Samtiden.com

Du är här

Politiska reflexioner

Bengt Jansson arbetade som expert i Antikrundan och var, av allt att döma, en mycket populär person. Följaktligen blev uppståndelsen stor när det uppdagades att Jansson hade blivit mördad efter ett krogbesök. Innan mördaren lämnade lägenheten passade han också på att stjäla Janssons dator. Gärningsmannen överlämnade sig själv till polisen dagen efter. Tingsrätten fastställde straffet till 10 års fängelse. Rätten dömde också Janssons baneman att betala 200 000 kronor i skadestånd.
RFSL är dock djupt besviken på domen. RFSL hade hoppats att tingsrätten skulle rubricera mordet på Jansson som ett s.k. hatbrott. Om tingsrätten hade resonerat på samma sätt som RFSL, hade Lindströms dråpare fått ett hårdare straff. Sören Andersson är ordförande i RFSL:

Det handlar inte bara om att personen i fråga lättare får permissioner och ett kortare straff. Det handlar också om rättssamhällets syn på gruppen homosexuella.

Andersson argumenterar för en närmast feodal rättssyn. I det gamla samhället var det skillnad på hur staten såg på människor. Brott mot fattiga straffades inte med samma hårda hand som brott mot rika. I RFSL:s Sverige skall homosexuella ha ett bättre juridiskt skydd än andra medborgare. Bakom RFSL:s tal om "rättssamhällets syn på gruppen homosexuella" finns en dröm om ett samhälle där staten inte behandlar alla medborgare på samma sätt. Det är samma perversa logik som ligger bakom kraven på positiv särbehandling och kvotering av grupper.
Det har från homosexuellt håll förts fram krav på en könsneutral äktenskapslagstiftning. När får vi höra RFSL kräva en brottsbalk som inte tar hänsyn till människors sexuella läggning? Eller är det för mycket begärt?

EU-kommissionär på villovägar

Låt oss även här inleda med att slå fast några viktiga fakta. Det är i sig inget fel på EU. Det är bra att europeiska länder samarbetar ekonomiskt och kulturellt. Samtiden.com är en webbplats med en i grunden positiv syn på EU. Men även om Europa otvivelaktigt vore en sämre plats att leva på utan EU, innebär det inte att det saknas anledning att granska organisationen ur ett kritiskt perspektiv.
Det finns inom EU-byråkratin en okänslighet visavi folkliga opinioner som ibland gränsar till förakt. Det är inte ovanligt att EU friserar fakta så att de skall passa organisationens syften. EU är en svag, i vissa avseenden hjälplös, organisation som bara alltför ofta försöker staga upp sitt bristande självförtroende genom att delta i idiotiska anti-Amerikakampanjer. EU:s behandling av Österrike efter valet 1999 var skandalös.
Margot Wallström är en av Sveriges mest populära socialdemokrater. Hon är så till den milda grad populär att många hoppas och vill att hon skall efterträda statsminister Göran Persson som partiordförande. Numera är Wallström också EU-kommissionär och kolerisk federalist. Under en minnesceremoni över befrielsen av det tyska koncentrationslägret Theresienstadt hävdade Wallström att de som är motståndare till överstatlighet resonerar som nazister. Talet publicerades på EU-kommissionens hemsida:

Yet there are those today who want to scrap the supranational idea. They want the European Union to go back to the old purely inter-governmental way of doing things.

I say those people should come to Terezin and see where that old road leads.

Detta är självfallet komplett nonsens. Det som drev den anti-nazistiska koalitionen under andra världskriget var naturligtvis ingen dröm om en europeisk gemenskap eller ett världssamfund, utan en sund nationalism. Engelsmän, ryssar, fransmän och amerikaner stred i syfte att befria eller försvara sina respektive nationer mot utländsk aggression. Faktum är ju att om Hitler hade haft det minsta lilla respekt för det nationella oberoendet, hade åtminstone inte andra världskriget brutit ut. Wallström har rätt att EU bildades i syfte att förhindra nya krig i Europa, vad hon inte säger att EU har inte varit särskilt framgångsrik som fredsmäklare. Om man jämför vad de allierade lyckades åstadkomma under andra världskriget med EU:s Balkanengagemang, blir slutsatsen närmast pinsam: EU är en militär pygmé och pratkvarn och Wallström har, av allt att döma, ambition att bli överpratkvarn.
Wallström förnekade dock att hon i sitt tal länkat EU-motstånd och nazism. Istället hävdade hon att kritikerna spred desperata lögner, ursprungligen påhittade av brittiska tidningar:.

They have lied; they have made things up. I just feel sorry for you because you have been misled by pure lies in the British media. I just want everybody here to know that this is a pure lie.

Enligt Wallström fanns det två versioner av talet och medierna hade återgivit innehållet i den felaktiga versionen. Enligt Wallström hade hon egentligen sagt följande:

Yet there are those today who want to scrap the European supranational idea. They want the European Union to go back to the old purely nation state way of doing things.

We rejoice today at the ending of the Second World War and all its horrors.

