect Guide to Islam and the Crusades (Regnery Publishing, 2005).

The Politically Incorrect Guide to Islam and the Crusades

Ingen ordinär bok

The Politically Incorrect Guide to Islam and the Crusades är ingen vanlig bok. Boken består av en samling påståenden och motpåståenden. Spencer konfronterar vanligt förekommande förutfattade meningar om islam med citat från Koranen, den islamiska traditionen och historisk forskning.

En krigens religion

Spencer menar att Koranen är unik bland heliga böcker i det att den uppmanar till våld mot och diskriminering av icke-muslimer. När det gäller hedningar eller polyteister föreskriver islam att de som inte konverterar ska dödas:

And when the sacred months have passed, then kill the polytheists wherever you find them and capture them and besiege them and sit in wait for them at every place of ambush. But if they should repent, establish prayer, and give zakah, let them [go] on their way. Indeed, Allah is Forgiving and Merciful.

Kristna och judar kallas Bokens folk och behandlas annorlunda. Islam föreskriver att de först ska erbjudas att konvertera till islam. De som vill förbli kristna och judar måste betala regelbundet återkommande straffskatter. De måste också acceptera att bli behandlade som en andra klassens medborgare. De som förkastar båda alternativen ska dödas.

Fight those who do not believe in Allah, nor in the latter day, nor do they prohibit what Allah and His Messenger have prohibited, nor follow the religion of truth, out of those who have been given the Book, until they pay the tax (Jizyah) in acknowledgment of superiority and they are in a state of subjection.

Jizyah är en straffskatt som endast betalas av kristna och judar:

The Prophet said: Jizyah is not to be levied on a Muslim.

Frågan är hur unik islam är i detta avseende. Även Bibeln uppmanar till krig och massakrer. I Gamla testamentet uppmanar Gud de troende att utrota Amalekiterna. Spencer menar att det ändå är fel att likställa islam och kristendom. Han anför två skäl.
Det första skälet är att kristendomen har reformerats. Få kristna tar sådana passager på bokstavligt allvar. Det är förklaringen till att väst inte har ett problem med kristen terrorism. Inte ens extrema sekter som Westboro Baptist Church utgör ett hot. Människor irriterar sig på de kristna fundamentalisterna i sekten, men ingen var någonsin rädd för pastor Phelps och hans anhang.
Det andra skälet är att det är skillnad mellan att uppmana till massaker på ett forntida folk som inte längre existerar och att förklara alla otrogna krig. De av vår tids kristna fundamentalister som tar uppmaningen på allvar har inga Amalekiter att döda. Islam är annorlunda: krigsförklaringen riktar sig inte mot specifika individer eller grupper, utan mot icke-muslimer. Vidare: jihad är muslimers främsta plikt.

A man came to Allah's Messenger and said, "Instruct me as to such a deed as equals Jihad (in reward)." He replied, "I do not find such a deed."

De som dör i jihad belönas med en plats i paradiset:

Allah's Messenger said, "Allah guarantees (the person who carries out Jihad in His Cause and nothing compelled him to go out but Jihad in His Cause and the belief in His Word) that He will either admit him into Paradise (Martyrdom) or return him with reward or booty he has earned to his residence from where he went out."

Irans förre andlige ledare Ayatollah Khomeini sade svärdet är nyckeln till paradiset. Följande hadith ger stöd åt denna uppfattning:

Our Prophet told us about the message of our Lord that "Whoever amongst us is killed will go to Paradise." Umar asked the Prophet, "Is it not true that our men who are killed will go to Paradise and their's (i.e. those of the Pagan's) will go to the (Hell) fire?" The Prophet said, "Yes."

Islam är inte en tolerant religion

I islamisk lag kallas kristna och judar "dhimmis". Dhimmi är ett annat ord för skyldig. Vad är kristna och judar skyldiga till? Islam beskriver Bibelns profeter som muslimer. Jesus är ett exempel. Jesus predikade islam, inte kristendom. Kristna och judar anklagas för att ha förvrängt Jesus islamiska budskap därför att de ville ha egna religioner.
Det är deras brott. Därav följer att de inte får behandlas som jämlikar. Muslimer har rätt att döda alla kristna och judar som inte konverterar till islam eller accepterar att betala speciella straffskatter som muslimer inte behöver betala och att leva under apartheidliknande villkor.
Spencer menar att de diskriminerande reglerna är otaliga och har ett enda syfte: att förödmjuka icke-muslimer. Den praktiska applikationen av reglerna har dock varierat över tid och plats. Under andra halvan av 1800-talet pressade västmakterna det ottomanska imperiet att ge sina religiösa minoriteter mer frihet. Olika muslimska härskare har också varit olika konsekventa när de har applicerat reglerna. Tvånget att diskriminera kristna och judar är dock inskrivet i islamisk lag.
Några exempel. Dhimmis var tvungna att klä sig på ett sätt som gjorde dem möjliga att identifiera snabbt. De hade inte rätt att rida kamel eller häst. Dhimmin kunde rida en åsna, men endast på platser där det inte siktades några muslimer. Om en muslim visade sig, var det dhimmins plikt att stiga av åsnan och vänta tills muslimen hade passerat. En dhimmi på promenad måste gå med sänkt blick och alltid stiga åt sidan närhelst han eller hon möter en muslim. I den mån dhimmis hade tillträde till offentliga badplatser, var de tvingade att bära ringklockor runt halsen så att muslimer snabbt kunde identifiera dem. Om en kristen eller jude hade en muslim som granne, fick deras hus inte vara högre än muslimens. Kristna och judar fick inte ha muslimer som underordnade.
Spencer påpekar att Nordafrika var kristet när området invaderades av islamiska arméer. Idag utgör Nordafrikas kristna en försvinnande liten minoritet. Skälet är att de har konverterat till islam för att undkomma diskrimineringen. Dåtidens kristna är dagens muslimer.

