Samtiden.com

Du är här

Med hotet som pedagogik

PDF version

I skolorna i det kommunistiska Östeuropa löpte elever som inte godtog den marxist-leninistiska ideologin risk att bli underkända. Det kommunistiska systemet var auktoritärt och försökte upprätthålla sin makt medelst indoktrinering. Idag betraktar nog de flesta rättänkande européer det kommunistiska systemet med avsmak. Det har emellertid inte hindrat Ytterbyskolan i Kungälv att hota elever som har rasistiska och nazistiska sympatier med att de kommer att bli underkända i samhällskunskap. Faktum är att det inte endast är elever med rasistiska sympatier som befinner sig i farozonen. Enligt skolans rektor, Ann-Charlotte Brandberg, är det inte heller tillåtet att använda ord som "utlänning" och "lesbisk". Åtminstone om man inte är utlänning eller lesbisk, får man förmoda.

Vad är demokrati?

Vad ligger bakom Ytterbyskolans agerande? På skolans hemsida förklarar skolledningen och personalen hur de resonerar:

På Ytterbyskolan förekommer ingen åsiktsregistrering. Alla elever har rätt att tänka fritt och ha vilka åsikter de vill. Eleverna får dock inte utsätta andra för kränkande behandling genom ord och handling. Om en elev kränker en annan person på skolan bedömer vi att risk föreligger att eleven inte når ett av målen i samhällskunskap - "Eleven skall kunna tillämpa ett demokratiskt arbets- och beslutssätt" enligt "Kursplaner och betygskriterier 2000" sidan 88. För de elever som inte når målen i något eller några ämnen upprättas åtgärdsprogram där elev, förälder och lärare är ansvariga att göra en plan för hur eleven skall nå ännu ej uppnådda mål. För att utveckla elevers tänkande måste man tillämpa det mest grundläggande som finns i demokratin; nämligen det öppna och fria samtalet.

Brandberg och hennes politiska medlöpare har totalt missförstått demokratibegreppets innebörd. Även om det förvisso är korrekt att demokratibegreppet inte är värdeneutralt är det ett misstag att tro att det förutsätter en speciell människosyn. Demokratin är en metod för beslutsfattande.
Låt oss titta lite närmare på ett exempel.
Feministen Gudrun Schyman vill att riksdagen skall besluta att kvinnor skall betala mindre i skatt än män. Antag att riksdagen hade upphöjt Schymans önskan till lag. Vad hade vi kunnat säga om den nya lagen? Att den är odemokratisk? Knappast. Det kan näppeligen vara odemokratiskt att Sveriges riksdag medelst votering fastställer rikets lagar.
Däremot hade vi kunnat ifrågasätta beslutet ur moralisk synvinkel. De flesta män begår ju, trots allt, inga brott, och man hade sålunda kunna fråga sig varför alla män skall straffas för handlingar som en minoritet av mindre nogräknade män väljer att utföra. Vi hade på detta sätt kunna sätta ett frågetecken framför Schymans människosyn. Vi hade också kunnat hävda att Schymans förslag baseras på en inkonsekvens. Varför kräver Schyman inte också att rika får skattesänkningar? De ligger ju inte det allmänna till last i samma utsträckning som notoriska låginkomsttagare?

Vilka slutsatser följer från detta exempel?

För det första: ett demokratiskt beslut kan, i princip, ha vilket innehåll som helst. Demokratin blir vad vi gör den till.
För det andra: kritik av demokratiskt fattade beslut, t.ex. riksdagsbeslut, är inte nödvändigtvis en kritik av det demokratiskt-representativa styrelsesättet. De som ogillar fastighetsskatten måste inte med nödvändighet vara fientligt inställda till demokratin. Inte heller är det självklart att en restriktiv syn på invandringspolitiken, islam eller homosexualitet är ett uttryck för ett antidemokratiskt sinnelag. Frågan om en person är för eller emot demokrati skall inte blandas ihop med personens människosyn. Socialdemokratiska regeringar stöttade under en lång period socialistiska diktaturer runt om i världen. De som motsatte sig denna politik hävdade inte att politiken var odemokratisk, utan att den var moraliskt förkastlig.
Hur klarar sig nazismen och kommunismen i vår lilla betraktelse? En nazist kan, per definition, inte vara demokrat, eftersom nazismen anser att nationalsocialismen skall ersätta demokratin. Detsamma gäller kommunismen. Kommunisten vill avskaffa demokratin därför att han eller hon uppfattar den som ett instrument med vars hjälp borgarklassen duperar arbetarklassen. Det är av den anledningen som Lars Ohlys Vänsterparti och Nationalsocialistisk Front inte är demokratiska partier. Nazister och kommunister är inte och kan inte vara demokrater.

