Samtiden.com

Du är här

Om vår rätt till bokbål

Carl Bildt är en av Sveriges mest namnkunniga politiker. Han har varit statsminister och haft höga poster i EU. Han var ordförande för Moderata samlingspartiet i mer än ett decennium. Som nyliberal har han försvarat friheten på nätet och i samhället. I en motion från 1988 argumenterade Bildt för "Grundlagsfäst äganderätt". Skälet är, hävdade Bildt, att "Enskild äganderätt är en förutsättning för demokrati".
Det var då det. Nu är Bildt gammal och rädd.

Carl Bildt

Carl Bildt. Källa: Wikimedia.

Koranbränning

Nyligen genomfördes en Koranbränning i Malmö. Bildt svarade med följande Tweet:

CB

Notera formuleringen: "skall aldrig accepteras". Aldrig? Svenska stadsbibliotek destruerar rutinmässigt böcker. Biblioteket i Backe i Strömsunds kommun bränner upp böcker som gallrats ut. Man har, helt enkelt, inte plats för allting. Detta är naturligtvis något som Bildt känner till.
Dessutom bränner privatpersoner böcker året om. Vad gör Bildt med sitt eget boköverskott? Välgörenhetsinitiativ som Erikshjälpen sparar inte på böcker i evighet. Om böckerna är svårsålda, destrueras de.
Bildts reaktion blir ännu märkligare om man betänker att han är nyliberal. Vad är det för poäng med en "Grundlagsfäst äganderätt" om vi inte kan fritt förfoga över vår egendom?
De som brände Koranen hade väl köpt boken i en affär? Undertecknad äger ett exemplar av Koranen. Det har jag betalt för. Boken är min. Skulle jag inte ha rätt att bränna upp den? Gäller det även Karl Marx' Das Kapital som jag också äger. Vad anser Bildt att jag får göra med mitt exemplar av Robert Nozicks Anarchy, State, Utopia? Tydligen får jag inte bränna boken. Nozick hade skrattat sig fördärvad åt "nyliberalen" Bildt.

Koranfotboll

Under en annan demonstration sparkade Korankritikerna fotboll med islams heliga bok. Dessa greps och misstänks nu ha hetsat mot folkgrupp.
Folkgrupp? Sedan när blev Koranen en folkgrupp?
Dessutom: Än sen då? Om ägaren av boken vill behandla den som en fotboll, har han väl rätt att göra det?

Koranvännerna slår tillbaka

Malmös Koranvänner hade kunnat replikera med en Bibelbränning eller genom att sparka fotboll med Anarchy, State, Utopia. Det gjorde man inte. Varför? Därför att man vet att ingen hade brytt sig.
Det man vet är två saker. För det första: att människor är oroliga för våldsamheter, bränder och för att få sina bilar vandaliserade. För det andra: att politiker är känsliga för reella och förmenta opinioner.
Hur skapar man en opinion mot Koranbränning? Man gör det genom att terrorisera oskyldiga människor. Inte de som skändat islams heliga skrift.
Således kastade Malmös Koranvänner sten på polisen, trots att det inte var polisen som hade bränt Koranen eller behandlat den som en fotboll. Sedan startade man ett tjugotal bränder i Malmö, trots att ägarna av de utsatta byggnaderna inte heller de hade något att göra med händelsen. Naturligtvis vandaliserade man bilar som ägdes av Malmöbor som inte hade ett skvatt att göra med Koranbränningen eller fotbollsspektaklet.
Det är så taktiken ser ut. Förhoppningen är att uppretade Malmöbor ska kontakta sina politiker och kräva att stadens dialogpoliser förbjuder Koranbränningar så att Malmöborna får ha sina bilar i fred.
Det är en fascistisk taktik, men tyvärr fungerar den ofta. Särskilt när landet styrs av fega politiker och lag och ordning upprätthålls av dialogpoliser. Således kan Bildt säga "Att bränna böcker skall aldrig accepteras", när han egentligen menar att det är oacceptabelt att bränna Koranen och dialogpoliser arrestera människor som sparkar boll med en bok som de har betalt för och följaktligen äger.

Cancel Carl?

Den föregående artikeln handlade om den tyske matematikern Gottlob Frege. Frege är den moderna språkfilosofins grundare och beundrad för sitt skarpsinne. Tyvärr var han också antisemit. Frege skyltade aldrig med sin antisemitism. Han uttalade sig aldrig offentligt i politiska frågor. Han var en typisk matematikprofessor och höll sig på sin akademiska kant. Han hade till och med judiska vänner som uppskattade honom. En av dem var Ludwig Wittgenstein.
Freges antisemitism har inte påverkat hans ställning som filosofiskt geni. Frege anses idag vara en av den moderna filosofins giganter. När Bertrand Russel blev informerad om Freges antisemitism beklagade han den store filosofens uppfattningar, men betonade att det hade föga att göra med hans vetenskapliga gärning.
Detta förhållningssätt har dessvärre blivit allt sällsyntare.

Carl von Linné

Carl von Linné. Källa: Wikimedia.

Cancel Carl!

Nyligen startades en namninsamling med syftet att rensa Sverige på statyer av Carl von Linné. Initiativtagaren som lär ha invandrat från Afrika säger att Linné måste bort därför att han delade in mänskligheten i biologiska raser. Kvinnan skriver på Twitter att Linnéstatyn i Humlegården stirrar på henne när hon äter lunch där.
Man frågar sig: Varför valde hon inte en annan restaurang? Varför vände hon inte statyn ryggen? Hon är ju inget litet barn.
Kanske skulle hon testa kognitiv terapi. Kvinnan klagar över att statyn blänger på henne. Den enkla sanningen är nog den omvända: det är hon som inte kan ta ögonen från statyn. Det är hon som stirrar, inte statyn. Statyer kan, som bekant, inte handla.

Karl Marx

Karl Marx' begravningsplats i London utgör ett minnesmärke över en man som odlade klasshat och som har inspirerat regimer över hela världen till massmord för att skapa det samhälle som han fantiserade om.

Karl Marx' grav i London

Karl Marx' gravsten. Källa: Wikimedia.

För socialister och kommunister är Marx' grav en plats att vallfärda till. För liberaler och konservativa är gravplatsen det pris som vi måste betala om vi vill leva i ett fritt samhälle.
Marx fann en tillflyktsort i England. Det var på British Museum som han komponerade sin anklagelseakt mot det samhällsystem som hade gett honom en fristad: Das Kapital. Linnés kritiker fann en tillflyktsort i Sverige, men betraktar det land som tog emot dem med samma oblida ögon som Marx betraktade England.

Hade de som sålde slavar läst Linné?

Initiativtagaren till namninsamlingen är en annan kvinna som också hon förefaller ha afrikanskt påbrå. Hon skriver:

Linnés forskning bidrog till att vita européer fick för sig att de var den överlägsna rasen och som användes som grund och förklaring till att avhumanisera svarta och bruna, kolonisera, plundra etc. (The list goes on).

Linné använde faktiskt inte ordet "ras". Istället använde han ordet "varieteter". Inte heller var det fallet att de som förslavade afrikaner och sålde dem på slavmarknader hade läst Linné. Rasismen var en effekt av slaveriet, inte dess orsak.
Dessutom: Linné skrev i huvudsak på svenska, ibland på latin. Så här kunde det låta:

En tydelig styl, korta ord med ren mening, och undvikande af tautologie är det som gör ens skrifter tydeliga.

Tror vi att slavhandlarna behärskade svenska och latin?
Knappast.
En affärsrelation har två parter: säljare och köpare. Köparna av slavarna var ibland européer. Många gånger var de muslimer. Frågan är vilka säljarna var. De var araber och afrikaner. Araberna sålde både européer och afrikaner. Den muslimska slavhandeln var betydligt mer omfattande än den transatlantiska slavhandeln.
Men afrikanerna var också själva djupt engagerade i slavhandeln. Afrikaner förslavade afrikaner och sålde slavarna till europeiska slavköpare. Fler européer förslavades av afrikaner än afrikaner förslavades av afrikaner för att säljas till europeiska slavhandlare.
Namninsamlingen behandlar afrikaner som offer, men det finns inga änglar i detta drama. När England förbjöd slaveriet, protesterade afrikanska slavsäljare mot beslutet genom att skicka delegationer till flera europeiska huvudstäder.

Alla dessa rasistiska byggnader, monument och konstverk!

Universum designades inte med social rättvisa och jämlikhet i åtanke. Följden är att mänsklighetens historia har varit minst sagt krokig ur moralisk synpunkt. Det finns således gott om byggnader, monument, konstverk, till och med hela städer, som har en ur moralisk synpunkt tveksam bakgrund.
Några exempel.
Djingis Khans arméer mördade miljontals människor. Khan ligger begravd i ett mausoleum till vilket människor numera vallfärdar. När Mayaindianerna i Mexiko offrade människor till gudarna, skar man upp ett sår så pass stort att man kunde få in handen för att kunna slita ut det dunkande hjärtat. Dessa offerplatser är idag turistattraktioner.
Den grekiske historikern Herodotos sade om de egyptiska pyramiderna att de byggdes av slavar. Moderna arkeologer är inte lika övertygade om detta, men frågan är vilka slutsatser som följer om det skulle visa sig att den gamle greken hade rätt. Ska pyramiderna rivas eller kanske förses med varningstexter? Kuba importerade dubbelt så många slavar som Amerika. Stora delar av Kubas huvudstad, Havanna, är byggd av slavar. Bör vi kanske bojkotta Kuba av det skälet? New Orleans är känt för sina återkommande festivaler. Faktum är att delar av staden byggdes av slavar. Bör festivalerna flyttas till andra städer för att förhindra att den musikaliska upplevelsen kontamineras av stadens tveksamma historia? Eller ska vi löpa linan ut och jämna den med marken? I så fall tvingas vi att demolera även Mexiko City. Mexikos huvudstad är i mångt och mycket ett resultat av slavarbete.
Antiken är den västerländska kulturens vagga, likväl var slaveriet utbrett. Innebär det att böcker av Aristoteles ska förses med varningstexter? Ska vi varna presumtiva turister för att besöka Akropolis?
Romarna var inte mycket bättre. De tvingade till och med slavar att slåss mot varandra i gladiatorspel. Trots det är Colosseum en av Roms största turistattraktioner. Är det dags att riva Colosseum? Eller ska vi bevara byggnaden, men stänga den för turister?
Europeisk arkitektur och konst är präglad av kristendomen. Måste man vara abortmotståndare för att uppskatta Michelangelos muralmålning i Sixtinska kapellet?
Venedig är en vacker stad. Faktum är emellertid att Venedig en gång var en knutpunkt för slavhandeln i Medelhavet.
Vad ska vi göra med alla moskéer i vårt land? Islam rättfärdigar inte endast slaveri, utan också användningen av icke-muslimska kvinnor som sexslavar.

Slutord

Nu löper våra Linnéstatyer ingen större risk att bli bortforslade. Endast 2000 personer har valt att manifestera sin brist på bildning genom att underteckna detta infantila upprop. Kravet på ett Linnéförbud retar mest till skratt. Endast ideologiskt besatta individer skulle kunna komma på en så urbota enfaldig idé. Ibland undrar man om sociala medier har monopoliserats av barn. Det är så episkt dumt att man nästan tappar andan.

Frege, filosofin och fascismen

Den tyske matematikprofessorn Gottlob Frege grundade den moderna språkfilosofin. Han kullkastade den aristoteliska logiken. Han pekade på länken mellan filosofi och matematik. Han lade grunden för den analytiska filosofin och inspirerade 1900-talsfilosofer som Bertrand Russell och Ludwig Wittgenstein. Den brittiske filosofen Ray Monk har om Frege sagt att hans tänkande var den moderna filosofins mest kraftfulla motor.

