Samtiden.com

Du är här

Neoconservatism: Why We Need It. Del II

Nykonservatismen accepterar Strauss samtidsdiagnos: det moderna samhällets huvudproblem är den relativistiska kulturen. Frågan är emellertid varifrån den kommer, varför den är ett problem och vad Murray vill göra för att stävja den relativistiska farsotens framfart?

Neoconservatism: Why We Need It

Kulturrelativismens orsaker

Strauss menade att det demokratiska systemet är en viktig orsak till relativism. Demokrati förutsätter tolerans och det har blivit allt vanligare att människor förväxlar tolerans med relativism. Detta har inte varit ett problem eftersom västländerna har haft fungerande utbildningssystem. Klassisk utbildning har under långa perioder fungerat som en motvikt till den relativistiska tendensen i modern kultur. Problemet med det moderna utbildningssystemet är att det har upphört att fylla denna viktiga funktion. Istället för att ge människor en solid teoretisk och praktisk plattform att stå på, har utbildningssystemet fallit offer för relativismen och blivit dess kanske viktigaste distributionskanal.

Varför är kulturrelativism ett problem?

Relativism innebär, i korthet, att empiriska och moraliska sanningar är subjektiva. Teoretiska och praktiska påståenden sägs uttrycka preferenser. Det kan handla om en individs, en grupps eller ett samhälles preferenser. Eftersom inga åsikter är mer värda än några andra, blir den intellektuella uppgiften inte att söka sanning, utan att främja tolerans. Problemet med kulturell relativism är att den underminerar våra möjligheter att försvara vår kultur. Låt oss ta ett svenskt exempel. I Sverige badar män och kvinnor tillsammans. Vi ser det som fullständigt naturligt och som en integrerad del av vår kultur. Det är när islamister ifrågasätter systemet och kräver separata badtider för sina kvinnor som vi upptäcker hur relativistisk vår kultur har blivit. Våra politiker hade kunnat avvisa kraven och motivera det med att i detta specifika fall är svenska värderingar bättre än islamiska, men eftersom de är stöpta i den kulturrelativistiska formen tror de att det är rasistiskt eller diskriminerande att säga "Nej".
Detta är ett problem därför att islam inte är en relativistisk ideologi. Tvärtom: islam är en kulturimperialistisk ideologi. Islamisternas mål är att underminera våra samhällen inifrån. Istället för att kräva sharialagar, kräver de separata badtider för kvinnor. Separata badtider för män och kvinnor är sharia i praktiken. Argumentet att islamisk kultur är jämställd med svensk kultur, är således inget som islamister tror på. De är övertygade om att islamisk kultur är överlägsen svensk kultur. De känner också till att vår kultur är relativistisk och utnyttjar det emot oss. Målsättningen är att, steg för steg, etablera sharia med hänvisning till att alla kulturer är likvärdiga. Kulturrelativismen gjort det allt svårare för svenskar att försvara svensk kultur.

Nihilism

Ett besläktat problem är nihilismen. Murray menar i Strauss' efterföljd att relativism ger upphov till nihilism. Klassisk socialism och modern feminism kan tjäna som exempel. Klassisk socialism tror på existensen av en objektiv verklighet och att socialismen är ett ur moralisk synpunkt föredömligt samhälle. Under socialismen samarbetar människor istället för att konkurrera med varandra. Det socialistiska credot är: "Åt var och en efter behov, från var och en efter förmåga". Modern feminism är nihilistisk. Verkligheten är en social konstruktion och målsättningen med den politiska kampen är underminerandet av alla standarder. Destruktionen av det liberalkapitalistiska samhället syftar inte till ett bättre samhälle, krossandet av status quo är ett mål i sig.

Utbildning, utrikespolitik, immigration

Följaktligen kommer det inte som en överraskning att utbildningsreformer är centralt i Murrays argument. Om vi ska övervinna kulturrelativismen, måste ungdomar lära sig skillnaden mellan sant och falskt, rätt och fel.
Det innebär två saker.
För det första: historieundervisningen ska fokusera på brittisk historia. Ungdomar ska förvisso undervisas om att Storbritannien har en kolonial historia, men de ska också få lära sig att Indiens premiärminister skålade två gånger för just brittisk kolonialism när han besökte universitetet i Oxford. Manmohan Singh förklarade att Indien har Storbritannien att tack för modern teknologi, egendomsrättigheter och demokrati. Det finns mycket som brittiska ungdomar har anledning att vara stolta över.
För det andra: Murray vill stödja skolor grundade på tro, men det ska vara skolor med rötter i den judisk-kristna traditionen. Brittiska ungdomar ska lära sig att skilja mellan rätt och fel. Idag är tolerans det överordnade värdet i skolan. De stora världsreligionerna är således tilldelade lika undervisningstid och ingen antas vara bättre än någon annan. Ungdomar uppmanas istället betrakta dem som olika metoder som man kan använda sig av och ibland kombinera om man vill leva ett spirituellt liv i ett modernt, sekulärt samhälle. Detta är, menar Murray, ett recept för katastrof. Inga skattemedel ska användas för stöd åt muslimska friskolor. Murrays argument är straussianskt: skolor grundade på den judisk-kristna traditionen ska stödjas därför att den judisk-kristna traditionen är bättre än den islamiska traditionen. Muslimer som vill ha egna skolor, ska tvingas att finansiera det ur egen ficka och de muslimer som anser att det är diskriminerande ska uppmanas att välja mellan brittisk kultur eller att lämna landet.
Murray vill strama åt den högre utbildningen. Institutioner som inte står på solid vetenskaplig grund hör inte hemma på universiteten. Genusvetenskap är ett exempel på en politisk disciplin som inte har på universitet att göra. Universiteten ska inte försörja eller producera samhällsomstörtare. Istället ska universitetens status som intellektuella högborgar återupprättas. Alla former av kvoter ska bort. Utbildningsplatser och anställningar ska fördelas på strikt meritokratiska grunder. Argumentet att det riskerar att leda till att vissa grupper kommer att bli underrepresenterade avfärdar Murray som irrelevant. Universitetens uppgift är inte att spegla det omgivande samhället eller alla tänkbara åsiktsriktningar. De ska ge utbilda en elit som ska ge oss de kunskaper som vi behöver för att avancera som civilisation.