Principen för upphävande

Det är alltså ett obestridligt faktum att islams heliga skrifter uppmanar till våld mot och diskriminering av icke-muslimer. Det är också ett otvivelaktigt faktum att samma skrifter också innehåller verser som uppmanar till tolerans och fredlig samexistens. Här är ett exempel:

So, Allah the Exalted revealed; "Let there be no compulsion in religion. Truth stands out clear from error."

Mohammad säger här att det är förbjudet att tvångskonvertera människor till islam. Men han säger också att de hedningar som vägrar att konvertera till islam ska dödas.
Bilden blir något annorlunda när vi betraktar kristna och judar. Skälet är att jihad inte primärt syftar till att islamisera världen i den meningen att alla människor ska dyrka Allah. Målsättningen är att underordna alla människor islam. Kristna och judar har således möjlighet att behålla sina religioner om de betalar straffskatter och accepterar att leva i ett religiöst grundat apartheidsystem.
Likafullt: hedningar har ingen religionsfrihet. De ställs endast inför ett ultimatum: konvertera eller dö. Man kan också ifrågasätta i vilken utsträckning som det är meningsfullt att hävda att kristna och judar har religionsfrihet. Faktum är ju att också deras religionsfrihet är villkorad. De judar och kristna som inte accepterar de islamiska villkoren dödas.
Detta är en naturligtvis motsägelse i den islamiska doktrinen. Att det finns motsägelser i Koranen är dock inget som förnekas av islamiska jurister. De medger att det finns motsägelser, men insisterar på att det inte utgör ett problem utan att det tvärtom är något fullständigt normalt.
Principen för upphävande har följande form:

And for whatever verse We abrogate or cast into oblivion, We bring a better or the like of it; knowest thou not that God is powerful over everything?

Verserna i Koranen har de tillkommit under två perioder i profetens liv. Mohammed föddes i Mecka. Det var också i Mecka som han inledde sin profetkarriär. Verserna från Meckatiden uppmanar till tolerans och kompromisser. Deras pacifistiska budskap speglar det faktum att islam inte endast hade få anhängare i Mecka, utan att Mohammad också hade många mäktiga fiender i sin födelsestad. Till slut blev situationen ohållbar och Mohammad tvingades lämna Mecka av säkerhetsskäl. Det var i Medina som han byggde upp sin armé och detta speglas återigen i Koranen genom att verserna blir allt mindre poetiska och mer militanta.
Hur förhåller sig de fredliga verserna till de militanta verserna? Principen för upphävande säger att om två verser motsäger varandra, gäller den senaste versen. Skälet är, som vi ser i citatet ovan, att Gud kan ändra sig närhelst han vill. De så kallade svärdverserna återfinns i slutet av Koranen och upphäver således de mer pacifistiskt orienterade verserna från Meckaperioden.

Varför inte ignorera svärdverserna?

Det Gamla testamentet är på sina håll en extremt våldsam bok. Kristna har hanterat problemet genom att ignorera eller tolka om kritiska passager. Istället för att ta det kristna budskapet på bokstavligt allvar, har man sagt att delar av Bibelns budskap består av metaforer. Detta har medfört att det kristna budskapet har urvattnats, men också att det har blivit förenligt med vårt moderna, sekulärt organiserade samhälle.
Spencer menar att islam inte har genomgått en motsvarande reformation. Sunniislams fyra skolor, Malaki, Hanafi, Hanbali och Shafi, är sedan lång tid tillbaka överens om att muslimer har en religiös plikt att diskriminera eller föra krig mot icke-muslimer. Shia är inte annorlunda: Irans förre andlige ledare, ayatolla Khomeini, hade endast förakt till övers för pacifistiska tolkningar av islam:

Islam makes it incumbent on all adult males, provided they are not disabled or incapacitated, to prepare themselves for the conquest of [other] countries so that the writ of Islam is obeyed in every country in the world. ... Those who know nothing of Islam pretend that Islam counsels against war. ... The sword is the key to Paradise, which can be opened only for the Holy Warriors! There are hundreds of other [Qur'anic] psalms and Hadiths [sayings of the Prophet] urging Muslims to value war and to fight. Does all this mean that Islam is a religion that prevents men from waging war? I spit upon those foolish souls who make such a claim.

