Samtiden.com

Du är här

God is not Great. How Religion Poises Everything

PDF version

Christopher Hitchens nya bok God is not Great. How Religion Poises Everything (Twelve, New York 2007) företer vissa likheter med Richard Dawkins The God Delusion. Båda böckerna är starkt religionskritiska och tar vetenskapen och det liberala samhället i försvar. Men det finns också skillnader. Dawkins stil är modererad, vilken Hitchens inte är. När BBC sände dokumentären The Root of All Evil?, i vilken Dawkins stod för manus och presentation, förklarade han att han inte var nöjd med titeln. Även om religionen är upphovet till mycket ont, är den, noterade han, knappast upphov till allt ont. Någon jämförbar återhållsamhet återfinner man inte hos Hitchens. Hitchens menar verkligen att religionen förgiftar allt som den vidrör. Hitchens är inte endast religionskritisk, han är extremt religionsfientlig. En mer hårdhänt uppgörelse med världens stora religioner än God is not Great får man leta efter.

God Is Not Great

En "dumskalle" som inte kunde veta bättre

Trots sina aversioner mot all form av religion, betonar Hitchens att han inte vill dra alla religiösa över en kam. Kyrkofadern Augustinus var förvisso en "dumskalle", men medeltidens skolastiker gjorde så gott de kunde med den miserabla information om världen som de hade till sitt förfogande. De förstod inte varför naturkatastrofer inträffar eller hur sjukdomar sprids. Deras fruktan var äkta och det är därför inte svårt att förstå varför de ägnade sina liv åt religiösa fantasier. För vår tids kristna och muslimer finns dock inga jämförbara ursäkter. Det finns inga skäl att ta särskild hänsyn till dem, menar Hitchens. Idag är religionen inte endast intellektuellt sjabbig, den är också en moralisk och social katastrof.

Judendom, kristendom och islam

De monoteistiska religionerna har sitt ursprung i judendomen. Hitchens sågar judendomens heliga texter jämns med fotknölarna. Det är i Gamla Testamentet som begreppet "tankebrott" definieras, det är också där som föreställningen om en himmelsk diktatur målas upp. Även om de världsliga envåldsmakterna kan vara nog så gräsliga är de inget emot det skräckvälde som judendomens och kristendomens urkunder målar upp där människor förföljs och pinas för sina förmenta synder till och med efter sin död. Det är också i det Gamla testamentet som föräldrar anmodas att stena sina uppstudsiga avkommor till döds. I Talmud uppmanas den troende att tacka herren varje dag för att han inte är född till kvinna och i Gamla testamentet ges de rättroende  moralisk fullmakt att bränna kvinnor på bål under förevändning att de har utfört häxkonster. Nya testamentet är inte mycket bättre, anser Hitchens. Myten om arvssynden dömer alla människor till evig förtappelse därför att en person, Adam, väckte Guds vrede till liv när han tog en tugga av ett äpple. Vatikanen använde under en lång period ett snarlikt resonemang för att kunna hålla alla judar ansvariga för Jesus död. Hitchens menar att det kollektiva skuldbeläggandet har utvecklats ett veritabelt geschäft i den katolska kyrkan. Peterskyrkan i Rom är betald med avlatsbrev.
Hitchens kritik av kristendomen är ofta starkt raljerande. Jesus botade en man från blindhet, men varför botade han inte alla blinda från denna åkomma? Bibeln berättar om människor som har återuppstått från döden, men varför hör vi aldrig talas om människor idag som har återuppstått från de döda? Kanske är det sant att Gud skapade människan till sin avbild, men hur förklarar man då att fiskgjusen har 60 gånger bättre syn än människan? Bibeln gör människan till herre över alla djur, men varför sägs det inget om kängurur i Bibeln? Hur förenar man designargumentet med det molekylärbiologiska faktumet att 98 procent av alla arter som funnits på jorden har dött ut? Hur hanterade Noa världen av mikrober? Hade mikroberna en egen, separat avdelning på arken så att de inte skulle ta livet av besättningen? Hitchens berättar om en kyrka som klarade sig oskadd under kriget trots upprepade bombningar. Eftersom vi människor har en tendens att bokföra positiva händelser på vårt mirakelkonto, har kristna uppfattat händelsen som ett bevis på gudomlig intervention. När Hitchens kollar upp fakta visar det sig att bomberna istället slog ned i ett bostadsområde...
Hitchens granskning av islam är exempellöst hård. Enligt sägnen föddes islam när ärkeängeln Gabriel uppenbarade sig för Muhammed. Men Muhammed var analfabet, påpekar Hitchens. Hur kunde Muhammed ta till sig det komplexa budskap som vi återfinner i Koranen när han varken kunde läsa eller skriva, frågar sig Hitchens. Denna muslimska basmyt är lika orimlig som den kristna myten om jungfrufödseln. Faktum är, fortsätter Hitchens, att islam inte ens är en självständig religion, utan en "ganska tydlig och illa ordnad serie plagiat" av primitiva judiska och kristna myter. Föreställningen om islam som en fredens religion är dessutom en fabel, menar Hitchens. I "så gott som alla sina lydriken" har islam predikat att "dessa lydriken kan och måste utvidgas genom krig". Den muslimska agitationen präglas av "arrogans och förmätenhet" och Hitchens avfärdar demonstranterna mot danska Jyllandsposten som "islamiska pöbelhopar", "översittare och storskrävlare". Inte ens profeten skonas utan beskrivs av Hitchens som en "fanatiker" som "tog en nioårig flicka till hustru".

