Samtiden.com

Du är här

Decision Points Del 1

George Walker Bush är USA:s 43:e president. Nyligen lät Bush publicera sin självbiografi: Decision Points (Virgin Books, 2010). Boken kan delas in i två sektioner. Den första delen beskriver författarens uppväxt, hans alkoholproblem, relationen till hustrun Laura och hans strävan att etablera sig som entreprenör. Den andra delen fokuserar på hans politiska karriär och några av de beslut som han fattade som Texas' guvernör och USA:s president. I denna första av två artiklar skall vi titta lite närmare bokens första sektion.

Decision Points

Mamma, pappa, barn

George Bush är son till George Herbert Walker och Barbara Bush. Fadern höll på att förbereda sig för universitetsstudier vid Yale, när Japan attackerade Pearl Harbor. Arton år gammal anmälde sig Bush senior för tjänstgöring i flottan. Han utbildades till pilot och stationerades i Stilla havet. Under ett uppdrag blev hans plan nedskjutet. Bush beskriver den dramatiska händelsen:

One morning in September 1944, Dad was flying a mission over Chichi-Jima, an island occupied by the Japanese. His TBM Avenger was struck by enemy fire, but he kept going—diving at two hundred miles per hour—until he had dropped his bombs and hit the target. He shouted for his flight mates to bail out and then did so himself. Alone in the South Pacific, he swam to the tiny rubber raft that had been his seat cushion. When Dad was rescued by a submarine, he was told he could go home. He rejoined his squadron instead.

Efter krigsslutet gifte fadern sig med sin ungdomskärlek Barbara Pierce.

Decision Points

Bröllopsfoto av modern och fadern.

Paret bosatte sig i New Haven, Connecticut där fadern fullföljde sina akademiska planer. Ett år senare föddes George Walker Bush.

Decision Point

På pappas axlar. George skall få sex syskon: John,
Pauline, Robin, Neil, Marvin och Dorothy.

Decision Point

Familjen samlad. George syns längst till vänster med lillasyster
Dorothy i famnen. Systern Robin dog tre år gammal i leukemi.

Efter avslutade studier försörjde fadern familjen med olika lågstatusjobb. Vänner och bekanta hade hoppats att han skulle söka sig till Wall Street. Han hade ju, trots allt, en examen från ett av landets finaste universitet. George HW Bush hade emellertid andra planer. Efter en kort sejour i Kalifornien återvände familjen till Texas och bosatte sig i den lilla staden Midland, mitt i det amerikanska oljebältet. Bush beskriver uppväxten i Midland i idylliska termer. När han inte gick i skola, spelade han baseboll eller deltog i utflykter med den lokala scoutkåren:

Years later, when I would speak of the American Dream, it was Midland I had in mind.

Decision Point

Baseball

Bush har en mycket speciell relation till pappa George Herbert. Det finns ingen person som han beundrar så mycket som fadern. Gång på gång återkommer han till George Herbert Bush:

One of my first memories is of sitting on the floor with Mother looking through scrapbooks. She showed me photos from Dad's pilot training in Corpus Christi, box scores from his games in the College World Series, and a famous picture of him with Babe Ruth on the pitcher's mound at Yale Field. I pored over photos from their wedding: the Navy officer and his smiling young bride. My favorite part of the scrapbook was a piece of rubber from the raft that saved Dad's life in the Pacific. I would bug him to tell stories from the war. He refused to brag. But Mother would. She adored him, and so did I. As I got older, there would be others I looked up to. But the truth is that I never had to search for a role model. I was the son of George Bush.

Bush står också mycket nära modern. Han skriver att han fick faderns ögon och moderns humör. Medan fadern är diplomatisk, är modern känd för att ha ett hett temperament. Det är också i huvudsak modern som disciplinerar barnen när de inte sköter sig, men ibland griper även fadern in. Även om pappa Bushs förhållande till sonen är innerligt tilltalar han ofta George med ordet "son". När den tjugoårige George Bush avslutade sitt sommarjobb en vecka tidigare än avtalat för att hinna med att umgås med sin flickvän, blev han uppkallad till pappans kontor på CIA:

I told him nonchalantly that I had decided to quit my job a week early. He told me the company had hired me in good faith, and I had agreed to work until a certain date. I had a contract and I had violated it. I sat there feeling worse and worse. When he ended with the words "Son, I am disappointed," I was ashamed.