Det finns tre perfekta ting i islam: Allah, hans tron och Koranen. Samtliga fyra skolor i sunniislam har uteslutit möjligheten att tolka Koranen. Skälet är naturligtvis att om islam är i behov av omtolkning, är Koranen inte perfekt. Omtolkningar av dess innehåll kan därför endast leda till att dess budskap förvrängs. Faktum är att det är exakt det som islam anklagar kristna och judar för att ha gjort med Jesus budskap. Koranen är, i likhet med Allah och hans tron, fullkomlig och därmed oföränderlig. Dess budskap ska inte tolkas, det ska appliceras.

Det dekonstruktivistiska argumentet

Dekonstruktivismen säger att en texts mening bestäms av läsaren. Läsaren projicerar mening på texten. Orden har ingen mening i sig. Denna teori har använts för att försvara islam mot kritik. Det har sagts att kritikerna egentligen inte uttalar sig om islam, de projicerar sina fördomar på islams heliga urkunder. Dekonstruktivismen är en akademisk teori och det är inte svårt att förstå varför dess användbarhet är begränsad. Islam kan inte jämföras med det teoretiska kaos som råder i postmodern teoribildning. Postmodernismen är en ung disciplin. Den växte fram på 50-talet. Islam har hela 1400 år på nacken.
Även om den dekonstruktivistiska hypotesen hade varit korrekt, hade det inte spelat någon roll eftersom dekonstruktivismen inte har något inflytande över hur islams urkunder tolkas i den islamiska världen.
Om vi håller detta i minnet, kan vi bättre förstå vad som föresvävade Turkiets president Recep Erdoğan när han avfärdade distinktionen mellan moderat och radikal islam och därför även dekonstruktivismen. Det finns bara en islam, underströk Erdoğan. Det faktum att kristna, judar och muslimer behandlar sina religioner som en kafeteria som erbjuder olika idéer eller tolkar påbuden olika förändrar inte detta faktum. Det finns en och endast en doktrin.

Islamisk och kristen etik

Kants kategoriska imperativ är ett exempel på principmoral. En version av imperativet lyder på följande sätt: "Handla som om maximen för din handling genom din vilja skulle kunna bli allmän naturlag." Kant menar att vi ska lyda morallagen därför att den är grundad i förnuft, inte därför att vi räds straff eller därför att vi tror att vi har något att vinna på det. De tio budorden i Gamla testamentet är ett annat exempel på principmoral. Det är inte endast förbjudet att stjäla och mörda, det är förbjudet att stjäla och mörda under alla tänkbara omständigheter.
Islam har ingen motsvarande moralkodex. Vad beror det på? Svaret är att kristendom och islam har olika syn på Gud fader.
I kristendomen har Gud personlighet. Följaktligen antas det att den troende kan kommunicera med honom. Man kan ha en relation till honom. USA:s förre president Ronald Reagan var djupt religiös och när CNN:s Larry King frågade honom om han hade oroat sig över att han skulle dö när han låg på sjukhus efter attentatsförsöket år 1981, svarade Reagan att han hade pratat med Gud om det, för att vara på den säkra sidan.
Islams Gud saknar personlighet. Man kan dyrka Allah, man kan be honom om förmåner, men man kan inte ha en dialog med honom. Koranen är i allt väsentligt en monolog. Det är Allah som instruerar Mohammad om hur han ska agera och tänka. Allah är ren vilja och i förhållande till denna vilja, har människor blott två valmöjligheter: de kan underkasta sig den eller göra uppror. Det är ingen tillfällighet att "islam" betyder underkastelse.
Kristna teologer har eftersträvat en världsbild som inte strider mot förnuft och moral. Således har man antagit att Gud har en rationell natur. Det innebär att Gud inte kan skapa ett irrationellt universum. Newton ansåg att Gud var en gudomlig matematiker som hade designat universum med gudomliga ekvationer. Därför var universum fattbart för fysiker. Det gällde endast att klura ut ekvationerna. Gud antas emellertid inte endast ha en rationell natur, det antas också att han är underordnad morallagen. Gud kan, på grund av sin natur, inte skicka de troende till helvetet och syndarna till paradiset. Han kan inte agera i strid med morallagen. Det är innebörden av påståendet "Gud är god".
Islams guds är annorlunda. Allah är inte bunden av något alls. Han kan skapa trianglar med fyra hörn och skicka troende till helvetet. Han kan göra vad han vill. Innebär det att islam är en amoralisk filosofi? Nej, det gör det inte. Det innebär att Allah istället för att vara underordnad morallagen bestämmer vad som är moraliskt och omoraliskt. Uttryckt på ett annat sätt: I kristendomen har Gud förbjudit stöld därför att stöld är omoraliskt. I islam är stöld omoraliskt därför att Allah har förbjudit stöld.
När Mohammads män anföll en karavan på väg till Mecka, förebrådde han dem för det och vägrade att delta i delningen av bytet. Skälet var att Allah hade förbjudit sådana handlingar eftersom den innevarande månaden var en religiös högtid. Men snart får han en ny uppenbarelse i vilken Allah förklarar att eftersom karavanen tillhörde Meckabor, hade männen rätt att plundra den och att bruka våld mot dem som gjorde motstånd. Meckas opposition mot islam var ett regelbrott av högre dignitet och upphävde därför den tidigare regelns giltighet. Det som tidigare hade varit ett regelbrott, blev nu närmast en plikt. Den första uppenbarelsen upphävdes på detta sätt av den senare uppenbarelsen.
Kristendomens etik består av universellt giltiga principer. Det är alltid förbjudet att stjäla och att mörda. Islams moralkodex är annorlunda. Det är moraliskt som gynnar islam även om det kränker andra moraliska regler eller lagar.

