Samtiden.com

Du är här

En dåres försvarstal

Terroristattacken mot Oslo och den lilla ön Utöya har inte endast skapat förstämning, den har också satt igång ett intensivt sökande efter medskyldiga. En person som har figurerat relativt frekvent i nyhetsrapporteringen är den anonyme, norske bloggaren Fjordman. Fjordman har gjort sig ett namn som hård kritiker av islam och europeisk immigrationspolitik. Terroristen var en stor beundrare av Fjordman och refererade i sitt manifest till flera artiklar skrivna av honom. När massmedia förstod att massmördaren högaktade Fjordman dröjde det inte länge innan spekulationerna om förhållandet mellan de två männen tog fart. Över en natt blev Fjordman massmedialt högvilt. Bloggen Gates of Vienna beskrev situationen på följande sätt:

When Fjordman woke up that morning to discover that he was not only being associated with the killer, but had been identified as the killer, he was devastated. That's when his nightmare began, and it hasn't ended yet. To be initially identified as a mass murderer, and then later on as the inspiration for that murderer — how much greater suffering and injustice could a man endure?

Det var dock inte endast media som jagade den anonyme bloggaren, även polisen ville ha kontakt med honom. Fjordman valde sedermera att på eget initiativ kontakta polisen och inställa sig för förhör. Detta innebar också att han tvingades att ge upp sin anonymitet. Efter förhöret förklarade han i en artikel på Gates of Vienna att poliserna hade varit synnerligen otrevliga och behandlat honom som en brottsling:

I am shocked by the hostile treatment I received at the hands of the police. ... I was never accused of doing anything criminal, obviously because I had nothing to do with the terror attacks and they know this. Yet without the slightest hint of proof of any lawbreaking, I was treated as a murder suspect.
To my total surprise I had to go to my flat, where for several hours half a dozen police officers went through all of my DVDs, searched through my old printed travel photographs from years back, searched through all of my (many) books, checked my kitchen equipment, went through all of my clothes, and confiscated a suitcase that contained nothing more than clothes and some books. They also confiscated several digital devices, including my camera and my laptop. It is quite clear that they wanted information about non-violent Islam-critical networks in Europe that they suspected might be contained in my PC, even though they denied this to me.

Några dagar efter polisförhöret publicerade Gates of Vienna en artikel i vilken bloggen förklarade varför polis och media var så intresserade av Fjordman. Det är om denna text, Different Rules for Different Fools, samt två uttalanden av Fjordman, som föreliggande artikel skall handla om.

Entsatzschlacht von Wien

Entsatzschlacht von Wien (1683). Oljemålning av Franz Geffels. Källa: Wikipedia.

Attentatet som förevändning

Different Rules for Different Fools inleds med ett citat från Fjordman:

The European Union is the principal motor behind the Islamization of Europe. It is formally surrendering an entire continent to Islam while destroying established national cultures, and is prepared to harass those who disagree with this policy. This is the greatest organized betrayal in Western history.

Enligt Gates of Vienna är det Fjordmans kritik av EU och massimmigrationen av muslimer till Europa, som förklarar medias och polisens behandling av honom. Fjordman har länge varit en nagel i ögat på den politiska eliten och terroristattacken används nu av makten som förevändning för att klämma åt de som kritiserar EU och den mångkulturella ideologin. Fjordman förefaller ha samma uppfattning. Polisens agerande var inte motiverat av en vilja att bringa klarhet i vad som hänt i Oslo och på Utöya. Beslutet att göra en husrannsakan var politiskt motiverat. Polisen var på jakt efter information om fredliga islamkritiska organisationer.

If you believe the mass media, the police were still not sure that I really was Fjordman until a couple of hours after I had turned up at the police station. As soon as they understood that this was indeed the case, they rushed through a quick decision to search my flat and confiscate my computer equipment immediately. They must have realized at this point that I had nothing at all to do with the terror attacks. I personally suspect that this was mainly a political decision.

