Samtiden.com

Du är här

Den patetiska diskrimineringskritiken

PDF version

Artisten Dilba Demirbag har blivit bannlyst av ett amerikanskt flygbolag. När Demirbag nådde incheckningsdisken möttes hon av en anställd som ställde frågor till henne om hennes planerade USA-vistelse. När Demirbag fick frågan var hon planerade att resa, svarade hon "Vad tror du? Jag tänkte spränga ett flygplan". Att flygbolagsanställda ställer frågor till presumtiva resenärer är inget nytt. Efter terroristattackerna mot New York och Washington är amerikanska flygbolag vaksammare än någonsin tidigare. Detta kände naturligtvis Demirbag till. I Expressen säger Demirbag att hennes yttrande berodde på att hon kände sig kränkt. Personalen behandlade henne som en terrorist. Hon fick fler frågor än personer som inte har ett utländskt utseende.

Demirbags reaktion är barnslig. Den är så till den milda grad överdriven att man undrar om prinssessan på ärten har återuppstått. Är det verkligen en 35-årig kvinna som vi talar om? Flygbolagen belastar naturligtvis inte utlänningar med extra frågor ren illvilja. Det gör det av omsorg om passagerarnas säkerhet. Till den kategorin hör Demirbag. Bakom den muslimska terrorismen står personer som har utländskt utseende. Det är därför som personer med utländskt utseende kontrolleras extra noga. Det var inte endast vita nordamerikaner som dog i World Trade Center. Det var människor från hela världen. Därför är och bör det vara flygbolagens förbannade plikt att kolla personer med utländskt utseende extra noga.

För att historien skall bli extra löjlig har Demirbag låtit meddela att hon överväger att stämma det amerikanska bolaget för diskriminering. Meningen är naturligtvis att vi skall tycka att det är synd om Demirbag för att hon har turkiskt påbrå. Frågan är om diskrimineringsdebatten kan bli mer patetisk.