Samtiden.com

Du är här

Europeisk vår?

PDF version

Anledningen till att människor i decennier har oroat sig över nazism och kommunism, har inget med Hitler och Stalin att göra. Människor hade oroat sig över nazism och kommunism även om det inte hade existerat en nationalsocialistisk och kommunistisk rörelse. Detta är självfallet en fullständigt befängd analys. Likväl är det inte svårt att hitta debatter i vilka liknande förklaringsmodeller är vanligt förekommande. Dispyterna om terrorism och fildelning är två exempel. Naturligtvis saknas det inte nyanserade inlägg i dessa meningsbyten, men ofta får man intrycket att kritikerna, av ideologiska eller andra skäl, inte förstår att vår verklighet har förändrats. Det sägs eller underförstås till exempel att skälet till att Sverige har lagar mot terrorism inte är att det finns ett reellt terroristhot, utan därför att stat och kapital konspirerar mot folket. Det sägs eller underförstås att kampen mot fildelning inte beror på att människor stjäl musik, film och program på nätet, utan på att staten och kapitalet vill stärka sin makt på folkets bekostnad.
På webbplatsen idg.se kan man läsa om Christopher Kullenberg. Kullenberg är doktorand i vetenskapsteori och så kallad nätaktivist. Kullenberg sägs inte endast vara "världskänd", han har också utsetts till Årets svensk av tidningen Fokus. Hans politiska mål är att den "arabiska våren" skall följas av en "europeisk vår":

– Med det menar jag att vi styr bort från galenskap som Acta och data-lagringsdirektivet, avsätter politiker som stödjer sådant och avslöjar företag som tjänat miljarder sedan 11 september på att sälja teknik som övervakar medborgarna, säger han.

Kullenberg är ingen stolle, han ger intryck av att vara en klok man vars syften ofta är otadliga. Likväl tenderar han att negligera de problem som terrorism och fildelning utgör. I likhet med många samhällskritiker förefaller han mena att stat och kapital arbetar tillsammans i syfte att underordna medborgarna en maktstruktur och att de rättfärdigar sina åtgärder med hänvisning till ett, mer eller mindre, fiktivt hot från terrorism och fildelning. Även om Kullenberg inte likställer Mubaraks Egypten med Reinfeldts Sverige, verkar han mena att det finns så många paralleller att det är meningsfullt att använda uttrycket "europeisk vår".

Datalagringsdirektivet

Datalagringsdirektivet syftar till att underlätta för myndigheterna att bekämpa terrorism. Vad är det för fel med det? Kullenberg svarar att polisen inte skall övervaka hederliga medborgare, utan brottslingar och terrorister och han säger det på ett sätt som indikerar att han tror sig vara ganska ensam om den åsikten.
Faktum är emellertid att vi alla tycker att polisen endast skall jaga skurkar och banditer och lämna oss andra ifred. Problemet är att myndigheterna inte alltid känner till vilka som planerar brott eller har utfört brott. Mohammed Atta var arkitektstudent, men ingen i hans omgivning hade en aning om att han planerade att mörda tusentals människor. Skobombaren Richard Reid lyckades obemärkt att borda ett passagerarplan. Stockholmsbombaren sprängde av misstag sig själv i luften, men hans avsikt var att mörda oskyldiga flanörer. Londonbombarna mördade 52 människor och skadade över 700. Terroristattackerna i Madrid 2004 kostade 191 människor livet och skadade 1800 personer. Det faktum att det idag finns risk för att nästa attack kommer att utföras med biologiska, kemiska eller nukleära stridsmedel, gör problemet än mer akut (år 1995 genomförde en extremistisk grupp en attack med giftgas mot Tokyos tunnelbana som lämnade 13 människor döda).
Det är alltså ett allvarligt problem som myndigheterna brottas med. Datalagringsdirektivet löser naturligtvis inte alla bekymmer, men det är ett vapen bland många i myndigheternas arsenal. Den bistra sanningen är den att kampen mot terrorismen inte skulle kunna föras effektivt om myndigheterna inte hade möjlighet att spionera på oss medborgare.

Ett exempel: Patriot Act

Amerikanska FBI övervakade faktiskt en av de personer som ingick i det team som organiserade attackerna mot New York och Washington. Lagen förbjöd dock FBI från att storma mannens lägenhet. Om FBI hade gjort det och beslagtagit mannens dator, hade man hittat bevis för komplotten och kanske förmått rädda 3000 människoliv. Den amerikanska underrättelsetjänsten hade kunnat agera på den information som FBI satt på, men den kände inte till mannen därför att lagen förbjöd FBI att dela med sig information till andra myndigheter. Det var bland annat detta bisarra system som Patriot Act var ägnat att korrigera.

Tendentiös kritik

Kullenberg fortsätter:

All nätövervakning är dock inte fel. Givetvis måste vi bekämpa brott och terrorism, påpekar han, men det ska göras på rätt sätt.
– Istället för att censurera hela Internet ska resurserna läggas på polisen. De ska kunna gå till domstol för att få tillstånd att spana på personer som är misstänkta terrorister.