Kvinnor

Feminister vet ofta inte vilket ben som de ska stå på när islam kommer på tal. Problemet är att islam är en extremt kvinnofientlig ideologi och att moderna feminister avskyr det liberal-kapitalistiska samhället. Feministiskt initiativ anser t.ex. att burka är ett "problemfyllt plagg". Vad har islam att säga om kvinnor? Män har obestridlig auktoritet över kvinnor:

Men are in charge of women, because Allah hath made the one of them to excel the other ... So good women are the obedient, guarding in secret that which Allah hath guarded.

På vilket sätt är män överlägsna kvinnor? I följande hadith förklarar Mohammad för en grupp kvinnor att kvinnors bristande intelligens och det faktum att de menstruerar är orsaken till varför Allah skickar fler kvinnor än män till helvetet:

Once Allah's Messenger went out to the Musalla (to offer the prayer) of `Id-al-Adha or Al-Fitr prayer. Then he passed by the women and said, "O women! Give alms, as I have seen that the majority of the dwellers of Hell-fire were you (women)."
They asked, "Why is it so, O Allah's Messenger?"
He replied, "You curse frequently and are ungrateful to your husbands. I have not seen anyone more deficient in intelligence and religion than you. A cautious sensible man could be led astray by some of you."
The women asked, "O Allah's Messenger! What is deficient in our intelligence and religion?"
He said, "Is not the evidence of two women equal to the witness of one man?"
They replied in the affirmative.
He said, "This is the deficiency in her intelligence. Isn't it true that a woman can neither pray nor fast during her menses?"
The women replied in the affirmative.
He said, "This is the deficiency in her religion."

En man har rätt att misshandla sin fru:

and (as to) those on whose part you fear desertion, admonish them, and leave them alone in the sleeping-places and beat them; then if they obey you, do not seek a way against them; surely Allah is High, Great.

En kvinnas vittnesmål är värt hälften av en mans:

And bring to witness two witnesses from among your men. And if there are not two men [available], then a man and two women from those whom you accept as witnesses - so that if one of the women errs, then the other can remind her.

Vidare:

Your wives are a tilth for you, so go to your tilth (have sexual relations with your wives in any manner as long as it is in the vagina and not in the anus), when or how you will, and send (good deeds, or ask Allah to bestow upon you pious offspring) before you for your own selves.

Kvinnor ska täcka sig på ett eller annat sätt när de vistas utanför hemmet.

And tell the believing women to lower their gaze and be modest, and to display of their adornment only that which is apparent, and to draw their veils over their bosoms, and not to reveal their adornment save to their own husbands or fathers or husbands' fathers, or their sons or their husbands' sons, or their brothers or their brothers' sons or sisters' sons, or their women, or their slaves, or male attendants who lack vigor, or children who know naught of women's nakedness.

Mohammad gifte sig med sin favorithustru, Aisha, när hon var sex år gammal:

Narrated Aisha: The Prophet engaged me when I was a girl of six (years). ... my mother, Um Ruman, came to me while I was playing in a swing with some of my girlfriends. She called me, and I went to her, not knowing what she wanted to do to me. ... Then she took me into the house. There in the house I saw some Ansari women who said, "Best wishes and Allah's Blessing and a good luck." Then she entrusted me to them and they prepared me (for the marriage).

Mohammad hade sex med Aisha när hon var nio år gammal:

and then he married Aisha when she was a girl of six years of age, and he consumed that marriage when she was nine years old.

Är kritik av islam också kritik av muslimer?