Frege

Gottlob Frege. Källa: Wikimedia.

Frege, Russel och Wittgenstein

Som ung man hade Wittgenstein besökt Frege i Jena för att få professorns synpunkter på ett manuskript om matematisk filosofi som han hade skrivit. Efteråt skrev Wittgenstein att Frege hade "sopat golvet med honom" och att det hade gjort han djupt deprimerad. Trots det beundrade han Frege och beskrev sig som en informell lärjunge till tysken. I förordet till sin doktorsavhandling, Tractatus logico-philosophicus, skrev Wittgenstein att Frege var en av hans stora inspirationskällor.
Även Russell beundrade Frege. Russell hade påpekat ett misstag som Frege hade begått i sitt huvudverk: Grundgesetze der Arithmetik. Russells paradox skulle få stor betydelse för den moderna filosofin och Wittgenstein ägnade stor möda åt att reflektera över det problem som Russell hade upptäckt. För Frege kom Russells kritik som en chock. Han sade sig vara förstummad. Russells kritik undergrävde det arbete som han hade ägnat största delen av sitt professionella liv åt att fullborda. Russell skrev:

[Frege] responded with intellectual pleasure clearly submerging any feelings of disappointment. It was almost superhuman and a telling indication of that of which men are capable if their dedication is to creative work and knowledge instead of cruder efforts to dominate and be known.

Vem var personen Frege?

De flesta människor har hört talas om Bertrand Russell och Ludwig Wittgenstein. Det är knappast något som vi ska förvåna oss över. Russell ägnade en stor del av sin karriär åt att marknadsföra sig själv. Hans memoarer består av hela tre band. Han var djupt politiskt engagerad och hade åsikter om det mesta.
Wittgenstein odlade inte intresset för sin person på samma sätt som Russell, men hans karisma gjorde stort intryck på den bildade allmänheten. Det har förmodligen skrivits mer om hans liv än om hans filosofi. Wittgenstein är till och med föremålet för en Hollywoodproduktion med samma namn.
Frege var en sann revolutionär på filosofins område, men hans inflytande skulle komma efter hans död.
En fråga var dock obesvarad: Vem var Gottlob Frege?
När Frege diskuterades var det hans arbeten i matematik och logik som avhandlades. Frege är en av den moderna filosofins grundare, men som person var han länge ett oskrivet kapitel. Frege var introvert och höll sig på sin kant. Han pratade ogärna om sig själv. Han undvek diskussioner och när han föreläste vände han i regel publiken ryggen.
När Wittgenstein träffade Frege i Jena handlade konversationen uteslutande om logik och matematik.

I was shown into Frege's study. Frege was a small, neat man with a pointed beard who bounced around the room as he talked. ... Frege would never talk about anything but logic and mathematics, if I started on some other subject, he would say something polite and then plunge back into logic and mathematics.

Frege dog 1925 och lämnade ett smärre arkiv efter sig. Det mesta förstördes under andra världskriget, men Freges dagböcker överlevde förödelsen och i början av 50-talet reste den brittiske filosofen Michael Dummett till Tyskland för att studera dem. I ett brev till Russell sade Dummett att han var chockad över vad han fann i dagböckerna: Den store filosofen var antisemit och demokratifientlig.
Frege hade alltid dragit en skarp linje mellan privat och publikt liv. Till skillnad från Russell diskuterade han aldrig politik. Han höll sina åsikter för sig själv och fokuserade på sitt arbete som matematiker och logiker. Inte heller lät han sina politiska åsikter färga av sig på sina relationer. I sina dagboksanteckningar sade han att Tyskland borde deportera alla judar eller åtminstone beröva dem deras politiska rättigheter. Privat hade han flera judiska vänner och han uppmuntrade Wittgenstein, som var jude, att inte kasta in handsken utan att försöka på nytt.
Russell svarade att han beklagade Freges åsikter, men att han bekymrade sig mer över Freges försök att basera all matematik på geometri än hans antisemitism.

Hur ska vi förklara Russells reaktion?

Dummett var chockad över upptäckten att Frege var antisemit. Varför reagerade Russell annorlunda? Uppenbarligen därför att han ansåg att Freges forskning i matematik och logik och hans politiska åsikter var orelaterade.
Dummett hade naturligtvis all rätt att vara upprörd, men Russells reaktion var inte mindre rationell.
Karl Marx får tjäna som exempel. Marx kritiserade kapitalismen för att exploatera arbetarklassen. Själv betalade han ingen lön till sin tjänsteflicka. Istället förförde han henne och när hon blev gravid förnekade han faderskapet. Innebär det att teorin i Das Kapital är falsk? Nej, teorin är förvisso falsk, men av helt andra skäl.
Freges försök att basera aritmetiken på logik havererade inte därför att Frege var antisemit och fientligt inställd till det demokratiska styrelsesättet, utan på grund av den paradox som Russell hade detekterat.
Den brittiske filosofen Roger Scruton har sagt om Frege att han inte var särskilt produktiv, men att allt som han publicerade var av högsta kvalitet. Det faktum att Frege var antisemit och sympatiserade med totalitära idéer har inte heller påverkat synen på Frege som den moderna, analytiska filosofins grundare. Studenter i teoretisk filosofi läser fortfarande Freges On Sense and Reference. Frege är en av den moderna, analytiska filosofins grundare.

Nästa artikel

Varför är detta viktigt? Varför var Russells reaktion adekvat? Svaret på dessa frågor kommer i nästa artikel.

Till frågan om polisens vara eller icke vara

Härförleden föreslog två lundasociologer, en lektor och en docent, att svensk polis bör "nedmonteras". Forskarnas argument är, minst sagt, undermåliga. Faktum är att de är chockerande usla.

Polis

Källa: Pixabay.

Varför ska polisen "nedmonteras"?

Svaret är att svensk polis är rasistisk. Hur vet artikelförfattarna det? Svaret på den frågan är att polisen fokuserar på "så kallade utsatta områden" och ignorerar områden där "Swedbanks chefer bor".
Nästa fråga är därför: Varför är det rasistiskt?
Svaret finns i frasen "så kallade utsatta områden".
Utsatta områden är, om vi får tro lundasociologerna, egentligen inte utsatta. De områden som polisen kallar "utsatta områden" kännetecknas i realiteten av "fattigdom, arbetslöshet och trångboddhet", inte kriminalitet.
Varför ljuger polisen om utsatta områden?
Svaret är att den är rasistisk. Detta förklarar, menar artikelförfattarna, varför polisen genomför "militära invasioner" i så kallade utsatta områden.
Problemet är alltså inte brottslighet, utan fattigdom, arbetslöshet, trångboddhet och rasism. Därför kan det också lösas med "omfördelning av resurser" och med "nedmontering" av polisen.

Stötestenen

Problemet är naturligtvis att utsatta områden faktiskt kännetecknas av hög kriminalitet. Det är ett empiriskt faktum. Människor begår brott. Hur hanterar lundasociologerna detta? De säger följande:

Genom att kontrollera vissa stadsdelar och människor producerar polisen brottsstatistik som legitimerar mer kontroll av samma människor och stadsdelar. Det skapas en bild av vilka som är kriminella. Resultatet blir en överkontroll av fattiga och minoriteter. Rika personer och de områden där de befinner sig kontrolleras inte alls på samma sätt.

Låt oss försöka översätta stycket till svenska.

Den första delen i den första meningen säger att det är vanligt med poliser i utsatta områden.

Den andra delen av meningen säger något i stil med att polisen producerar brottsstatistik genom att patrullera i utsatta områden. Denna statistik sägs skapa "en bild av vilka som är kriminella".

Det är en märklig slutsats. Att polisen är närvarande i utsatta områden producerar naturligtvis ingen brottsstatistik. Det förstår minsta barn. Brott producerar brottsstatistik.

Lundasociologerna hänvisar till Black Lives Matter, men det gör argumentet än mer svårt att förstå. Varför ska svensk polis "nedmonteras" därför att en amerikansk polis i Minnesota har åtalats för dråp? Svensk polis har ingenting att göra med George Floyds död.
Antag att vi hittar en amerikansk sociolog som har gjort sig skyldig till forskningsfusk. Tror vi att lundasociologerna skulle kräva att staten lägger ned landets sociologiska institutioner? Knappast. De hade krävt mer sociologi, inte mindre.
Lundasociologernas analys är marxistisk. Det spelar i realiteten ingen roll vad polisen gör. Marxismen stipulerar att polisen utgör en del av statens våldsapparat. Därför har polisen en repressiv funktion. Polisen arbetar i det beståendes tjänst. Den jagar inte brottslingar om dessa är bankdirektörer. Istället överkontrollerar man de som utgör ett potentiellt hot mot den sociala ordningen: fattiga, arbetslösa och trångbodda. Lundasociologerna vill demontera repressionsapparaten eller den apparat som upprätthåller den sociala ordningen och bereda väg för en radikal omfördelningspolitik. Följaktligen försöker de mana fram bilden av en rasistisk poliskår som producerar statistik som inte är verklighetsförankrad.
Det är skälet till att lundasociologerna stämplar brottsbekämpning som "militära invasioner". Det handlar om politik, inte vetenskap.

Lek med ord

Lundasociologerna säger att utsatta områden endast är så kallade utsatta områden. I realiteten spelar det naturligtvis ingen roll vad vi kallar ett område. Låt oss, för argumentets skull, kalla stadsdelen Seved i Malmö "ett så kallat utsatt område". Enligt lundasociologerna hade narkotikaförsäljningen, sprängningarna, vandalismen och våldsbrotten upphört om polisen hade hållit sig borta från området.
Det är ett bisarrt argument därför att det hävdar att polisen är orsaken till kriminaliteten i Seved. Det är dock inte svårt att förstå hur lundasociologerna tänker. I stadsdelen Rosengård i Malmö har ambulanspersonal utsatts för stenkastning. Det är brottsligt att kasta sten på ambulanspersonal, men om ambulanspersonalen inte hade kommit till området hade brotten naturligtvis inte blivit begångna. Därför är ambulanspersonalen, inte stenkastarna, boven i dramat. Lundaforskarna försöker definiera bort kriminaliteten därför att de vill beskylla polisen för rasism.

Rasistiska algoritmer?

Lundasociologerna hävdar att de ansiktsigenkänningsteknologier som svensk polis experimenterar med är en form av strukturell rasism:

Forskning utförd på Massachusetts Institute of Technology och Microsoft visar att de mest avancerade ansiktsigenkänningsteknologierna gör fel i 34,7 procent av fall med svarta kvinnor, jämfört med 0,8 procent för vita män. Det är en effekt, gömd bakom en illusion av teknologisk objektivitet, som utgör en fortsättning på dagens strukturella rasism.

Detta är naturligtvis nonsens. Faktum är att det inte ens är kvalificerat nonsens.

Det problem som MIT-forskaren pekar på har varit känt i åtminstone åtta år. Hon är heller inte motståndare till ansiktsigenkänningsteknologier. Hon vill att de ska göra sitt jobb korrekt: identifiera ansikten. Ansiktsigenkänningsteknologier används för att matcha bilder. Indisk polis behövde endast fyra dagar på sig att identifiera drygt 3000 saknade barn tack vare ansiktsigenkänningsteknologier.
Det är inte bara polisen som använder ansiktsigenkänningsteknologier. Flygplatser över hela världen använder ansiktsigenkänningsteknologier av säkerhetsskäl. Apples Iphone använder ansiktsigenkänningsteknologi. Facebook använder ansiktsigenkänningsteknologier för att hjälpa synskadade att identifiera ansikten i bilder.
Naturligtvis är ansiktsigenkänningsteknologier inte perfekta. Varför skulle de vara det? De är mänskliga konstruktioner.

