Samtiden.com

Du är här

Why I Am Not a Muslim III

I den första artikeln i vår serie om Ibn Warraqs Why I Am Not a Muslim presenterade vi författaren. Vi diskuterade Rushdieaffären, reaktionerna på fatwan bland västerländska intellektuella och författarens förklaring av islams relativa popularitet bland intellektuella och politiker. I den andra artikeln gick vi igenom Warraqs analys av islams ursprung, profeten Muhammed och Koranen. Warraqs slutsatser kom inte som någon överraskning. Islam är, i likhet med kristendomen, ett intellektuellt mischmasch av värsta sort. I denna tredje och avslutande artikel skall vi ta upp frågor av mer historisk och politisk natur:

  • Är islam förenligt med demokrati och mänskliga rättigheter?
  • Bär islams historia vittnesbörd om en tolerant religion?
  • Vad finns det att säga om kvinnors ställning i islam?

Why I Am Not a Muslim

Islams totalitära natur

Warraqs tes är enkel: de som säger att islam inte är en totalitär ideologi, är antingen okunniga eller lögnaktiga. Warraqs diskussion om islams totalitära natur utgår ifrån FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. På punkt efter punkt visar han hur islams anspråk på att reglera samhället kolliderar med den moderna människans behov att själv få definiera sitt liv. Den kanske enskilt viktigaste orsaken till islams totalitära karaktär är alltså att islam inte accepterar separationen mellan stat och kyrka. Muhammad var inte endast profet, han var också statsman och härförare.

The all-embracing nature of Islamic law can be seen from the fact that it does not distinguish among ritual, law (in the European sense), ethics and good manners. In principle this legislation controls the entire life of the believer and the Islamic community. ... Under Islam God and the Holy law set limits on the possible agenda of your life. ... Individualism is not a recognizable feature of Islam; instead, the collective will of the Muslim people is constantly emphasized. There is certainly no notion of individual rights, which only developed in the West, especially during the eighteenth century.

Föreställningen om att det finns en helig bok vars föreskrifter alla måste följa och som inte får kritiseras eller revideras hindrar moraliska, politiska och vetenskapliga framsteg. Eftersom islam förmodas uttrycka en evig och gudagiven sanning, betraktas all form av fri debatt som destruktiv och onödig. En löjeväckande konsekvens av denna gudfruktighet är, enligt Warraq, att ateism är ett större brott än mord. Någon religionsfrihet anses inte vara av nöden eftersom det endast finns en sann religion och eftersom Koranens auktoritet inte får ifrågasättas är blasfemi belagt med dödsstraff. Eftersom islams heliga texter förmodas uttrycka en oföränderlig uppsättning gudomliga dekret, är det inte tillåtet för muslimer att byta religion. Muslimer som konverterar till kristendomen och väljer att stanna kvar i sitt hemland, tar stora risker:

The convert has most of his rights denied him; identity papers are often refused him, so that he has difficulties leaving his country; his marriage is declared null and void; his children are taken away from him to be brought up by Muslims; and he forfeits his rights of inheritance. Often the family will take matters into its own hands and simply assassinate the apostate; the family members are, of course, not punished.

Warraq menar att islams totalitära natur blir särskilt tydlig i behandlingen av kvinnor och han belägger sin tes med en hoper citat från islams heliga texter och muslimska rättslärda:

The woman who dies and with whom the husband is satisfied will go to paradise.
A wife should never refuse herself to her husband even if it is on the saddle on a camel.
Never will a people know success if they confide their affairs to a woman.
Prevent women from learning to write! Say no to their capricious ways.
Impose nudity on women because clothes are one reason for leaving the house.
The entire woman is an evil and what is worse is that it is a necessary evil.
You should never ask a woman her advice because her advice is worthless.
Hide them so they cannot se other men!
Men, never ever obey your women. Never let them advise you on any matter concerning your daily life. If you let them advise you they will squander all your possessions and disobey all your orders and desires. When alone they forget religion and think only of themselves; and as soon as it concerns their carnal desires they are without pity or virtue. … Even the most virtuous among them is of easy virtue. And the most corrupt are whores!
She should stay at home and get on with her spinning, she should not go out often, she must not be well-informed, nor must she be communicative with her neighbours and only visit them when absolutely necessary; she should take care of her husband and respect him in his presence and his absence and seek to satisfy him in everything ... She should be clean and ready to satisfy her husband's sexual needs at any moment.