Detta var naturligtvis endast början. Islam rättfärdigar inte endast slaveri, utan också användningen av icke-muslimska kvinnor som sexslavar. En man kan förbjuda en kvinna att lämna hemmet. Det är belagt med dödsstraff att lämna islam. Muslimer kan inte vara vänner med judar och kristna osv.
Det är inte svårt att förstå varför islam är en kontroversiell religion.
Därför är det också märkligt att debatten om islam är så krystad. Det har blivit allt vanligare att kritik av islam sägs kränka enskilda muslimer. Spencer menar att islam är en doktrin och kritik av islam därför inte ska förväxlas med kritik av muslimer.
I sin bergspredikan säger Jesus: "Stå inte emot den som är ond; utan vem som än slår dig med flata handen på din högra kind, vänd också den andra mot honom". Det innebär naturligtvis inte att alla kristna vänder andra kinden till när de blir angripna. USA:s förre president George Bush är djupt troende, men beordrade omfattande flygattacker mot Afghanistan efter det att New York och Washington hade utsatts för terroristattacker. Han vände inte andra kinden till. Bush var naturligtvis inte unik i detta avseende. Likväl kvarstår faktum: i bergspredikan uppmanar Jesus människor att göra just detta. Vi ska alltså inte förväxla den kristna doktrinen med praktiserande kristna.
Samma argument går naturligtvis att tillämpa på islam. Islam är en doktrin. Det faktum att islam som doktrin stadfäster våld mot och diskriminering av icke-muslimer, innebär inte att muslimer konspirerar mot icke-muslimer. Omvänt gäller att det faktum att muslimer inte konspirerar mot icke-muslimer, inte innebär att islam som doktrin inte lagfäster våld mot och diskriminering av icke-muslimer.

Nästa artikel

I nästa artikel ska vi titta lite närmare på islamisk utrikespolitik i allmänhet och korstågen i synnerhet.

Upp till kamp för klimatet?

1800-talsekonomen och filosofen John Stuart Mill var mycket förtjust i musik och lär ha drabbats av en smärre depression som ung man när han fick för sig att det inom en snar framtid skulle bli omöjligt att komponera ny musik. Det finns ju inte hur många noter som helst, resonerade han.
Idag oroar vi oss inte över bristen på noter, utan klimatförändringar.
Redaktören är ingen klimatförnekare. Det är säkert sant att det har blivit varmare och han betvivlar inte att det kan åtminstone delvis ha att göra med hur vi människor beter oss.
Likväl är det inte första gången som katastrofprediktioner slår fel. Paul Ehrlich larmade om världssvält i boken The Population Bomb. Boken publicerades 1968. Dessutom: det var inte bara maten som skulle ta slut: koppar, tenn, nickel och andra metaller skulle ta slut det närmaste decenniet. Ehrlichs profetia slog inte in, men boken blev en storsäljare. Ett annat exempel är The Limits to Growth från 1972. I denna bok varnade den så kallade Romklubben för en kommande global svältkatastrof. Någon svältkatastrof utbröt inte, men boken således i 30 miljoner exemplar.

Klimat

Upp till kamp för klimatet? Källa: Pixabay.

"Klimatet inte kan vänta"

Redaktören har på annat håll sagt att ideologiseringen av jämlikhetsfrågan har medfört att verkligheten spelar allt mindre roll för människors åsikter. Allt fler människor lever i ideologiska bubblor. Verklighetens uppgift är inte att ge positiv eller negativ feedback, utan bekräfta de egna misstankarna. Eftersom verkligheten numera dessutom har reducerats till en social konstruktion behöver jämlikhetsaktivisterna inte bry sig om när den sparkar.
Klimatdebatten liknar jämlikhetsdebatten i detta avseende.
Först kungörs det att samhället befinner sig i kris. Således kunde en socialdemokratisk jämställdhetsminister säga att hon förvånar sig över att kvinnor inte hatar män. En annan feminist förklarade varför hon hatar män: män är djur. Gudrun Schyman operationaliserade sedermera resonemanget ytterligare genom att jämföra svenska män med talibaner.
Därefter sägs det att åtgärder måste vidtas. Ingen vill ju leva i ett talibansystem. Eller hur? Åtgärderna ska implementeras av staten och innebär i korthet att medborgarnas friheter ska blir färre och att statens makt ska stärkas.
Således vill svenska feminister bygga ut den offentliga sektorn, försvaret undantaget, för att begränsa kapitalismens skadeverkningar. Dessutom vill man reformera medborgarna mentalt genom att införa obligatorisk indoktrinering i genusideologi. De som kritiserar åtgärderna avfärdas som reaktionärer eller högerextremister. Endast fascister och nazister är emot jämlikhet. Eller hur?
Vi ser något liknande i klimatfrågan.
Miljöpartiet säger att "Klimatet inte kan vänta" och då måste vi ju göra något. Eller hur? Några partier vill göra det dyrare att flyga. Somliga vill ha "köttfria måndagar" på dagis. Färre bilar är ett populärt krav. Listan kan göras lika lång som kinesiska muren. Något måste ju göras. Eller hur?

Hur räddar vi de som lider av övervikt?

