Samtiden.com

Du är här

Prisad vare penningen!

En poet lär ha sagt "Pengar inte är allt, men nyckeln till resten". Frågan är dock om pengar inte ävenledes gör det möjligt för oss att tillskansa oss "resten". När det visade sig att Expressens förre chefredaktör Joachim Berner erhållit ett större belopp pengar som kompensation för att han inte fick arbetet som ny chef för Sveriges Radio, var folkstormen ett faktum. Det som förargade allmänheten var givetvis inte att en större summa pengar skulle utbetalas, utan att det var fel person som fick pengarna. Finns det verkligen någon som på fullt allvar tror att det bland de tusentals gnällspikarna fanns mer än en handfull personer som hade agerat på ett annorlunda sätt än Berner om de hade befunnit sig i hans situation? Knappast. De svenska riksdagsvalen är en lysande illustration av denna mentalitet. Missnöjet med de s.k. politikerna är som bekant lika stort val efter val. Det politikerna i regel anklagas för är svek och löftesbrott. Varför? Det som irriterar den enskilde väljaren är att politikerna inte reducerat dennes ansvar för sitt eget liv i den utsträckning som utlovats. Vem har inte hört alla dessa småbarnsföräldrar klaga över hur dyrt det är att ha barn, som om det vore allas vårt gemensamma bekymmer?
Det är emellertid ingen tillfällighet att kreti och pleti klagar över just bristen på pengar. Pengar är nämligen nyckeln till allting!

Nyckeln till allting?

Är pengar verkligen nyckeln till allting, lösningen på alla problem? Påståendet ger onekligen ett absurt intryck? På vilket sätt skulle pengar kunna lösa frågan om livets mening? Kan man köpa kärlek? Kan pengar ge människan ett evigt liv?
Innan vi kan besvara dessa frågor, måste vi precisera innebörden i påståendet "Pengar är nyckeln till allting".
Pengar kan inte ge en människa ett evigt liv. Inte heller kan innehavet av pengar lösa det metafysiska problemet om livets mening. Pengar ger individen möjlighet att lösa verkliga problem. Frågan om det eviga livet är inget riktigt problem emedan det inte finns något lösning på det. I realiteten finns det bara ändliga liv. En nödvändig förutsättning för att vi skall förstå pengars betydelse är alltså att vi lär oss ställa frågor på ett korrekt sätt. Låt oss därför formulera om vår fråga:

- Finns det något bättre medel för ett långt liv än pengar?

Knappast. God kondition är ett nödvändigt villkor för ett långt liv. Om jag har pengar, kan jag inte endast köpa mig joggingskor och träningsoverall, jag kan dessutom betala avgiften till det lokala motionsinstitutet. Jag kan till och med skaffa mig en personlig tränare. Om jag har ont om tid, kan jag rentav köpa mig frihet från mitt arbete så att jag får tid över till att sköta min hälsa.
Om jag skadar mig eller kanske till och med blir sjuk, ger pengar mig möjlighet att köpa bästa upptänkliga sjukvård. Många sjukdomar har genetiska orsaker och i framtiden kommer det att bli möjligt att förebygga sjukdomsutbrott med olika former av genterapi. Även denna typ av sjukvård kommer att komma med en prislapp.
Vidare: pengar ger mig möjlighet att äta god och näringsriktig mat och semestra när lusten faller på. Med tillräckligt med pengar på mitt bankkonto kan jag dessutom välja att bosätta mig på en plats som inte är marterad av kriminalitet och vandalism.
Läsaren kan säkert göra listan ännu längre.

Psykologiska och sociala aspekter

Vad är det egentligen som krävs för att en människa skall fungera väl som individ, partner i en relation och som kugge i samhällsmaskineriet?
Låt oss först titta lite närmare på penninginnehavets psykologiska aspekt. Psykologiskt välbefinnande har både genetiska och sociala orsaker. Här nöjer vi oss med att skärskåda den psykologiska välmågans sociala grundvalar. Det finns en rad orsaker till att individen upplever psykologiskt välbefinnande. Möjlighet att utvecklas emotionellt och intellektuellt är två orsaker till trivsel.
En viktig förutsättning för emotionell utveckling, inte minst bland barn, är en trygg omgivning. Ett otryggt barn kan växa upp till en otrygg vuxen. Faktum är att trygghet är en vara bland andra varor. Om jag har pengar, kan jag bosätta mig i en lugn miljö. Dessutom undkommer jag den stress som ofta är förknippad med att leva under små ekonomiska omständigheter. Om inte det hjälper, kan jag konsultera en psykoterapeut för kvalificerad rådgivning.
Även intellektuell utveckling kan köpas för pengar. Ju större resurser jag förfogar över, desto större möjligheter har jag att skapa en intellektuellt stimulerande omgivning.
Rikedom har även positiva sociala konsekvenser. Om en individ har gott om pengar, undslipper vederbörande den ekonomiska stress som lätt drabbar mindre bemedlade personer. Det medför i sin tur att individen fungerar bättre i sina relationer med andra människor.
Innehav av pengar ger även individen möjlighet att vara generös. Om generositet förutsätter att individen har något att skänka bort, ter det sig rimligt att anta att välbärgade individer har bättre förutsättningar för att vara generösa än mindre bemedlade personer. En rimlig konsekvens av detta antagande är givetvis att välbeställda i regel har bättre moral än nödställda. Enligt färsk statistik från USA löper fattiga tio gånger så stor risk som rika att begå brott som stöld, våldtäkt och mord. Nio av tio fångar i amerikanska fängelser kommer från s.k. låginkomsthushåll.
Det är inte svårt att förstå varför det måste förhålla sig på detta sätt. All form av handling kommer med en prislapp, även s.k. icke-egoistisk handling. Rika människor är i genomsnitt bättre människor helt enkelt därför att de har råd att vara det.

