Samtiden.com

Du är här

How to Destroy America in Three Easy Steps. Del II

PDF version

I sin nya bok, How to Destroy America in Three Easy Steps (Broadside Books, 2020), hävdar Ben Shapiro att Amerika håller på att bryta samman. I den första artikeln beskrev vi de krafter som håller ihop Amerika. Amerika hålls ihop av de filosofiska idealen i Självständighetsförklaringen, sin kultur och historia. I denna artikel ska vi kika lite närmare på de krafter som hotar att disintegrera Amerika.

How to Destroy America in Three Easy Steps

Desintegrationismen

Temat för Shapiros nya bok är det så kallade kulturkriget. How to Destroy America in Three Easy Steps är emellertid ingen exkurs i filosofi. Fransk poststrukturalism lyser med sin frånvaro, trots att tänkare som Foucault och Derrida haft relativt stort inflytande på det intellektuella klimatet i USA. Frankfurtskolans Theodor Adorno och Herbert Marcuse nämns i förbigående. Han hänvisar också till amerikansk pragmatism och modern feminism. Det är allt. Shapiros syfte är inte filosofisk analys. Istället buntar han ihop alla de som vill destruera Amerika och kallar dem "desintegrationister".

Filosofi

Amerikas filosofi är en rättighetsfilosofi. Människor antas ha rättigheter därför att de har en natur. Rätten till liv, frihet och sökandet efter lycka är meningsfulla rättigheter därför att människor är utrustade med förnuft.
Eftersom de är naturliga rättigheter varierar de inte från en individ till en annan. Alla människor antas ha samma rättigheter och statens uppgift är att skydda dem.

Desintegrationismen förkastar samtliga påståenden.

Desintegrationismen förnekar att människan har en natur. Individen är summan av sina sociala relationer. Följaktligen existerar det inga naturliga rättigheter. Människor har förvisso rättigheter, men de är beviljade av staten.
Vad är då staten?
Förre presidenten Barack Obama sade: "staten är vi". Legitim makt är därför statlig makt. Eftersom "staten är vi" är det meningslöst att ifrågasätta den. Det är lönlöst att göra uppror mot sig själv.
Till grund för detta synsätt ligger Rousseaus teorin om allmänviljan: Staten är folket, folket är staten. Därför ska alla restriktioner på staten elimineras. I annat fall kan folket inte styra sig självt. Konstitutionella inskränkningar på statens makt blir i detta perspektiv odemokratiska. Allt som lägger hinder i vägen för folkets vilja eller allmänviljan att härska ska elimineras. Individer eller grupper som kritiserar staten har inte förstått vilka deras objektiva intressen är. Att kritisera staten är liktydigt med att kritisera sig själv. Staten är ju "vi".

Desintegrationismen hävdar att alla sociala problem kan härledas från dysfunktionella sociala institutioner. Mänskliga brister är i grunden orsakade av bristfälliga institutioner. Därför måste samhället reformeras och det är statens uppgift.

Desintegrationismen motsätter sig likhet inför lagen. Alla dispariteter eller skillnader mellan människor sägs bero på diskriminering. Män förtrycker kvinnor, heterosexuella förtrycker homosexuella, vita tyranniserar svarta, kapitalister exploaterar arbetare, det kapitalistiska väst exploaterar hela världen.
Likhet inför lagen innebär endast att man konserverar denna maktstruktur. Kapitalismen upphör inte att vara exploaterande därför att alla har samma rätt att bli kapitalister. Samhället är en maktstruktur. Det innebär att det inte spelar någon större roll vilka formella rättigheter som individerna har i denna struktur. Strukturen gynnar och missgynnar vissa grupper per automatik.
Därför förordar desintegrationismen olikhet inför lagen. Desintegrationismen kräver lagar som missgynnar män, heterosexuella, vita och kapitalister och som är antivästliga.

Desintegrationismen är inte en rörelse. Den består av en mängd olika fraktioner som ofta har olika åsikter om hur det framtida, jämlika samhället ska skapas.
Den tidiga desintegrationismen förordade eugeniska åtgärder. Tanken var att människor är olika till sin natur. De är olika intelligenta och energiska och det leder till sociala problem. Eugenikerna var övertygade om att dessa problem kunde lösas om olikheterna hyvlades bort med folkförädlande åtgärder. Det var en anledning till att man förespråkade aborter och preventivmedel. Syftet var inte att frigöra kvinnors sexualitet, utan att minska antalet "undermänniskor".

En annan version förespråkades av den liberale filosofen John Rawls. Även Rawls antog att människor är olika och hans slutsats var att det rättfärdigar olika rättigheter. Rawls var övertygad om att lycka och framgång beror på faktorer bortom den enskilda individens kontroll och att framgångsrika individer därför inte har gjort sig förtjänta av sina framgångar. Därför förordade Rawls en stat som omfördelade produktionsresultatet så att det kommer alla till del. Eftersom människor är olika måste rättigheter vara olika.