Naturligtvis behövs miljöpolitik. Alla människor vill leva i en ren miljö. Det är inte där problemet ligger. Problemet skulle kunna formuleras på följande sätt. Antag att redaktören i en artikel på denna webbplats hade uppmanat alla magra medborgare att gå ned i vikt med hänvisning till att vi måste rädda alla överviktiga. Antag vidare att redaktören hade avfärdat alla invändningar med att de kommer från kilogramförnekare. Alla vet vi ju att fetma är ohälsosamt. Bara cyniska och själviska människor kan vara ovilliga att rädda landets överviktiga?
Eller hur?
Yale och Columbiauniversitetet har tagit fram ett Environmental Performance Index för att kunna jämföra länder. Sverige hamnar på en hedrande femteplats av 180 länder. Kina är en av världens stora miljöbovar. Redaktören har besökt det väldiga landet flera gånger och den dåliga luftkvaliteten är påfallande. Kina hamnar på plats 120. Indien återfinns på plats 177.
Sverige är ett rent land. Naturligtvis kan det bli ännu renare, men frågan är om det behöver bli mycket renare. Det som vi satsar på onödig miljövård är resurser som hade kunnat användas för andra syften.
Kanske finns det ingen anledning för svenskar att reagera med klimatpanik. Vi lever i ett rent land. Vi behöver inte införa köttskatt och vegetarisk kost i kommunerna.
Istället är det dags att resten av världen skärper sig. Eller hur?
Det är den slutsats som följer om man applicerar vanligt sunt förnuft på klimatproblemet. Vi kan inte rädda alla överviktiga genom att tvinga under- och normalviktiga att banta.
De som lever i en ideologisk bubbla använder dock inte sig vanligt sunt förnuft. Det är som Miljöpartiet säger: "Klimatet kan inte vänta". Kanske inte, men klimatet kanske väntar in andra länder än Sverige.

Konspirationsteoretiskt grubbel

Rahm Emanuel var Vita husets stabschef under Barack Obama och sade att kriser inte är enbart negativa fenomen. Tvärtom. De ger politiker möjligheter att göra saker som annars hade varit mer eller mindre otänkbara.
Det var för övrigt en åsikt som även framfördes av Benito Mussolini: när en kris inträffar, exploatera den politiskt. Om ingen kris infinner sig, fabricera en.
Vänsterpartiet menar inte oväntat att miljökrisen kräver "ett ökat gemensamt ägande". Uttryckt på ett annat sätt: om inte svenskarna accepterar socialism, går världen under. Socialdemokraterna varnar för att klimatproblemen kommer att kräva "stora samhällsomställningar" eftersom kapitalism "leder till allvarlig exploatering av miljö och naturtillgångar. Uttryckt på ett annat sätt: om inte Stefan Löfven och Isabella Lövin får mer makt, går världen under.
Som sagt: kriser är för användbara för att ignoreras.

Nietzsche and the Nazis

Friedrich Nietzsche är inte endast en av 1900-talets mest omtalade och berömda filosofer, om den kanadensiske filosofen Stephen Hicks har rätt är han dessutom hal som en ål.
Det intressanta är inte endast att Hitler och Mussolini var stora beundrare av Nietzsche, Nietzsche är också den postmoderna rörelsens husfilosof. Michel Foucault är ett exempel: hans extrema samhällskritik är otänkbar utan Nietzsche. Det är onekligen fascinerande att två så disparata rörelser kan hämta inspiration från en och samma tänkare. Nazismen var en extremt auktoritär rörelse vars målsättning var att tvinga på samhället allt fler strukturer och allt mer ordning. Postmodernismen är en filosofisk riktning som syftar till total emancipation från alla strukturer.
Kommunismen hade Marx, franska revolutionen hade Rousseau, den amerikanska revolutionen hade Locke. Spelade Nietzsche samma roll för tysk nationalsocialism? Det är en fråga som diskuteras i boken Nietzsche and the Nazis (Ockham's Razor Publishing, 2006).

Nietzsche and the Nazis

Filosofihistorisk förklaring

Ordinära historiker brukar dränka läsarna i detaljer. Hicks är filosof och därför mer intresserad av abstrakta argument och generella förklaringar.
Frågan är hur vi ska förklara nationalsocialismen.
Ett problem är att den växte fram och erövrade makten i Europas och kanske världens mest kultiverade land. Ett annat problem är att den erövrade makten med demokratiska medel. Ett tredje problem är att partiet hade stöd från en stor del av landets intellektuella elit, däribland flera Nobelpristagare.
Hicks menar att standardförklaringarna till nationalsocialismens framväxt är svaga. Det var inte Versaillesfördraget, landets ekonomiska problem eller den tyska nationalkaraktären som beredde väg för Hitler. Inte heller tror Hicks att Hitler kom till makten genom att föra det tyska folket bakom ljuset.
Hitler nådde maktens tinnar därför att många tyskar sympatiserade med partiets budskap. Nationalsocialism och fascism var populära rörelser på 20-talet.
Inte heller var nationalsocialismen en överklassrörelse. Blott sju procent av överklassen stödde Hitler. Över 30 procent av arbetarklassen och över hälften av medelklassen sympatiserade med nationalsocialismen.
Hicks menar att nationalsocialisterna såg sig som idealister som deltog i ett korståg för en nobel sak. De var övertygade om att deras idéer var världens enda hopp. Det var skälet till att Hitler gick med i ett litet och obetydligt ytterlighetsparti. Om han hade varit en traditionell maktpolitiker, hade han naturligtvis ansökt om medlemskap i något av de etablerade partierna.