Öststatsmentalitet

Det är inte fel att skolor arbetar för tolerans. En skola är en arbetsplats och det finns ingen anledning att tillåta att vissa elever förstör för andra. Att skolan håller efter bråkiga och stökiga studeranden är fullständigt normalt och helt i sin ordning. Det är heller inte det som är problemet med Ytterbyskolan.
Förr i tiden betygsatte skolan eleverna i ordning och uppförande. Det gör skolan inte numera. Det gamla betygssystemet gjorde det möjligt för läraren att separat bedöma och värdera en elevs kunskaper och personliga karaktär. På samma sätt som skolan idag inte blandar ihop betyg i matematik med betyg i gymnastik, det handlar ju, trots allt, om två skilda ämnen, kunde läraren i det gamla betygssystemet skilja mellan elevens kunskaper i ett ämne och dennes uppförande. Så går det inte till i Kungälv. Ytterbyskolan är lika mycket en korrektionsanstalt som det är en skola. Personalen och skolledningen har försvarat sin ståndpunkt genom att hänvisa till Skolverket:

Skolverket har i sina kriterier för att få godkänt i samhällskunskap skrivit att eleven skall: "kunna tillämpa ett demokratiskt arbets- och beslutssätt".

Faktum är dock att det går en avgrund mellan det som står i kursplanen för samhällskunskap och det som Ytterbyskolans personal ägnar sig åt. Skolverket hävdar att eleverna skall kunna tillämpa ett demokratiskt arbets- och beslutssätt, inte att de måste göra det. Mer precist formulerat: medan Skolverket ställer krav på elevernas kunskaper, har Ytterbyskolan, i god öststatsanda, satt som villkor för godkänt i samhällskunskap att eleverna accepterar eller åtminstone låtsas att de godtar en specifik politisk ideologi.
Om detta hade inträffat på 70-talet i en skola i Östberlin hade alla förstått innebörden. Svenska politiker och skolbyråkrater hade då höjt ett varningens finger och sagt att det är på det viset det går till i diktaturer. I Kungälv hade eleverna på Ytterbyskolan fått lära sig att det är detta som kallas åsiktskontroll och lärarna hade understrukit att i den svenska skolan betygssätts elevens kunskaper inte dennes politiska uppförande. På Ytterbyskolan i Kungälv saluförs numera denna 'communism light' under epitetet tolerans.

Kampen för mångfald och hotet som pedagogisk metod

Kungälvs politiska etablissemang har naturligtvis låtit meddela att man stöder skolledningens beslut. Inte ens statliga Skolverket har orkat sätta hårt mot hårt. Trots att verkets regler uttryckligen skiljer mellan en elevs kunskaper och vederbörandes uppförande, har det ställt sig bakom Ytterbyskolan. Thomas Erlandsson på Skolverket:

Och är det så att eleven inte når mål som har med främlingsfientlighet att göra till exempel, så är det fullt möjligt att göra som man har gjort på Ytterbyskolan.

I verkligheten kommer Ytterbyskolan naturligtvis inte att uppnå några varaktiga positiva resultat. Fler elever än tidigare kommer att hyckla om sina värderingar. Föraktet mot lärarna kommer att öka. Bland dem som redan tillhör så kallade nationella grupper kommer föreställningen om demokratin som en fasad bakom vilken makten döljer sig, att cementeras ytterligare. Beslutet är dessutom ogenomtänkt. Varför begränsa sig till samhällskunskapsämnet? Om vi kan ge underbetyg åt elever som vägrar ansluta sig till en viss politisk världsåskådning, kan vi väl också underkänna alla de muslimer och kristna som inte godtar den biologiska och fysikaliska världsbilden? Det är säkert inte omöjligt att dikta upp ett argument i enlighet med vilket eleven inte endast skall kunna rapa upp det som står i läroböckerna, utan också omfatta den i många stycken darwinistiska syn på människan och världen som kommer till uttryck i den vetenskapliga världsbilden.
Förmodligen har det dock aldrig varit meningen att åtgärderna verkligen skall leda till färre konfrontationer mellan elever. Det Ytterbyskolan egentligen ville göra var att visa omvärlden att man numera tillhör den progressiva rörelsen. Beslutet att kräva av eleverna att de skall ansluta sig till en viss politisk åskådning är typisk för den exhibitionism som är så vanligt förekommande inom den icke resultatorienterade delen av vänstern.
Betraktat ur ett bredare perspektiv är händelserna i Kungälv således ingen överraskning. Sveriges förvandling till ett flerkulturellt samhälle har inneburit en politisering av det civila samhället. De som, med lagens hjälp, vill tvinga människor att tänka som de själva gör skyltar idag öppet med sina uppfattningar. Numera går det knappt en dag utan att någon polisanmäls för hets mot folkgrupp eller att bisarra åtgärder för komma åt rasismen framförs. I den meningen är rektor Brandbergs initiativ inte unikt. Ytterbyskolans beslut att använda betygssystemet som ett utpressningsinstrument visar, på ett fullödigt sätt, vilka grumliga ståndpunkter som ofta döljer sig bakom alla högtidliga tal om och proklamationer till stöd för tolerans och mångfald.