Samtiden.com

Du är här

The Great Debate. Edmund Burke, Thomas Paine and the Birth of Right and Left. Del I

PDF version

Edmund Burkes Reflections on the Revolution in France är den moderna konservatismens bibel. Den har lika hög status bland konservativa som Karl Marx' Das Kapital har bland kommunister. På ett snarlikt sätt är Thomas Paines arbeten beundrade av liberaler.
I boken The Great Debate. Edmund Burke, Thomas Paine and the Birth of Right and Left (Basic Books, 2014) diskuterar den amerikanske journalisten Yuval Levin Burkes och Paines signifikans för höger och vänster i politiken. Denna bok är också ämnet för föreliggande artikel. I den första delen skall vi kika lite närmare på Thomas Paine.

The Great Debate

Höger och vänster i politiken

När vi diskuterar höger och vänster i politiken är det inte ovanligt att vi använder oss av en linje, utrustad med en mittpunkt. Problemet med denna metod är att den resulterar i en dikotomi som ibland inte korresponderar med verkligheten.
Det saknas t.ex. inte kontaktpunkter mellan konservativ och radikal kulturkritik. Det är således ingen tillfällighet att den konservative filosofen Roger Scruton har prisat Marx' kritik av varufetischismen. Det faktum att Thomas Paine var extremt radikal hindrade inte Ronald Reagan från att citera honom. Barack Obama, som tillhör den politiska vänstern, har uttalat sig i uppskattande ordalag om Edmund Burke.
Likafullt är det ett faktum att politiska åsikter ofta kommer i paketform. Människor som kallar sig konservativa har ofta snarlika åsikter om t.ex. ekonomi, moral och familj. Man finner en likartad åsiktskonvergens hos de som identifierar sig som vänster. De är ofta skeptiska till marknadslösningar och traditionell moral.
Uttryckt på ett annat sätt: även om det kanske inte är meningsfullt att representera höger och vänster i dikotomiska termer, är det likväl meningsfullt att skilja dem åt.
Frågan är varifrån höger och vänster i politiken kommer. The Great Debate utgör ett ambitiöst försök att besvara denna fråga. Det är i detta sammanhang viktigt att komma ihåg att Levin diskuterar amerikansk politik och termer som "vänster" och "höger" har inte samma betydelse i USA som i Europa.
Levin noterar att det finns konservativa som tror att den amerikanska vänstern är en importprodukt från Europa, men det är inte sant. Kommunism och socialism har aldrig haft något inflytande på den politiska debatten i USA. Den amerikanska vänstern har aldrig varit lika radikal som sin europeiska motsvarighet. I USA är både konservativa och liberaler eniga om att marknadsekonomin inte får röras. Den amerikanska vänstern har inte sina rötter i Europa, den är ett inhemskt fenomen och Thomas Paine har, enligt Levin, spelat en viktig roll för dess framväxt.

Burke och Paine

Burke och Paine var bekanta. De brevväxlade med varandra och hade träffats när Paine besökte London. Levin menar att det är meningsfullt att betrakta deras arbeten som en lång replikväxling.
Paine uppskattade Burke. Burke hade inte endast försvarat kolonierna mot brittiska staten, han hade till och med förordat att amerikanerna skulle ges möjlighet att skapa sig ett eget land.
Trots att Paine var liberal och Burke konservativ, var de överens i en rad frågor. Båda var liberalt sinnade och hade en positiv syn på mänskliga rättigheter. Både Burke och Paine menade att framsteg var möjliga och att de skulle bejakas. Även om Burke var konservativt lagd, var han enig med Paine om att det inte var bättre förr.

Thomas Paine: revolutionär upplysningsliberal

Thomas Paine är en av den amerikanska revolutionens mest framträdande sakförare. Paine var upplysningsliberal. Han var övertygad om förnuftets frigörande kraft. För Paine var lösningen på mänsklighetens problem inte socialism eller partipolitik, utan förnuft.

Thomas Paine

Thomas Paine. Källa: Wikimedia.

Krig, fattigdom, konflikter och orättvisor var, för honom, i sista instans rotade i brist på upplysning. Han var också övertygad om att förnuftet skulle segra förr eller senare. Han ansåg att amerikanernas kamp för självstyre förebådade en världsrevolution som skulle förpassa världens alla despotier till historiens sophög.
Det var i synen på den franska revolutionen som Burkes och Paines världsbilder kolliderade. Paine var en entusiastisk anhängare av franska revolutionen. Han var dess främste talesmän i den engelskspråkiga världen.
För honom var franska revolutionen upplysningen omsatt i politisk handling. Han beundrade fransmännen för deras kompromisslöshet. De hade, ansåg han, för avsikt att totalt demolera det bestående samhället.
Egentligen bar det honom emot att kalla de franska upprorsmakarna för politiker. Förnuftets sanningar var, för honom, inte partipolitiskt bundna, utan oberoende av tid och rum.
Paine var övertygad om att franska revolutionen inte var en isolerad händelse, utan att den förebådade en världsrevolution som skulle ge alla människor frihet, jämlikhet och demokrati. Hans passion var så stark i denna fråga att han reste till Frankrike för att beskåda händelserna på plats.

Levins frågeställning

Burke oroade sig över den revolutionära glöden och det faktum att upprorsmännen baserade sitt agerande på metafysiska principer. Efter det att en mobb hade stormat kungens slott i Versailles, hårdnade Burkes attityd. Han var nu övertygad om att upproret hade spårat ur.
Det är också detta problem som Levin brottas med. Hur kunde Burke se kaos och terror, när Paine såg en på förnuftet baserad revolution i ett traditionellt och orättfärdigt klassamhälle?
Levins svar är att de utgick ifrån olika filosofiska grundantaganden.

