En kritik av Ben Shapiro

Submitted by Fähstorkh on Mon, 12/21/2020 - 15:11

Ben Shapiro är en av den amerikanska nyliberala och religiösa högerns centralfigurer. Redaktören har läst flera av hans böcker och följt honom på videokanalen YouTube under många år. Han är ung, rik och smart. Han är definitivt underhållande särskilt när han debatterar socialister.
Frågan är hur bra hans egna argument är. Shapiro har ju en egen position och det är denna vi ska kika lite närmare på i denna artikel. Materialet är hämtat från Shapiros bok The Right Side of History. Bokens framställning speglar väl Shapiros intellektuella position och världsbild.

Ben Shapiro

Källa: Gage Skidmore.

Bokens två premisser

The Right Side of History baseras på två premisser:

  • Vår civilisations första fundament är den judisk-kristna religionen.
  • Vår civilisations andra fundament är grekisk filosofi.

Shapiros argument skulle kunna sammanfattas på följande sätt. Den judisk-kristna religionen har gett oss idén om den enskilda individens värde och lika värde. Den antika filosofin har försett oss med föreställningen om den rationella individen. Tillsammans utgör de den västerländska civilisationens fundament.
Shapiros ståndpunkt är tydligt antimarxistisk. Västerländsk civilisation är grundad på idéer, inte anonyma, ekonomiska strukturer.
Denna teori ligger till grund för Shapiros samhällsanalys. Hans tes är att den västerländska civilisationen är hotad från två håll. Det första hotet personifieras av Sam Harris och Richard Dawkins. Shapiro menar att en aggressiv nyateism hotar den judisk-kristna traditionen med ruin. Det andra hotet representeras av den postmoderna filosofin. Den västerländska civilisationen förutsätter vetenskap och rationalitet och postmodernismen underminerar människors tro på just detta.
I denna artikel ska vi inte diskutera Shapiros syn på postmodern förnuftskritik. På denna punkt har han otvivelaktigt rätt. Istället ska vi fokusera på den första premissen: den judisk-kristna religionen som ideologiskt fundament för västerlandet.

Shapiros apokalyptiska historieteori

Centralt i den judisk-kristna traditionen är, om vi får tro Shapiro, emfasen på människovärde. Alla människor har ett slags egenvärde som gör det omoraliskt att förslava dem, tvinga eller manipulera dem att bete sig i strid med deras samvete. Vi ska kalla detta värde omväxlande "värde" och "människovärde".
Varifrån kommer detta värde och vad för slags värde är det? Som vi ska se har Shapiro ett svar på frågan. Eller kanske flera olika svar.
Shapiro försvarar inte direkt västerländsk civilisation. Han är djupt religiös och hans målsättning är att rättfärdiga sin religion och han gör det genom att hävda att den är en nödvändig förutsättning för det samhälle som vi alla lever i och vill bevara.
Låt oss därför börja med följande fråga: Vad för typ av värde är människor utrustade med? Är det absolut eller relativt?

Människovärdet är absolut

När Shapiro kritiserar aborträtten förefaller han mena att människovärdet är absolut. Det är lika omoraliskt att abortera ofödda barn som att mörda vuxna.
Shapiro polemiserar här mot teorier som relativiserar människovärdet. En sådan teori skulle till exempel hävda att människovärde är en funktion av vårt beteende. Vissa människor är då mindre värdefulla än andra människor. Charles Manson hade till exempel mindre människovärde än Sharon Tate.
En annan teori relativiserar människovärdet till grupptillhörighet. I Sovjetunionen hade kulaker mindre värde än bönder. I Hitlertyskland hade judar inget människovärde alls. Relativisering av människovärde till grupptillhörighet är vanligt förekommande bland kommunister och feminister. Hos Shapiro är människovärdet knutet till oss som individer. Vi är alla lika mycket värda. Människovärdet är absolut.
Problemet är att om människovärdet är absolut, kan vi knappast förverka det och om vi inte kan förlora vårt människovärde, kollapsar Shapiros civilisationskritik. Skälet är att Shapiro menar att anledningen till att västerlandet befinner sig i kris är att västerlänningar successivt har förlorat sitt människovärde.

Människovärdet är relativt

Shapiro hävdar emellertid inte endast att människovärdet är absolut, han förespråkar också dödsstraff:

BS vs PM

Människovärdet blir här något relativt, något som vi kan förverka. I de fall där individen har helt förverkat sitt människovärde har staten till och med rätt att döda denne. Därmed är vi framme vid något som liknar en inkonsekvens. När Shapiro kritiserar aborträtten förefaller han alltså använda ett absolut värdebegrepp. När han försvarar dödsstraff använder han däremot ett relativt värdebegrepp.

