Samtiden.com

Fejkade nyheter. Del I

Att det existerar en åsiktsklyfta mellan journalister och allmänhet är ingen nyhet. Boken Svenska journalister 1989-2011 (JMG, 2012) visade att journalistkåren står klart till vänster om allmänheten. Sju av tio journalister sympatiserar med ett av riksdagens tre vänsterpartier.
Detta är inte nödvändigtvis ett problem. Inte heller kan det tas till intäkt för att det föreligger en massmedial konspiration mot folket. Journalisters uppgift är att granska samhället och så länge de gör det på ett objektivt sätt, spelar det ingen roll om de röstar vänster eller höger. Problem uppstår följaktligen när journalister får för sig att massmedias uppgift är att uppfostra människor, när kritisk journalistik ersätts av opinionsmobilisering.
Det amerikanska presidentvalet är intressant därför att det gör det möjligt att testa våra tidningars journalistiska integritet och ge ett preliminärt svar på frågan om det är meningsfullt att säga att våra media har en ideologisk agenda.
Redaktören ska försöka belysa denna problematik genom att granska Aftonbladets bevakning av USA:s nyvalde president. Donald Trump är inte endast ny president i kapitalismens högborg, han är själv kapitalist och miljardär - tre egenskaper som brukar få raggen att resa på sig på traditionella socialister.

Aftonbladet

Aftonbladets högkvarter: Kungsbrohuset. Källa: Wikimedia.

"Hur länge kan Trump fortsätta ljuga?"

I artikeln "Hur länge kan Trump fortsätta ljuga?" hävdar Aftonbladet-journalisten Wolfgang Hansson att Donald Trump en notorisk lögnare. Trump ljög om hur många människor som var närvarande när han installerades som USA:s 45:e president, hans ljög också när han påstod att han förlorade folkmajoriteten på grund av att illegala immigranter röstade på Hillary Clinton.

Större publik?

Den första lögnen handlar om installationsdagen. Hansson skriver att Trump har påstått att han hade en större publik än företrädaren Barack Obama:

Några dagar tidigare ljög Trump om att hans installation var den mest välbesökta någonsin med många fler åskådare än när Obama tillträdde.

Trump kommenterade förvisso publikhavets storlek under ett besök på CIA, men det hade faktiskt inget med Obama att göra. Orsaken till presidentens irritation var att en TV-kanal dagen efter installationen hade hävdat att endast 250 000 människor hade varit närvarande under installationen. Trump uttalade sig alltså om en specifik TV-kanal. Han jämförde inte publiknärvaron under de två presidentinstallationerna.
En annan fråga är om Trump eller TV-kanalen hade rätt i sin kritik. Trump sade följande under sitt tal:

honestly, it looked like a million and a half people. Whatever it was, it was.

Trump sade således inte att publiken bestod av 1,5 miljoner människor, utan att det såg ut som att den gjorde det. Faktum är att om man betraktar publikhavet från Capitolium, får man onekligen intrycket att TV-kanalens uppskattning var felaktig.

Inauguration

Detta var vad President Trump såg från sitt håll. Ser det ut som 250 000 människor? Källa: WhiteHouse.

På denna punkt hade Trump, med all sannolikhet, rätt och TV-kanalen fel.
Hansson förbigår dessa fakta med tystnad. Istället förebrår han Trump för att ljuga om publikhavets storlek. Hans argument är baserat på ett fotografi som är taget från Washingtonmonumentet.
Problemet är att Trump inte stod vid Washingtonmonumentet. Han befann sig på den motsatta sidan. Från Trumps håll ser det faktiskt ut som att folkmassan sträckte sig ända till monumentet. Trumps påstående var heller inte kategoriskt. Han sade inte att en miljon eller fler människor deltog i festligheterna, han sade att det såg ut som det.
Varifrån kommer påståendet att Trumps installation var mer välbesökt än Obamas?
Svaret är: Sean Spicer. Det var Vita husets pressekreterare, inte president Trump, som gjorde den omtalade jämförelsen.
Varför blandar Hansson ihop Trump med Spicer?
En möjlighet är att Hansson inte orkade undersöka fakta. En annan möjlighet är att han såg som sin primära, journalistiska uppgift att övertyga tidningens läsare att USA:s nye president är en notorisk lögnare.
Faktum är att det hade varit betydligt svårare att attackera Spicer eftersom Spicer, efter det att han hade sett bilderna som var tagna från Washingtonmonumentet, medgav att han hade haft fel i sakfrågan.
Av någon anledning underlåter Hansson att informera läsarna om detta.
Hansson skriver också att Spicer försvarade presidentens påstående med hänvisning till att det var "alternativa fakta", men inte heller detta är korrekt.
Spicer försvarade inte Trump eftersom det inte var Trump som hade gjort jämförelsen. Han försvarade inte ens sig själv. Istället sade han att om man räknar in alla människor som följde presidentinstallationen via TV, internet och på annat sätt, hade Trump, med all sannolikhet, en större publik än Obama.
Det var Spicers alternativa fakta och på den punkten hade han förmodligen rätt.