Individ, samhälle och stat

Paines utgångspunkt är ett tankeexperiment. Han inleder detta experiment med följande fråga: Hur levde människan innan hon hade skapat politiskt styrda samhällen? Hans svar är att människan levde i ett naturtillstånd.
Från detta faktum drar Paine en rad slutsatser. Han hävdar att människan är en distinkt individ. Vidare: eftersom det bara finns individer i naturtillståndet, existerar det inga klasskillnader. Det innebär att människor föds lika och att ojämlikhet strider mot naturen. Ett samhälle består av en anhopning av distinkta individer. Paine menar att människan skapade samhället av praktiska skäl. Livet i naturtillståndet präglas av brist och osäkerhet. Om människor går samman, kan de skydda och stödja varandra och njuta av varandras sällskap.
Samhället består till en början endast av en kollektion av individer som samarbetar med varandra av fri vilja. Det finns alltså ingen stat. Paine drar en skarp gränslinje mellan det samhälle som växer fram därför att människor behöver varandra och upprättandet av ett politiskt styre. Samhället är äldre än staten.

Total revolution

Staten är i detta sammanhang ett verktyg med vars hjälp individen kan förverkliga rättigheter som hon har men inte kan realisera som isolerad individ eller som samhällsmedlem.
Trygghet är ett exempel. En stat med en poliskår kan skydda människor mot kriminalitet. Fattigdom är ett annat exempel. En välfärdsstat kan bistå nödställda medborgare.
Här anmäler sig dock en svårighet. Staten kan endast göra detta om den får makt och Paine förefaller betrakta makten som ett nollsummespel: ju mer makt som staten har, desto mindre har individerna.
För Paine indikerar detta ett problem. Vad händer om individ och stat hamnar på kollisionskurs med varandra? Paine var övertygad om att dåtidens monarkier och envälden kännetecknades av att de inte respekterade individuella fri- och rättigheter.
Paine var självdeklarerad revolutionär och hävdade att om staten missbrukar sin makt har individen rätt att göra uppror. Paine var ingen reformpolitiker. Han förespråkade en total revolution. Målet måste vara att totalt krossa de gamla klassamhällena och att på deras ruiner uppföra helt nya samhällen.
Paine hade heller inget problem med revolutionärt våld. Han betraktade revolutionärt våld som en respons på förtryck. Han var fullständigt övertygad om att ändamålen helgar medlen. Det är på denna punkt som Paine ger prov på sin originalitet som tänkare. En revolution innebär inte endast att det befintliga politiska styret störtas i gruset, det betyder också, och detta är en av Paines viktigaste insikter, att det naturliga, klasslösa samhället återuppstår. Paine betraktar således staten som en slags påbyggnad på samhället som kan avlägsnas vid behov.
Det innebär att revolutioner inte måste leda till kaos och anarki. Vi kan, menar han, börja om från början och uppföra en ny stat, en stat som inte strider mot förnuftets principer.

Den goda staten

För Paine representerar naturen rättvisa. Naturtillståndet är ett tillstånd i vilket det endast existerar individer och inga sociala orättvisor. Paine menar att vi från detta faktum kan härleda principer som kan vägleda oss vid uppförandet av en god stat.
Eftersom människan i naturtillståndet är en individ och jämlik bör jämlikhet och självbestämmande även råda i det politiskt styrda samhället.
Eftersom människan är en individ, måste staten ha individens samtycke. Eftersom det inte finns några sociala skillnader i naturtillståndet, måste staten behandla alla medborgare lika. Detta utesluter ett monarkiskt styrelsesätt. Endast ett republikanskt styrelsesätt är naturligt.
Paine förordade absolut demokrati. Han ville koncentrera all makt till folket. Följaktligen var han motståndare till den amerikanska konstitutionens maktdelningsprincip. Han ansåg till och med att alla lagar bör upphöra att gälla efter en generation. Endast så kan varje generation styra sig själv.

Utopist och globalist

Thomas Paine var utopist. Vår tids socialister kämpar mot kapitalism och ekonomisk exploatering. Paine ville befria oss från de restriktioner som historia, sedvänjor och traditioner underkastar oss.
Paine var dessutom inte socialist. Han hade inget emot kapitalismen därför att han var övertygad om att den kommer att eliminera traditioner och sedvänjor som står i vägen för förverkligandet av hans radikala vision.
Vår tids reformivrare är organiserade i föreningar eller partier. Paine ogillade partier. Som upplysningsliberal menade han att det räcker att vi låter oss vägledas av förnuftet.
Förnuftet är den för honom allena frigörande kraften. Han upprepar gång på gång att vi endast skall lita på förnuftet. Han är övertygad om att de principer som förnuftet avslöjar är universella. Människans rättigheter härrör från naturen, inte historien. De är inte endast giltiga för amerikaner eller engelsmän, de kan tillämpas överallt.
I en mening var Paine också globalist. Han var mer revolutionär än amerikan. Paine appellerade inte till fosterlandet, utan till den universella frihetens sak. Han såg världen som sitt hemland och betraktade patriotism som en fördom. Han var övertygad om att nationsstaten en dag kommer att få stryka fot för ett på förnuftet baserat universellt samhälle.

Nästa: Edmund Burke

I nästkommande artikel om Yuval Levins bok The Great Debate. Edmund Burke, Thomas Paine and the Birth of Right and Left skall vi kika lite närmare på Edmund Burke.