Islam behandlar inte endast kvinnan som intellektuellt, moraliskt och fysiskt underlägsen mannen, hon uppfattas dessutom som oren. En kvinna som menstruerar får inte läsa eller vidröra en Koran eller vistas i en moské. Eftersom kvinnor uppfattas som underlägsna män, har de i konsekvensens namn också ett sämre juridiskt skydd än män:

If a man were to break into a woman's dormitory and rape a half dozen women, he would risk nothing since there would be no male witnesses. Indeed the victim of rape would hesitate before going in front of the law, since she would risk being condemned herself and have little chance of obtaining justice. "If the woman's word were sufficient in such cases," explains Judge Zharoor ul Haq of Pakistan, "then no man would be safe."

Om kvinnor som begått äktenskapsbrott säger Koranen (310):

Shut them up within their houses till death release them, or God make some way for them.

Kvinnor är utestängda från yrken som anses oförenliga med deras tro, står i motsättning till deras förment feminina natur eller kräver användning av intellektet. Islam dikterar att en man kan ha flera fruar, medan en kvinna endast kan ha en man. Muslimska kvinnor får inte gifta sig med icke-muslimska män. Muslimska män kan självklart gifta sig med icke-muslimska kvinnor. Om en kvinna nekar sin man sex, har mannen rätt att bestraffa henne fysiskt. Konservativa muslimers kvinnosyn är så grotesk att den nästan lockar till skratt: kvinnan får inte lämna hemmet, utan att ett så kallat verkligt behov föreligger och hon måste ha sin mans eller väktares tillstånd. Om kvinnan behöver förflytta sig mer än 30 kilometer från hemmet, skall hon ledsagas av en man. Om hon lämnar sitt hem, måste hon skyla sin kropp. I annat fall kommer männen utanför hennes hem att bli sexuellt upphetsade. Hon får inte använda parfymer och hennes rörelsemönster skall utstråla dygd och moderation. Hon får inte skaka hand med en man eller imitera en man.

Arabisk imperialism, islamisk kolonialism

Det kanske mest intressanta kapitlet i Why I Am Not a Muslim handlar om arabisk imperialism och muslimsk kolonialism. Européer uppmanas regelbundet, inte sällan av muslimer, att skämmas över sitt koloniala förflutna. Trots att också islam har ett imperialistiskt förflutet prisas arabisk och islamisk historia förbehållslöst i moderna introduktioner till islam som är avsedda att läsas av muslimer. Muslimer kritiserar Europas koloniala historia samtidigt som de håller upp arabisk och muslimsk imperialism och kolonialism som något som muslimer bör beundra och vara stolta över.
Algeriet är ett exempel. Det är korrekt att Frankrike koloniserade Algeriet, men det gjorde även araberna före fransmännen. I den politiska debatten uppmanas fransmännen att ta avstånd från sitt koloniala förflutna. Varför hör vi inte samma litania spelas upp om arabisk och muslimsk imperialism? Den arabiska imperialismen har inte endast tvingat algerierna att byta modersmål, den har också tvingat dem att definiera sig själva som etniska araber och hjärntvättat dem att acceptera en religion som inget har att göra med deras egna religiösa traditioner. Vad är detta om inte imperialism?
Pakistan är ett annat exempel. I Pakistan är tiden före islam ett stort svart hål. Det beror på att i Pakistan går historieforskningen i teologins ledband. Mullorna har bestämt att pakistanierna inte skall upplysas om sitt, ur muslimsk synpunkt, hedniska förflutna.
Mellanöstern är ett tredje exempel. Mellanöstern har inte alltid varit muslimskt och vägen dit var plågsam och blodig. Debatten om slavhandeln är ytterligare ett exempel. Europa och USA förebrås ständigt för sitt deltagande i handeln med afrikanska slavar. Warraq påpekar att européerna köpte slavarna av muslimska slavhandlare. Koranen sanktionerar också slaveri, förutsatt att slaven inte är muslim förstås:

Every city in the Islamic world had its slave market. From the moment of their capture to the time of their sale, hundreds of slaves were forced to put up with degrading and inhuman conditions, and hundreds died of exhaustion and disease. The "lucky" ones became domestic servants, while the unlucky ones were exploited to the maximum working in the salt mines, draining the marshes, working in the cotton and sugar plantation.
Though the practice was expressly forbidden by Islam, the female slaves were hired out as prostitutes. Otherwise, of course, they were at the entire sexual disposal of their master.

