Samtiden.com

Du är här

Beauty

PDF version

I BBC-dokumentären Why Beauty Matters hävdar den brittiske filosofen Roger Scruton att om man hade frågat en lärd person mellan 1750 och 1930 vad som är konstens uppgift, hade man fått följande svar: skönhet. På 1900-talet förändrades emellertid synen på konstens funktion. Bakgrunden till denna förändring var en installation av den franske konstnären och skulptören Marcel Duchamp. Duchamp hade signerat en urinoar och ställt ut den till allmän beskådan. Trots att det mest var menat som ett skämt gav tilltaget upphov till en allvarligt menad debatt om konstens natur och mål. Duchamp hade visat, hävdade kritikerna, att konst skall ha originalitet, inte skönhet, som mål och att konstnärens strävan efter originalitet övertrumfar alla sociala värden. Det dröjde inte länge innan gallerierna fylldes av urinerande kvinnor, Brillo Boxes och exkrementer på burk.

Beauty

I boken boken Beauty (Oxford University Press, 2009) argumenterar Scruton för en rehabilitering av det traditionella skönhetsidealet. Det är om denna bok som föreliggande artikel skall handla om.

Att kontemplera det sköna

Med skönhet avser Scruton inte endast det som vi finner i den stora konsten. Redan Kant påpekade att skönhetsbegreppet denoterar mer än så. En målning kan förvisso vara vacker, men det kan även ett landskap vara eller en trädgård eller ett ansikte. Scruton vidgar skönhetsbegreppet till att även omfatta mänsklig skönhet och det som han kallar vardagslivets estetik, vilket bland annat inkluderar arkitektur. Hans ambition är att visa att även om vi kan tycka att mänsklig skönhet har mycket litet att göra med ett landskaps skönhet, har dessa och andra skönhetsupplevelser en gemensam nämnare: vi uppskattar inte vackra saker för deras användbarhet. När Oscar Wilde sade "All art is quite useless" syftade han just på det faktum att när människor betraktar ett föremål ur en estetisk synvinkel, sätter de alla andra intressen inom parentestecken. Många gånger kan det förvisso vara nödvändigt att känna till ett tings praktiska funktion innan vi kan uttala oss om dess estetiska kvaliteter, men skönhetsupplevelsen har mycket litet med föremålets nyttoaspekt att göra.
Vad innebär detta mer konkret? Att vi kan sätta våra intressen inom parentestecken när vi betraktar till exempel ett ting eller ett ansikte, är inte detsamma som att vi är ointresserade. Den estetiska blicken uttrycker ett oegennyttigt intresse, det faktum att vi inte har för avsikt att göra något annat med det betraktade objektet än att vila blicken på det. När vi kontemplerar över ett tings skönhet är det som om tiden har upphört att existera och vi kan endast med möda slita våra blickar från objektet.
En skönhetsupplevelse handlar inte endast om ett upplevt objekt, det handlar om ett partikulärt objekt, till exempel en målning eller en kvinna. Fysiska behov är annorlunda. Om jag är törstig, kan jag släcka min törst genom att dricka ett glas vatten. Det spelar dock ingen roll vilket glas vatten som jag tömmer. Inte heller spelar det någon roll om vattnet förvaras i ett glas eller en flaska eller på något annat sätt. Ett annat exempel är distinktionen mellan sexualitet och kärlek. Tillfredsställandet av sexuella behov liknar tillfredställandet av törst därför att de båda är fysiska behov. Till skillnad från kärleken som är riktad mot ett partikulärt objekt är sexualiteten som fysisk drift riktad mot en klass objekt, i detta fall: klassen av kvinnor. Skönhet är något som vi kontemplerar. Den kontemplativa attityden innebär att vi upprättar ett intellektuellt avstånd mellan oss och det åtråvärda objektet. Distansen gör det möjligt för oss att kontrollera vårt behov av att fysiskt förfoga över objektet och att istället förlora oss i dess skönhet.
Sandro Botticellis målning Birth of Venus är för Scruton något av det vackraste som har skapats. Botticelli ansåg att Simonetta Vespucci, som hade stått som modell för Venus, var så oförglömligt vacker att när den unga kvinnan sedermera dog, framförde han en önskan om att få bli begravd vid hennes fötter:

Sandro Botticellis Birth of Venus

Scruton medger att även om det inte är enkelt att beskriva den estetiska erfarenheten, är den något som alla människor har erfarenhet av:

Kontemplativa ögonblick

Skräpkulturens teoretiska motivering

Det faktum att vi alla vet vad det innebär att bli fullständigt uppslukade av ett tings skönhet, medför inte att de filosofiska problemen med begreppet "skönhet" därmed är lösta. Det kanske mest brännande problemet handlar om värdesatsers giltighet. Duchamps Fontaine medförde att värdeskepticismen blev dominerande bland konstnärer och konstkritiker. Värdeskepticismen säger att erotisk konst inte är bättre eller sämre än pornografi, den är endast annorlunda. De som kritiserar pornografi för att vara dålig kultur försöker, enligt denna uppfattning, endast att tvinga på andra människor deras egen smak. Scruton ger flera förklaringar till denna teoris popularitet. Människor ogillar det klassiska bildningsidealet därför att det ställer krav på dem. Det är, menar Scruton, inte ok att titta på såpoperor. Hamlet är god kultur, Die Hard är skräpkultur. Emfasen på originalitet har också gjort det möjligt för individer som både saknar teknisk kompetens och talang att skapa sig en konstnärskarriär. Det enda som krävs av en är att man är beredd att utmana den konventionella moralen.
Ett syfte med Beauty är att visa att den moderna konstens värdeskepticism inte håller streck. Man kan förvisso tvista om Scruton har lyckats med sitt uppsåt, men knappast ta ifrån honom äran för att ha försökt. Låt oss kika lite närmare på hur han resonerar.

Sanning, godhet och skönhet

Platon menade att skönhet är ett ultimat värde. Därigenom liknar skönhet sanning och godhet. Platon var också fast i tron att strävan efter sanning, moral och skönhet inte konkurrerar med varandra. Scruton är inte lika övertygad. Det finns mycket som talar för att skönhet inte är ett ultimat värde på samma sätt som sanning och godhet. Vi kan inte förkasta begreppet "sanning" utan att förutsätta det som giltigt, men vi kan mycket väl förkasta en värdesats utan att motsäga oss själva. Inte heller är det ovanligt att estetiska livsstilar hamnar på kollisionskurs med vetenskapliga och etiska uppfattningar. En intressant illustration av detta argument är Peter Cohens dokumentärfilm Undergångens arkitektur. Filmen beskriver den tyska nationalsocialismen som ett i grunden estetiskt projekt vars syfte var att försköna det tyska riket.
Enligt värdeskepticismen är värdesatser strikt subjektiva. Scruton menar att detta är en korrekt observation. En värdesats är alltid ett partikulärt subjekts omdöme. Det är alltid grundat i ett subjekts sinneserfarenheter. Lika sant är det dock också att människor argumenterar om smak. Vi är fullt på det klara med att konst handlar om smak, likväl ser vi inget problem med att försöka övertyga människor med annorlunda smak att värdera tingens ordning på samma sätt som vi gör.
Scruton diskuterar en rad motargument mot den värdeskepticistiska positionen. Inte alla imponerar. Det faktum att vi människor lägger ned så mycket tid och ork som vi gör på att ordna vår tillvaro så att den tilltalar vårt estetiska sinne, indikerar, enligt Scruton, att viljan till skönhet kan vara rotad i människans natur. Det faktum att något kan vara rotat i människans natur innebär dock inte att det är det.
Han uppmanar oss att sätta vår tilltro till experter. Frågan är emellertid vilka experter vi skall lita på och vad vi gör när experterna har divergerande uppfattningar? Man kan även fråga sig hur det är möjligt för en person att bli expert i ett ämne som handlar om smak. Förutsätter inte expertbegreppet att det är möjligt att separera bra smak från dålig smak?
För det mesta förefaller han dock nöja sig med tesen att en given värdesats är "sann" under förutsättning att den är produkten av en rationellt organiserad diskussion. Scruton menar till exempel att det finns goda skäl att acceptera den vision av det mänskliga livet som gestaltas i Hamlet. Låt oss titta lite närmare på ett konkret exempel i vilket Scruton argumenterar för och emot en tolkning av ett konstverk.

Exempel: Venus of Urbino

Venus of Urbino är en oljemålning från 1538 av italienaren Tiziano Vecellio.

Venus of Urbino

Bilden härrör från Wikipedia.