Bush ger flera, ofta mycket underhållande exempel på hur olika föräldrarna är. När den 47-årige George W Bush sprang Houston Marathon 1993 fanns pappa George och mamma Barbara i publiken:

Dad encouraged me in his typical way. "That's my boy!" he yelled. Mother had a different approach. She shouted, "Keep moving, George! There are some fat people ahead of you!"

I slutet på 50-talet lämnade familjen Bush Midland för Houston. Bush skaffade sig nya vänner, lärde sig spela golf och började på privat skola. Efter grundskolan skickades han till Phillips Academy i Andover. Det var pappans gamla gymnasium. Bush var måttligt road av upplägget, men det var en familjetradition. Bush skriver att akademin liknade ett universitet med sina stora tegelbyggnader. Phillips Academy var ett internat för pojkar och bristen på kvinnlig fägring blev efterhand alltmer påfrestande för den unge Bush:

There were no women, aside from those who worked in the library. Over time, they began to look like movie stars to us.

Bush lämnade Andover för universitetsstudier och i likhet med sin far valde han Yale. Han läste astronomi, stadsplanering, arkeologi, statskunskap och spansk litteratur. Hans stora passion var dock historia. Som student var han relativt obemärkt. När hans favoritlärare sedermera fick frågan vad han mindes av sin berömde student, svarade han: "I haven't the foggiest recollection of him." Efter avslutade studier vid Yale sökte Bush in på Harvard Business School. Fadern uppmuntrade sonen på sitt sedvanligt karakteristiska sätt:

Son, you ought to seriously consider going. It would be a good way to broaden your horizons.

På Harvard studerade Bush ekonomi, bokföring och organisationskunskap. Han hann också med att besöka fadern som hade blivit utnämnd till amerikansk ambassadör i Kina. Bush beskriver vältaligt de starka kontrasterna mellan det amerikanska och kinesiska samhället:

I had gone from the West Point of capitalism to the eastern point of communism, from a republic of individual choice to a country where all people wore the same gray clothes. ... The sobering thought deepened my conviction that freedom – economic, political and religious – is the only fair and productive way to govern a society.

Laura

Efter Harvard återvände Bush till Texas. Energiindustrin befann sig i uppsving efter oljekrisen i början på 70-talet och Bush hade bestämt sig för att ge sig in i oljebranschen. Det var i Midland, i slutet på 70-talet, som han, hos några vänner, träffade sin blivande hustru Laura Welch. Det var kärlek vid första ögonkastet:

She was gorgeous. She had stunning blue eyes and moved so gracefully. She was intelligent and dignified, with a warm and easy laugh. If there is love at first sight, this was it. ... Her appeal was immediate and constant. In August, I went to visit my family in Kennebunkport, planning to stay for a week. After one night, I flew back to Texas to be with Laura. ... I've never been afraid to make a decision, and in late September I made a big one. One night in Laura's small Austin rental house, I said, "Let's get married." She said yes right away. ... We picked the first Saturday available, November 5, 1977. ... It was the best decision of my life.

Decision Points

George tillsammans med Laura Welch

Paret skulle få två barn, tvillingarna Barbara och Jenna, döpta efter farmor och mormor.

Alkoholproblem

Som ung man konsumerade Bush mycket alkohol och drickandet i kombination med hans dåliga ölsinne, gav upphov till återkommande missförstånd och konflikter. Under en middag hemma hos föräldrarna vände sig en rejält överförfriskad Bush till sin bordsdam och frågade: "So, what is sex like after fifty?".

Everybody at the table looked silently at their food – except for my parents and Laura, who glared at me with disbelief.

Till slut tröttnade hustrun på makens dryckesvanor och bestämde sig för att konfrontera honom:

It was a simple question. "Can you remember the last day you didn't have a drink?" Laura asked in her calm, soothing voice. She wasn't threatening or nagging. She did expect an answer. My wife is the kind of person who picks her moments. This was one of them. "Of course I can," came my indignant response. Then I thought back over the previous week. I'd had a few beers with the guys on Monday night. On Tuesday I'd mixed myself my favorite after-dinner drink: B&B, Benedictine and brandy. I'd had a couple of bourbon and Sevens after I put Barbara and Jenna to bed on Wednesday. Thursday and Friday were beer-drinking nights. On Saturday, Laura and I had gone out with friends. I'd had martinis before dinner, beers with dinner, and B&Bs after dinner. Uh-oh, I had failed week one.
I went on racking my memory for a single dry day over the past few weeks; then the past month; then longer. I could not remember one. Drinking had become a habit.