Lundasociologerna är övertygade om att samhället är strukturellt rasistiskt och att det är skälet till att ansiktsigenkänningsteknologier har svårare att identifiera svarta och kvinnor. Uttryckt på ett annat sätt: de är övertygade om att poängen med ansiktsigenkänningsteknologier är att de ska felidentifiera människor.
Vad beror det då på att ansiktsigenkänningsteknologier har svårare att identifiera svarta kvinnor än vita män? Svaret på den frågan är att ingen vet med säkerhet.
En teori är att det är naturen som spelar oss ett spratt: svarta är mer lika varandra än vita är lika vita. En annan teori är att det beror på brist på kontraster. Ansiktsigenkänningsteknologier har också svårare att identifiera kvinnor än män, något som forskarna misstänker bero på att kvinnor använder smink.
Det finns många olika teorier och mycket arbete återstår, men att som lundaforskarna gör – reducera ett svårlöst tekniskt problem till strukturell rasism är bara löjligt.
Varför kan inte sociologiska institutionen i Lund komma upp med en algoritm? Det hade ju varit ett värdefullt bidrag i kampen mot strukturell rasism.

Chockerande uselt.

How to Destroy America in Three Easy Steps. Del II

I sin nya bok, How to Destroy America in Three Easy Steps (Broadside Books, 2020), hävdar Ben Shapiro att Amerika håller på att bryta samman. I den första artikeln beskrev vi de krafter som håller ihop Amerika. Amerika hålls ihop av de filosofiska idealen i Självständighetsförklaringen, sin kultur och historia. I denna artikel ska vi kika lite närmare på de krafter som hotar att disintegrera Amerika.

How to Destroy America in Three Easy Steps

Desintegrationismen

Temat för Shapiros nya bok är det så kallade kulturkriget. How to Destroy America in Three Easy Steps är emellertid ingen exkurs i filosofi. Fransk poststrukturalism lyser med sin frånvaro, trots att tänkare som Foucault och Derrida haft relativt stort inflytande på det intellektuella klimatet i USA. Frankfurtskolans Theodor Adorno och Herbert Marcuse nämns i förbigående. Han hänvisar också till amerikansk pragmatism och modern feminism. Det är allt. Shapiros syfte är inte filosofisk analys. Istället buntar han ihop alla de som vill destruera Amerika och kallar dem "desintegrationister".

Filosofi

Amerikas filosofi är en rättighetsfilosofi. Människor antas ha rättigheter därför att de har en natur. Rätten till liv, frihet och sökandet efter lycka är meningsfulla rättigheter därför att människor är utrustade med förnuft.
Eftersom de är naturliga rättigheter varierar de inte från en individ till en annan. Alla människor antas ha samma rättigheter och statens uppgift är att skydda dem.

Desintegrationismen förkastar samtliga påståenden.

Desintegrationismen förnekar att människan har en natur. Individen är summan av sina sociala relationer. Följaktligen existerar det inga naturliga rättigheter. Människor har förvisso rättigheter, men de är beviljade av staten.
Vad är då staten?
Förre presidenten Barack Obama sade: "staten är vi". Legitim makt är därför statlig makt. Eftersom "staten är vi" är det meningslöst att ifrågasätta den. Det är lönlöst att göra uppror mot sig själv.
Till grund för detta synsätt ligger Rousseaus teorin om allmänviljan: Staten är folket, folket är staten. Därför ska alla restriktioner på staten elimineras. I annat fall kan folket inte styra sig självt. Konstitutionella inskränkningar på statens makt blir i detta perspektiv odemokratiska. Allt som lägger hinder i vägen för folkets vilja eller allmänviljan att härska ska elimineras. Individer eller grupper som kritiserar staten har inte förstått vilka deras objektiva intressen är. Att kritisera staten är liktydigt med att kritisera sig själv. Staten är ju "vi".

Desintegrationismen hävdar att alla sociala problem kan härledas från dysfunktionella sociala institutioner. Mänskliga brister är i grunden orsakade av bristfälliga institutioner. Därför måste samhället reformeras och det är statens uppgift.

Desintegrationismen motsätter sig likhet inför lagen. Alla dispariteter eller skillnader mellan människor sägs bero på diskriminering. Män förtrycker kvinnor, heterosexuella förtrycker homosexuella, vita tyranniserar svarta, kapitalister exploaterar arbetare, det kapitalistiska väst exploaterar hela världen.
Likhet inför lagen innebär endast att man konserverar denna maktstruktur. Kapitalismen upphör inte att vara exploaterande därför att alla har samma rätt att bli kapitalister. Samhället är en maktstruktur. Det innebär att det inte spelar någon större roll vilka formella rättigheter som individerna har i denna struktur. Strukturen gynnar och missgynnar vissa grupper per automatik.
Därför förordar desintegrationismen olikhet inför lagen. Desintegrationismen kräver lagar som missgynnar män, heterosexuella, vita och kapitalister och som är antivästliga.

Desintegrationismen är inte en rörelse. Den består av en mängd olika fraktioner som ofta har olika åsikter om hur det framtida, jämlika samhället ska skapas.
Den tidiga desintegrationismen förordade eugeniska åtgärder. Tanken var att människor är olika till sin natur. De är olika intelligenta och energiska och det leder till sociala problem. Eugenikerna var övertygade om att dessa problem kunde lösas om olikheterna hyvlades bort med folkförädlande åtgärder. Det var en anledning till att man förespråkade aborter och preventivmedel. Syftet var inte att frigöra kvinnors sexualitet, utan att minska antalet "undermänniskor".

En annan version förespråkades av den liberale filosofen John Rawls. Även Rawls antog att människor är olika och hans slutsats var att det rättfärdigar olika rättigheter. Rawls var övertygad om att lycka och framgång beror på faktorer bortom den enskilda individens kontroll och att framgångsrika individer därför inte har gjort sig förtjänta av sina framgångar. Därför förordade Rawls en stat som omfördelade produktionsresultatet så att det kommer alla till del. Eftersom människor är olika måste rättigheter vara olika.

Modern genusteori utgår ifrån den motsatta premissen: att människor är lika och att dispariteter beror på skillnader i maktinnehav. Slutsatsen är emellertid densamma. Olika maktinnehav ska balanseras eller korrigeras med olika rättigheter. Detta är logiken bakom kraven på positiv särbehandling. Dispariteter mellan individer och grupper beror på makt och kan endast utjämnas om lagen behandlar människor olika.

Kultur

Unionismen förespråkar tolerans. Tolerans ska inte förväxlas med respekt. Vi tolererar alla möjliga sorters åsikter utan att för den skull respektera dem. I ett liberalt samhälle har kommunister rätt att agitera för intolerans. De kan demonstrera, äga bokförlag och ge ut tidningar. Det faktum att vi låter dem hållas beror inte på att vi respekterar deras åsikter. Det beror på att vi respekterar deras rätt till yttrandefrihet.

Desintegrationismen är intolerant. I det desintegrationistiska samhället trumfar moral fakta. Det viktiga är inte att ha sanningen på sin sida, utan att vara moraliskt korrekt.

I ett samhälle med robusta sociala institutioner behöver staten inte intervenera i det civila samhället därför att det sköter sig självt. Detta förklarar desintegrationismens beroende av mobbar.
Herbert Marcuse, mobbens filosof, förklarade att sann tolerans är intolerans mot åsikter som inte omfattas av vänstern. Människor med fel åsikter ska förhindras att yttra sig. Personer som associerar sig med fel personer ska attackeras. I realiteten var Marcuse naturligtvis inte intresserad av tolerans. Han ville ha mer makt åt den socialistiska vänstern.
I liberala demokratier är syftet med tolerans att skydda åsikter som vi inte instämmer i. Det är därför som kommunister som Marcuse har samma rättigheter som liberaler och konservativa i liberalt organiserade samhällen. De socialistiska öststaterna praktiserade Marcuses toleransversion. Följaktligen var det endast regimtrogna som hade yttrandefrihet.

Vi ser något snarlikt på lagens område i vårt land. Svenska politiker vill kriminalisera hat. I realiteten vill man inte kriminalisera allt hat. Det ska vara tillåtet för socialdemokrater och kommunister att kalla skötsamma medborgare för parasiter, men förbjudet att använda samma ord om skyddade grupper. Klasshat är tillåtet därför att det är vänstern som har definierat vad som utgör hat.

Mobben består inte endast av enskilda individer eller grupper av individer. Ibland ställer sig media och organisationer på mobbens sida. Många gånger är det hart när omöjligt att skilja dem åt.

Du kan förlora ditt jobb även om du inte bryter mot lagen. Alexander Bard sparkades från TV4 därför att han kritiserade Black Lives Matter. Aftonbladet sparkade Fredrik Virtanen av rädsla för MeToo-mobben. I Sverige kan du förlora en anställning om du äter lunch med fel personer. Det hände författaren Marcus Birro.
I det desintegrationistiska samhället finns trygghet endast i mobben. Så länge du deltar i kriget mot centrala sociala institutioner eller åtminstone dygdsignalerar på Twitter eller Facebook, har du inget att frukta.

Desintegrationismen säger sig vilka skapa en ny social enhet som saknar kapitalismens exploaterande karaktär. I realiteten är desintegrationismen en till sin natur destruktiv rörelse. I den meningen är den lik islamismen. När externa fiender inte längre kan påvisas vänder den sin vrede mot sina egna och anklagar dem för bristande ideologisk renhet. Författaren JK Rowlings tillhör sedan länge den liberala vänstern, men hon accepterar inte tesen att män kan bli kvinnor och vice versa. Följaktligen har hon fördömts som transfobisk. Att Rowlings har fakta spelar ingen roll. I den desintegrationistiska rörelsen trumfar moral fakta.

I samhällen med svaga sociala institutioner gör människor saker som de inte borde göra därför att det är tillåtet att göra det. Vi ser det idag i USA: Unga människor som kastar glåpord efter poliser som inget har att göra med det som hände George Floyd.
Amerikas sociala institutioner har under en lång period fungerat väl. De har varit varken för svaga eller för starka. I dem har människor lärt sig att balansera rättigheter med plikter. Robusta sociala institutioner har varit viktiga i Amerika därför att de har begränsat behovet av statsinterventioner. I ett samhälle med väl fungerande sociala institutioner behöver staten inte intervenera i det civila samhället därför att det sköter sig självt.

Desintegrationismen vill ha en stark federal stat. Följaktligen måste den underminera de sociala institutioner som gör en sådan stat överflödig. Shapiro ger flera exempel. Här begränsar vi oss till ett: familjen.
Simone de Beauvoir, som själv var barnlös och i en minst sagt bisarr relation med Jean-Paul Sartre, ville förbjuda kvinnor att stanna hemma med barn. Beauvoir sade att om kvinnor har denna möjlighet kommer de att utnyttja den. Feministen Betty Friedan beskrev familjen som ett "bekvämt koncentrationsläger".
Shapiro skriver att under en lång period var det få utanför akademierna som lyssnade till figurer som Friedan och de Beauvoir. Problemet med fri kärlek är att det är en opraktisk idé. Någon måste ju ta hand om barnen.
Desintegrationismen menar att staten ska ta ansvaret för eventuella barn. Lyndon Johnsons Great Society hade till uppgift att lösa detta problem.
Följden blev en kris för familjeinstitutionen. I takt med att allt fler barn föddes utanför äktenskapet och växte upp fattiga, ökade behovet av statsinterventioner och takt med att statens makt växte, försvagades familjeinstitutionen. På detta sätt har vänstern lyckats att slå två flugor i en smäll: destabilisera familjen och göra en utbyggnad av staten oundviklig.