Om vi får tro Scruton är denna målning ett exempel på erotisk konst. Vad är det som gör Vecellios målning till finkultur? Vad skiljer Venus of Urbino från pornografiska framställningar av kvinnokroppen? Scruton säger att när vi tittar på målningen, upptäcker vi att det är kvinnans ansikte, inte hennes kropp, som drar till sig vår blick. Vad beror det på? Det beror på att erotisk konst beskriver relationer mellan förkroppsligade subjekt. Venus of Urbino visar en avklädd kvinna och eftersom det är ansiktet som primärt individualiserar människan, dras våra blickar till hennes ansikte. Vecellios modell är förvisso naken, men det är inte en nakenhet som provocerar eller eggar oss. Erotisk konst har inte sexuell upphetsning som mål. Följaktligen uppvisar modellens kropp ett märkligt lugn. Den uppför sig som om den inte vore iakttagen av oss, som om den vore täckt av klädesplagg. På detta sätt inviterar konstverket oss till kontemplation.
Pornografin baseras på en subjekt-objektrelation i det att den inte behandlar individen som ett förkroppsligat subjekt, utan som en hoper kroppsdelar. Pornografin har sexuell upphetsning, inte intellektuell kontemplation, som mål. Den frestar oss att betrakta kroppen ur ett strikt nyttoperspektiv, som ett objekt som vi kan använda för sexuella syften. Därmed kan vi också förstå vad Scruton menar när han säger att pornografin är omoralisk. Eftersom pornografin upprättar en subjekt-objektrelation till kroppen placerar den sig utanför moralens sfär. Istället för en person att interagera med, presenterar pornografin en kropp att manipulera.
Scruton diskuterar flera invändningar mot sin tolkning. Den kanske viktigaste kritiken är den som berör förhållandet mellan sexuellt begär och skönhet. Hur förenar vi kontemplationstesen med det faktum att skönhet alstrar begär? Har vi inte ett intresse av att besitta det som är vackert? Scruton menar att denna observation rymmer ett korn av sanning, men han anser också att den inte rubbar hans syn på kontemplationen som metod att förhålla sig till det sköna. Begäret är, menar han, inte riktat mot kvinnans skönhet eftersom det inte är möjligt att göra något med den. Skönhet är en intellektuell kvalitet som vi endast kan kontemplera. I samma ögonblick som vi erfar sexuell upphetsning har vi lämnat sfären för estetisk kontemplation.
På detta sätt vill Scruton visa att det går att diskutera smak på ett rationellt sätt. Det faktum att värdesatser inte är objektiva i vetenskaplig mening innebär inte att de endast uttrycker subjektiva sinneserfarenheter. Värdesatser försöker med hjälp av goda argument att övertyga oss om att betrakta något på ett visst sätt. Vad är det då som värdesatser vill att vi skall tro? En värdesats kan till exempel säga att det finns goda skäl att acceptera den vision av det mänskliga livet som gestaltas i Hamlet.

Flykten från skönhet

Det är inte alltid lätt att följa Scruton och som vi har sett är det inte alltid som han lyckas ersätta alla de frågetecken som tornar upp sig i boken med lika många utropstecken. Man kan också ifrågasätta om hans diskussion om förhållandet mellan värdesatser och rationalitet övertygar.
På en punkt har han dock rätt: den moderna konsten har, mer eller mindre, övergett skönheten som mål och blivit lika ful och meningslös som det som den säger sig representera. Det har blivit ett signum på god konst att häckla och håna konventionell moral.
Redaktören har vid flera tillfällen gett exempel på detta tyvärr bara alltför ofta skattefinansierade trams. Låt oss därför friska upp vårt minne. För tre år sedan uppträdde den New Yorkbaserade feministen Itziar Okariz i Umeå. För 10 000 kronor i gage och betald flygbiljett ställde sig Okariz på scenen och urinerade på golvet inför fullsatt salong. De för arrangemanget ansvariga var så entusiastiska över Okariz "performance" att de förklarade sig vara villiga att torka upp efter henne. Anrika Tate Gallery i London spenderade 300 000 kronor på inköp av burkar med exkrementer producerade av den italienske konstnären Piero Manzoni. Enligt en taleskvinna för galleriet var Manzonis bajs rena klippet:

What he was doing with this work was looking at a lot of issues that are pertinent to 20th-century art, like authorship and the production of art. It was a seminal work. ... This was a very important purchase for an extremely small amount of money.

Det räcker med att besöka en slumpmässigt utvald konsthall i detta land för att verifiera Scrutons allmänna tes om konstens förfall. Det kanske värsta förfallet finner vi dock inte i konsten, utan i arkitekturen. Scruton menar att vår livsmiljö har blivit alltmer förfulad och en av skurkarna är den franske arkitekten Le Corbusier. Corbusier ville jämna den del av Paris som ligger norr om Seine med marken och ersätta de historiska byggnaderna med glasskrapor. Efter det att han hade blivit avvisad, vände han blicken mot Algeriets huvudstad Alger. Algeriet var vid denna tidpunkt fransk koloni och Corbusier hade inga större problem med att övertyga de lokala potentaterna att stadens gamla kvarter skulle raseras och ersättas med modern arkitektur. Resultatet var hjärtskärande, men Corbusier blev det arkitektoniska etablissemangets hjälte. Motståndet mot McDonaldsetableringar drivs heller inte primärt av antikapitalistiska stämningar. Istället är de ofta estetiskt grundade. Människor motsätter sig den förfulning av stadskärnor som en alltför långt driven kommersialisering ofta innebär.
Detta allmänna estetiska förfall står i bjärt kontrast till människors hunger och sökande efter skönhet. Scruton menar att det räcker att studera en ordinär villaträdgård eller ett dukat bord för att inse den roll som skönhet spelar i människors liv. Människor har behov av skönhet av flera skäl. Skönheten förser oss med en mening som vi förlorade när kristendomen disintegrerade. Den hjälper oss att uthärda vår utsatthet i en långt ifrån perfekt värld. Den är en del i människans sökande efter ett hem, en plats där hon kan komma till ro och leva i harmoni med sig själv och andra människor.