Fyra socialiseringar

Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet eller NSDAP växte fram ur Tyska arbetarpartiet. Hitler blev medlem efter att ha besökt ett partimöte och åhört en föreläsning på temat "Hur och på vilket sätt ska kapitalismen elimineras?".
NSDAP var ett socialistiskt parti. Det var ingen tillfällighet att det kallade sig Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet. Hitlers mål var en nationell socialism grundad på ras.

Det socialistiska samhället skulle skapas medelst fyra socialiseringar. De var samtliga baserade på en kollektivistisk premiss och förkastade följaktligen all form av individualism.

För det första: socialisering av individen. I det nationalsocialistiska samhället tillhör individen staten. Livet är inte ett individuellt projekt. Individen tillhör kollektivet och dennes handlingar ska därför gynna allmännyttan, inte egennyttan.
För det andra: socialisering av tänkandet. Statlig kontroll av medier och kulturliv ska socialisera människors tänkande och skapa en kultur som är uppbyggd på nationalsocialistisk konformitet.
För det tredje: socialisering av kroppen. Eugeniken var baserad på premissen att människor inte äger sig själva utan att deras kroppar ägs av staten som också har det yttersta ansvaret för den biologiska reproduktionen av arten.
För det fjärde: socialisering av ekonomin: År 1927 sade Hitler: "Vi är socialister. Vi är fiender till dagens kapitalistiska system". Hitler var enig med Mussolini om att den sovjetiska modellen inte fungerade. Statstjänstemän varken kan eller ska driva företag. Nationalsocialistisk ekonomisk kollektivism innebar att staten kontrollerade ekonomin. Staten ska inte äga näringslivet, den ska styra det och ställa ekonomin i allmännyttans tjänst.

Nationalsocialismen var alltså en socialistisk och kollektivistisk rörelse, men vilka kollektiv ville den gynna? Vad menade Hitler med "allmännytta"? Stalins kollektiv var sociala fenomen: klasskampen rasade mellan arbetare och borgare. Hitlers kollektiv var grupper med olika biologisk beskaffenhet som kämpade om makten med varandra. Hakkorsflaggan symboliserade den nationalsocialistiska ideologins tre element: socialismen, socialdarwinismen och nationalismen.

NSDAP

Källa: Wikimedia.

Det röda symboliserar socialism. Det svarta hakkorset symboliserar arisk kamp för överhöghet. Det vita symboliserar nationen.

Hade nationalsocialisterna en husfilosof?

Kommunismen hade Marx, franska revolutionen hade Rousseau. Amerikanska revolutionen hade John Locke.
Hade även nationalsocialismen en husfilosof? Det finns de som hävdar det och de brukar peka ut Friedrich Nietzsche. Hitler hade en byst föreställande Nietzsche på sitt kontor. Propagandaminister Goebbels var en känd beundrare av Nietzsche. Den nationalsocialistiska staten byggde monument till den tyske filosofens ära. I Weimar färdigställdes ett Nietzsche-museum. Hitler gav sin diktatorkollega i Italien Nietzsches samlade verk i gåva.

Nietzsches civilisationskritik

Centralt i Nietzsches civilisationskritik är hans kritik av kristendomen. Nietzsche menade att kristendomen gav livet mening. Kristna var övertygade om att det fysiska universum existerade för ett syfte. Kristendomen förklarade att inför Gud är vi alla jämlika och att de som lever ett rättfärdigt liv ska bli rikligt belönade efter döden: istället för en kall grav väntar ett grönskande Eden på de troende.

Vad händer när Gudstron försvagas? Nietzsche ansåg att han kunde svara på den frågan. I takt med att kristendomen underminerades blev kulturen alltmer nihilistisk. Begreppet "nihilism" refererar till en kultur som glorifierar svaghet.

Nietzsche var påverkad av Darwin och lanserade en biologisk förklaring. Nietzsche menade att moral är en form av tillämpad biologi. Människor har olika natur och därför också olika moraluppfattningar. Lammet har en helt annan syn på moral än den rovfågel som äter lamm. Moral är således inga tidlösa sanningar. En individs moral bär vittnesbörd om vad för slags människa han eller hon är. Den moderna moralen är en slavmoral just därför att den glorifierar svaghet.

Varifrån kommer slavmoralen? Nietzsche spårar den tillbaka till den tid då Bibelns judar levde som slavar i Egypten. De visste, förklarade Nietzsche, att de var tvungna att lyda sina herrar för att överleva. Detta gjorde dem oerhört frustrerade och eftersom de inte kunde vända hatet mot förtryckarna utåt, vändes det istället inåt. Det var så det dåliga samvetet växte fram, menade Nietzsche. Dåligt samvete är en form av självhat. Människorna hatade sig själva därför att de var svaga och underordnade andra människors godtycke.
På sikt blev detta outhärdligt, menade Nietzsche. Freud, vars psykoanalys var influerad av Nietzsches filosofi, lär ha sagt att människor fruktar mer sitt samvete än andra människors kritik.
Nietzsche menade att människorna löste problemet genom att rationalisera sin svaghet som något i grunden gott. De starka och kraftfulla blev på detta sätt onda människor värda evig fördömelse, medan de svaga blev goda och förtjänta av evig salighet. På detta sätt blev det dåliga samvetet lättare att uthärda. Detta tema återkommer i kristendomen, men också i socialismen. Kristendom och socialism är i grunden hämndfantasier. Den första är religiös, den andra är sekulär.
Slavmoralen var emellertid inte endast en rationalisering av svaghet. Med tiden utvecklades den också till ett psykologiskt vapen. Eftersom judarna inte kunde utmana sina herrar fysiskt, utvecklade de slavmoralen till ett effektivt psykologiskt vapen vars mål var att få de starka att börja tvivla på sig själva och acceptera konformiteten i kollektivet.