Historia

Den desintegrationistiska historiesynen är binär och hävdar att Amerika är fött i synd. Enligt desintegrationismen grundades Amerika inte 1766, utan 1492, det år då västerlänningar kom till den Nya världen eller 1492, det år då den första afrikanska slaven satte sina fötter på amerikansk mark. Dessa två datum sägs definiera Amerika. Alla Amerikas problem kan, på ett eller annat sätt, härledas från dessa två årtal.
Desintegrationistisk historia har inte som mål att säga sanningen. Dess målsättning är att underminera amerikaners känsla av att höra samman. Det är det verkliga skälet till dess historierevisionism.

Således sägs indianerna ha levt i fred med varandra och under närmast socialistiska förhållanden innan européerna anlände. Detta är knappast med historien överensstämmande. Många indianstammar praktiserade slaveri. Krig mellan indianstammar var vanliga och mycket brutala.

Inte heller är det korrekt att européerna expanderade sina kolonier enbart i syfte att beröva indianerna mark. Expansionen var nödvändig för att förhindra Europa från att kolonisera Amerika. Koloniseringen var i realiteten oundviklig. Det är lätt att glömma bort att vid denna tidpunkt var Alaska i ryska händer, britterna höll Kanada, Louisiana kontrollerades av Frankrike, Spanien höll Florida och gjorde anspråk på Texas och Kalifornien.

Desintegrationistisk historia hävdar att orsaken till att så många indianer dog var att européerna dödade dem, Det är inte sant. De flesta indianer dog av sjukdomar som de fick från européer, men det var aldrig tal om biologisk krigföring från kolonisternas sida. Under denna tid var kunskaperna om hur sjukdomar sprids mer eller mindre obefintliga.

Desintegrationister hävdar att slaveriet var en unikt amerikansk institution, men inte heller det är sant. Slaveriet var universellt förekommande på 1600-talet. Inte heller var slavhandeln organiserad av européer. Det var muslimer och afrikaner och skötte verksamheten. Européerna köpte slavar av afrikanska slavhandlare. De flesta afrikanska slavar gick heller inte till Amerika. De hamnade i Mellanöstern eller Syd- och Centralamerika.
Desintegrationister hävdar att Amerikas välstånd är baserat på slaveriet. I realiteten var södern USA:s ekonomiska bakgård och skälet var slaveriet. Tillgängligheten på slavar motverkade en rationalisering av det ekonomiska systemet.
Desintegrationister beskriver Självständighetsförklaringen och Konstitutionen som ideologiska rökridåer avsedda att dölja det faktum att Amerika är grundat på vit överhöghet. I realiteten var det Amerika som sedermera skulle leda kampen mot vit överhöghet och motivet var de filosofiska idealen i Självständighetsförklaringen.

Desintegrationistiska argument är mycket vanliga.

Kamala Harris, vicepresidentkandidat och Demokrat, har jämfört den amerikanska immigrationsmyndigheten ICE med Ku Klux Klan. Hon har hävdat att Jussie Smolett utsattes för en "modern form av lynchning". Demokraternas presidentkandidat Joe Biden har sagt att republikaner vill återinföra slaveriet. Barack Obama använde ett desintegrationistiskt argument när han kritiserades för sin relation till predikanten Jeremiah Wright. Wright är övertygad om att aidsviruset har skapats av USA:s regering i syfte att utrota svarta. Wright vigde paret Obama och har döpt deras barn. Obamas' bok The Audacity of Hope har lånat titeln från en Wrights förkunnelser med samma namn. Obama försvarade sig inte genom att bemöta anklagelserna i sak. Istället kontextualiserade han Wrights radikalism och hävdade att den ska ses i relation till Amerikas historia. Rasismen, förklarade Obama, utgör en del av Amerikas DNA och om vi håller detta i minnet blir det lättare att förstå pastor Wrights vrede.

Slutord

Redaktören var en smula skeptisk till Shapiros The Right Side of History. Bokens premiss är att västerlandet i allmänhet och Amerika i synnerhet baseras på en syntes av judisk-kristen religion och antik filosofi. Västs moraliska kris sägs bero på minskad religiositet. Redaktören var inte helt övertygad av argumentet i boken. How to Destroy America in Three Easy Steps baseras på samma premiss. Det hindrar emellertid inte boken från att vara läsvärd. Redaktören hade stor behållning av boken. De som vill sätta sig in i Shapiros tänkande bör naturligtvis läsa båda böckerna. Annars räcker det gott och väl med How to Destroy America in Three Easy Steps.

How to Destroy America in Three Easy Steps. Del I

I sin nya bok, How to Destroy America in Three Easy Steps (Broadside Books, 2020) hävdar Ben Shapiro att Amerika är mer splittrat än någonsin. Röda stater blir allt rödare, blåa stater blir allt blåare. Amerikaner misstror varandra i allt större utsträckning. Media har politiserats fortlöpande. Det har blivit viktigare att vara moraliskt korrekt än att ha fakta på sin sida. Allt fler amerikaner verkar ha svårt att förstå att inte alla kan vinna demokratiska val. Reaktionen på Donald Trumps seger i presidentvalet visade hur djupt denna splittring går. Trumps motståndare i valet, Hillary Clinton, vägrade acceptera valförlusten. Demokrater bojkottade presidentinstallationen. Popikonen Madonna var så ursinnig att hon sade sig vilja spränga Vita huset. Det är inte endast media, populärkulturen och det politiska systemet som har spårat ur. Många unga amerikaner förefaller vara övertygade om att samhället är obotligt korrupt och att detta rättfärdigar vandalism, kraveller och våld.
Shapiro menar att två frågor måste besvaras om Amerika ska kunna räddas. Vad är det som håller ihop Amerika och vad är det som hotar Amerikas enhet?

How to Destroy America in Three Easy Steps

Vad håller ihop Amerika?

Shapiro hävdar att Amerika hålls ihop av tre saker.

  • Filosofi
  • Kultur
  • Historia

Filosofi

Judisk-kristen religion och antik filosofi utgör grunden för Amerikas filosofi. Både judendom och kristendom hävdar att vi människor har samma inneboende värde. Vi är alla skapade av Gud till hans avbild. Från antiken kommer idén att människan är utrustad med förnuft. Förnuftet är det som skiljer oss från djuren. Vi har som individer inte endast samma inneboende värde, vi har också en rationell natur.
Amerikas filosofi återfinns i Självständighetsförklaringen.

We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness. — That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed.

I Självständighetsförklaringen sägs att vi har rätt till liv, frihet och sökandet efter lycka. Dessa är naturliga rättigheter. Naturliga rättigheter är det första elementet i amerikansk filosofi. Det är rättigheter som Gud fader har utrustat oss människor med och som därför är oskiljaktiga från oss.
Frågan är vad detta innebär? Vad är en naturlig rättighet?
Om man hade frågat en socialdemokrat, hade denne förmodligen svarat att rättigheter är något som politiker skapar i syfte att gynna medborgarna. Det är staten som avgör vilka rättigheter som vi har. Kommunister argumenterar ofta utilitaristiskt. Rättigheter är, i detta perspektiv, det som gynnar kollektivet eller allmännyttan. Om vi kan gagna kollektivet genom att konfiskera privat egendom har vi rätt att göra det. Ändamålet helgar medlen.
De rättigheter som beskrivs i Självständighetsförklaringen är annorlunda. De är naturliga rättigheter. Som sådana existerar de oberoende av regering och riksdag. Dessutom är de individuella, inte kollektiva, rättigheter.
Ett exempel. Feminister brukar säga att kvinnor har rätt till sina kroppar. Vad är det för rättighet som de syftar på? En lagstadgad rättighet? Knappast. Ingen feminist skulle acceptera lagar som inskränker kvinnors rättigheter på detta område. En rättighet avsedd att maximera social nytta? Knappast. Feminister skulle aldrig acceptera att kvinnors rättigheter inskränks därför att det gynnar "samhället".
Rätten att förfoga över den egna kroppen är en naturlig rättighet. Det är en rättighet som tillkommer kvinnan i hennes egenskap av att vara individ. Det är en rättighet som föregår politiken och staten. Feminister vill gärna tro att detta är en radikal idé, men det beror på att de är historiskt okunniga. I realiteten är det en idé som har ett religiöst ursprung och som har upphöjts till evig sanning av en hoper vita män.
Det andra elementet är likhet inför lagen. Olika individer har inte mer eller mindre naturliga rättigheter än andra. Vi är olika som individer. Vi är olika långa, smarta och vackra, men vi har samma rättigheter. Idag tycker vi att detta är självklart, men det var en extremt kontroversiell ståndpunkt i slutet på 1700-talet.
Det tredje och sista filosofiska elementet beskriver statens uppgift. Naturliga rättigheter föregår politiken. Människor har dessa rättigheter oberoende av om det finns en stat eller inte. Statens uppgift är därför att skydda dessa rättigheter. Grundarna hade sett med fasa på den svenska genuspolitiken där staten försöker skapa bättre och mer jämlika medborgare. Det moraliska livet är ett individuellt projekt. Statens uppgift är att skydda medborgarnas rättigheter, inte att korrigera dem.

Rättigheterna i Självständighetsförklaringen är inte endast naturliga, de är också negativa. Vad innebär det?
Om jag har en rätt till liv, har du ingen rätt att döda mig. Om du envisas med att försöka döda mig, har jag rätt att försvara, om nödvändigt, med vapen. Om du har rätt till frihet, har jag ingen rätt att inskränka den. Om jag försöker inskränka din frihet, har du rätt att försvara dig, om nödvändigt, med vapen. Om vi har en rätt till produkterna av våra ansträngningar, har staten ingen rätt att konfiskera dessa produkter. Även på denna punkt har vi rätt att försvara oss, om nödvändigt, med vapen.
Negativa rättigheter kräver inget av andra människor. Du respekterar en annan människas rätt till liv, frihet och förfogande över det egna arbetet genom att göra ingenting. Du gör det genom att låta henne vara ifred. Omvänt brister du i respekt om du försöker begränsa hennes möjligheter att försvara sig, om du inskränker hennes friheter eller om du konfiskerar produkten av hennes arbete. Positiva rättigheter gör det sistnämnda. De är därför inga riktiga rättigheter och skälet är att de inte kan tillgodoses utan att naturliga rättigheter kränks.

Låt oss kika på ett exempel från vårt eget land.

Vilma Bolding är ordförande för Vänsterpartiets ungdomsorganisation. Hon säger att hon lever i ett samhälle som hon "ser fram emot att tillsammans med andra att krossa" därför att det "gör vissa människor ofantligt rika och en majoritet fattig".
Bolding pekar på tre omständigheter som gör det legitimt att hata det svenska samhället. För det första: samhället begränsar hennes rätt "att röra sig fritt". Vad är det då som begränsar Boldings rörelsefrihet? Är hon belagd med utegångsförbud eller har hon ingen cykel? Är hon möjligen enbent? Nej, det är kollektivtrafiken som är problemet. Bolding vill inte betala för sitt bussåkande. Hon tycker att det ska vara gratis. Det är en "frihetsfråga", säger hon. Bolding kan endast uppleva rörelsefrihet om andra betalar hennes bussbiljetter. För det andra: samhället hjälper inte henne att må bra. Bolding anser att svenska ungdomar lever i "ett samhällssystem som fullständigt struntar i oss och vårt välmående." Notera ordvalet: fullständigt.
För det tredje: samhället förvägrar henne "rätten till fritid":

Genom att ta tillbaka det som överklassen bestulit oss på hade vi kunnat ha gratis gymkort, avgiftsfri och utbyggd kollektivtrafik och schyssta hyresrätter som vi har råd att bo i.

Vad tänker då Bolding göra med de pengar som hon erhållit när de rika har exproprierats? Hon skriver att "I mitt fall skulle jag vilja ha mer tid till att umgås med vänner, styrketräna och läsa böcker."