Illegala röster? En liten övning i hermeneutik

Det är skillnad på lögn och misstag. En person som misstar sig om fakta beter sig annorlunda än en som ljuger, även om de försvarar exakt samma åsikt.
Låt oss tillämpa denna enkla, hermeneutiska regel på Trumps inlägg i valdebatten. Trump hävdade följande:

In addition to winning the Electoral College in a landslide, I won the popular vote if you deduct the millions of people who voted illegally.

Enligt Hansson var Trump så irriterad över det faktum att Clinton fick flest röster att han försökte bortförklara det med att illegala immigranter hade röstat på henne. Kort uttryckt: han ljög.

Detta är naturligtvis en korrekt bedömning under förutsättning att det inte fanns skäl att misstänka valfusk.

Det är faktiskt möjligt för illegala immigranter att rösta i presidentval. USA:s högsta domstol har slagit fast att delstaterna har rätt att avgöra vem som har rätt att rösta. Enligt Washington Post är det möjligt att rösta i nationella val i 20 delstater, däribland folkrika Kalifornien, utan att presentera en identitetshandling. I ytterligare 13 delstater kan man rösta trots att ens ID-handling inte innehåller ett fotografi. Endast 7 stater kräver ett identitetskort med fotografi.
Ett annat besvärande faktum är att president Obama uppmuntrade illegala invandrare att rösta. När Obama fick frågan om illegala immigranter ska vara rädda för att bli upptäckta och kanske deporterade om de röstar i presidentvalet, svarade han att röstandet är konfidentiellt och fortsatte:

First of all, when you vote, you are a citizen yourself ... If you have a family member who maybe is undocumented, then you have an even greater reason to vote...

Det förefaller onekligen som att Obama uppmanar illegala invandrare att rösta. Han säger inte att endast medborgare kan delta i presidentvalet, han säger "when you vote, you are a citizen".
Om vi till detta adderar det faktum att Clinton ville ge illegala immigranter möjlighet att bli amerikanska medborgare, blir det lätt att förstå Trumps frustration. Trump hade all anledning att vara misstänksam.
Hansson försummar att informera läsarna om detta. De flesta svenskar tror säkert att amerikanerna har samma system som vi har, dvs. att endast medborgare kan rösta i nationella val. Trumps reaktion är i realiteten både meningsfull och rimlig.

En annan fråga är om Trump hade rätt eller fel i sakfrågan. Trump har sagt att han inte har något definitivt svar.

Trump har till exempel sagt att det pågick valfusk i New Hampshire och att det kostade honom segern. En del av hans kritiker har missförstått honom på denna punkt och sagt att han vägrar acceptera att Clinton vann folkmajoriteten. Trump sade emellertid inte att valfusket i New Hampshire kostade honom segern i det nationella valet, han hävdade endast att det förekommit valfusk i en specifik delstat.
Låt oss därför fokusera på frågan om nationellt valfusk. Trump har upprepade gånger sagt att han är övertygad om att han blev bestulen på segern, men han har, så vitt redaktören vet, aldrig sagt att han också har bevis för att det förekommit omfattande valfusk. För detta har han också blivit kritiserad. Problemet är att vi väldigt ofta inte kan bevisa våra åsikter. Istället anför vi mer eller mindre goda skäl för dem. Det är också det som Trump har gjort.
Hans kritik ska sålunda ses mot bakgrund av att illegala immigranter kan rösta i nationella val, att Clinton ville ge illegala invandrare amnesti, att illegala immigranter vill ha amnesti och att den sittande presidenten uppmanade illegala immigranter att rösta.
I sin kanske viktigaste tweet säger Trump dessutom att han inte är övertygad om att det förekommit valfusk, han säger att han vill låta undersöka saken:

I will be asking for a major investigation into VOTER FRAUD, including those registered to vote in two states, those who are illegal and.... even, those registered to vote who are dead (and many for a long time). Depending on results, we will strengthen up voting procedures!

Nyckelfrasen är: "Depending on results". Det är fullt möjligt att den av presidenten beordrade undersökningen kommer att dementera hans farhågor, men det bevisar inte att hans misstankar var grundlösa eller att han ljög. Det visar endast att han hade fel.
Faktum är att det inte saknas stöd för Trumps misstankar. En vecka efter presidentinstallationen presenterade en amerikansk statsvetare en studie enligt vilken Clinton fick ungefär 800 000 illegala röster. Studiens slutsats var att Clinton vann folkmajoriteten, men utan de illegala rösterna hade Trump, med all sannolikhet, vunnit fler delstater.