Religionernas imperialistiska natur

Religioner är problematiska av flera skäl. Ett skäl är givetvis att de är förnuftsvidriga och strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet. Religiösa "förklaringar" och spekulationer är ofta så urbota enfaldiga att de trotsar allt förnuft. Efter terroristattackerna mot New York och Washington förklarade TV-evangelisten Jerry Falwell på fullt allvar att de var Guds straff för att USA tolererar homosexualitet. Idag diskuterar israeliska rabbiner på lika fullt allvar om Guds uppmaning till Joshua i andra Moseboken att utplåna nomadfolket amalekiterna är en kodad order att utrota palestinierna.
Ett annat skäl är att de stora religionerna också är sociala rörelser. Få sociala rörelser har visat sig vara så klåfingriga som de religiösa. De stora religionerna är kulturimperialistiska till sin natur. Det var ingen tillfällighet att den brittiske medborgaren Salman Rushdie dömdes till döden av den förre iranske ledaren ayatolla Khomeini för sin bok Satansverserna. Islams maktanspråk känner inga gränser. Irans president vägrade närvara vid en lunch i Förenta nationerna därför att det serverades alkohol. USA:s president, George W. Bush, som även han är absolutist, deltog i middagen, men valde att dricka vatten. Ahmadinejad hade naturligtvis kunnat dricka vatten även han, men istället för att göra det ställde han ultimatum till de närvarande: eftersom jag är muslim och inte dricker alkohol, får ingen dricka alkohol. 1986 och 1996 folkomröstade Irland om skilsmässa skulle vara lagligt. De devota katolikerna kunde inte tänka sig att nöja sig med att själva följa Påvens order och låta icke-troende leva sina liv efter eget huvud. Barns, flickors och pojkars (något som vår tids feminister är obehagligt tysta om), genitalier stympas av religiösa fanatiker i vuxen ålder i syfte att fördärva deras sexualliv. I USA har kristna motsatt sig smittkoppsvaccinering därför att det uppfattas som ett ingrepp i "Guds plan". Jehovas vittnen tillåter inte att barn får blodtransfusioner. Irans förre ledare ayatolla Khomeini sänkte giftasåldern för flickor till nio år eftersom profetens yngsta fru var nio år. Katoliker har sagt att de som dör av aids till följd av icke-skyddat sex bör betraktas som martyrer.
Listan på religiösa galenskaper och övergrepp är, enligt Hitchens, närmast oändlig.

Inkvisition med kärnvapen

Även om religionen alltid har varit en källa till vanföreställningar och mänskligt lidande är det först idag som dess destruktiva potential har maximerats. Alla de stora religionerna håller sig med någon form av eskatologi där världens undergång förhärligas och Irans kärnenergiprogram kan, om inget görs, leda till att världen får sin första kärnvapenbestyckade inkvisition. Irans kärnenergiprogram har, enligt Hitchens, fört upp konflikten mellan civilisation och tro på en helt ny nivå, en platå där människans existensvillkor för första gången är reellt hotad.
Mot detta vill Hitchens sätta en strävan mot en ny upplysning - en ambition som väl har uttalats tusentals gånger vid det här laget. Förmodligen har Hitchens också tänkt sig att God is not Great skall ses som ett bidrag till denna strävan. Sett ur det perspektivet är boken dock inte helt lyckad. Det är uppenbart att Hitchens har litterära ambitioner, men också att han inte är någon William Shakespeare. Hitchens poänger går ibland förlorade i onödigt tillkrånglade formuleringar. Detta är inte endast onödigt, det gör också boken är onödigt svårläst. Hitchens språkbruk torde inverka negativt på bokens förmåga att nå ut till en vidare publik. Dawkins är här ett föredöme. Dawkins språk är enkelt, avskalat och anpassat till ämnet. Detta förtar dock inte huvudintrycket av God is not Great. Hitchens är inte endast en otroligt modig man, han har också skrivit en både intressant och rolig bok.