Samtiden.com

Du är här

Den så kallade konsten och dess apologeter

De två konstfackstudenter som ställde till med oreda på S:t Görans psykakut och Stockholms tunnelbana kan se framemot ett rättsligt efterspel. Lokaltrafiken har krävt mannen på skadestånd och kvinnan hotas av fängelse. Det är bra. Till och med Konstfack har fått kalla fötter. Inte alla är dock roade av utvecklingen. Ernst Billgren, som av somliga anses vara en av Sveriges mest betydande konstnärer, har ryckt ut till vad han uppfattar som konstens försvar. I en synnerligen rörig artikel på Expressens kultursida förklarar Billgren att efterspelet till konstfackstudenternas tilltag visar att Sverige har fått ett "konstklimat som hämtat från tredje riket eller Sovjet".

Nazistiskt och kommunistiskt konstklimat?

Enligt Billgren löper Sverige risk att få ett konstklimat jämförbart med det som härskade i Stalins Sovjetunionen och Hitlers Tyskland. Det är naturligtvis struntprat. Det finns inga krav i svensk kulturpolitik på att konsten skall avbilda muskulösa män och fagra kvinnor under röda fanor. Modern konst avfärdas inte som ett tecken på mentalsjukdom och staten sponsrar inga utställningar av så kallad Entartete Kunst. Sanningen är nog den att den sovjetiska och tyska konststudent som hade betett sig på samma sätt som de svenska studenterna, hade blivit ett huvud kortare. En svensk konstfackstudent som hade producerat en skulptur med Hitlers hovskulptör Arno Breker som förebild, hade blivit polisanmäld för hets mot folkgrupp. Billgrens jämförelse är löjlig.

Konstens frihet?

Det som Billgren irriterar sig över är att skattefinansierade Konstfack har bestämt sig för att inte godkänna examensarbeten som har tillkommit genom olaglig handling. Konstfacks prefekt Olof Glemme har sagt att "vandalism inte får förekomma inom utbildningen och att arbeten med sådant innehåll därför inte kan godkännas." Det är bra. Mycket bra. Billgren är dock oroad. Billgren tycker att det är polisens uppgift att fastställa om Nug har begått ett brott, medan konstfack endast skall kontemplera över verkets ”konstnärliga aspekter”. Det är ett klassiskt konstnärsargument som upphöjer dumhet och oförmåga att ta ansvar till högsta dygd. Antag att herr Nug istället hade kastat in en napalmbomb i tågvagnen. Enligt Billgren skulle Konstfack då ägna sig åt att penetrera det uppflammande infernots och de förkolnade kropparnas estetiska kvaliteter och överlåta brottsutredningen åt polisen. Allt annat vore ett hot mot konstens frihet.
Man brukar säga att tomma tunnor skramla mest. Om du inte vet vad som är fram och bak på en pensel, kan du ju slå sönder något som inte tillhör dig eller klottra litet på en vägg som ägs av någon annan och kalla det "projekt" eller "installation" – det brukar räcka för att de så kallade konstkännarna skall höja nyfiket på ögonbrynen. Den relevanta frågan är inte ”Skall konsten vara fri?”, ingen har ifrågasatt konstens frihet. Det är inte det debatten handlar om. Om herr Nug hade vandaliserat sin egen lägenhet och dessutom filmat det, hade det knappast upprört fler personer än möjligen hyresvärden. Den relevanta frågan är ”På vems bekostnad skall konsten vara fri?”.