Rutinmässig polisaktion

Är det endast redaktören som anser att denna förklaring är mer än lovligt långsökt? Låt oss rekonstruera det verkliga händelseförloppet. En terrorist detonerar en bomb utanför den folkvalda regeringens högkvarter med följden att flera människor dödas. Han mördar sedan kallblodigt ett 60-tal ungdomar. Nyheten om massakern kablas ut över världen. Norge befinner sig i paniktillstånd. Människor är förstummade, chockade och bedrövade. Efter det att polisen har gripit gärningsmannen inleds jakten på eventuella medbrottslingar. Målet är givetvis att förhindra nya mord. Anledningen till att polisen intresserar sig för Fjordman är att han förekommer över 100 gånger i mördarens manifest. Han beskrivs dessutom i smickrande ordalag av mördaren. Polisen bestämmer sig därför för att kalla Fjordman till förhör. Man vill ta reda på vad Fjordman vet om gärningsmannen och om han kanske rentav varit denne behjälplig.
Allt detta är emellertid struntprat om vi får tro Fjordman och Gates of Vienna. Enligt dem hade polisaktionen ett politiskt syfte. Den syftade till att kväsa kritikerna av Europas immigrationspolitik. Aktionen riktade in sig på Fjordman därför att han är en av Europas mest kända kritiker av EU, inte därför att hans namn förekom i mördarens politiska manifest.
Det är en ytterst märklig förklaring till det inträffade som Fjordman och Gates of Vienna lanserar. Ingen normalbegåvad person kan anse annat än att det som Fjordman utsattes för var en rutinmässig polisoperation.
Om den norska regeringen inte hade blivit utsatt för ett bombattentat, om 68 ungdomar inte hade fallit offer för en kallblodig mördare, om polisen på förhand hade känt till att gärningsmannen agerat på egen hand och om Fjordmans namn inte hade förekommit i mördarens politiska manifest, hade redaktören inte varit främmande för att acceptera argumentet att polisen genomförde husundersökningen av andra skäl än rent polisiära. Så var emellertid inte fallet. Den person som genomförde bombattentatet och mördade 68 ungdomar var, av allt att döma, inspirerad av Fjordman. Det hade därför varit snudd på tjänstefel att inte undersöka kopplingen Fjordman-mördaren. Eller tror Gates of Vienna att polisen har en spåkula att konsultera, så att de på förhand kan veta vilka personer som varit gärningsmannen behjälplig?
Gates of Vienna insinuerar att om Fjordman hade varit kommunist, hade polisen inte brytt sig om honom. Det exempel som Gates of Vienna hänvisar till är emellertid hämtat från Italien, inte Norge. Inte heller hade de italienska vänsteraktivisterna gjort sig skyldiga till massmord. Tror Gates of Vienna, på fullt allvar, att den italienska reaktionen hade varit lika undfallande om de italienska kommunisterna hade mördat 68 ungdomar för att få gehör för sina åsikter? Tror Fjordman på fullt allvar att norsk polis hade agerat annorlunda om terroristen hade varit kommunist?
En rimlig konsekvens av attentatet och morden är att rättsvårdande myndigheter i framtiden kommer att utöka bevakningen av bloggvärlden. Det är inte nödvändigtvis fel. Polisens uppgift är, trots allt, att skydda medborgarna mot brottslingar. Därför bör även islamkritiska bloggare välkomna en dylik utveckling. Kanske är det rentav deras förbannade plikt att göra det.

Unken politisk korrekthet

Det som gör Different Rules for Different Fools trist är dess konspirationsteoretiska utformning: EU vill klämma åt islamkritiska bloggare, alltså instruerar norska regeringen landets polis att förtrycka denna grupp, trots att Norge inte är medlem i EU. Detta tvingar Fjordman att ge upp sin anonymitet och att, mer eller mindre, försmäkta under ett förhör med irriterade poliskonstaplar. En mer kontextbefriad förklaringsmodell får man leta efter.
Detta är den sedvanliga unkna politiska korrektheten uppklädd till kulturkonservatism: idag stampar staten inte på arbetarklassen, utan på islamkritiker. Ingen rim och reson. Inget försök till meningsfull analys. Den islamkritiska rörelsen har kritiserat den politiska korrektheten för att den förgiftar det politiska samtalet. Frågan är emellertid om inte islamkritikerna håller på att formulera en egen version av denna dumdryga ideologi. Numera skrattar vi åt den paranoia som utmärkte kommunistisk samhällsanalys på 60- och 70-talet. Om inte Fjordman och Gates of Vienna skärper sig, löper också de risk att bli utskrattade.