Är Trumps agerande unikt på något sätt? Nej, det är det inte.

Ledande Demokrater har sagt att ryska cyberbrottslingar försökte påverka eller lyckades att påverka valresultatet till Trumps fördel. Förre presidenten Barack Obama var så säker på att dessa misstankar är korrekta att han införde sanktioner mot Ryssland.
Har Demokraterna presenterat några bevis för att Ryssland försökt påverka utgången av det amerikanska presidentvalet? Nej, det har de inte. De har anfört olika skäl som stöd för sina misstankar och dessa har ifrågasatts av ledande Republikaner.
Om vi håller dessa fakta i minnet, får vi en helt annan bild av Trump än den som Hansson presenterar. Trump menade inte att han hade bevis för att det förkommit omfattande röstfusk. Han formulerade en misstanke i påståendeform om att så hade skett. Han var upprörd och han hade goda skäl att vara upprörd. Faktum är att flera Demokrater uppförde sig på samma sätt, de drog endast den motsatta slutsatsen – att om det inte hade varit för rysk cyberkriminalitet hade Hillary kanske vunnit även elektorskollegiet.
Hansson hade kunnat säga detta. Han hade kunnat förklara för läsarna att det finns data som pekar på att det har förekommit valfusk, att Clinton fick hundratusentals illegala immigranters röster och att detta påverkade valresultatet i negativ riktning för Trump, men att valfusket på intet sätt rubbar helhetsbilden. Trump vann elektorskollegiet, Clinton vann folket.
Hansson borde ha förklarat för Aftonbladets läsare att också Demokrater har ifrågasatt valresultatet och använt sig av Trumpliknande argument.
Hansson underlåter dock att göra detta.

Alla mynt har två sidor. Hansson kallar Trump lögnare därför att presidenten inte har presenterat några bevis för sina påståenden.
Frågan är hur Hansson kan vara så säker på att det inte har förekommit valfusk. Medan Trump uppenbarligen är osäker på hur utbrett det illegala röstandet var, förefaller Hansson vara övertygad om att allt har gått rätt till.
Hansson har intervjuat Carrie Davis från Women Leauge of Voters och Davis berättar för Hansson att illegala röster är mycket ovanliga.
Problemet är att Davis' argument är generellt. Trump sade inte att valfusk är ett allmänt problem, han uttalade sig endast om ett specifikt presidentval.
Faktum är att illegala immigranter kan rösta i flera delstater. Faktum är också att Clinton hade utlovat amnesti åt illegala immigranter vilket innebar att illegala immigranter hade ett intresse av att stödja henne. Så när President Obama uppmanade illegala immigranter att rösta, tolkade Trump det som att han uppmanade miljontals illegala immigranter att rösta på Clinton.
Det är inte svårt att förstå logiken i Trumps resonemang. Det är inte lika lätt att följa logiken i Hanssons tankegång.
Den andra frågan är varför vi ska ta Davis på allvar? Hansson skriver att Women Leauge of Voters är "en organisation som på heltid ägnar sig åt att övervaka valsystemet", men det är på sin höjd en halvsanning. Women Leauge of Voters har en betydligt bredare politisk plattform:

The League of Women Voters, a nonpartisan political organization, encourages informed and active participation in government, works to increase understanding of major public policy issues, and influences public policy through education and advocacy.

Melissa Breach, verkställande direktör i Women Leauge of Voters, deltog i den så kallade Kvinnomarschen i Washington. Det var under denna marsch som popartisten Madonna ropade att hon funderade på att spränga Vita huset och skådespelaren Ashley Judd skrek: "I feel Hitler in these streets, a moustache traded for a toupee." Breach hälsade sina systrar med följande ord:

So, let’s all give ourselves in whatever way we can. Let’s organize to preserve affordable health care, stand up for our immigrant and refugee neighbors, and demand action on climate change. Let’s agree right now that we will all resist the transparent attempts to divide us and that we will wholeheartedly reject any attempt to normalize white supremacy, misogyny, or xenophobia.

Detta låter knappast som en organisation som på "heltid ägnar sig åt att övervaka valsystemet". I realiteten är Women Leauge of Voters kritisk till Trump därför att han vill begränsa rösträtten till amerikanska medborgare. I en diskussion med TV-journalisten Chuck Todd sade Trump följande:

I want to see voting laws so that people that are citizens can vote. Not so people that can walk off the street and can vote, or so that illegal immigrants can vote.

