Samtiden.com

Du är här

Politiken som zoo

Läsarna kanske minns förre TCO-ordföranden Björn Rosengrens besök på porrklubben Tabu i Stockholm. Räkningen gick på drygt 50 000 kronor och det var TCO:s medlemmar som fick stå för kalaset. Åtminstone var det Rosengrens plan. När oegentligheten sedermera påtalades försvarade Rosengren sig med att han trodde att det rörde sig om en "avancerad nattklubb". Det var ett smart drag. Rosengren visste att de socialdemokratiska feministerna betraktar ett porrklubbsbesök som ett värre brott än att roa sig på andra bekostnad. Rosengren kom därför relativt enkelt undan.

Wachenfeldt försöker göra en Rosengren

Tidskriften Mana ägs av Iransk-Svenska Solidaritetsförbundet och har till uppgift att "informera och skapa debatt kring frågor i antirasistiskt, klass- och feministiskt perspektiv". För inte så länge sedan intervjuade Mana förra ROKS-ordföranden Ireen von Wachenfeldt. Wachenfeldt har nämligen skrivit en bok. Med boken Den goda, den onda... i media försöker hon göra comeback som feminist. Boken handlar om den beramade intervjun där Wachenfeldt deklarerade att män är djur. I en intervju med Karlskoga tidningen utbrister hon förvånat "Jag som ända sedan jag var 20 år arbetat för att peppa andra kvinnor. I alla år har jag jobbat för den biten och så blir man utsedd till en ond människa". Till Mana säger hon:

Mitt barnbarn kom hem från skolan och berättade att någon sagt till honom att hans farmor tycker att män är djur. Det gjorde mig ont, berättar Ireen von Wachenfeldt

Wachenfeldt tycker att hon har blivit utsatt för "övergrepp" och ett "mediadrev". Hon säger "det spelar ingen roll vad man säger, allt förvrängs och vänds emot en" och att det pris som hon tvingats att betala är "för högt". Mana skriver att Wachenfeldts uttalande var "helt taget ur sitt sammanhang" och att bilden av Wachenfeldt som "en hård, manshatande person ... skapats av helt andra krafter":

- Mig eller teve-dokumentären kommer ingen att minnas. Men orden "män är djur" kommer inte att glömmas bort och därför vill jag att inte minst mina barnbarn ska veta historien bakom, berättar hon.

Wachenfeldt har inte endast svårt att förstå varför det stormat så mycket kring henne, hon är också, i god ROKS-anda, övertygad om att hon fallit offer för en manlig konspiration:

- Precis innan det här hände hade vi kommit långt i att få upp mäns våld mot kvinnor som en fråga. Skattepengar var på väg att finansiera kvinnojourernas arbete som under så lång tid bedrivits helt ideellt. Det var ingen tillfällighet att man just nu ville slå mot kvinnojourerna. Vi hade börjat närma oss makten.

Säga vad man vill, men Wachenfeldt är sig lik.

Vad var det egentligen som hände?

Bakgrunden till intervjun var en artikel i ROKS tidskrift Kvinnotryck om den amerikanska feministen Valerie Solanas. Solanas författade inte endast ett manifest enligt vilket halva mänskligheten skall utrotas, hon försökte också själv, med berått mod, att mörda tre människor. Men bland Sveriges extremfeminister blev Solanas en politisk visionär av närmast gigantiska mått. Om vi får tro Maria-Pia Boëthius är Solanas manifest "den mest skimrande och lysande feministiska bok, som kommit ut på svenska". Boëthius beskriver Solanas som en "strålande begåvad kvinna", utrustad med en "suverän självkänsla". Sara Stridsberg, som har översatt Solanas manifest till svenska, skriver: "Historien är en hjärntvätt. SCUM är en avprogrammering". I Stridsbergs översättning är "Mannen … av naturen en blodsugare, en emotionell parasit, och förtjänar därför av moraliska skäl inte att leva." Poeten Aase Berg döljer inte sin entusiasm för Solanas vision: "det är inte ofta man blir så lycklig av besinningslöst våld som när man läser Valerie Solanas SCUM Manifest". Under rubriken "Sanningen om mannen" skriver Smålandspostens Marit Östberg att Solanas text är "genial" och "en av västerlandets viktigaste feministiska klassiker". ROKS var naturligtvis inte sena att hoppa på beundrartåget. Under en intervju frågade journalisten Evin Rubar om Wachenfeldt ställde sig bakom Solanas manifest:

E.R: Så hyllar ni det här manifestet?
I.W: Ja, så har de lyft upp det.
E.R: Att det är ... att män är djur och maskiner och vandrande dildos, står du för det?
I.W: Ja, det står jag för.
E.R: Män är djur.
I.W: Män är djur ... tycker inte du? Tycker inte du det?

"Män är djur ... tycker inte du? Tycker inte du det?" Därmed var cirkusen igång. Nu försöker Wachenfeldt inbilla oss att kritiken inte var berättigad. Orsaken är att hon oroar sig över vad hennes barnbarn kommer att tänka om henne. Wachenfeldt vill att vi skall acceptera hennes historierevision därför att det är synd om henne. Det är hennes Rosengren. Så lät det naturligtvis inte när hon var ROKS-ordförande och hade den socialdemokratiska regeringen bakom sig. Få knasbollsfeminister var lika styva i korken som Wachenfeldt. Kritiken av ROKS var alltså berättigad. Den var inte ett uttryck för en manlig konspiration, utan en förnuftets ingivelse. Dessutom har Wachenfeldt inte ändrat åsikt. Tvärtom ger hon idag uttryck för en ännu mer rabiat hållning. Till Mana säger hon följande:

Jag skulle ha sagt att män är värre än djur. En del våldsamma män kan till och med njuta av kvinnors lidande. Det gör inte djuren.

Teorin är inte särskilt logisk, men logik har heller aldrig varit extremfeminismens starka sida. Kärnan i argumentet är emellertid lätt att förstå: män är djur, det är bara det att vissa män är värre än djur. Visst ekar Wachenfeldts formuleringar av europeiskt 30-tal?