Kultur

Kulturen är primär i Shapiros argument. Filosofin existerar nedströms kulturen. Den utgör en kristallisering av kulturens huvuddrag. Utan en robust kultur vittrar det juridiska skyddet för de naturliga rättigheterna ned.
Amerikansk kultur har fyra egenskaper.
Tolerans är den första egenskapen. Shapiro menar att amerikaner i allmänhet är överseende. Trumpanhängare har inga problem med rationell kritik av presidenten och Sanderssympatisörer har inga problem med rationell kritik av Bernie Sanders.
Robusta sociala institutioner är den andra egenskapen. Lagar utgör våra rättigheters andra försvarslinje, kulturen utgör den första försvarslinjen. I ett samhälle med robusta sociala institutioner upplever människor det som självklart att staten inte har rätt att konfiskera människors individers resurser så att Bolding ska kunna åka buss gratis och "ha mer tid till att umgås med vänner, styrketräna och läsa böcker".
Shapiro menar att sociala institutioner lär oss att balansera rättigheter med plikter. Ett samhälle med svaga sociala institutioner producerar individer som Bolding. I ett samhälle med starka sociala institutioner måste Bolding betala sitt gymkort och sina bussbiljetter med egna pengar.
Fria samhällen förutsätter moraliska individer och moraliska individer kräver robusta sociala institutioner. Individen måste kunna dra en linje i sanden själv. Annars får vi ett samhälle i vilket staten måste intervenera hela tiden och överallt.

Det tredje kulturella kännetecknet är rätten att inneha vapen. Människor måste kunna försvara sina rättigheter. Frihet är inte mänsklighetens defaultposition. Vi har frihet därför att vi har tillkämpat oss frihet och därför att vi är beredda att försvara den. Det amerikanska folket fick sin frihet i kamp mot den brittiska staten. Rätten att inneha vapen ska bistå det amerikanska folket i den händelse som den federala staten skulle utvecklas i tyrannisk riktning.
Rätten att äga vapen är inte en rätt som det amerikanska folket har avträtt till staten. Politikerna kan inte reglera denna rätt därför att den är en naturlig rättighet. För drygt ett år sedan sköt en man i Texas ihjäl tre inbrottstjuvar i sitt hem. Tjuvarna var beväpnade, men mannen hade ett hagelgevär. Sheriffen konstaterade att människor har rätt att försvara sina hem: "Crime doesn’t pay. Eventually you are going to end up dead or in jail". I Sverige hade mannen, med all sannolikhet, åtalats.

Det sista som utmärker amerikansk kultur är viljan att ta risker. Amerikansk kultur är en entreprenörskultur. Amerikaner har inget problem med rika. När Michael Dell fick frågan om han trodde att Danmark kan utvecklas till ett europeiskt Silicon Valley, svarade han: "Nej, ni tillåter inte människor att bli rika. Vi kommer att anställa era talanger. De kommer att jobba i Amerika". Amerikaner är inte intresserade av varför vissa människor är fattiga. Fattigdom har präglat mänskligheten sedan dess begynnelse. Frågan är vad de människor gör som inte är fattiga.

Historia

Amerikas historia är dess kultur betraktad ur ett tidsperspektiv. Amerikas historia är långt ifrån en solskenshistoria. Indianerna behandlades ofta illa och svarta hade under en lång period inte samma rättigheter som vita. Amerika grundades 1776, men svarta fick fullständiga, medborgerliga rättigheter först på 1960-talet. Detta är inget som vi ska förvåna oss över. Det finns inga och har aldrig funnits några universellt goda eller dåliga nationer. Shapiro är övertygad om att många av dessa frågor var för komplexa för att kunna lösas på ett snabbt sätt. Vi ska diskutera detta i mer detalj i nästa artikel.
För att förstå Amerika korrekt, måste vi anlägga ett brett, historiskt perspektiv. Det centrala är att Amerika över tid har blivit allt trognare sina ideal. De rättigheter som beskrivs i Självständighetsförklaringen omfattar idag grupper som tidigare var exkluderade. Det är med stöd av idealen i Självständighetsförklaringen som har Amerika har lyckats att övervinna många sina problem.
Utan ett tidsperspektiv är det alltså omöjligt att förstå Amerika rätt.
Amerika var, tillsammans med Storbritannien, ledande i kampen mot slaveriet. Amerika har också spelat en positiv, internationell roll. Amerikanska soldater befriade Europa från nazism och fascism och krossade kommunismen. Amerikas ekonomi har varit central i kampen mot fattigdomen i världen.

Konstitution

Vi återfinner Amerikas filosofi i Självständighetsförklaringen. Vilken roll spelar då konstitutionen? Konstitutionen beskriver det politiska system som ska implementera filosofin. Resultatet är ett minst sagt komplext system där de olika delarna balanserar varandra. Vi vill en federal stat, skriver Shapiro, men också lokalt självstyre. Vi vill ha en effektiv centralmakt, men inte en diktatorisk sådan. Staten ska kunna upprätthålla lagen, men inte bryta mot den. Styret ska vara demokratiskt, men förhindra majoritetstyranni osv.

Nästa artikel

Filosofin i Självständighetsförklaringen, amerikansk kultur och historia är det som håller ihop Amerika. Shapiro menar att denna enhet idag befinner sig under attack. I nästa artikel ska vi titta lite närmare på de krafter som hotar att disintegrera Amerika, hur disintegrationspolitiken motiveras och hur den kan bemötas.

Cancelkulturen i Sverige. Fredrik Virtanen

I oktober 2017 anklagar Cissi Wallin Aftonbladetjournalisten Fredrik Virtanen för våldtäkt. Hon gör det på Instagram. Våldtäkten ska ha ägt rum år 2006. Wallin polisanmälde några år senare, men polisutredningen lades ned då brott inte kunde styrkas.

FV CW
Fredik Virtanen. Källa: Carl-Fredrik Hammersland Cissi Wallin. Källa: Frankie Fouganthin.

Aftonbladet tillsätter en egen utredning

När Virtanens arbetsgivare, Aftonbladet, får nys om Wallins tweet tillsätter tidningen en internutredning. Det är den första besynnerligheten. Vad finns det egentligen att utreda? Virtanen har ju frikänts. Polisutredningen är nedlagd.
I slutet på oktober är Aftonbladets utredning klar och Virtanen sparkas från sitt jobb som ledarskribent på Aftonbladet. I december månad får Virtanen veta att tidningens ledning saknar förtroende för honom och han väljer att lämna tidningen. Aftonbladet motiverar beslutet på följande sätt:

Inget i den nu avslutade internutredningen har visat på händelser i närtid. Vi har från vår sida trots det bedömt att det blir svårt för honom att fortsätta att verka som journalist på Aftonbladet på grund av nyhetsrapporteringen gällande honom i samband med MeToo.

Virtanen sparkas alltså inte därför att han är skyldig till det som han anklagas för, utan därför att Aftonbladet väljer att solidarisera sig med mobben.
Det är den andra besynnerligheten.
Mobbens skrän förändrar ju inget i sakfrågan. Virtanen är oskyldig till motsats har bevisats. Tidningens internutredning har inte heller kunnat påvisa några oegentligheter i "närtid". Varför ska han då sparkas? Varför försvarar Aftonbladet inte Virtanen, en av tidningens anställda, mot mobben?
Nej, Aftonbladet står på sig. Virtanen ska bort. Skyldig eller oskyldig spelar ingen roll. Man kan inte arbeta på Aftonbladet om man har blivit anklagad för brott mot en kvinna, även om en polisutredning har frikänt en och en internutredning har misslyckats att beslå en med moraliska transgressioner.

Virtanen stämmer Wallin

Virtanen surnar nu till. Han har förlorat sin anställning och jagas av mobbar. Han bestämmer sig för att stämma Wallin för förtal. I augusti 2019 gör han slag i saken. Fyra månader senare döms Wallin för grovt förtal till 90 000 kronor i skadestånd.

Wallin blir anställd av Expressen

Det är nu som historien tar en bisarr vändning. Drygt en månad efter det att Wallin har fällts för grovt förtal värvas hon av Expressen som kolumnist. Wallin beskriver det inträffade som "en vinstlott" och hennes nya arbetsgivare är lika entusiastisk:

Cissi Wallin är en orädd och underhållande kolumnist med skarp blick på samtiden – alltid läsvärd...

Skilda öden

Virtanen förlorade sitt arbete. Han tvingades löpa gatlopp i medierna. Trots att han inte hade gjort sig skyldig till ett lagbrott och att ord stod mot ord förlorade han sitt levebröd, förföljdes av mobbar samtidigt som media spred rykten om honom.
Wallin dömdes för grovt förtal, men hon hade rmobbarna och media på sin sida. Hon erbjöds arbete på Expressen som krönikör. Hon sökte inte jobbet, hon värvades. Dessutom: hon fick ett bokkontrakt!

Monty Python

Det som hade börjat som ett ordinärt rättsfall, blev nu alltmer likt ett avsnitt ur Monty Python. Mobben var nämligen långt ifrån nöjd. Wallin hade ju blivit fälld för förtal! Det måste ju innebära att yttrandefriheten är hotad, hävdade journalisten Kajsa Ekis Ekman. Ekman som nyligen tilldelades Leninpriset sade att "Från och med nu är det förbjudet för människor att berätta om sina egna liv."

Leninpriset är en historia för sig. Priset hette ursprungligen "Jan Myrdals stora pris". Bakom priset finner vi emellertid inte herr Myrdal eller någon medelålders stalinist som delar ut flygblad utanför det lokala Systembolaget, utan en framgångsrik kapitalist i Varberg. Varje år pytsar denne kapitalist ut 100 000 kronor till någon som "verkar i en samhällskritisk och upprorisk vänstertradition". Att Lenin hade tagit ifrån honom hans företag och förmodligen också låtit skjuta honom spelar ingen roll. Sverige behöver ett Leninpris och vem är bäst skickad att finansiera det om inte en kapitalist som Lenin, med all säkerhet, hade anklagat för att exploatera arbetarklassen?
Lenin var ju som bekant dessutom en legendarisk förkämpe för yttrandefrihet. Ju mer makt de ryska kommunisterna tillskansade sig, desto mer dränktes landet i demokrati. Eller var det kanske blod?

Ekman var inte ensam om att beklaga den fällande domen. ROKS meddelade att domen "förstärker den straffrihet som i praktiken råder för förövare och skapar ett samhälle där kvinnor tystas". "Kvinnorättsaktivisten" Bahareh Andersson skrev att hon inte förvånar sig över att "Virtanen kan gå vidare utan följder". Wallins advokat Percy Bratt kallade domen en "backlash för metoorörelsen".

Det var klassisk mobbretorik. Wallin fälldes för grovt förtal, inte därför att det är "förbjudet för människor att berätta om sina egna liv". ROKS och Bahareh Andersson krävde att Virtanen ska straffas för imaginära brott. Bratts slutsats är obegriplig. Sedan när trumfar kön sant och falskt?
Cissi Wallin sade: "Rätten att få berätta väger tyngre än männens heder". Rätten att förtala skrivs nu om som en rätt att få "berätta". Dessutom: Nu är det inte längre Virtanen som är elaka gubben, utan män i allmänhet. Till och undertecknad som inte ens skulle känna igen fröken Wallin på bild har inkluderats i klassen av potentiella våldtäktsmän. Wallin får passa sig annars kanske hon tilldelas Leninpriset, hon också.