Modern genusteori utgår ifrån den motsatta premissen: att människor är lika och att dispariteter beror på skillnader i maktinnehav. Slutsatsen är emellertid densamma. Olika maktinnehav ska balanseras eller korrigeras med olika rättigheter. Detta är logiken bakom kraven på positiv särbehandling. Dispariteter mellan individer och grupper beror på makt och kan endast utjämnas om lagen behandlar människor olika.

Kultur

Unionismen förespråkar tolerans. Tolerans ska inte förväxlas med respekt. Vi tolererar alla möjliga sorters åsikter utan att för den skull respektera dem. I ett liberalt samhälle har kommunister rätt att agitera för intolerans. De kan demonstrera, äga bokförlag och ge ut tidningar. Det faktum att vi låter dem hållas beror inte på att vi respekterar deras åsikter. Det beror på att vi respekterar deras rätt till yttrandefrihet.

Desintegrationismen är intolerant. I det desintegrationistiska samhället trumfar moral fakta. Det viktiga är inte att ha sanningen på sin sida, utan att vara moraliskt korrekt.

I ett samhälle med robusta sociala institutioner behöver staten inte intervenera i det civila samhället därför att det sköter sig självt. Detta förklarar desintegrationismens beroende av mobbar.
Herbert Marcuse, mobbens filosof, förklarade att sann tolerans är intolerans mot åsikter som inte omfattas av vänstern. Människor med fel åsikter ska förhindras att yttra sig. Personer som associerar sig med fel personer ska attackeras. I realiteten var Marcuse naturligtvis inte intresserad av tolerans. Han ville ha mer makt åt den socialistiska vänstern.
I liberala demokratier är syftet med tolerans att skydda åsikter som vi inte instämmer i. Det är därför som kommunister som Marcuse har samma rättigheter som liberaler och konservativa i liberalt organiserade samhällen. De socialistiska öststaterna praktiserade Marcuses toleransversion. Följaktligen var det endast regimtrogna som hade yttrandefrihet.

Vi ser något snarlikt på lagens område i vårt land. Svenska politiker vill kriminalisera hat. I realiteten vill man inte kriminalisera allt hat. Det ska vara tillåtet för socialdemokrater och kommunister att kalla skötsamma medborgare för parasiter, men förbjudet att använda samma ord om skyddade grupper. Klasshat är tillåtet därför att det är vänstern som har definierat vad som utgör hat.

Mobben består inte endast av enskilda individer eller grupper av individer. Ibland ställer sig media och organisationer på mobbens sida. Många gånger är det hart när omöjligt att skilja dem åt.

Du kan förlora ditt jobb även om du inte bryter mot lagen. Alexander Bard sparkades från TV4 därför att han kritiserade Black Lives Matter. Aftonbladet sparkade Fredrik Virtanen av rädsla för MeToo-mobben. I Sverige kan du förlora en anställning om du äter lunch med fel personer. Det hände författaren Marcus Birro.
I det desintegrationistiska samhället finns trygghet endast i mobben. Så länge du deltar i kriget mot centrala sociala institutioner eller åtminstone dygdsignalerar på Twitter eller Facebook, har du inget att frukta.

Desintegrationismen säger sig vilka skapa en ny social enhet som saknar kapitalismens exploaterande karaktär. I realiteten är desintegrationismen en till sin natur destruktiv rörelse. I den meningen är den lik islamismen. När externa fiender inte längre kan påvisas vänder den sin vrede mot sina egna och anklagar dem för bristande ideologisk renhet. Författaren JK Rowlings tillhör sedan länge den liberala vänstern, men hon accepterar inte tesen att män kan bli kvinnor och vice versa. Följaktligen har hon fördömts som transfobisk. Att Rowlings har fakta spelar ingen roll. I den desintegrationistiska rörelsen trumfar moral fakta.

I samhällen med svaga sociala institutioner gör människor saker som de inte borde göra därför att det är tillåtet att göra det. Vi ser det idag i USA: Unga människor som kastar glåpord efter poliser som inget har att göra med det som hände George Floyd.
Amerikas sociala institutioner har under en lång period fungerat väl. De har varit varken för svaga eller för starka. I dem har människor lärt sig att balansera rättigheter med plikter. Robusta sociala institutioner har varit viktiga i Amerika därför att de har begränsat behovet av statsinterventioner. I ett samhälle med väl fungerande sociala institutioner behöver staten inte intervenera i det civila samhället därför att det sköter sig självt.

Desintegrationismen vill ha en stark federal stat. Följaktligen måste den underminera de sociala institutioner som gör en sådan stat överflödig. Shapiro ger flera exempel. Här begränsar vi oss till ett: familjen.
Simone de Beauvoir, som själv var barnlös och i en minst sagt bisarr relation med Jean-Paul Sartre, ville förbjuda kvinnor att stanna hemma med barn. Beauvoir sade att om kvinnor har denna möjlighet kommer de att utnyttja den. Feministen Betty Friedan beskrev familjen som ett "bekvämt koncentrationsläger".
Shapiro skriver att under en lång period var det få utanför akademierna som lyssnade till figurer som Friedan och de Beauvoir. Problemet med fri kärlek är att det är en opraktisk idé. Någon måste ju ta hand om barnen.
Desintegrationismen menar att staten ska ta ansvaret för eventuella barn. Lyndon Johnsons Great Society hade till uppgift att lösa detta problem.
Följden blev en kris för familjeinstitutionen. I takt med att allt fler barn föddes utanför äktenskapet och växte upp fattiga, ökade behovet av statsinterventioner och takt med att statens makt växte, försvagades familjeinstitutionen. På detta sätt har vänstern lyckats att slå två flugor i en smäll: destabilisera familjen och göra en utbyggnad av staten oundviklig.