"Kärlek kan inte köpas för pengar"

Hur ofta har vi inte hört detta upprepas? Föreställningen om att pengar och kärlek står i ett motsatsförhållande till varandra, baseras på den vanligt förekommande missuppfattningen att attraktion uppkommer som ett resultat av att vi har förälskat oss i vår motparts s.k. "inre" och att detta "inre" inte har några egentliga egenskaper. Dylikt nonsens är vanligt förekommande i påståenden av typen "Älska mig för den jag är istället för hur jag ser ut eller för det som jag gör eller har".
Det vi reagerar på i verkligheten är det som vi de facto observerar och det som vi sluter oss till via våra sinnesförnimmelser. Vi kan inte per observation iaktta egenskapen hög IQ, men vi kan från observationer av olika typer av handlingar härleda påståendet att en viss individ är högeligen begåvad. Många mänskliga egenskaper är dessbättre möjliga att iaktta. Problemet med fetma är inte en fet personlighet, dvs. något som vi inte kan observera, utan en alltför stor mage.
Samtliga de egenskaper som gör en individ attraktiv kan påverkas i positiv riktning med pengar. Väl medveten om att överdriven fetma minskar hans attraktionsförmåga bland kvinnor, kan mannen låta fettsuga sig. Om det inte visar sig räcka, kan han undergå dyra plastikoperationer. Kognitiv terapi kan hjälpa honom att råda bot på sitt dåliga självförtroende. Pengar ger även mannen möjlighet att ekipera sig och att påverka sitt utseende i både stort och smått.
Därtill kommer det obestridliga faktum att innehav av pengar i sig bidrar till att öka en persons attraktionskraft. Det innebär naturligtvis inte att alla kvinnor tycker att alla rika män är attraktiva. Det betyder att ytterst få kvinnor skulle se ett kap i en karl som försörjer sig på att steka hamburgare på McDonalds. Uttryckt på ett annat sätt: hellre en fet och rik karl än en fet och fattig dito! Den kvinna är helt enkelt inte född som är av den åsikten att god inkomst är en belastning i en relation. Pengar gör, helt enkelt, motparten mer intressant. Det är en anledning till att män ljuger om sin ekonomiska ställning för kvinnor och att sådana lögner fungerar tills kvinnan genomskådar dem.
Hur skall man då förklara det faktum att så många människor förnekar kopplingen pengar-attraktionsförmåga? I verkligheten är vår omgivning inte så socialt representativ som vi kanske önskar att den vore. Utbudet på resursstarka män och kvinnor är inte endast begränsat, personer som tillhör denna skara tenderar dessutom att umgås inom gruppen. Det medför att det stora flertalet s.k. vanliga medborgare får hålla till godo med det som blir över, dvs. vanliga löntagare, arbetslösa eller socialbidragsmottagare. En inte alldeles för okvalificerad gissning ger vid handen att det är detta faktum som ligger bakom mycket av det envisa förnekandet av kopplingen pengar-attraktionsförmåga. När verkstadsarbetaren inser att chefens dotter inte är intresserad av honom på grund av hans ekonomiska ställning, beter han sig som räven som inte lyckades komma åt bären, han förklarar dem sura.
Naturligtvis finns det fler förklaringar. Teorin att det inte finns någon koppling mellan pengar och attraktionsförmåga torde vara särskilt populär bland människor som får sina räkningar betalda av andra via skattesystemet.
Det är heller inte ovanligt att resursstarka personer avvisar teorin. Inte heller här är det dock särskilt svårt att förstå varför. Medan det ligger i genomsnittsinkomsttagarens intresse att framställa sig som fattigare än han eller hon egentligen är, ligger det i de välbeställdas intresse att förringa rikedomens välsignelser. Den förstnämnda hoppas givetvis på fler bidrag, medan den sistnämnda hoppas på om inte lägre så åtminstone oförändrade skatter.

"För mycket pengar ger bara upphov till problem!"

Vem har inte hört denna invändning? Det är möjligt att testa hållningen hos dem som förfäktar denna tes på följande sätt: be personen ifråga att han eller hon skänker dig hela sitt ekonomiska överskott (med "överskott" menas här givetvis de kronor och ören som bara leder till elände). Du kommer förmodligen att få till svars att den berörda personen antingen har för lite eller exakt så mycket som hon eller han behöver. Ärligt talat, hade du förväntat dig något annat svar? Det är ju alltid de andra som blir olyckliga av sina pengar och borde göra sig av med sitt överflöd!
Problemet med artiklarna om alla dessa nedsupna Hollywoodstjärnor är givetvis att de inte är representativa. Det krävs ingen förmögenhet för att skapa en alkoholist och de flesta människor, rika som fattiga, utvecklar inget missbruk trots att de emellanåt dricker vin, sprit och öl.

Leve kapitalismen!

Pengar är alltså något underbart och ju mer pengar vi förfogar över, desto bättre! Därmed uppkommer ett nytt problem. Om pengar är nyckeln till alla problem, hur gör individen då för att skaffa sig så mycket pengar som möjligt?
Det förmodligen mest relevanta råd som man kan ge en penningorienterad person är att denne bör söka sig till en miljö som tillåter människor att bli rika. Om kapitalismen är det ekonomiska system som genererar mest rikedom och om pengar är lösningen på människans problem i stort och i smått, är kapitalismen också lösningen på människans problem. Ur ett historiskt perspektiv finns det nämligen inget ekonomiskt system som genererat så mycket materiell rikedom som kapitalismen. Alltså bör individen välja en kapitalistisk miljö.