Cancelkulturen i Sverige. Fallet Alexander Bard

Vi har begåvats med ett nytt och svåröversatt begrepp: "cancel culture". Med "cancel culture" åsyftas en organiserad kampanj vars målsättning är att krossa en individs ekonomi, sociala ställning och allmänna rykte. Alexander Bard är den senaste måltavlan. Bard attackeras nu både från höger och vänster därför att han har raljerat över Black Lives Matter (BLM).
Frågan är emellertid om de som driver denna kampanj vet vad de har gett sig in på. Bard är en av Sveriges få digitala stridsvagnar. Få kan gå bärsärkagång i sociala medier som Bard. Han har aldrig backat från en position som han anser är korrekt. Dessutom är han rik och smart. Redaktören misstänker att Bards belackare har tagit på sig en större uppgift än de klarar av.

Alexander Bard

Alexander Bard. Källa: Frankie Fouganthin.

Dagens Nyheter

Det började på Dagens Nyheter. DN är Sveriges största morgontidning och beskriver sig som "oberoende liberal". Liberalismen har historiskt sett stått för yttrandefrihet. Numera befinner sig svensk liberalism i fritt fall.
DN:s chefredaktör Peter Wolodarski uppmanade härförleden i, mer eller mindre förtäckta ordalag, TV4 att sparka Alexander Bard från programmet Talang eftersom Bard "umgås med personer som har varit nazister".
Notera hur Wolodarski argumenterar. Wolodarski säger inte att Bard sympatiserar med personerna ifråga. Inte heller kritiseras Bard för att han rör sig i nazistkretsar. Nej, Wolodarski kritiserar Bard för att han umgås med före detta nazister. Vad är det för fel på före detta nazister? Är det inte bra med före detta nazister?
Wolodarski kritiserar också Bard för att umgås med aktiva medlemmar i "vit makt-miljön". Vem eller vilka är det som Bard sägs umgås med och vad menar Wolodarski med "umgås"? Wolodarski syftar på Gustav Kasselstrand, före detta Sverigedemokrat. Vad menar Wolodarski när han säger att Bard umgås med Kasselstrand? Svaret är att Bard har debatterat Kasselstrand och det irriterar Wolodarski så till den milda grad att han anser att TV4 bör sparka Bard från Talang.
Notera återigen hur Wolodarski formulerar sig. Han säger inte att Bard har samma åsikter som Kasselstrand. Bards synd är att ha debatterat Kasselstrand. Det är ett märkligt argument. Förre Folkpartiledaren Per Ahlmark debatterade kommunistledaren Lars Werner upprepade gånger. Innebar det att de "umgicks"? Innebar det att Ahlmark borde ha skilts från sitt politiska uppdrag?
Wolodarskis analys är rent nonsens.
Wolodarski har inte ens gjort sig besväret och lyssnat på debatten mellan Bard och Kasselstrand. Om Wolodarski hade gjort det, hade han upptäckt att Bard krossar "Kasselstrands motbjudande etnonationalism". Citatet kommer från Expressens Karin Olsson som har lyssnat på diskussionen. För Wolodarski spelar sådana triviala fakta ingen roll. Vem bryr sig om att Bard faktiskt kritiserade Kasselstrand, han borde inte ha ställt upp och debatterat Kasselstrand och därför förtjänar han att sparkas från TV4.
Kanske menar Wolodarski att Bards medverkan i debatten legitimerade Kasselstrand. Frågan är emellertid hur Bard kunde legitimera Kasselstrand när han, som Olsson formulerar det, krossade dennes "motbjudande etnonationalism". Legitimerar inte DN kommunism och socialism när de intervjuar Jonas Sjöstedt och Sven Wollter?
Kanske är det så enkelt att i Wolodarskis och TV4:s kyrka har du inte rätt att välja ditt umgänge.

TV4 sparkar Bard

Till slut fick TV4 emellertid nog och sparkade Bard. Bards brott var följande tweet:

ABrds tweet

Källa: Twitter.

Initiativet togs av Bards jurykollega Bianca Ingrosso. Ingrosso ställde ultimatum: antingen lämnar Bard programmet eller så gör jag det. Bard är en personlighet. Ingrosso har gjort sig en förmögenhet på att prata om smink och handväskor. Hon har också en populär blogg. Bloggen har fått flera utmärkelser. Inläggen skrivs emellertid av mamma Pernilla. Biancas motivering ser ut på följande sätt:

Jag fick en förfrågan om att blogga och sen tyckte jag att det var dötrist. Alltså, jag orkade inte ta bilder och tyckte att det var så jobbigt att sitta vid datorn och skriva, så då satt mamma uppe om nätterna och bloggade åt mig.

Produktionsbolaget valde sedermera att ställa sig på Ingrossos sida och Bard meddelades att hans TV4-karriär var över. Som om det vore nog. Nu har Bard dessutom stämts för hets mot folkgrupp för sin tweet.

Kriminalitet i det svarta Amerika

Eftersom BLM:s paradfråga är polisvåldet mot svarta ska vi säga några ord om det. Det är emellertid omöjligt att förstå detta problem utan att ha en korrekt bild av kriminaliteten i det svarta Amerika.
Låt oss börja med mord och låt oss jämföra vita och svarta amerikaner. Vi bortser alltså från mord utförda av spansktalande och indianer och de mord där gärningsmannens ras inte har kunnat identifieras. Vi begränsar också vår jämförelse till 2018. Vilka var mördarna?
Enligt FBI ser fördelningen på ras ut på följande sätt. I de fall där gärningsmannens rastillhörighet har kunnat fastställas var 42 procent av mördarna vita och 55 procent svarta. USA:s svarta utgör 12 procent av befolkningen. Om vi således eliminerar alla svarta kvinnor, barn och pensionärer från statistiken, blir slutsatsen att över hälften av alla mord i USA begicks av cirka tre procent av befolkningen.
Låt oss nu granska mordoffren.
FBI:s statistik fokuserar på fall där vi har en gärningsman och ett offer. Antalet mördade svarta och vita år 2018 var under dessa förutsättningar drygt 13 500 personer. Av dessa var 7407 personer svarta.
Vem mördade dessa 7407 individer?
Poliser? Nej, det är dessbättre inte sant. Amerikansk polis skjuter ungefär 1000 människor per år. De flesta som skjuts till döds av polis är beväpnade eller farliga på annat sätt. Enligt Washington Post blev 14 obeväpnade svarta män skjutna till döds av polis förra året. Samma år sköt polisen 25 obeväpnade vita. Det ska ses mot bakgrund av att polisen verkställer cirka 10 miljoner arresteringar varje år.
Vita amerikaner? Nej, inte heller det stämmer. Vita amerikaner stod för 8 procent av morden på svarta. Svarta amerikaner stod för 16 procent av morden på vita. Det spelar ingen roll om man räknar med procent eller absoluta tal: svarta mördar fler vita än omvänt.
Om det inte är polisen eller vita amerikaner som är bovarna i dramat, vem är det då? Den bistra sanningen är att nio av tio av de som mördar svarta själva är svarta.
Vi ser nu hur BLM:s världsbild sakta rämnar. Det är inte polisvåldet eller vitas våld mot svarta som är problemet, utan våldet bland svarta. Hur i all världen kan vita amerikaner bära skulden för att svarta amerikaner mördar varandra?
Om vi tittar på arresteringsstatistiken över till exempel rån, grov misshandel, bilstölder och vapenbrott får vi en snarlik bild. En tredjedel av de som arresteras för bilstöld är svarta. Trettiofem procent av de som arresteras för grov misshandel är svarta. Över hälften av den som arresteras för rån är svarta. Fyrtiofyra procent av de som arresteras för vapenbrott är svarta.
BLM har påtalat är att poliser skjuter fler svarta än vita. Svarta utgör 12 procent av befolkningen, men drygt 23 procent av de som skjuts av polis. Detta sägs bevisa att svarta diskrimineras av rättssystemet.
Det är ett dåligt argument.
Den traditionella definitionen av "diskriminering" förutsätter avsikter. Det är inte orättvist att redaktören är närsynt. Hans närsynthet är ett naturfenomen. Det är inte orättvist mot en individ att denne måste kämpa för tillvaron om denne lever helt isolerad på en ö. Dispariteter kan också uppkomma i relationer, till exempel när människor konkurrerar med varandra. Det var inte orättvist mot Mike Tyson att han förlorade tungviktstiteln till James Douglas.
Diskriminering förutsätter avsikter. Det är skälet till att slaveriet var diskriminerande. Slavägarna särbehandlade svarta med avsikt. Det var skälet till att apartheidsystemet var diskriminerande. Den sydafrikanska regimen särbehandlade svarta med avsikt.
Dispariteter bevisar alltså inte diskriminering. Det BLM och många organisationer på vänsterkanten gör är att de förnekar existensen av dispariteter och hävdar att alla skillnader beror på diskriminering.
Således hävdar BLM att gruppresentation bevisar diskriminering. Eftersom USA:s svarta utgör 12 procent av befolkningen, men en tredjedel av fängelsepopulationen, diskriminerar rättssystemet svarta. Eftersom svarta utgör 12 procent av befolkningen, men 23 procent av de som dödas av polis, diskrimineras svarta av polisen.
I realiteten är orsaken till att svarta är överrepresenterade i brottsstatistiken att svarta amerikaner begår många brott. Den höga brottsligheten bland svarta leder till onödigt många poliskonfrontationer och ibland slutar dessa olyckligt.

Är Bards tweet rasistisk?

För att förstå Bards tweet måste vi sätta in den i ett korrekt sammanhang. De som kritiserar Bard för rasism har missat att det är BLM, inte Bard, som driver tesen att det svarta Amerika är i kris. Utan denna premiss hade BLM inget existensberättigande. Den är lika fundamental för BLM som Gudshypotesen är för Katolska kyrkan. Om Bards tweet är rasistisk, är BLM en rasistisk organisation.
Bard och BLM är eniga om att det svarta Amerika befinner sig i kris, men de förklarar den på olika sätt. BLM hävdar att den officiella statistiken bevisar att svarta diskrimineras av det vita Amerika. Bards tweet är en replik på denna teori. Han tror inte att Amerika är obotligt rasistiskt. Hans budskap är positivt: utbilda dig, skaffa dig ett jobb, håll dig innanför lagens ramar och det kommer, med största sannolikhet, att gå bra för dig.
De som hävdar att Bards tweet är rasistisk kan inte läsa eller så drivs de av ren illvilja.

United States of Socialism

Socialism förblir populärt, trots idéns, minst sagt, miserabla meriter. Enligt en Gallupundersökning från 2019 är 43 procent av alla vuxna amerikaner positiva till socialism. Över hälften av Amerikas unga är lika entusiastiska.
I boken United States of Socialism (All Points Books, 2020) hävdar Dinesh D’Souza att det är ett mysterium som söker en förklaring. Få teorier är så misskrediterade som socialismen, men den fortsätter att attrahera människor. Varför?