Varför ansåg Nietzsche att detta är ett problem?

När Gud dör måste vi skapa våra egna värden. Annars förtvinar kulturen. Det innebär att vi behöver kreativa, starka människor. Slavmoralen hindrar denna utveckling, menar han. Den drar ned alla individer till samma nivå.

För och emot

När Hitler grundade NSDAP hade Nietzsche varit död i nästan 20 år. Det är av det skälet knappast meningsfullt att beskriva honom som nationalsocialist. Han var död och begraven när Hitler inledde sitt korståg.
Hitler reserverade alla värdefulla biologiska egenskaper för den ariska rasen. Nietzsche menade att många olika grupper har manifesterat värdefulla biologiska egenskaper genom historien. Hitler prisade det tyska folket och den tyska kulturen. Nietzsche föraktade tyskar och tysk kultur.
Nietzsche var, till skillnad från Hitler, inte antisemit och medan Hitler skilde mellan judendom och kristendom, ansåg Nietzsche att de i grunden var variationer på samma tema.

Om Nietzsche inte var nationalsocialist, vad var han då? Hicks menar att det finns anledning att beskriva honom som protonazist. Nietzsche var förvisso inte nationalsocialist, men några av hans åsikter skulle komma att inspirera Hitler och Mussolini.

Nietzsche var, i likhet med Hitler, kollektivist. För Nietzsche har det enskilda livet inget värde. Artens behov trumfar individens rättigheter.
Hitler oroade sig över den ariska rasens renhet, Nietzsche bekymrade sig över den mänskliga artens hälsa.
Både Hitler och Nietzsche ansåg att livet i grunden är konflikter mellan grupper och att dessa är av nollsummekaraktär. Antingen vinner arierna eller så vinner judarna. Antingen vinner slavmoralen eller så vinner herremoralen.
Hitler brukade säga att tyskar tänker för mycket. SS-rekryter lärde sig att motstå frestelsen att tänka. När nationalsocialistiska studenter och SA-medlemmar organiserade bokbål i Berlin år 1933, höll propandaminister Goebbels ett tal i vilket han förklarade att den nationalsocialistiska kulturpolitiken syftade till en uppgörelse med "judisk intellektualism". Nietzsche var enig med Hitler att förnuftet är ett redskap för veklingar och att starka individer istället litar på sina instinkter eller passioner.
Både Hitler och Nietzsche prisade krig. Kriget var för dem den ultimata nollsummekonflikten i det att det rensade ut de svaga och på detta sätt stärkte rasen eller arten.
Sist men inte minst var båda antidemokrater. Hitler förordade ett politiskt system baserat på ledarskapsprincipen, medan Nietzsche förordade ett system i vilket exceptionella individer styr. Följaktligen var båda motståndare till det demokratiska systemet.

Slutord

Nietzsche and the Nazis är en fantastiskt välskriven bok. Få filosofer uttrycker sig så klart och redigt som herr Hicks. Hicks är utan tvivel filosofins svar på Thomas Sowell.

Egentligen är det endast en sak som redaktören saknar.

Hicks nämner av någon anledning inte Nietzsches syster Elizabeth Förster-Nietzsche. Förster-Nietzsche var en kontroversiell person av flera skäl.
Hon var en passionerad nationalsocialist. Hon överlevde sin bror med 35 år och förvaltade kvarlåtenskapen efter brodern som dog år 1900.
Enligt många Nietzsche-experter förvanskade hon broderns arbeten, särskilt den sista boken: Der Wille zur Macht, i syfte att höja sin status i det nationalsocialistiska partiet. Hon avlägsnade aforismer som fördömde antisemitism. Hon skrev brev som hon undertecknade med broderns namn. Hon fabricerade historier om honom som passade in i den nationalsocialistiska mytologin.
På detta och många andra sätt skapade hon bilden av Friedrich Nietzsche som protonazist. Hennes idoga förvanskningsarbete gav också utdelning. Hitler närvarade vid hennes begravning. Frågan är vad detta betyder för Hicks slutsats. Hicks menar att Nietzsche var protonazist, men om bilden av Nietzsche som protonazist är ett resultat av Förster-Nietzsches manipulationer faller hans resonemang platt till marken. Tyvärr diskuterar Hicks inte denna möjlighet.

Sidor

Prenumerera på Front page feed