Bush insåg att det som han hade vant sig att beskriva som ett oskyldigt tidsfördriv hade börjat konkurrera med familjen om hans tid och uppmärksamhet. Efter ett party hos några vänner bestämde han sig för att sluta dricka:

I awoke the next morning with a mean hangover. As I left for my daily jog, I couldn't remember much of the night before. ... My problem was not only drinking; it was selfishness. The booze was leading me to put myself ahead of others, especially my family. I loved Laura and the girls too much to let that happen. ...
When I got back to the hotel room, I told Laura I would never have another drink. She looked at me like I was still running on alcohol fumes. Then she said, "That's good, George."
I knew what she was thinking. I had talked about quitting before, and nothing had come of it. ... It took about five days for the freshness of the decision to wear off. As my memory of the hangover faded, the temptation to drink became intense. My body craved alcohol. I prayed for the strength to fight off my desires. I ran harder and longer as a way to discipline myself. I also ate a lot of chocolate. My body was screaming for sugar. Chocolate was an easy way to feed it. This also gave me another motivation for running: to keep the pounds off. ... My friends helped, too, even though most of them did not stop drinking when I was around. At first it was hard to watch other people enjoy a cocktail or a beer. But being the sober guy helped me realize how mindless I must have sounded when I drank. The more time passed, the more I felt momentum on my side. Not drinking became a habit of its own—one I was glad to keep. Quitting drinking was one of the toughest decisions I have ever made. Without it, none of the others that follow in this book would have been possible

Politiken lockar

Familjen Bush består av flera färgstarka personligheter. Bushs morfar var släkt med president Franklin Pierce och farfar Prescott Bush var senator. Under ett besök i Washington i farfaderns sällskap träffade George Lyndon Johnson. Johnson skulle bli USA:s 36:e president.
Som ung man var Bush relativt ointresserad av politik. På Yale dominerades debatten av medborgarrättsfrågor och Vietnamkriget. Bush ogillade hur Vietnamkriget sköttes, han var dessutom inte särskilt imponerad av Johnsonadministrationen, men han ansåg att det var rätt att försöka stoppa kommunismens utbredning i Asien. Efter det att president Johnson hade lagstiftat om obligatorisk militärtjänstgöring, anmälde sig Bush för tjänstgöring. Något annat var inte möjligt, skriver han:

My decision was easy. I was going to serve. I was raised by a dad who had sacrified for his country. I would have been ashamed to avoid duty.

Bush siktade in sig på att, i likhet med pappan, bli pilot och hamnade i Texas Air National Guard. Efter avklarad grundutbildning förflyttades han till Houston och Ellington Air Force Base för att lära sig flyga en F-102.

The F-102 was a single-seat, single-engine air interceptor. When you taxied to the end of the runway, put the throttle in afterburner, and felt the engine kick in, it didn't matter who you were or where you came from, you had better pay attention to the moment.

Bush skriver att han älskade att flyga, men också att han började känna sig rastlös. År 1972 blev han tillfrågad om han var intresserad av att arbeta för Winton Malcolm Blount. Blount var republikan och behövde folk som kunde hjälpa honom att ta en plats i representanthuset. Bush fick klartecken från militären och reste till Washington. Fyra år senare arbetade han för att få Gerald Ford nominerad till republikansk presidentkandidat. Bush skriver att han trivdes med det politiska livet:

The campaign lifestyle was a perfect fit for me in my twenties. I enjoyed moving around and meeting new people. I thrived on the intensity and competition of the races. I liked the finality that came on election day, when the voters picked a winner and we all moved on.

Bush började på allvar att överväga en politisk karriär och efter ett tips från en av faderns vänner beslöt han sig för att ställa upp som republikansk kandidat i det kommande valet till senaten. Bush ställdes mot Demokraten Kent Hance. Hance var en skicklig debattör och hade inte någon svårighet att utmåla Bush som en överutbildad outsider och överklassunge som inte förstår sig på vanligt folks problem. Bush förlorade valet, om än med liten marginal. Samtidigt kämpade pappa Bush mot Ronald Reagan om vem som skulle bli det republikanska partiets presidentkandidat i valet 1980. Reagan vann nomineringen och valde Bush senior som vicepresident. Reagan och Bush besegrade sedan de Demokratiska kandidaterna Jimmy Carter och Walter Mondale. Bush minns invigningsceremonin:

Laura and I flew to Washington for the Inauguration on January 20, 1981, the first time the ceremony was held on the majestic west front of the Capitol. We beamed as Justice Potter Stewart swore in Dad.

