Den brittiske filosofen Roger Scrutons senaste bok är betitlad How to be a Conservative (Bloomsbury, 2014). How to be a Conservative är ingen handbook i konservatism, jämförbar med de manualer i socialistiskt tänkande som florerar i organisationer som står på marxistisk grund. Scruton har förvisso några tips som han delar med sig av, men i huvudsak utgör boken en sammanfattning av tankar som han formulerat på annat håll.
Scruton utgår från Edmund Burkes tes om samhället som en pakt mellan de som har dött, de som lever och de som ännu inte är födda. Vi har ärvt en civilisation som är värd att bevara och vidareföra till våra barn. Scruton påminner läsaren om att det är enkelt att destruera sociala arrangemang som har tagit människor kanske hundratals år att bygga upp, men att det är inte lika lätt att återuppbygga dem när de väl har blivit nedrivna.
En civilisation värd att bevara
Den västerländska civilisationen är förvisso inte perfekt, men trots att den har sina skavanker existerar det inget mer upplyst och anständigt samhälle. I västdemokratierna har människor frihet att leva sina liv efter eget huvud. De har inte endast skyldigheter visavi staten, staten är förpliktad att respektera människors fri- och rättigheter. Lagarna är opartiska och kulturen är öppen för nya idéer och kritisk och undersökande i förhållande till den institutionaliserade makten.
Det är denna civilisation som vi har ärvt från våra föräldrar. Den saknar inte brister, men alternativen förskräcker och Scruton menar att den därför är värd att konservera.
Konservatismens vilja att bevara är på intet sätt en udda företeelse. Den brittiske poeten Robert Conquest har sagt att människor i regel är högervridna i frågor som de känner väl. Inga föräldrar är villiga att låta utopiskt sinnade politiker experimentera med deras barn. Entreprenörer förstår att en ensidig fokusering på inkomstomfördelning till slut leder till att det inte finns något att omfördela. Det är bara hårdföra socialister som fortfarande är övertygade om att fattiga endast kan hjälpas genom att man hämnas på de rika. Endast vänstern är fortfarande fast i tron att det är bättre att alla har det lika dåligt än att åtminstone någon har det bra.
Civilisation i kris
På 60- och 70-talet var den västerländska civilisationen i begynnande kris. I Västeuropa hade fredsrörelsen allierat sig med Sovjet mot västdemokratierna. I flera länder hotades det nationella intresset av organiserade särintressen. I Sverige hade det socialdemokratiska partiet tillsammans med fackföreningsrörelsen beslutat att införa löntagarfonder. Västeuropa var besatt av idén att med politiska medel planera människors liv.
Scruton bodde i Paris under studentrevolten och kunde studera gatuslagen mellan utopiskt berusade medelklassungdomar och poliser. Bland vänsterintellektuella var det inte längre viktigt om dina tankar var sanna eller falska, utan endast att du befann dig på rätt sida om barrikaderna.
Mot det förvisso bristfälliga borgerliga samhället frihet utlovades en total och radikal frihet som krävde att det mest civiliserade samhälle som någonsin har siktats i mänsklighetens historia måste jämnas med marken.
Thatcher
Scruton skriver att Margaret Thatcher räddade England. I likhet med USA:s president Ronald Reagan hade hon inget emot att vara avskydd av organisationer som vill inskränka vanliga människors ekonomiska och politiska friheter.
Det är viktigt att ha klart för sig hur djupt hatad Thatcher var av vänstern, men också att vanliga engelsmän respekterade henne. Hon var förvisso tuff och ibland okänslig, men det som hon sade rimmade väl med vanligt sunt förnuft. Människor förstod vad hon menade när hon sade att den enskilda individen har ett ansvar för sitt liv. Hon försvarade individuella friheter och entreprenörskap mot en alltmer dogmatisk egalitarism och hon återupprättade Englands stormaktsroll under en kort period när hon med militära medel återtog Falklandsöarna från Argentina och, tillsammans med Ronald Reagan rustade sönder det på politisk terror uppbyggda Sovjetimperiet.
Thatcher var liksom Reagan konservativ, men hennes konservatism var djupt präglad av konflikten med världskommunismen. Under 80-talet blev konservatism således liktydigt med försvaret av den fria marknaden och den parlamentariska demokratin.
Scruton menar inte att Thatchers syn på konservatismen är missvisande, men han tillstår att den knappast är uttömmande. Konservatism handlar om mer än blott kapitalism och frihet.
Frågan är vad detta "mer" innebär. Uttryckt på ett annat sätt: vad är det som konservatismen vill konservera och varför?
I nästa artikel skall vi kika lite närmare på Scrutons svar på denna fråga.