Människovärdets ursprung

En annan fråga handlar om människovärdets ursprung. Frågan är varför vi har ett värde till att börja med. Varifrån kommer det? I The Right Side of History verkar Shapiro mena att vårt människovärde är relativt vår religiösa tro. Detta är inte direkt utsagt i boken, utan mer en konsekvens av Shapiros uttryckta övertygelse att västerlandet inte kan överleva utan människor som är uppfyllda av ett religiöst grundat moraliskt syfte. Utan detta moraliska syfte förlorar vi vårt människovärde.
Frågan är dock på vilket sätt Gudstro kan ge oss människovärde.
En möjlig tolkning är att Shapiro menar att det är Gud som utrustar troende med människovärde.
Detta argument skulle implicera att ateister och agnostiker inte har människovärde eller åtminstone mindre värde än praktiserande judar, katoliker och protestanter. Dessutom utesluts ofödda barn. Detta skulle kollidera med Shapiros abortkritik. När Shapiro kritiserar aborträtten förefaller han utgå ifrån att ofödda barn har människovärde. Om endast troende har människovärde, har ofödda barn naturligtvis inget människovärde alls.
Ett annat problem är att Shapiro faktiskt förnekar att vi kan verifiera Gudshypotesen. Misstaget som ateister som Richard Dawkins och Sam Harris gör när de kritiserar den judisk-kristna traditionen är, om vi får tro Shapiro, att de behandlar den som en teori. Dawkins har till exempel sagt att om kristendomen är sann lever vi i ett helt annat universum än det som modern fysik beskriver. Shapiro hävdar att den judisk-kristna traditionen inte är en teori. Den gör inga sanningsanspråk. Religion och vetenskap är olika saker. Därför kan den judisk-kristna traditionen inte vederläggas med rationella argument. Harris och Dawkins kritik baseras på ett kategorimisstag. De klassificerar felaktigt religioner som teorier om verkligheten.
Detta är ett intressant argument, men det ger inget stöd åt Shapiros tes. Problemet kvarstår: Om vi inte kan verifiera Gudshypotesen, hur kan vi då veta att vi har människovärde? Shapiro säger ofta: "Fakta struntar i dina känslor", men när han ska besvara frågan "Varför ska vi tro att vi har människovärde?" verkar han mena följande: "Därför att dina känslor struntar i fakta".
Ytterligare ett problem är att Shapiro faktiskt försvarar sin religiösa övertygelse mot kritiker. Om vi inte kan kritisera Gudshypotesen på kognitiva grunder, kan vi knappast försvara den judisk-kristna traditionen på kognitiva grunder. Om Shapiro hade varit konsekvent, hade han inte tagit den judisk-kristna traditionen i försvar, men det är exakt det som han gör i The Right Side of History.

Fyra villkor för västerlandets överlevnad

Shapiro menar att orsaken till att västerlandet håller på att kollapsa är att västerlänningar saknar moraliskt syfte. Enligt Shapiro måste fyra villkor vara uppfyllda för att vi ska kunna uppleva oss som uppfyllda av ett moraliskt syfte.

  • Vi måste tro på Gud.
  • Vi måste kunna tillmötesgå Guds krav. Det innebär att vi måste vara fria subjekt och utrustade med förnuft.
  • Vi måste ha en gemensam moralkod. Bibeln kan nämligen tolkas på olika sätt.
  • De institutioner som förvaltar denna moralkod, kyrkor och synagogor, ska skyddas av staten.

Vi ska ta ett villkor i sänder. Låt oss börja med det första villkoret.

Shapiro vill varna oss för eroderingen av judisk-kristen religion. Hans tes ser ut på följande sätt:

Utan judisk-kristen religion och antik filosofi kommer väst att kollapsa; Vi har judisk-kristen religion och antik filosofi; Därför har vi västerländsk civilisation. Detta ser bra ut på papperet, men i realiteten följer slutsatsen inte ur premisserna.

Om vi inte kan verifiera Gudshypotesen, varför ska vi då tro på Gud? Vi kan lika gärna tro att universum är skapat av en superintelligent, femtonbent marsinvånare med walkie talkie. Eller något annat.

Shapiro säger att utan Gudstro, inget moraliskt syfte, men moraliskt syfte kan knappast vara ett tillräckligt villkor. Islamister är också de uppfyllda av moraliskt syfte. Kommunister, socialister och feminister är uppfyllda av moraliskt syfte. Det är inte osannolikt att det finns individer som tillhör den judisk-kristna traditionen som är uppfyllda av moraliskt syfte, men som knappast är lämpliga att vidarebeordra det västerländska kulturarvet. Vem avgör vilka som är uppfyllda av det nödvändiga moraliska syftet?

Shapiro hävdar att västerlänningar måste vara uppfyllda av moraliskt syfte om västerlandet ska bestå, men det finns inget empiriskt stöd för tesen att anhängare av den judisk-kristna traditionen skulle agera mer moraliskt än icke-troende. Det är sant att praktiserande protestanter, katoliker och judar är mer benägna än ateister och agnostiker att reflektera över moraliska problem, men det är inte sant att de är mer moraliska i sitt agerande än de sistnämnda.

