Samtiden.com

Du är här

Kriminalpolitik och semantik

Redaktören ondgör sig med jämna mellanrum över svensk kriminalpolitik. Nu har det tillkommit ytterligare två anledningar att förbanna systemet. Anders Eklund dömdes nyligen till livstids fängelse för att ha våldtagit och mördat en kvinna och ett barn. Eklund har nu i ett brev från häktet krävt att han får vård:

Det enda jag vill är att få vård för detta, annars är jag lika sjuk i hjärnan som jag var innan vården eller fängelsestraffet som skall komma ... Jag behöver ju vård för det jag gjort. ... Annars kan samma sak hända igen när jag blir fri.

Notera att Eklund faktiskt skriver "när jag blir fri". Till och med Eklund förstår att livstidsstraff i Sverige bara är på skoj. Om Eklund hade varit utbildad i semantik, hade han kunnat säga "Jag är inte ett dugg orolig. Ni förstår: begreppet 'livstidsstraff' är, trots allt, mångtydigt". Christine Schürrer dömdes även hon till livstids fängelse för mord på två barn och mordförsök på modern till barnen. Schürrer slog ihjäl de två barnen med hammare och lyckades nästan dräpa modern på samma sätt. För det dömdes hon nyligen till livstids fängelse och utvisning på livstid. Livstids fängelse och utvisning?

Jo, det stämmer.

Livstidsdömda kan nämligen få sina straff tidsbestämda. Det finns två möjligheter. Regeringen har möjlighet att bevilja nåd. Fram till 1990 medförde detta att det genomsnittliga livstidsstraffet för dömda som ansökt om nåd hos regeringen omvandlades till 14 år. Vanligare är emellertid att tingsrätten i Örebro fattar beslut om eventuell tidsbestämning av livstidsstraff. En ansökan får göras först efter det att den dömde har avtjänat 10 år av sitt straff. Att tingsrätten bifaller en ansökan innebär heller inte att den dömde har rätt till omedelbar frigivning. Fängelsestraffets längd får inte understiga det längsta tidsbestämda straff som idag kan dömas ut, vilket är 18 år. Här följer ett exempel på en person som fått sitt livstidsstraff tidsbegränsat av tingsrätten i Örebro:

Sökanden dömdes i oktober 1993 för mord. Av livstidsdomen framgår att sökanden hade vidtalats att medverka vid ett mord på sin brors hustru. Motivet för mordet var kvinnans påstådda otrohet mot brodern. Mordet utfördes genom att andra män drog omkull kvinnan på en väg och höll fast henne med våld, varefter sökanden upprepade gånger körde över henne med bil. Kvinnans döttrar var närvarande på platsen och såg och hörde sin mors lidanden. Sökanden var tidigare ostraffad.
Av Kriminalvårdens yttrande i omvandlingsärendet framgick att sökanden hade skött verkställigheten av fängelsestraffet i stort sett utan anmärkning. Han hade rapporterats för ett fåtal smärre förseelser, såsom deltagande i kollektiv arbetsnedläggelse, främst i början av verkställigheten. Under verkställigheten hade han genomgått behandlingsprogram, deltagit i samtalsgrupper och studerat. Han hade god kontakt med sin familj (hustru och två barn) och det familjehem som familjen var placerad vid. Vid villkorlig frigivning var han erbjuden anställning och kunde genom arbetet också erbjudas bostad.
Rättsmedicinalverket gjorde bedömningen att det förelåg en låg risk (i graderingen låg, medelhög och hög) för återfall i våldsbrott.
Tingsrätten konstaterade att utredningen gav vid handen att sökanden på ett mycket framgångsrikt sätt hade medverkat till sin anpassning i samhället och att han inte hade åsidosatt vad som gällde för verkställigheten. Risken för återfall i brott bedömdes vara så låg att den inte utgjorde hinder mot att omvandla livstidsstraffet till ett tidsbestämt straff. Enligt tingsrättens bedömning hade det mord som sökanden dömts för utförts på ett synnerligen rått sätt med ett utdraget händelseförlopp. Förfaringssättet ansågs ha präglats av ett stort mått av grymhet och brist på hänsyn till de anhöriga, då kvinnans döttrar varit närvarande och sett och hört sin mors lidanden. Gärningen bedömdes ha ett mycket betydande straffvärde. Vid en jämförelse mellan straffvärdet och den tid som sökanden avtjänat, drygt 15 år, ansågs sökanden dock ha avtjänat tillräckligt lång tid för att kunna komma i åtnjutande av omvandling av livstidsstraffet. Fängelsestraffets längd bestämdes till 25 år.

Så kan det alltså gå till. När den dömde väl har fått sitt livstidsstraff tidsbestämt, tillämpas de sedvanliga reglerna om villkorlig frigivning, vilket innebär att den dömde försätts på fri fot efter det att denne har avtjänat 2/3 av straffet. Den av regeringen Reinfeldt tillsatta utredningen "Straff i proportion till brottets allvar" lär inte medföra någon straffrättslig revolution på området. Idag stadgar lagen att mord skall straffas med fängelse i 10 år eller livstid. Utredningen vill skärpa lagen så att mord renderar gärningsmannen fängelse i lägst 10 år och högst 18 år eller livstid. Livstids fängelse skall förbehållas de allvarligaste mordfallen. Utredningen förordar ingen förändring av Lagen om omvandling av fängelse på livstid.
Vilka slutsatser följer härav? Om 10 år kommer Eklund och Schürrer att begära att få sina livstidsstraff tidsbegränsade. Efter ytterligare några år är Eklund en fri man, Schürrer förpassad ur landet och tårögda humanister kan slå sig för bröstet och säga att svensk kriminalpolitik, till skillnad från amerikansk justis, ser till människan. Dubbelmördarna Eklund och Schürrer stämmer säkert in i den kören.