Läs om dessa tre meningar en gång till. Visst känns det som om det fattas något? Den sista meningen är inte kopplad till de två första meningarna på ett vettigt sätt. Det saknas något.
Dessutom: vad menar Wallström när hon säger att brittiska tidningar ljuger? De hade ju endast refererat det tal som publicerades av Wallströms personal på kommissionens hemsida. Vidare: det är möjligt att medierna fick fel version av talet, men det förändrar ju egentligen inget i sak. Antag att en historiker hade hittat ett tal av Hitler i vilket diktatorn valt att utlämna ett erkännande av att han planerade att mörda Europas judar. Hade talet av den anledningen varit av noll och intet värde? Hade historikern sagt "Eftersom Hitler strök formuleringen från talet, var det inte hans uppfattning att judarna skulle mördas" eller hade han sagt "Hitler sade uppenbarligen inte alltid vad han tänkte"? Det är möjligt att Wallström inte sade att EU-kritik och nazism är förbundna med varandra, men faktum kvarstår att det påstås det i ett tal som hon av olika skäl valde att inte hålla.
I den nya versionen finns det alltså ingen koppling mellan EU-skepticism och blodbad, men det gör den dessvärre inte mycket mer sansad än originalet. På sin personliga hemsida förklarar Wallström sig närmare:

Det har uppstått en debatt i Sverige om mitt tal i Terezin i Tjeckien den 8 maj vid en minneshögtid med anledning av befrielsen av koncentrationslägret Terezienstadt.
Eftersom jag var den som höll talet ­ och rimligtvis den som kan tala om exakt vad jag ville få fram och vad som sades ­ kan jag redovisa fakta :

1. Talet - inklusive de meningar som har diskuterats mest - handlade om vad vi kan lära av historien och att EU uppstod som ett fredsprojekt efter andra världskriget.
2. Talet hölls ju i ett speciellt sammanhang och mot bakgrund av det faktum att nazister och rasister fortfarande marscherar på gatorna i Europa. Att vi fortfarande har de som förnekar att förintelsen har ägt rum, att 6000 fall med rasistiskt våld inträffar varje år, att vi har politiska grupperingar i Europa med extrema, nationalistiska åsikter.
3. DET ÄR DESSA GRUPPER SOM JAG SYFTAR PÅ och talet är därför korrekt och helt logiskt Talet handlade inte ens avlägset om Konstitutionen! Den och/eller dess kritiker finns inte nämnda med ett enda ord ­ vilket den som läser talet omedelbart kan märka. Jag har många andra tillfällen att debattera Konstitutionen och det var som framgår inte syftet med detta tal.

Wallströms tillrättaläggande är dessvärre till stora delar nonsens. Det är korrekt att Wallströms tal innehöll en historisk reflexion. Wallström har också rätt när hon säger att ordet "konstitution" inte förekommer i manuskriptet. Det är dock ingen slump att Wallströms kritiker anser att hon utnyttjade tillfället till att göra reklam för EU och att pika organisationens kritiker. Wallströms argument ser ut på följande sätt:

Mellanstatlighet leder till krig och annat elände.
Överstatlighet hindrar krig och annat elände.
Alltså: EU bör vara en överstatlig organisation.

Wallström resonerar som den franska filosofen Jean-Paul Sartre, men istället för att säga "Socialism eller barbari" säger hon "Överstatlighet eller barbari". Är det då så svårt att förstå att många EU-kritiker är upprörda?
Om Wallström kan dra paralleller mellan vår tids euroskeptikers och folkmördare som Hitler, vad finns det då som hindrar oss från att jämföra Wallström med federalister som Leonid Brezjnev?
Dessutom baseras Wallströms argument på en felaktig premiss. Det är inte sant att mellanstatlighet leder till krig. Det är ofrihet och diktatur som ger upphov till krig. Demokratier för inte krig mot varandra. Det var inte England eller Belgien som startade andra världskriget, utan Hitlertyskland. Kunde Wallström inte nöjt sig med att tacka England, Kanada och USA och andra demokratier som bidrog till störtandet av Hitler?
Wallströms påstående att talet hölls mot bakgrund av det faktum att nazister och rasister fortfarande marscherar på gatorna i Europa är dessutom, av allt att döma, en efterhandskonstruktion. Faktum är att Wallström nämner vänsterextremismen i Europa en gång i sitt tal. Det blir rent av patetiskt när Wallström låtsas som om antisemitismen endast har kopplingar till "politiska grupperingar i Europa med extrema, nationalistiska åsikter". Har Wallström inte läst den rapport som EUMC, EU:s eget antirasistorgan, sammanställde, men beslutade att inte trycka, därför att den visade att en betydande del av antisemitismen i Europa är importerad från muslimska länder?
Det är, som vi påpekade ovan, i sig inget fel med EU. EU är en viktig organisation och det europeiska samarbetet är betydelsefullt. Men om EU skall kunna spela en positiv roll för Europa, krävs det mer än politisk retorik. Det finns en uppenbar risk att EU blir ännu en sandlåda och tummelplats för högavlönade politiskt korrekta byråkrater med minimal verklighetskontakt. Wallströms uttalande och agerande är ett symtom i raden på EU:s förfall. Efter några år i EU-byråkratin med 160 000 kronor i månadsinkomst och strålkastarljuset på sig, har Wallström mer eller mindre kapat trossarna till verkligheten. Istället för att representera sunda, europeiska intressen har hon börjat inbilla sig att hon och hennes kollegor förkroppsligar Europa och att kritikerna endast är någon form av kryptofascister. Att en sådan person är så populär som Wallström är, är förvisso ett mysterium.