Jean-Jacques Rousseau formulerade den radikala rättvisevisionen i inledningen till The Social Contract:
Man is born free, and everywhere he is in chains.
Rousseau menade att i naturtillståndet var människor perfekta fria och jämlika av det enkla skälet att de faktorer som bestämmer människors frihet och jämlikhet påverkade alla individer på samma sätt och lika mycket. I naturtillståndet hade alla samma chans att lyckas.
I sin senaste bok, Social Justice Fallacies (Basic Books, 2023) hävdar Thomas Sowell att Rousseaus naturtillståndet var en litterär fiktion. Thomas Hobbes’ beskrivning av livet i naturtillståndet i boken Leviathan som “ensamt, fattigt, otäckt, brutalt och kort” är mer verklighetstrogen, men Rousseaus vision om perfekt jämställdhet har levt vidare i radikal vänsterpolitik.
Vad är rättvisa?
Liberaler och konservativa definierar “rättvisa” i individuella termer. Det är individer som ska behandlas lika. Rättvisa handlar om individer, inte grupper. Det innebär att samhällets olika institutioner ska vara öppna för alla människor och att likhet inför lagen ska råda.
Lika möjligheter är emellertid inte samma sak som lika resultat. Du kanske vill bli polis, men saknar fysiska förutsättningar. Någon annan kanske vill bli ingenjör, men blir inte antagen därför att han eller hon saknar intellektuella förutsättningar. Detta är inte orättvist. Det är ett faktum om naturen. Det rättvisa samhället är öppet för alla, men det kan inte garantera lika resultat utan att behandla människor olika.
Social rättvisa handlar om lika grupprepresentation. Ett rättvist samhälle är, enligt denna teori, ett samhälle i vilket alla grupper är proportionellt representerade i olika yrken. Om hälften av medborgarna är kvinnor, ska hälften av ingenjörerna vara kvinnor. Eftersom cirka 2 procent av Sveriges befolkning är av afrikanskt ursprung, ska två procent av landets läkare vara afrosvenskar. Avvikelser från detta ideal sägs bero på diskriminering.
Sowell menar att förespråkare för social rättvisa blandar ihop dispariteter och diskriminering. Dispariteter är universellt förekommande, men det är, om vi får tro Sowell, inte givet att alla dispariteter beror på diskriminering. Det är en empirisk fråga. Med detta som utgångspunkt granskar Sowell fyra felslut.
Lika chanser?
Förkämpar för social rättvisa menar att om proportionell representation av olika grupper ska uppnås, måste alla människor ha samma chans att lyckas.
Sowell pekar på flera problem med denna teori.
Ett problem är att vi inte har kontroll över alla de faktorer som påverkar våra liv. Det faktum att livet är orättvist innebär inte nödvändigtvis att samhället är orättvist. De som kräver social rättvisa kräver kosmisk rättvisa. Med andra ord: De kräver att samhället ska korrigera missförhållanden som det inte har skapat. Ett annat problem är att människor är olika och därför vill olika. Det kan leda till oproportionell representation av grupper.
Sowell utvecklar sitt argument på fyra nivåer:
- Individ
- Grupp
- Samhälle
- Nation
Här ska vi begränsa oss till gruppnivån. En faktor som påverkar oss människor och som vi inte har kontroll över är biologiskt kön. Vi väljer inte biologiskt kön. Vi föds som män eller kvinnor. Biologiskt kön är dessutom ingen neutral kategori. Med biologiskt kön följer olika personlighetsprofiler. Dessa profiler påverkar våra attityder och handlingar. De är förvisso inte determinerande, men de har betydelse för hur vi ser på oss själva, andra människor och samhället i stort.
Varför är kvinnor underrepresenterade som professorer i naturvetenskap? Förespråkare för social rättvisa hävdar att det beror på diskriminering. Stämmer det? Universitetsutbildningar är öppna för alla.
Statistiska skillnader är biprodukter av individuella beslut. Män och kvinnor vill ofta olika därför att de är olika. Människor utbildar sig inte i syfte att bidra till proportionell representation i olika yrkeskategorier. När Göteborgs universitet utlyste två professurer i naturvetenskap var antalet manliga sökanden åtta gånger fler än kvinnliga sökanden. Hur ska det kunna bli fler kvinnliga professorer i naturvetenskap om kvinnor inte utbildar sig i naturvetenskap och söker lediga tjänster?
Män är underrepresenterade i förskolläraryrket. Beror det på en feministisk konspiration eller beror det på att män, till skillnad från kvinnor, i regel inte vill arbeta med barn?
Två tredjedelar av alla doktorsexamina i USA tilldelas kvinnor. Är manliga forskarstuderanden utsatta för matriarkalt förtryck? Dessutom: Varför handlar jämställdhetsdebatten alltid om prestigeyrken? Vi hör aldrig socialister och deras allierade hävda att kvinnor hindras från att utbilda sig till plåtslagare och asfaltsläggare.
Sowell menar att många idéer framförs på grund av deras moraliska önskvärdhet utan att man funderar över om de kan förverkligas eller om de endast kan realiseras genom att människor berövas sina grundläggande friheter.
Samhället som schackspel
Wokevänsterns övertygelse om att deras vision kan bli verklighet baseras på antagandet att samhället är ett gigantiskt schackbräde och att det är statens uppgift att arrangera pjäserna så att det politiska målet uppnås.
Människor är emellertid inte schackpjäser, med mindre än att de berövas alla sina friheter av en totalitär stat.
Sowell ger flera exempel på hur försök att reglera samhället för ett specifikt syfte har resulterat i det motsatta.