United States of Socialism

Olika socialismer

Klassisk socialism säger att staten ska äga produktionsmedlen och att kommunistpartiet ska ha den politiska makten. Idag är det svårt att hitta socialister som kräver att Microsoft ska förstatligas och som kräver enpartistyre. De finns naturligtvis, men de flesta socialister har övergett denna idé.
Istället betonar man behovet av ekonomisk demokrati. Bernie Sanders är ett exempel. Han vill ha socialistisk ekonomi, inte stalinistisk politik. För honom är socialismen ett demokratiskt projekt. Folket ska ha makten, inte kapitalet.
Det socialdemokratiska partiet har en snarlik målsättning. I det socialdemokratiska partiprogrammet beskrivs partiets målsättning på följande sätt: att med "medveten kamp" transformera det kapitalistiska klassamhället till ett demokratiskt socialistiskt samhälle. Hur ser detta demokratiska socialistiska samhälle ut? Partiprogrammet svarar att "varje människa som medborgare, löntagare och konsument ska ha rätt och möjlighet att påverka produktionens inriktning och fördelning". Uttryckt på ett annat sätt: medborgare, löntagare och konsumenter ska ha inflytande över vad privatägda företag producerar och hur de av det privatägda näringslivet skapade resurserna fördelas. Ett förverkligande av detta krav skulle kräva långtgående ingrepp i den privata äganderätten.
Inte all socialism handlar emellertid om ekonomisk demokrati.
D’Souza skiljer mellan klassisk socialism, modern socialism och identitetssocialism. Identitetssocialism utgör ett försök att kombinera kollektivistiska lösningar på samhällsproblem med modern identitetspolitik.
Identitetssocialism är ett bisarrt fenomen. Enligt Queerfeministen Corrie Westing är den traditionella familjen ett instrument för kapitalistiskt förtryck. Hur vill då Westing uppnå "reproduktiv rättvisa"? Hon vill att barn ska födas av en surrogatmamma. Barnet ska sedan uppfostras av personer som inte tillhör familjen eller tillsammans med den.
Många gånger är gränserna mellan de olika socialismerna suddiga. Elisabeth Warren har sagt att i hennes Amerika ska fyra av tio direktörer i privatägda företag vara folkvalda. Hon har också sagt att om hon blir president ska hälften av alla kabinettsmedlemmar vara kvinnor och icke-binära och att hon ska låta en ung transperson välja hennes utbildningsminister.
Marx hade skrattat sig fördärvad åt Warren. Marx' socialism är baserad på arbetarklassen och de flesta arbetare är män, men män är identitetssocialismens fiende nummer ett. Marx hade avfärdat identitetssocialismen som ett försök desarmera klasskampen och splittra arbetarklassen, den enda kraft som kan transformera det kapitalistiska samhället till ett socialistiskt samhälle.
Amerikanska socialister må vara oeniga om mycket, men på en punkt är de överens: de vill alla stärka den federala staten. Det är genom en stärkt federal stat som det demokratiska projektet ska förverkligas. Det är detta som gör Warren, Sanders och Alexandria Ocasio-Cortez till socialister. Det är skälet till att man aldrig hör från Sanders, Warren eller Ocasio-Cortez att den federala regeringen har för mycket makt. Tvärtom: de hävdar att den har för lite makt.
I realiteten är skillnaden inte stor. Om staten ska kunna sätta "rättvisa" löner, måste alla inkomster tillhöra staten. Hur ska den annars komma åt alla som har "för mycket"?

Amerikahatets två grunder

Amerikanska socialister hatar USA av två skäl. Det första skälet är att Amerika inte är en demokrati. Ordet "demokrati" betyder folkstyre och i Amerika råder inte folkstyre. På denna punkt har kritikerna rätt. USA är en konstitutionell republik.
Syftet med demokrati är att undvika minoritetstyranni. För Amerikas grundare var det lika viktigt att undvika majoritetstyranni. Vi ska alltså inte förväxla majoritetsstyre och majoritetstyranni. Man kan acceptera majoritetsstyre, men varna för majoritetstyranni. Det var det som Amerikas grundare gjorde.
Majoritetstyranni är, om vi får tro D’Souza, den moderna formen av tyranni.
Anledningen till att USA har en skriven konstitution är att grundarna ville förhindra majoritetstyranni. Det är skälet till att rättighetsförklaringen är negativt formulerad. Det är orsaken till att man har separerat den lagstiftande, dömande och verkställande makten från varandra. Det är skälet till att den amerikanska demokratin är indirekt. Sist men inte minst: det är anledningen till att Amerika har ett elektorskollegium. Målet är att förhindra majoritetstyranni.
Detta ställer till med problem för socialister. Konstitutionen förbjuder uttryckligen staten att konfiskera privat egendom. Det utgör ett problem för feminister. Feminister vill riva upp rättsstaten. Konstitutionen är ett problem för islamister eftersom den förbjuder kongressen att upprätta en statsreligion.
Det andra skälet är att Amerika är grundat på kapitalism. Amerikas grundare var glasklara på denna punkt. Staten ska försvara privat egendom, inte omfördela den. För socialister som Ocasio-Cortez är detta liktydigt med att svära i kyrkan. Enligt henne är det omöjligt att skapa sig en förmögenhet på en miljard dollar eller mer med hederligt arbete. De som har så mycket pengar har förvärvat dem genom stöld. Demokraten Bill de Blasio sade under en debatt följande:

When I’m president, we will even up the score and we will tax the hell out of the wealthy to make this a fairer country and to make sure it’s a country that puts working people first.

Sanders har sagt att det inte finns miljardärer i hans Amerika och att han vill eliminera denna grupp med nya skatter och höjda skatter.
Warren har sagt att höga skatter på rika ska eliminera alla studieskulder och göra den högre utbildningen kostnadsfri.
Amerikanska socialister tror inte på kapitalism. Kapitalismen är, för dem, ett sätt att berika sig på andras bekostnad. Den är ett nollsummespel.

Politisk strategi: klimatpanik

Hur vill man uppnå de politiska målen? Thomas Sowell har sagt att intellektuella inte fungerar i rumstemperatur. Utan en kris eller något annat förfärligt skäl till varför deras överlägsna visdom ska påtvingas massorna, försjunker de letargi.
D’Souza menar att vänstern använder miljöfrågan för att få igenom politiska åtgärder som inget har med miljövård att göra.
D’Souza är klimatskeptiker. Han medger att klimatforskare är eniga om att det existerar en växthuseffekt och att temperaturen på vår planet har stigit med cirka en grad de senaste 100 åren, men han hävdar bestämt att det inte råder någon vetenskaplig konsensus om hur temperaturökningen ska förklaras. D’Souza förnekar inte att det har blivit varmare, han är, i likhet med många klimatskeptiker, övertygad om att temperaturökningen har fler än en orsak. Han menar också att det inte råder någon vetenskaplig konsensus om temperaturökningen är något som vi ska oroa oss över. Det är skälet till att vi numera pratar om klimatförändring istället för global uppvärmning. Klimatet har alltid förändrats.
Om vi får tro Ocasio-Cortez är det världens överlevnad som står på spel. Vi har tolv år på oss, menar hon. Sedan är det för sent. Det är en fascinerande teori. Vad ska AOC göra åt miljöförstöringen i Asien? Nio av tio av världens smutsigaste städer ligger faktiskt i Asien, inte i Nordamerika. Bangladesh är världens smutsigaste land. Kina hamnar på plats elva, Indien på plats fem och USA på plats 87. Tror Ocasio-Cortez verkligen att allt står och faller med Amerika? D’Souza tvivlar. I realiteten handlar Green Deal bara delvis om miljövård. Paketet inkluderar även arbete åt alla, drägliga löner, universell basinkomst för de som inte vill arbeta, rätt till bostad, fri utbildning och sjukvård.
Barack Obama är, liksom Ocasio-Cortez, en klimatkämpe. Det har inte hindrat honom från att investera över 100 miljoner kronor i en magnifik strandvilla i Martha's Vineyard. Ett hus på en ö ett stenkast från Atlanten. D’Souza menar att klimatpaniken är en politisk taktik. Målet är inte att rädda världen utan att socialisera Amerika.

Är kapitalismen orättvis?

Kapitalismen har vunnit den ekonomiska debatten. Om det råder knappast någon tvekan. Däremot har den inte vunnit den moraliska debatten. Det finns, menar D’Souza, en tydlig moralisk ångest över kapitalismen. Till och Adam Smith kände sig osäker. När konservativa försvarar kapitalismen är det följaktligen med effektivitetsargument. De säger att kapitalismen fungerar och att socialismen inte fungerar. Problemet är att modern socialistisk kapitalismkritik är moralisk. Socialister är inte intresserade av konsekvenserna av socialistisk politik. De vill ha "free stuff".
Frågan om kapitalismen är rättvis eller orättvis är en komplex fråga och vi ska här begränsa oss till D’Souzas granskning av två vanligt förekommande argument för den socialistiska positionen.
Det första argumentet säger att kapitalismen inte är demokratisk. Det andra argumentet säger att kapitalismen inte fördelar välståndet rättvist.
Är kapitalismen demokratisk? Låt oss använda det politiska systemet som modell. Det politiska systemet är demokratiskt därför att det ger alla som har fyllt 18 år möjlighet att delta i de allmänna valen.
Kapitalismen är inte annorlunda i det avseendet. Vi röstar endast på ett annat sätt. Istället för att rösta var fjärde år, röstar vi varje gång som vi köper något. I den meningen är också kapitalismen demokratisk. Kapitalismen har dessutom ingen åldersgräns. Inte heller är den begränsad till de som har medborgarskap. Alla konsumenter är med och påverkar produktionens inriktning.
Om alla röstberättigade röstade på Socialdemokraterna, hade Sverige fått en socialdemokratisk regering. Om människor slutade att köpa Iphone, skulle Apple tvingas att lägga ned produktionen av denna mobiltelefon.
Märkligare än så är det inte. Vi röstar även som konsumenter, men på ett annat sätt.
Fördelar kapitalismen välståndet rättvist eller orättvist? D’Souza uppmanar oss att begrunda följande problem. Antag att vi har tre personer.

  • A har en flöjt som han eller hon har tillverkat.
  • B har aldrig ägt en flöjt.
  • C har ingen flöjt, men kan spela flöjt.
Vem äger flöjten? Sunt förnuft säger att den tillhör A. Det är, trots allt, A som har tillverkat flöjten. Utan A, ingen flöjt. Socialistisk moral är annorlunda. Den säger att flöjten tillhör B eftersom B aldrig har ägt en flöjt.
Hur kan flöjten övergå i B:s ägo om det är A som har skapat den?
Det socialistiska argumentet vilar på en dold premiss: det antar att efter det att A har tillverkat flöjten blir den statlig eller gemensam egendom. Därefter kan staten omfördela den så att rättvisa uppnås.
Frågan är emellertid vad detta har med rättvisa att göra?
D’Souzas svar är: Ingenting.
Redan Aristoteles förstod att rättvisa har med förtjänst att göra. Om A förtjänar mer än B, är det inte orättvist att gynna A. Om A förtjänar mindre än B, är det orättvist mot B att gynna A.
Låt oss ta gruppen av författare som exempel. De flesta böcker som utges är ekonomiska fiaskon. De flesta människor som har författarambitioner misslyckas. Stephen King är ett undantag. King har blivit miljardär på sina skräckromaner.
Är detta orättvist?
Kings förmögenhet hade representerat en orättvisa om den hade tillkommit på ett illegitimt sätt, till exempel om staten hade tvingat människor att köpa Kings böcker.
Har staten gjort det? Nej, det har den inte. Människor köper hans böcker av fri vilja. De spenderar sina inkomster på tegelstenar som Insomnia därför att de anser att böckerna berikar deras liv. Redaktören har fyra av herr Kings böcker, men ingen tvingade honom att inhandla dem.
Därför existerar det inget rättviseproblem. Däremot existerar det en disparitet. King säljer, trots allt, fler böcker än alla andra författare i skräckromansgenren tillsammans. Det är emellertid en disparitet. Det har inget med diskriminering eller bristande social rättvisa att göra.
Socialister som Sanders är oeniga med oss på den punkten. Enligt Sanders är Kings förmögenhet upprörande, grotesk och omoralisk och han har sagt att om han blir president kommer han att utrota miljardärskategorin.
Omoralisk? Varför är Kings förmögenhet omoralisk om han har förtjänat den på hårt, hederligt arbete? Till skillnad från Sanders lever King inte heller på skattebetalarna. Dessutom: han betalar, med största sannolikhet, mycket mer i skatt än Sanders.
Sanders har samma åsikt som Ocasio-Cortez: Kapitalismen är ett nollsummespel. Det är omöjligt att bli så rik som King är på hederligt arbete. Man blir miljardär på att exploatera människor.
Warren har en mer modern lösning på "miljardärsproblemet".
I Sovjetunionen bestämdes arbetarnas löner av statliga byråkrater. Alla som tillhörde ett bestämt skrå hade samma inkomst. Lönen var alltså inte kopplad till den enskilde arbetarens produktivitet. Alla arbetare hade samma lön. Följden blev att ekonomin och kulturen stagnerade. Varför anstränga sig om det inte gör någon skillnad i plånboken?
Warren vill inte eliminera Amerikas superrika. Hon vill utnyttja dem för socialistiska syften. Hon säger: Varför inte låta King skriva sina romaner, vi kan ju beskatta honom i efterhand? Det är den moderna, socialistiska positionen: Ju rikare de rika blir, desto mer pengar för oss socialister att omfördela. Frågan är emellertid varför det är rättvist. Socialister klagar över att kapitalismen exploaterar människor, men Warren vill exploatera Amerikas superrika. I realiteten innebär Warrens idé ju att vi är tillbaka på punkt ett: att King inte får belönas efter förtjänst. King har inte begått ett brott. Varför ska han bestraffas för att människor köper hans böcker? Varför ska hans pengar hamna i fickor som tillhör människor som han inte har en gemensam historia med och som inte har gjort sig förtjänta av dem? Det socialistiska argumentets dolda premiss är återigen att Kings inkomst på något mystiskt sätt övergår i gemensam ägo när den väl är skapad.