Utrikespolitiken är det andra området. Storbritannien ska lämna Europeiska Unionen. Murray vill ersätta EU med traditionellt mellanstatligt samarbete. EU är en produkt av övervintrade socialister som i Europaprojektet har funnit nya möjligheter att kollektivisera människors liv. De vill ersätta det traditionella Europa med dess rika nationalstatliga mosaik med byråkratisk överstatlighet och mångkultur. Murray vill bevara Storbritannien som nation. Överstatlighet utgör ett hot mot den nationella demokratin. Mångkulturargumentet bygger på den falska premissen att världens olika kulturer är lika mycket värda. I realiteten är kulturer olika mycket värda. Brittisk kultur är ojämförligt mycket bättre än islamisk kultur och det är, menar Murray, inte något som politiker ska smussla med.
Brittisk utrikespolitik ska också präglas av FN-skepticism. FN representerar inte den fria världen. Organisationen ger diktaturer lika många röster som demokratier. Saudiarabien är till exempel medlem i FN:s kvinnokommission. Storbritannien ska kvarstå som medlem I FN, men Murray varnar brittiska politiker för att göra sig några illusioner om organisationen. Ur praktisk synpunkt är FN ett skämt, ur moralisk synpunkt är organisationen en katastrof.
Nykonservatismen har fått sin moraliska passion från Strauss och Murray vill att den ska prägla brittisk utrikespolitik. Om kulturrelativismen är falsk, om brittiska värderingar är mer värda än islamisk kultur, är det Storbritanniens moraliska plikt att sprida brittiska värderingar i Mellanöstern. Det finns, menar Murray, ingen anledning att hymla på denna punkt: demokrati är bättre än diktatur och teokrati. Kampen mot den islamiska terrorismen ska intensifieras. Det kräver återigen att hyckleriet om islam upphör. När de så kallade Londonbombarna slog till mot huvudstadens transportsystem och mördade 56 människor, stärkte polisen skyddet kring stadens moskéer som om det var brittiska muslimer som var i behov av polisskydd. Murray menar att dylikt nonsens måste upphöra. Etniska grupper som är överrepresenterade bland terrorister ska specialbevakas av polisen. De som känner sig kränkta av en sådan extra uppmärksamhet ska uppmanas att vänja sig eller att lämna landet.

Immigrationspolitiken är det tredje området. Murray menar att brittiska politiker ska sluta låtsas som att den muslimska invandringen inte utgör ett problem. Brittisk kultur är bättre än islamisk kultur. Därför är det önskvärt att Storbritannien förblir brittiskt och att massinvandringen stoppas. Immigrationspolitiken ska vara förenlig med ambitionen att bevara brittisk kultur.

Slutord

Den tyske historikern Oswald Spengler sade att civilisationer inte mördas, de begår självmord. Douglas Murray menar Europa håller på att begå självmord och att det beror på den relativistiska kulturen. Europa har förlorat sin moraliska kompass och kan inte uppbåda ett enda rationellt argument mot den massinvandring som hotar att föröda kontinenten.
Nykonservatismen betonar just behovet av moralisk kompass. Därför är den, menar Murray, väl ägnad att lösa de problem som Europa brottas med. Problemet är att brittiska konservativa har visat sig vara måttligt intresserade av nykonservatism. Skälet är att de anser att konservativas uppgift är att förvalta det bestående samhället. Detta är, menar Murray, på sin höjd en halvsanning. Konservatism handlar om att bevara det som är bra och att förändra resten. Edmund Burke sade: om konservatismen ska förbli mer än en idé, måste den acceptera förändring. Murray menar att det brittiska samhället inte längre representerar konservativa värden. Konservativa ska inte förvalta ett status quo som uppförts av socialister och vänsterliberaler. Det är inte deras uppgift. Målet måste istället vara att förändra status quo. Vi måste inte acceptera moraliskt kaos, höga skatter, straffrabatter åt kriminella, massinvandring eller underkastelse under överstatliga institutioner. Det finns ingen naturnödvändighet på dessa områden.
Redaktören var minst sagt skeptisk till Douglas Murrays Neoconservatism: Why We Need It, inte minst efter det att han hade konstaterat att en icke föraktlig del av boken ägnas åt Irakkriget. Faktum är emellertid att boken är riktigt intressant. Den förtjänar både inköp och omläsning. Neoconservatism: Why We Need It är en minst sagt positiv överraskning. Att den kan köpas för en spottstyver till din Kindle, om du nu råkar äga en, gör heller inte saken sämre.