Samtiden.com

Du är här

Straffsystem på fallrepet

PDF version

Nyligen beslutade Högsta domstolen att massmördaren Mattias Flink skall släppas fri. Flinks livstidsstraff har tidbestämts till 30 år. Den så kallade tvåtredjedelsprincipen medför att Flink blir en fri man sommaren 2014. Huvudargumentet för att försätta Flink på fri fot är att han numera inte utgör ett hot mot samhället. Han är, som det heter, rehabiliterad. Högsta domstolen hänvisar till Rättsmedicinalverket som har gjort bedömningen att Flinks återfallsrisk är låg. Den förre detta fänriken har genomfört ett flertal obevakade permissioner utan anmärkningar och i övrigt skött sig exemplariskt. Flink har själv klagat över att kriminalvården inte har några "program för icke-kriminella".

Klicka här för bildkälla.

Vad är ett människoliv värt?

Mattias Flink mördade sju människor i Falun 1994. Han försökte mörda ytterligare tre personer, men misslyckades. Sjutton år senare anser landets rättsvårdande myndigheter att det är dags att försätta honom på fri fot.
Frågan är vad detta beslut säger om straffsystemets värderingar? Uttryckt på ett annat sätt: vad är ett människoliv värt? Hur länge skall Flink sona sitt brott? Flinks advokat har sagt att åtta år per människoliv är för mycket och Flink har själv förklarat att ett fängelsestraff på trettiosex år är oacceptabelt långt, trots att det endast skulle innebära att straffsystemet värderar hans offer med ynka fem år per person. Med facit i hand vet vi nu att det svenska straffsystemet anser att cirka fyra år är en rimlig bedömning. Räknar vi in tvåtredjedelsprincipen i vårt resonemang visar det sig att Flink i realiteten kom undan med 2,8 år per offer. Detta är naturligtvis absurt.

Norge

Anders Behring Breivik har befunnits lida av schizofreni. Diagnosen är obegriplig. Om det är något som schizofrena är dåliga på att göra, är det att förverkliga komplicerade projekt. Breivik planerade dådet i nio år. Han författade ett manifest på över 1000 sidor, byggde en 950 kilo tung bomb, skaffade vapen och finansierade verksamheten med kontokortskrediter. Knappast något som man förväntar sig av en person som lider av schizofreni.
Frågan är således hur man skall förklara schizofrenidiagnosen. Förmodligen är det inte massmördarens mentala patologi som är orsaken, utan insikten om att det norska straffsystemet, i likhet med det svenska, inte är konstruerat för att hantera massmord. Maxstraffet i Norge är 21 år. Om tvåtredjedelsprincipen tillämpas i Breiviks fall, kommer mannen som mördade 77 människor att vara fri som en fågel om 16 år. Detta är naturligtvis fullständigt oacceptabelt och schizofrenidiagnosen utgör räddningsplankan för det havererade norska straffsystemet. Om Breivik kan stämplas som sinnesjuk, blir det möjligt att hålla honom inspärrad på obestämd tid. Ingen norsk läkare kommer att vilja gå till historien som den som släppte landets genom tiderna värsta mördare och terrorist fri med hänvisning till att han är rehabiliterad och att risken för återfall är låg.

En väckarklocka?

Kanske kan fallet Breivik fungera som en väckarklocka. Varken Breivik eller Flink förtjänar att släppas fria. Sverige och Norge borde lära av USA. Amerikanerna skiljer mellan "life in prison with the possibility of parole" och "life in prison without the possibility of parole" och det borde också vi göra. Straffsystem som kräver politiskt motiverade diagnoser för att hålla massmördare bakom lås och bom och som inte begriper att mord på 7 respektive 77 människor innebär att mördaren har förverkat sin rätt till frihet för tid och evighet har förvisso förlorat sitt existensberättigande.