Trump vill, av allt att döma, ha ungefär samma regler som vi har i Sverige: rösträtten ska vara förbehållen medborgare. Detta nämns inte av Hansson.
Women Leauge of Voters är en av många organisationer som kämpar för illegala immigranters rätt att rösta i presidentval. Detta borde Hansson naturligtvis ha påpekat, men det gör han inte.
Istället för att säga som det är, att Women Leauge of Voters är en konventionell vänsterorganisation, beskriver Hansson sammanslutningen som en advokatbyrå som kämpar för mänskliga rättigheter.
Women Leauge of Voters är alltså en djupt partisk organisation och därför kanske inte lämpad att besvara Hanssons frågor. Hade Aftonbladet accepterat en studie av människors syn på socialdemokratisk politik om urvalet endast inkluderade registrerade moderater?

Logik, lögner och misstag

Även USA:s förre president, George W. Bush, får sig en skopa ovett. Han är en lögnare därför att han sagt att Irak hade massförstörelsevapen, trots att inga sådana vapen har hittats. Hansson skriver att Bush använde denna lögn som "förevändning att störta diktatorn Saddam Hussein". Han skriver:

Något som ledde en explosion av terrorismen i världen. Det visar hur en lögn kan få katastrofala följder.

Hanssons kritik är intressant av flera skäl. Hur i all världen skulle amerikanerna kunna veta att detroniseringen av Saddam skulle leda till en så kallad "explosion av terrorismen i världen"? Svaret är att inte ens Hansson hade en aning om vad som skulle ske. Argumentet är en ren efterhandskonstruktion.
Dessutom. Islamister som Usama bin Laden och hans meningsfränder hade inget till övers för Saddam Hussein. Uttryckt på ett annat sätt: det faktum att två saker händer ungefär samtidigt, innebär inte att de är kausalt förbundna med varandra.
Sist men inte minst: var det verkligen Irakkriget som orsakade denna påstådda explosion av terrorism? Irakkriget var väl en följd av terrorism? George W. Bush störtade ju Saddam Hussein efter det att Al Qaeda hade attackerat New York och Washington. Hanssons kritik är också nyskapande av det skälet att han inte endast kritiserar USA för att störta en diktatur, han hävdar också att amerikanerna ljög för att kunna sjösätta sina illvilliga planer.
Låter det logiskt? På 60- och 70-talet brukade vänstern hävda att USA ljög för att kunna stödja diktaturer. Kommunisterna på den tiden var inte dummare än att de förstod att ingen vill skylta öppet med att de stödjer tyranner. Därför ljög också de.
Drygt 40 år senare hävdar Aftonbladet att amerikanarna ljög för att kunna störta en diktator. Det låter onekligen lite konstigt. Varför skulle amerikanerna uppleva det som nödvändigt att behöva ljuga om något sådant? I realiteten visste ju alla om att Saddam var en kallblodig skurk som plågade sitt folk. Rapporterna om Saddams blodiga hantverk var tillräckligt många för att fylla ett ordinärt stadsbibliotek.
Det faktum att amerikanerna inte hittade några massförstörelsevapen är heller inget bevis för att man ljög. I så fall ljög även Tyskland, Frankrike, England, Ryssland, Kina och Egypten. Faktum är att det var svårt att hitta en säkerhetstjänst som inte var övertygad om att amerikanerna hade rätt. Varför skulle han annars leka katt och råtta med FN:s vapeninspektörer i 10 år? När den irakiske diktatorn fick denna fråga, svarade han också att han inte trodde att amerikanerna menade allvar. Dessutom ville han visa upp en tuff front inför ärkefienden Iran.
Hur hade Aftonbladet reagerat om tidningen hade blivit anklagad för att ljuga varje gång som man hade misstagit sig om verklighetens beskaffenhet? Man hade förmodligen sagt som amerikanerna gjorde: "vi bedrog er inte, vi hade fel".

Summa summarum

Wolfgang Hansson hade kunnat skriva en intressant och spännande artikel. Som journalist på en av landets största tidningar hade han alla möjligheter att presentera, diskutera och analysera fakta.
Istället stagar han upp sin tes med ett selektivt urval av fakta. Han vädjar till läsarnas känslor istället för till deras förnuft. Han låter invektiv ersätta logik och argument. Hansson förefaller avsky Trump så intensivt att han inte ens förmår kontrollera sitt ordval. Han kallar USA:s nya president lögnare över 10 gånger. När en person blir kallad mytoman så ofta i en artikel, förväntar man sig en lång lista med försyndelser. Vi kallar ju inte en person "notorisk lögnare" om vederbörande endast ljuger om en specifik händelse. Notoriska lögnare ljuger hela tiden och om allting. Hansson anser sig ha bevisat att Trump har ljugit vid två tillfällen, men som vi har sett är hans slutsatser uppförda på en mycket bräcklig grundval.
Donald Trump har kritiserats för att han kallat en del av nyhetsrapporteringen i USA "fejkad". Wolfgang Hanssons artikel "Hur länge kan Trump fortsätta ljuga?" är ett exempel på att Trump inte är helt ute och cyklar när han raljerar över media.

Sidor

Prenumerera på Samtiden.com RSS