Historia

Den desintegrationistiska historiesynen är binär och hävdar att Amerika är fött i synd. Enligt desintegrationismen grundades Amerika inte 1766, utan 1492, det år då västerlänningar kom till den Nya världen eller 1492, det år då den första afrikanska slaven satte sina fötter på amerikansk mark. Dessa två datum sägs definiera Amerika. Alla Amerikas problem kan, på ett eller annat sätt, härledas från dessa två årtal.
Desintegrationistisk historia har inte som mål att säga sanningen. Dess målsättning är att underminera amerikaners känsla av att höra samman. Det är det verkliga skälet till dess historierevisionism.

Således sägs indianerna ha levt i fred med varandra och under närmast socialistiska förhållanden innan européerna anlände. Detta är knappast med historien överensstämmande. Många indianstammar praktiserade slaveri. Krig mellan indianstammar var vanliga och mycket brutala.

Inte heller är det korrekt att européerna expanderade sina kolonier enbart i syfte att beröva indianerna mark. Expansionen var nödvändig för att förhindra Europa från att kolonisera Amerika. Koloniseringen var i realiteten oundviklig. Det är lätt att glömma bort att vid denna tidpunkt var Alaska i ryska händer, britterna höll Kanada, Louisiana kontrollerades av Frankrike, Spanien höll Florida och gjorde anspråk på Texas och Kalifornien.

Desintegrationistisk historia hävdar att orsaken till att så många indianer dog var att européerna dödade dem, Det är inte sant. De flesta indianer dog av sjukdomar som de fick från européer, men det var aldrig tal om biologisk krigföring från kolonisternas sida. Under denna tid var kunskaperna om hur sjukdomar sprids mer eller mindre obefintliga.

Desintegrationister hävdar att slaveriet var en unikt amerikansk institution, men inte heller det är sant. Slaveriet var universellt förekommande på 1600-talet. Inte heller var slavhandeln organiserad av européer. Det var muslimer och afrikaner och skötte verksamheten. Européerna köpte slavar av afrikanska slavhandlare. De flesta afrikanska slavar gick heller inte till Amerika. De hamnade i Mellanöstern eller Syd- och Centralamerika.
Desintegrationister hävdar att Amerikas välstånd är baserat på slaveriet. I realiteten var södern USA:s ekonomiska bakgård och skälet var slaveriet. Tillgängligheten på slavar motverkade en rationalisering av det ekonomiska systemet.
Desintegrationister beskriver Självständighetsförklaringen och Konstitutionen som ideologiska rökridåer avsedda att dölja det faktum att Amerika är grundat på vit överhöghet. I realiteten var det Amerika som sedermera skulle leda kampen mot vit överhöghet och motivet var de filosofiska idealen i Självständighetsförklaringen.

Desintegrationistiska argument är mycket vanliga.

Kamala Harris, vicepresidentkandidat och Demokrat, har jämfört den amerikanska immigrationsmyndigheten ICE med Ku Klux Klan. Hon har hävdat att Jussie Smolett utsattes för en "modern form av lynchning". Demokraternas presidentkandidat Joe Biden har sagt att republikaner vill återinföra slaveriet. Barack Obama använde ett desintegrationistiskt argument när han kritiserades för sin relation till predikanten Jeremiah Wright. Wright är övertygad om att aidsviruset har skapats av USA:s regering i syfte att utrota svarta. Wright vigde paret Obama och har döpt deras barn. Obamas' bok The Audacity of Hope har lånat titeln från en Wrights förkunnelser med samma namn. Obama försvarade sig inte genom att bemöta anklagelserna i sak. Istället kontextualiserade han Wrights radikalism och hävdade att den ska ses i relation till Amerikas historia. Rasismen, förklarade Obama, utgör en del av Amerikas DNA och om vi håller detta i minnet blir det lättare att förstå pastor Wrights vrede.

Slutord

Redaktören var en smula skeptisk till Shapiros The Right Side of History. Bokens premiss är att västerlandet i allmänhet och Amerika i synnerhet baseras på en syntes av judisk-kristen religion och antik filosofi. Västs moraliska kris sägs bero på minskad religiositet. Redaktören var inte helt övertygad av argumentet i boken. How to Destroy America in Three Easy Steps baseras på samma premiss. Det hindrar emellertid inte boken från att vara läsvärd. Redaktören hade stor behållning av boken. De som vill sätta sig in i Shapiros tänkande bör naturligtvis läsa båda böckerna. Annars räcker det gott och väl med How to Destroy America in Three Easy Steps.