När Reagan lämnade Vita Huset, var George HW Bush det republikanska partiets självklara kandidat för presidentposten och Bush deltog i arbetet för att föra pappan till seger: "At the campaign office in downtown Washington, I had no title. As Dad put it, I already had a good one: son." Efter det att fadern hade besegrat Demokraten Michael Dukakis och blivit USA:s 41:a president, återvände George och Laura till Texas. Bush trivdes i och för sig med det politiska livet, men han hade fått veta att Texas Rangers var till salu. Bush var basebollfantast och tillsammans med några vänner tog han över laget. Några år senare skulle han också leda arbetet med att bygga en ny basebollarena i Midland.
Samtidigt förberedde sig Texas för guvernörsval. Flera av Bushs vänner uppmanade honom att kandidera, men han var tveksam. Fadern hade bestämt sig för att ställa upp för omval i det kommande presidentvalet och Bush ansåg att det var viktigare att hjälpa pappan än att satsa på en egen politisk karriär. Bush senior ställdes mot den 23 år yngre Arkansasguvernören William Jefferson Clinton. Clinton vann valet och Bush beskriver stämningen efteråt:

He blamed no one; he was not bitter. But I knew he was hurting. The whole thing was a miserable experience. Watching a good man loose made 1992 one of the worst years of my life.

Efter faderns förlust började Bush på allvar att planera att ta strid om guvernörsposten i Texas. Hustrun Laura var måttligt förtjust i makens planer:

I turned to Laura and said, "I have a suggestion. I might run for governor." She looked at me like I was crazy. "Are you joking?" she asked. I told her I was serious. "But we have such a great life," she said. "You're right," I replied. We were very comfortable in Dallas. I loved my job with the Rangers. Our girls were thriving. Yet I had the political bug again, and we both knew it.

Motståndaren var Texas' guvernör, Demokraten Ann Richards. Richards var en erfaren och hårdhudad politiker och förståsigpåarna tillskrev inte Bush några större chanser. Richards var också medveten om sitt övertag:

On debate night, Karen and I were in the elevator when Ann Richards entered. I shook her hand and said, "Good luck, Governor." In her toughest growl, she said, "This is going to be rough on you, boy."

Richards kände till att Bush hade ett hett temperament och gjorde sitt yttersta för att provocera honom:

Reporters knew my hothead reputation, and there was a running discussion about when I would finally explode. Ann Richards did her best to set me off. She called me "some jerk" and "shrub," but I refused to spark.

Trots alla negativa förväntningar lyckades Bush vinna valet. Några timmar innan han skulle sväras in som guvernör, anlände ett brev från fadern:

Dear George, These cufflinks are my most treasured possession. They were given to me by Mum and Dad on June 9, that day in 1943 when I got my Navy wings at Corpus Christi. I want you to have them now; for, in a sense, though you won your Air Force wings flying those jets, you are again "getting your wings" as you take the oath of office as our Governor.
You have given us more than we ever could have deserved. You have sacrificed for us. You have given us your unwavering loyalty and devotion. Now it is our turn.

Decision Points

Mamma Barbara hjälper sonen med faderns manschettknappar

I juni 1999 förklarade Bush att han hade för avsikt att ställa upp i kampen om vem som skulle representera det republikanska partiet i valet år 2000. Dick Cheney spelar en viktig roll för Bush. När Bush frågade Cheney om han var intresserad av att bli hans vicepresident eller åtminstone hjälpa honom att hitta en lämplig kandidat till posten, svarade Cheney att han betraktade politiken som ett avslutat kapitel. Han lovade dock Bush att ta fram en lista över tänkbara vicepresidenter.
Efter en tid presenterade Cheney sin rapport, men Bush hade redan bestämt sig:

By the time he came to see me at the ranch in July, we had narrowed the list to nine people. But in my mind, there was always a tenth.
After a relaxed lunch with Laura, Dick and I walked into the yard behind our old wooden ranch house. I listened patiently as Dick talked me through the search committee's final report. Then I looked him in the eye and said, "Dick, I've made up my mind." ... you are the perfect running mate."