Konservativ, politisk taktik

Antag att någon hade sagt att det är dags att återinföra slaveriet. Antag också att samma person hade sagt: "Vi är medvetna om att alla hittills prövade former av slaveri har misslyckats, men vi är övertygade om att denna gång kommer alla bitar att falla på plats". Vi hör aldrig någon säga något sådant och det är inte svårt att förstå varför.
Trots att socialismen har testats under större delen 1900-talet, i olika kulturer, på olika kontinenter och producerat samma katastrofala resultat, är det inte svårt att hitta människor som vill testa igen. Gudrun Schyman är ett exempel. När Schyman fick frågan om Berlinmurens fall innebär en kris för kommunismen, svarade hon: "snarare tvärtom". För henne är kommunismen en idé utan empirisk referens.
D’Souza menar att konservativa måste basera sin politiska strategi på detta faktum. Om socialister inte bryr sig om verkligheten, är det meningslöst att hävda att socialismen inte fungerar, att alla hittills existerande socialistiska samhällen varit ekonomiska, politiska och moraliska katastrofer.
Vad de istället bör göra är att fokusera på frågans moraliska aspekt. Säg åt en socialist att socialismen handlar om avundsjuka, att socialister är tjuvar och reaktionärer och det tar hus i helvete. D’Souza menar att det är precis det som vi ska göra. Inte endast därför att det retar gallfeber på socialister eller därför att det är exakt det som de kallar sina politiska motståndare, utan därför att det faktiskt är sant.
D’Souza skriver att konservativa och libertarianer måste ta den moraliska fajten med vänstern. Modern vänster är fullständigt principlös. Elisabeth Warren fick en tjänst på Harvarduniversitetet som var avsedd för akademiker med indianskt påbrå därför att hon lyckades lura rekryterarna att hon är indian. När Trump påpekade detta kritiserade vänstern honom för rasism.
Hillary Clinton kallade Trump rasist under presidentvalskampanjen därför att Trump fem år tidigare hade ifrågasatt att Barack Obama var född i USA. Det var dock inte Trump som hade kommit på idén, det var Clintons eget påfund. Det var Clinton som hade uttryckt tvivel om Obamas härkomst under primärvalen år 2008 när hon kämpade mot honom om den Demokratiska nomineringen.
Mycket mer än så har D’Souza inte att säga.
Den som är intresserad av konservativ, politisk strategi har ett större utbyte av David Horowitz' Big Agenda.

Slutord

Dinesh D’Souza kom till USA som tonåring för att studera. Han stannade och blev en av det konservativa Amerikas starkaste röster. Vad finns det då att säga om hans senaste bok: United States of Socialism? Boken är litet av en liten besvikelse. Redaktören hade förväntat sig en mer djuplodande analys av amerikansk socialism. D’Souzas argument för kapitalism är inte heller särskilt originellt. D’Souza säger att vi behöver ett moraliskt argument för kapitalismen och att han ska presentera det, men hans argument är en rekapitulation av det argument som Robert Nozick presenterade för 46 år sedan i boken Anarchy, State and Utopia. Dessvärre är det inte heller alltid lätt att följa författarens argumentation. Här nöjer vi oss med två exempel.
D’Souza menar att socialister drivs av egenintresse. Gör de det? Eller tror de kanske att det finns gratisluncher? Om de inte tror på gratisluncher, varför kalla dem "socialister"?
D’Souza skriver att socialismen inte kollapsade därför att den inte fungerade. Han säger att den tvärtom fungerade utmärkt väl för den lilla klick kommunistbyråkrater som styrde och ställde. Det är ett märkligt kriterium. Varför inte i stället hävda att den inte fungerade och hänvisa till bristen på livsmedel och de långa köerna? Några sidor längre fram ställer D’Souza frågan varför Indien och Kina avskaffade sina respektive planekonomier och han svarar: därför att de inte fungerade.
Det innebär inte att boken inte är läsvärd. D’Souza är en utmärkt författare. Han liknar Thomas Sowell. I likhet med Thomas Sowell skriver han på ett föredömligt enkelt och överskådligt sätt. Att jämföra United States of Socialism med klassiker som The End of Racism är dock inte möjligt.

Den sociala ordningens problem

Sigmund Freud menade att människan är en aggressiv varelse. Detta faktum ställer samhällen inför ett delikat problem eftersom de består av människor. Människors naturliga aggressivitet måste tyglas. I annat fall hotas den sociala ordningen med ruin.
Freud menade att det också är det som civilisationer gör. De tyglar människors spontana aggressivitet. Social ordning är alltså inget naturligt. Det är något som vi har skapat därför det finns fördelar med att leva i samhällen.
Freud menade dock att den sociala ordningen kommer med ett pris: en diffus vantrivsel. Aggressiviteten kan undertryckas, men den kan inte elimineras och Freud var övertygad om att han kunde se spår av den i sina patienters drömmar och att han kunde observera den i deras irrationella beteenden.

Freud

Sigmund Freud. Källa: Wikipedia.

Seattle

Demonstrationerna kunde i initialskedet tolkas som moraliskt motiverade. En vit polis hade dödat en svart man och människor var genuint upprörda. De flesta amerikaner förväntade sig därför att protesterna skulle ebba ut med tiden.
Följaktligen stod politikerna mest och tittade på.
Det var, om vi får tro Freud, deras första misstag.
Protesterna förändrade snabbt form. Kraven på att rättvisa skulle skipas och att de inblandade poliserna skulle åtalas, transformerades snabbt till en kritik av polis och rättskipning i allmänhet.
Politikerna begick nu sitt andra misstag: de började uppvisa svaghetstecken. De vädjade till demonstranternas förnuft. De uppmanade dem att visa återhållsamhet. De instämde i kritiken och sade att polisväsendet behöver reformeras. Enstaka politiker ifrågasatte behovet av poliser överhuvudtaget.
Freud hade sagt: ni leker med elden.
I takt med att den sociala ordningen bröt samman bredde kaoset och våldet ut sig. Butiker vandaliserades och plundrades. Bilar sattes brand. Hela kvarter brändes ned till grunden. När kravallerna startade, skulle alla symboler för det rasistiska Amerika rivas ned. George Floyd var ju svart. Nu stod de dörrar till det helvete som Freud hade varnat för på vid gavel. Viljan att skövla var inte längre kamouflerad i moraliska termer. Allt skulle destrueras, till och med monument uppförda för att hedra slaverimotståndare.

Herbert Marcuse

Frankfurtskolan flydde till Amerika när Hitler tog makten i Tyskland. Det amerikanska folket tog emot den lilla gruppen med öppna armar. Frankfurtmarxisterna besvarade deras omtanke med att öppet raljera över amerikansk kultur och samhälle. Herbert Marcuse nöjde sig inte med att håna de dumma amerikanerna. Han iscensatte ett projekt vars målsättning var att underminera det amerikanska samhället.

Marcuses första problem var vem som skulle förverkliga hans diaboliska plan. Marxismen hade, mer eller mindre, kollapsat. Få marxister trodde att socialismen var oundviklig. Etter värre var att arbetarklassen inte längre var revolutionär. Den trivdes utmärkt i det kapitalistiska Amerika.
Marcuse började därför att leta efter andra grupper att egga till kamp mot den amerikanska demokratin och han hittade dem bland sina studenter. Den högre utbildningen formligen exploderade på 60-talet och Marcuse insåg att han kunde använda universiteten för att indoktrinera ungdomen. Den så kallade "medvetandehöjningen" skulle äga rum på universiteten. De skulle utbilda framtidens progressiva soldater.

Den andra frågan handlade om vad studenterna skulle indoktrineras att tro. I Tyskland hade Marcuse varit assistent åt Martin Heidegger. Heidegger menade att vi inte har bett om att bli födda. Vi är, på gott och ont, utkastade i en värld som vi bara delvis förstår. Våra handlingsmöjligheter är lika många som riskerna att misslyckas och över oss hänger hela tiden medvetandet om vår ändlighet som ett grått moln.
Detta skapar ångest, menade Heidegger, och det enda som vi kan göra för att mildra ångesten är att försöka leva autentiska liv. Marcuse insåg att han kunde utnyttja sin forne läromästares insikter. Politiserade universitet skulle övertyga studenterna om att de inte levde autentiska liv.

Marcuse

Herbert Marcuse. Källa: Wikimedia.

Svaret på den tredje och sista frågan krävde en revidering av Freud. Vad innebär det att leva ett autentiskt liv?
Frankfurtmarxisterna hade ett komplext förhållande till Freud. Psykoanalysen kan användas kulturkritiskt, men Freud hade dragit kulturkonservativa slutsatser. Freud var inte marxist. Han ville inte underminera samhället. Han hävdade att all civilisation baseras på repression av människans grundinstinkter, däribland hennes naturliga aggressivitet. Freud beskrev det som realitetsprincipens triumf över lustprincipen.
Marcuse ställde Freud på huvudet och hävdade att det är realitetsprincipen som håller kapitalismen under armarna. Följaktligen måste den undermineras. Marcuses målsättning var att övertyga studenter och anhängare att det är realitetsprincipens dominans som förklarar deras alienation och att de endast kan befria sig från förtrycket genom att ge sina instinkter fritt utlopp i politisk kamp mot det liberalkapitalistiska samhället.

"Marx, Mao, Marcuse!", skrek vänsterstudenterna under demonstrationer.

Herbert Marcuse dog 1979, men det råder knappats någon tvekan om att han hade jublat över kaoset i Seattle. I Seattle skulle hans filosofi omsättas i praktiken.
Freud hade varnat för vad som kommer att hända när realitetsprincipen förlorar sin makt. Resultatet är inte mer frihet och autenticitet, utan kaos och våld. Kaos och våld var emellertid Marcuses mål. Det var, som han såg det, enda möjligheten för de som i likhet med han arbetade på att underminera den kapitalistiska ordningen och skapa ett socialistiskt samhälle.
När kapitalismen väl var nedkämpad skulle emellertid realitetsprincipen återinföras. Marcuses socialistiska utopia skulle baseras på så kallad repressiv tolerans. Då var det slutgapat och slutdemonstrerat. Då skulle universiteten rensas på allt kontroversiellt. Endast åsikter som är förenliga med socialismen skulle tillåtas.

Sidor

Prenumerera på Front page feed