Samtiden.com

Du är här

Engla och rättvisan

"Hur mycket är en liten cyklande flicka värd?" Frågan ställdes nyligen av författarinnan Liza Marklund med anledning av mordet på 10-åriga Engla. Det är en bra fråga. Marklund vill ha ett nationellt DNA-register för att underlätta polisens arbete:

Det finns två starka argument mot ett DNA-register som innefattar alla svenskar.
Det första är att vår integritet är hotad och DNA-registret kan missbrukas. Detta är okunnigt struntprat. Det inser jag när jag läser en artikel i Biotech Scandinavia från 2004.
En kriminalteknisk DNA-profil ger inga upplysningar om vilka vi är eller vilka anlag vi bär på. Där lagras bara så kallat skräp-DNA, den information som finns inbakade MELLAN våra gener. Där hittar vi nämligen den största skillnaden mellan oss människor, och det är den som är väsentlig i kriminaltekniskt syfte.

Marklunds argument gör nonsens av integritetsdebatten. Ett DNA-register som inte kan användas för att identifiera individer är naturligtvis inget hot mot integriteten, men ett sådant register har heller inget kriminaltekniskt värde. Det är först när registret gör det möjligt att länka en individ till en plats som det blir användbart. Det är också därför som informationen kan missbrukas. Sverige har idag ett DNA-register, men det är inte nationellt. För att hamna i detta register måste man vara skäligen misstänkt för ett brott där straffsatsen är högre än böter. Det innebär alltså att flertalet av landets grova brottslingar redan är registrerade. Våldsbrottsligheten är också begränsad till grupper i samhället som polisen redan har tämligen goda kunskaper om. Marklund tror dessutom felaktigt att bakom varje nytt våldsbrott döljer sig en ny gärningsman. Detta är inte fallet. Över 20 procent av dem som dömts för sexualbrott återfaller inom tre år. För kategorin "Samtliga brott" är återfallsfrekvensen 50 procent. Ett nationellt DNA-register skulle naturligtvis inte vara av noll och intet värde, men det skulle heller inte tillföra särskilt mycket. En kvalificerad gissning är att det primärt skulle bistå polisen vid utredning av tillgreppsbrott.

Vanliga, hederliga medborgare skall inte behöva kompromissa med sin integritet därför att det finns enskilda psykopater som inte kan kontrollera sig själva.

Den centrala frågan

Liza Marklund har ställt frågan "Hur mycket är en liten cyklande flicka värd?". Den fråga som Marklund borde ställt skulle kunna formuleras på följande sätt: "Vad skall det kosta en förövare att mörda en liten cyklande flicka?". Englas baneman kommer förmodligen att dömas till rättspsykiatrisk vård eller livstids fängelse. Det innebär att han blir frigiven om gissningsvis 15 år. Då kommer myndigheterna att hävda att han har sonat sitt brott eller att han är rehabiliterad.

Det mannen förtjänar är naturligtvis dödsstraff. Innan dess har ingen rättvisa skipats.