Kanske menar Shapiro anser att Gudstro är viktigt därför att den bestämmer hur vi relaterar oss till andra människor. Det skulle i så fall inte spela någon roll om Gudshypotesen är sann eller falsk. Gudstro påverkar våra attityder och handlingar på ett positivt sätt. Det viktiga är dess etiska konsekvenser.
Denna tolkning skapar emellertid nya problem.
Om värde är relativt vår tro och om vi inte kan verifiera Gudshypotesen, vad finns det då egentligen för anledning att göra som Shapiro, att ansluta sig till den judisk-kristna traditionen? Om värde är relativt våra övertygelser, är det inte självklart att vi ska välja den judisk-kristna religionens värdesystem. Det finns förmodligen sekulära värdesystem som har samma etiska konsekvenser. Vilket värdesystem som är att föredra är till stora delar en empirisk fråga.

Det andra villkoret är inte mindre tveksamt. Hela idén att Gud ställer krav på oss förutsätter att Gud existerar. Om Gud inte existerar, kan han inte ställa krav på oss. Om vi inte kan verifiera Guds existens, kan vi inte veta vad han kräver av oss.

Det tredje villkoret säger att vi måste ha en "gemensam moralkod". Skälet är, förklarar Shapiro, att Bibeln kan tolkas på olika sätt. Den gemensamma moralkoden ska förhindra radikal subjektivism. Problemet med det tredje villkoret är att också det förutsätter att vi kan verifiera Gudshypotesen. Om vi inte kan verifiera Guds existens, hur ska vi då kunna veta vad Gud kräver av oss? Riskerar vi inte att få en "gemensam moralkod" som strider mot Guds vilja?

Sist men inte minst vill Shapiro att kyrkor och synagogor ska förvalta denna moralkod. Frågan är hur det ska gå till. Om vi inte vet vad Gud vill, blir det institutionerna som bestämmer vad Gud vill. Frågan är då vad som blir kvar av det religiösa budskapet. Lyder vi Gud, prästen eller rabbinen?

Olika måttstockar

När Sam Harris kritiserar den judisk-kristna traditionen, hävdar Shapiro att han begår ett kategorimisstag. Den judisk-kristna traditionen är inte en teori som gör vetenskapliga anspråk. "Gudshypotes" är, hävdar Shapiro, endast ett annat namn för tro.
Problemet är att Shapiros civilisationskritik har formen av en kausal hypotes. Shapiro vill förklara västs moraliska kris med hänvisning till den judisk-kristna traditionens kollaps. Frågan är då om denna kausala hypotes är korrekt och varför. Denna fråga kan rimligtvis inte besvaras uttömmande utan en värdering av Gudshypotesen. Om Gud inte existerar, kanske det inte existerar en civilisationskris. Kanske existerar det en civilisationskris, men inte den typ av kris som föresvävar Shapiro. I vilket fall som helst: Om Gud inte existerar, löser vi knappast västerlandets kris med mer religion och om vi inte kan verifiera hans existens, är det bästa som vi kan uppnå en placeboeffekt.

Perimeterförsvaret

Shapiros sista argument ser ut på följande sätt: All sekulär moral baseras på judisk-kristna principer. Anledningen till att ateister inte stjäl och mördar är att Bibeln förbjuder det. Sam Harris och Richard Dawkins religionskritik förutsätter exakt det som de förnekar.
Detta är ett tveksamt argument. Islam är världens äldsta politiska filosofi, men det innebär inte att alla de som anser att staten ska detaljreglera medborgarnas liv är inspirerade av islams urkunder. Nordkorea och Iran är stater som kontrollerar medborgarna, men de gör det av helt olika skäl. Den nordkoreanska regimen är strikt sekulär, den iranska regimen är islamistisk.
Problemet med Shapiros tes är att Bibeln saknar auktoritet hos ateister. Det är inte riktigt samma sak om en person avstår från att mörda och stjäla av andra skäl än bibliska än om vederbörande gör det därför att han eller hon är övertygad om att Gud har förbjudit det och att Gud kommer att straffa dem som inte respekterar hans regler.

Slutord

Det är ingen enkel sak att formulera en världsåskådning. Det är betydligt enklare att kritisera vänsteraktivister än att formulera ett eget, teoretiskt alternativ. Redaktören har alltid gillat Shapiro. Tvivlet har dock alltid funnits där. Vad är det egentligen karln står för? Redaktören har upplevt samma sak när han lyssnar på Jordan Peterson. Peterson är numera så populär att han kan säga vad som helst utan att människor höjer på ögonbrynen.
Förhoppningsvis ska denna delvis ostrukturerade kritik av Ben Shapiro ge oss en mer nyanserad möjlighet att värdera hans projekt.