Muslimska länder praktiserade slaveri långt in på 1900-talet. Det var påverkan från den civiliserade världen i väst som medförde att slavhandeln eliminerades i den muslimska världen:

Islam, as Brunschvig points out, has never preached the abolition of slavery as a doctrine; and the "fact, brought out in the Kuran, that slavery is in principle lawful, satisfies religious scruples. Total abolition might even seem a reprehensible innovation, contrary to the letter of the Holy book and the exemplary practice of the first Muslims.

Det faktum att islam spreds med svärdets hjälp förklarar varför muslimska samhällen aldrig har varit förskonade från revolter. En delförklaring till de regelbundet uppflammande upproren var arabisk rasism. Etniska araber accepterade inte konverterade muslimer som riktiga muslimer:

The Arabs practiced a kind of apartheid toward the non-Arab Muslims: "The Arabs looked upon [the non-Arab Muslims] as aliens and, regardless of what class they belonged to, treated them with scorn and contempt. They led them into battle on foot. They deprived them of a share of the booty. They would not walk on the same side of the street with them, nor sit at the same repast. In nearly every place separate encampments and mosques were constructed for their use. Marriage between them and Arabs was considered a social crime.

Kristna behandlades i regel bättre än judar, även om de regelmässigt anklagades för att ha falsifierat de heliga texterna. Enligt Koranen hatar judar muslimer och som ett straff förvandlade Gud vissa judar till apor och svin. Ofta tvingades judar att välja mellan döden eller islam. Bernard Lewis menar att de traditionella islamiska samhällena aldrig behandlade icke-muslimer jämlikt:

Traditional Islamic societies neither accorded such equality nor pretended that they were so doing. … The rank of a full member of society was restricted to free male Muslims. Those who lacked any of these three essential qualifications – that is, the slave, the woman or the unbeliever – were not equal.

Jihad

I debatten om islam sägs det ibland att islam är en fredlig religion och att termen "jihad" inte skall tolkas bokstavligt. Warraq menar att detta är komplett nonsens. Mellanöstern blev inte muslimskt efter en lång och intensiv debatt i livsåskådningsfrågor. Mellanöstern islamiserades med våld. Målet med jihad är att utsträcka islams inflytande till hela världen. Warraq citerar islams heliga texter:

9.5-6: "Kill those who join other gods with God wherever you may find them."
8.12: "I will instill terror into the hearts of the Infidels, strike off their heads then, and strike off from them every fingertip."


Warraq: Of course the Muslims don’t have
a sense of humour on these things, they
don’t see the irony about it all.


Warraq menar att Irans förre ledare ayatollah Khomeini höll sig till den muslimska traditionen när han definierade Jihad som blodigt krig.

There are hundreds of other [Koranic] psalms and hadiths [sayings of the prophet] urging Muslims to value war and to fight. Does all that mean that Islam is a religion that prevents men from waging war? I spit upon those foolish souls who make such a claim.

Islam delar in mänskligheten i två delar: dar al-Islam eller islams land och dar al-Harb eller området för krig. Syftet med jihad är att islamisera eller att åtminstone erövra Dar al-Harb. Om de otrogna gör motstånd, har muslimerna rätt att döda dem. Det var det som hände under stormningen av Konstantinopel.

Sultan Mehmet [after the fall of Constantinople in 1453 allowed] his soldiers three days of pillage to which they were entitled. They poured into the city. ... They slew everyone that they met in the streets, men, women and children without discrimination. The blood ran in rivers down deep streets. ... But soon the lust for slaughter was assuaged. The soldiers realized that captives and precious objects would bring them greater profits.

De otrogna som väljer att inte göra motstånd, har två val: antingen konverterar de till islam eller så accepterar de att de för all framtid kommer att behandlas som en andra klassens medborgare. Som sådana är de bland annat skyldiga att betala straffskatter till muslimer, vilket tvingar dem att leva på existensminimum. Detta har fått den amerikanske debattören Mark Steyn att beskriva islam som en i grunden parasitär kultur:

The Suft theologian and jurist al-Ghazali, regarded by many as the greatest Muslim after Mohammed, died a millenium ago but his words on the conduct of dhimmis - non-Muslims in Muslim society - seem pertinent today: "The dhimmi is obliged not to mention Allah or His Apostle. ... Jews, Christians, and Majians must pay the jizya."
The jizya is the poll tax paid by non-Muslims to their Muslim betters. One cause of the lack of economic innovation in the Islamic world is that they've always placed the main funding burden of society on infidels. This goes back to Mohammed's day. If you take a bunch of warring Arab tribes and unite them as one umma under Allah, one drawback is that you close of a prime source of revenue - fighting each other and stealing each other's stuff. That's why the Prophet, while hardly in a position to deny Islam to those who wished to sign up, was relatively relaxed about the prescence of non-Muslim peoples within Muslim lands: they were a revenue stream. ... When Islam conquered infidel territory, it set in motion a massive transfer of wealth, enacting punitive taxation to transfer money fron non-believers to Muslims - or from the productive part of the economy to the non-productive.