Cheney svarade att han måste tala med sin fru innan han kunde ge besked. Han förklarade också att han hade haft hälsoproblem. Sedan nämnde han sin dotter Mary:

Then he said, "Mary is gay." I could tell what he meant by the way he said it. Dick clearly loved his daughter. I felt he was gauging my tolerance. "If you have a problem with this, I'm not your man," he was essentially saying.
I smiled at him and said, "Dick, take your time. Please talk to Lynne. And I could not care less about Mary's orientation."

I presidentvalet ställdes Bush och Cheney mot Al Gore och Ralph Nader. Valet utvecklades till en sannskyldig rysare. Bush berättar att han hade samlat familjen på en restaurang i Austin där man följde valrapporteringen. Efterhand stod det klart att Gore skulle vinna valet.

Our guests who did not know much about politics continued to babble away. "The night is young, anything can happen. ... " Those who understood the electoral map recognized I had just lost.

Bush lämnade besviken restaurangen och åkte hem. När han hade kommit hem, ringde telefonen. Det var Karl Rove. Bush var övertygad om att Rove ringde för att beklaga valförlusten, men Rove var ute i ett helt annat ärende. Rove sade att han räknat på valstatistiken och kommit fram till slutsatsen att valprognoserna var felaktiga. Det var Gore som hade förlorat valet, sade han. Rove hade rätt. Två timmar senare hade valprognoserna en ny favorit: George W Bush. När Gore insåg att han hade förlorat valet, ringde han upp Bush för att gratulera honom till segern. "We sure gave them a cliffhanger", sade han. Bush tackade Gore och sade att han stod i beredskap att hålla sin första presskonferens som nyvald president. Gore bad honom vänta 15 minuter. Gore sade att han behövde tiden för att hinna förklara för sina anhängare att han hade förlorat valet. Bush svarade att han skulle vänta tills Gore hade gett honom klartecken och Gore lovade att höra av sig så fort som möjligt. Efter en halv timme ringde telefonen på nytt. Det var en av Gores medarbetare. Mannen förklarade för Bush att Gore hade ändrat sig och att han inte hade för avsikt att ge upp striden. Han hänvisade till nya prognoser enligt vilka skillnaden mellan Gore och Bush hade minskat radikalt. Bush lade på luren och tittade på monitorerna: det skilde blott 2000 röster mellan honom och Gore. När det till slut stod klart att Bush hade vunnit med blott några hundra rösters övervikt, vägrade Gore att acceptera resultatet och krävde att rösterna skulle räknas om. En flera månader lång juridisk strid inleddes som slutade med att USA:s högsta domstol förklarade att valresultatet skulle stå sig. George Walker Bush var USA:s 43:e president.

The centerpiece of the Oval Office was the Resolute desk. ... Andy Card was with me as I took my place at the Resolute for the first time. ... Then the door to the Rose Garden swung open. I looked up and saw Dad.
"Mr. President," he said. ...
"Mr. President," I replied.
He stepped into the office, and I walked around the desk. We met in the middle of the room. Neither of us said much. We didn't need to. The moment was more moving than either of us could have expressed.