Kullenberg är emot datalagringsdirektivet. Det är ingen märklig ståndpunkt. Människor har ofta olika åsikter om hur ett mål skall uppnås och Kullenberg är inget undantag från den regeln. Kullenbergs kritik av direktivet är dock inte så självklar som den kanske verkar. Kullenberg skriver bland annat att politikerna "piskar upp folks rädsla för … terrorister" i syfte att "få mer makt över Internet".
Den fråga som man således ställer sig är om Kullenberg verkligen anser att det finns ett terrorismproblem.
När svenska kommunister kritiserades för sina kontakter med socialistdiktaturerna i öst, brukade de försvara sig på två sätt. För det första sade de att kapitalismen är det stora hotet. Kullenberg förefaller mena något liknande. Det är inte terrorismen som är bekymret, utan staten. Staten vill kontrollera Internet eller som Kullenberg uttrycker det: "censurera hela Internet". För det andra hävdade de att staterna i öst inte hade implementerat de socialistiska idéerna på korrekt sätt. Kullenberg framför en liknande synpunkt på datalagringsdirektivet: det medför att vi bekämpar terrorismen på fel sätt.
Terrorismen har tvingat samhället att fråga sig hur det bäst kan försvara sig. Denna debatt har upplevts som frustrerande av radikala debattörer därför att den, per definition, har konservativa implikationer. Det är knappast möjligt att försvara samhället, utan att också bevara det. En del samhällskritiker har därför valt att förringa hotet, andra har valt att erkänna det, men insistera på att det skall bekämpas på ett sätt som är kompatibelt med den radikala kritiken. Ofta har det inneburit att man har föreslagit åtgärder som är verkningslösa eller att man har argumenterat för lagar som sedan länge är införda.
Kullenberg förefaller göra båda sakerna. Han förringar hotet från terrorismen genom att hävda att den är något som politikerna, mer eller mindre, har hittat på i syfte att rättfärdiga sina maktambitioner. Hans förslag att polisen skall kunna gå till domstol och få tillstånd att övervaka misstänkta terrorister, beskriver något som polisen har kunnat göra sedan lång tid tillbaka (svensk polis får inte ägna sig åt telefonavlyssning utan tillstånd från domstol. Domstol kan också ge polisen rätt att tjuvläsa post, filma medborgare utan deras vetskap och montera dolda mikrofoner i människors bostäder).
Det är således inte endast Kullenbergs kritik av datalagringsdirektivet som är enögd, hans syn på terrorismen är, minst sagt, tendentiös.

Fildelningsdebatten

Om redaktören skulle stjäla grannens nya BMW, dvs. kränka hans materiella rättigheter, skulle hela grannskapet resa sig i helig vrede, men när människor stjäl film, musik och program på nätet, dvs. kränker immateriella rättigheter, skylls det på föråldrade affärsmodeller. Kanske ligger det något i argumentet att vissa affärsmodeller borde moderniseras, men det ger väl inte människor rätt att stjäla under tiden? Dessutom: redaktören tycker nog att det är en mänsklig rättighet att slippa tvingas införa nya affärsmodeller.
Ett annat argument är att lagstiftningen kriminaliserar hela folket eller åtminstone en betydande del av det. Det är ett märkligt argument. Varför inte istället kräva att människor slutar stjäla? Bördan skall väl bäras av tjuvarna, inte av den eller de som har skapat eller marknadsfört produkter och naturligtvis uppburit kostnader härför eller de som försöker skydda människors egendom.
Acta syftar bland annat till att skydda immateriella rättigheter. Vad är det för fel på det? Vi har lagar som skyddar materiella rättigheter och det är väl bra? Varför är det fel att stjäla bilar, men rätt att stjäla film? Har vi tagit ett positivt steg mot en "europeisk vår" om någon dekadent karaktär stjäl Kullenbergs mobil?
Motståndet mot piratkopiering av upphovsrättskyddat material utgör inte en konspiration mot folket. Den enkla sanningen är den att om man inte stjäl program, musik och film på nätet, kommer man heller inte att drabbas av musikindustrins och statens vrede. De som hävdar att friheten på nätet hotas av staten och musikindustrin, ställer kausaliteten på huvudet. De krav på kopieringsskydd och stränga straff som har växt fram bland politiker och i bolagsledet är en konsekvens av att folk stjäl. Det är kriminaliteten på nätet som göder statens och kapitalets maktambitioner. Ingen vettig människa tror väl att underhållningsindustrin och staten skulle lägga ned miljontals kronor på att jaga fildelare om de inte existerade. Det är fildelarna som bär skulden till den utveckling som vi ser, inte staten och industrin. Klaga inte på kapitalisterna och politikerna, skäll på vårt tjuvaktiga folk och de som tar detta folk i försvar.

Räkna med att det blir värre

Politikernas nästa mål är att etablera någon form av kontroll över människors möjlighet att kryptera datortrafik. England har redan tagit ett första steg i den riktningen. Det är idag straffbart att vägra lämna ut lösenord till polisen och straffet är alltid fängelse. Indien har krävt av både RIM och Skype att de skall göra det möjligt för myndigheterna att dekryptera kommunikation. Obamaadministrationen i USA har uttryckt ett likartat intresse. Svenska politiker har hållit en förhållandevis låg profil i frågan, men åtminstone en politiker har sagt att han inte skulle förvånas om frågan hamnar på riksdagens bord.
Låt oss upprepa: politikerna är inte oroliga för att drabbas av en "europeisk vår", problemet är att kryptering används i syfte att dölja kriminell verksamhet. Om samhällets lagar inte anpassas till verkligheten, blir de, förr eller senare, verkningslösa.

Behovet av verklighetsförankrade argument

Terrorismen är ett hot mot oss alla, även Kullenberg. Även fildelningen är ett problem. En förutsättning för ekonomiskt välstånd är att samhället skyddar privat egendom. Allt är heller inte becksvart. Det finns en ärlig ambition att skydda människors liv och egendom och endast totala cyniker kan förneka detta. Politikerna är inte mindre människor än Kullenberg och de har därför ett naturligt och professionellt intresse av att värna sina egna och andras liv.
Den frihet som Kullenberg och andra nätaktivister gör sig till talesman för är förvisso inget att hänga i julgranen.