Förtrycket av icke-muslimer var dock inte begränsat till ekonomiska förhållanden . Eftersom islam förbjuder icke-muslimer att ha makt över muslimer, var icke-muslimer även underkastade yrkesförbud. En icke-muslim hade inte rätt att vittna mot en muslim, inte ens om muslimen hade begått ett brott mot icke-muslimen. Om en muslim dömdes för ett brott, halverades straffet om offret var icke-muslim. Icke-muslimer var tvingade att resa sig upp från sin stol när en muslim behöver sitta ned. De fick inte bygga högre hus än muslimska grannar och när de red var de förbjudna att använda sadel. En muslim på resande fot hade rätt att begära av en icke-muslim att denne erbjöd honom tre dagars kostnadsfri logi. Under ottomanerna praktiserades "devshirme" vilket innebar att kristna med jämna mellanrum måste lämna ifrån sig 20 procent av sina barn i åldrarna14-20:

On a fixed date, all the fathers were ordered to appear with their children in the public square. The recruiting agents chose the most sturdy and handsome children in the presence of a Muslim judge. Any father who shirked his duty to provide children was severely punished. This system was open to all kinds of abuse. The recruiting agents often took more than the prescribed number of children and sold the "surplus" children back to their parents. Those unable to buy back their children had to accept their being sold into slavery.

Avslutning

Warraqs dom över islam är hård. Islam är, liksom kristendomen, ett mänskligt påfund. Profeten Muhammed förtjänar inte den helgongloria som han har begåvats med av världens muslimer. Han var en hårdför envåldshärskare som inte väjde för krig och mord om han upplevde att hans intressen var hotade. Islams heliga texter är ohållbara ur ett empiriskt och logiskt perspektiv och motbjudande när man granskar den etik som de formulerar. "The whole of Islamic law is but a fantastic creation founded on forgeries and pious fictions." Det är inte sant att islam är förenligt med demokrati och mänskliga rättigheter. Islams heliga texter rättfärdigar uppförandet av ett religiöst grundat apartheidsystem i vilket icke-muslimer och kvinnor behandlas som andra klassens medborgare. Det är ingen tillfällighet att islam är en totalitär ideologi. För det första respekterar islam inte åtskillnaden mellan stat och kyrka. För det andra förmodas islam uttrycka eviga och oföränderliga sanningar som människan måste anpassa sig till. Tillsammantagna uttrycker dessa två teser en föreställningsvärld där staten har till uppgift att sörja för att medborgarna tänker och handlar på ett korrekt sätt. Det är av dessa skäl ingen tillfällighet att muslimska länder ofta är fattiga diktaturer. Islam är en korstågsideologi och begreppet "jihad" skall inte tolkas metaforiskt. Det finns inget i islams historia som ger oss anledning att inbilla oss att det är meningsfullt att karakterisera jihad som ett debattforum på resande fot. Muslimsk imperialism har dessutom, till skillnad från europeisk imperialism, haft ett i huvudsak destruktivt inflytande på de samhällen som kommit i dess väg. Målet med jihad är att sprida islam och det heliga ändamålet helgar medlen. Warraq beskriver islams "intolerance of pagans, the call to violence and murder, the lack of equality for women and non-Muslims, the acceptance of slavery, barbaric punishments, and the contempt for human reason."

Ibn Warraqs Why I Am Not a Muslim är en intellektuell, politisk och etisk välgärning. Det är kanske inte en lättläst bok, åtminstone inte för européer som inte är vana vid arabiska ord och namn, men den försvarar lätt en plats på redaktörens klassikerhylla. Det är en välskriven bok om ett angeläget ämne av en modig och vidsynt författare. Why I Am Not a Muslim förtjänar den uppmärksamhet som boken har fått. Egentligen är det litet av en skandal att boken inte har översatts till svenska. Den borde ingå i ämnet religionskunskap i den obligatoriska skolan. Kanske skulle vi då slippa alla dessa idag så vanligt förekommande fördummande omdömen om denna förfärliga tankevärld som går under namnet islam.