Politiskt skvaller

Decision Points är inte endast en välskriven och intressant bok, den är också rolig att läsa. När Rysslands president Vladimir Putin besökte USA såg Bush till att han fick träffa familjens terrier Barney. Putin var dock måttligt imponerad av lilla Barney och när Bush sedermera hälsade på Putin, passade den ryske presidenten på att föra samman Bush med Koni, Putins hund. "Bigger, stronger, and faster than Barney", förklarade Putin stolt. När Bush redogjorde för episoden för Kanadas premiärminister Stephen Harper, sade Harper "You're lucky he only showed you his dog".
Det kanske dråpligaste avsnittet i boken handlar om Saudiarabiens dåvarande kronprins Abdullah. Bush hade inviterat kronprinsen till sin ranch i Crawford för att bland annat diskutera krisen i Mellanöstern. Medan kronprinsen var på väg till USA, slog en palestinsk självmordsbombare till i den israeliska staden Netanyna. Attacken dödade 30 israeler och skadade 140. En ursinnig Ariel Sharon beordrade den israeliska armén att invadera Gaza och rensa området från terrorister. Bush ringde upp Sharon och förklarade att hans agerande var kontraproduktivt, men Sharon vägrade att lyssna och snart belägrade israeliska trupper PLO-ledaren Arafats byggnad i Ramallah.
När kronprins Abdullah anlände till Crawford var han övertygad om att det endast var en tidsfråga innan hans vän George Bush skulle ta Sharon i örat. "When will the pig leave Ramallah?", frågade han Bush. När Bush replikerade att han inte kunde ge något definitivt svar, sade kronprinsen att han behövde diskutera problemet med sin utrikesminister och ambassadör. Saudierna stängde in sig i ett rum, medan Bush stod utanför och väntade. Efter några minuter kom den amerikanske tolken ut från rummet och förklarade för Bush att den saudiska delegationen hade bestämt sig för att åka hem. Saudierna var besvikna över att USA inte hade stoppat Sharon. Tolken sade att de krävde att Bush telefonerade Sharon omedelbart och förklarade för honom att Israel måste dra tillbaka alla trupper från Gaza med omedelbar verkan. Bush var nu mer än lovligt konfunderad och skickade in utrikesminister Colin Powell till saudierna för att ta reda på vad som pågick. Powell kom snart tillbaka och förklarade att tolken hade förstått situationen korrekt. Saudierna hade bestämt sig för att åka hem. En desperat Bush bad att få tala med kronprinsen i enrum. Kronprinsen såg inte särskilt glad ut och Bush bestämde sig för att vara personlig med honom:

"Your Royal Highness," I said. "I would like to discuss religion with you." I talked about my belief in Christianity and the role religion played in my life. I hoped he would reciprocate by talking about his faith. He wasn't in a sharing mood.

Bush kände också till att kronprinsen var mycket förtjust i sin "ranch" hemma i Saudiarabien. Kanske ville kronprinsen se Bushs ranch? Kronprins Abdullah nickade utan större entusiasm.

A few minutes later, the crown prince, flowing robes and all, was climbing into a Ford F- 250 pickup. Then he, Gamal [tolken], and I took off for a tour of the property. I pointed out the different kinds of hardwood trees, the native prairie grasses that Laura had planted, and the grazing cattle. The crown prince sat silently. I wasn't making much headway.

Plötsligt hoppade en kalkon ut på vägen och ställde sig i dess mitt. Bush var tvungen att stanna bilen för att inte köra på fågeln. Kronprinsen stirrade som förhäxad på kalkonen:

"What is that?" the crown prince asked.
I told him it was a turkey. "Benjamin Franklin loved the turkey so much he wanted it to be America's national bird," I said.
Suddenly I felt the crown prince's hand grab my arm. "My brother," he said, "it is a sign from Allah. This is a good omen."
I've never fully understood the significance of the bird, but I felt the tension begin to melt. When we got back to the house, our aides were surprised to hear us say we were ready for lunch. The next day, I got a call from Mother and Dad. The crown prince had stopped in Houston to visit them. Mother said he had tears in his eyes as he recounted his time in Crawford and talked about what we could achieve together. For the rest of my presidency, my relationship with the crown prince—soon to be king—was extremely close. I had never seen a hen turkey on that part of the property before, and I haven't seen one since.

En historia om beslut

Framställningen i Decision Points är inte alltid kronologisk. Istället är den strukturerad kring ett antal beslut som Bush fattade som ung man, guvernör och president. Det innebär att läsaren får en begränsad bild av Bushs privatliv. Bröderna Neil och Marvin och systern Dorothy omnämns mest i förbigående. Brodern John, också kallad "Jeb", ges mer utrymme, men det beror, som sagt, på att han spelar en större roll i det beslutspolitiska drama som Bush vill skildra än sina syskon. Det enda undantaget från denna regel är fadern. Få personer kan konkurrera med George HW Bush om Bushs odelade beundran. Fadern förekommer också ofta i boken.
Decision Points syftar till att öka läsarens förståelse av beslutsfattande i komplexa situationer. I nästa artikel skall vi titta lite närmare på tre av de beslut som Bush fattade som USA:s 43:e president. Det första handlar om stamcellsforskning, det andra och tredje om Bushs beslut att invadera Afghanistan och Irak. Vi skall också besvara frågan vilken roll Bushs religiösa övertygelse spelade under hans presidentskap.

Samtliga bilder härrör från Decision Points (Virgin Books, 2010).