När britterna beslutade att öka skattebördan på den amerikanska kolonin, surnade amerikanerna till och förklarade sig oberoende. England förlorade därmed alla skatteinkomster från Amerika. Delstaten Maryland lade fram ett förslag om skattehöjningar för rika, men när förslaget väl blev lag hade många höginkomsttagare lämnat delstaten. Resultatet blev minskade skatteinkomster. Omvänt gäller att sänkta skatter inte måste leda till minskade skatteintäkter. Under president Ronald Reagan sänktes marginalskatterna successivt för höginkomsttagare. Vänstern anklagade Reagan för att gynna de rika på det allmännas bekostnad, men den praktiska effekten av skattesänkningarna blev ökade skatteinkomster. När amerikanska politiker höjde minimilönerna för ungdomar ökade arbetslösheten bland unga därför att de hade blivit dyrare att anställa. Hyreskontroller ledde av samma skäl till bostadsbrist och jordbrukssubventioner medförde överproduktion.
Samma mönster upprepades i de forna kommuniststaterna i Östeuropa. I Västdemokratierna fantiserade vänsterintellektuella om hur fantastiskt livet skulle bli under socialismen. I öststaterna kunde man studera socialismen som ett system för regerande i vilket människor och sociala institutioner hade reducerats till schackpjäser under kontroll av en allsmäktig stat. Resultatet blev ekonomisk stagnation och politisk terror.
Samhället är, förklarar Sowell, inte ett schackbräde, människor är inte schackpjäser. Wokevisionen kan därför endast bli verklighet i ett totalitärt samhälle.
Ras och klass
Wokevänstern hävdar att Amerika är strukturellt rasistiskt. Ett argument som ofta anförs till stöd för denna teori är att vita har en högre medelinkomst än svarta. Det är sant. Det är emellertid också sant att kineser, indier, koreaner och japaner i USA har en högre medelinkomst än vita amerikaner. Innebär det att den asiatiska minoriteten exploaterar den vita befolkningsmajoriteten? Faktum är att det finns miljontals svarta som har en högre medelinkomst än vita amerikaner. Är deras välstånd ett resultat av exploatering av vita?
Amerikaner av japansk härkomst har en högre medelinkomst än spansktalande. Är spansktalande amerikaner förtryckta av amerikaner av japanskt ursprung? Gruppen av asiater har fler doktorsexamen i ingenjörsvetenskap än svarta och spansktalande amerikaner tillsammans. Innebär detta asiater stänger ute svarta och spansktalande från forskarutbildningar i ingenjörsvetenskap? Om vita amerikaner befinner sig högst uppe i maktpyramiden, hur kan det då komma sig att USA:s fattigaste inte är svarta, utan vita som bor i avlägsna byar i Appalacherna?
Sowell menar att det klassamhälle som marxister pratar om är en statistisk illusion. Idén om klassamhället baseras på antagandet att det är samma människor som vi återfinner på samhällets botten. Detta är inte sant, menar Sowell. Gruppen som tjänar minst består inte av samma personer hela tiden. Den överväldigande majoriteten av de människor som ingår i gruppen, lämnar den efter några år av yrkesarbete. Många av dem som tillhör denna grupp är ungdomar på sitt första jobb.
Den amerikanska underklassen består i realiteten av en procent av befolkningen. Knappast något som man konstruerar en förtryckt klass av. Sowell hävdar att samma sak gäller gruppen av rika amerikaner. Om man studerar denna grupp över tid, upptäcker man att den är utsatt för häftiga fluktuationer. Människor kommer, människor går.
Talet om en ekonomisk överklass saknar därför empirisk grund.
Kunskap
Sowell menar att wokevänstern använder sig ett speciellt kunskapsbegrepp när den rättfärdigar sina ambitioner. Man antar att abstrakt, teoretisk kunskap är sannare än empirisk kunskap och sunt förnuft och att man själv besitter denna högre form av kunskap. Sowell ger flera exempel.
Den irländske författaren och socialisten George Bernard avfärdade parlamentarismen som oförmögen att åstadkomma något. Hitler, Mussolini och Stalin hade däremot, enligt Shaw, visat hur man får saker gjorda. Den franske socialisten Simone de Beauvoir sade att kvinnor ska förbjudas att stanna hemma med sina barn:
No woman should be authorized to stay at home to raise her children. Society should be totally different. Women should not have that choice, precisely because if there is such a choice, too many women will make that one.
Till och med klassiska liberaler har yttrat sig snarlikt i frågan. John Stuart Mill menade att intellektuella var bäst ägnade att styra samhället. Jean-Jaques Rousseau var av samma uppfattning.
Den kunskap som skulle behövs för att rationellt planera ett modernt samhälle existerar endast i fragmenterad form. När vi köper något är syftet med transaktionen inte att påverka varans pris, utan att förvärva något som vi behöver. Varans faktiska pris är en sidoeffekt av miljontals ekonomiska transaktioner som inte har dess pris som mål. Utan en prismekanism skulle producenterna inte kunna veta vad de ska producera, hur mycket de ska producera och vad människor är beredda att betala. Det är skälet till att ekonomisk planering leder till varubrist och svarta marknader. Önskvärda mål är inte alltid uppnåeliga.
Slutord
Ett förverkligande av social rättvisa kräver kontroll över faktorer som vi inte kontrollerar och som vi inte kan kontrollera. Vi väljer varken kön, familj, etnisk grupp eller ras eller nationstillhörighet. Wokevänsterns ambition att införa kosmisk rättvisa leder därför till ett totalitärt samhälle.