Samtiden.com

The Politically Incorrect Guide to Islam and the Crusades. Del II

Amerikanen Robert Spencer har författat 18 böcker och samtliga handlar om islam. I den första artikeln om Spencers bok The Politically Incorrect Guide to Islam and the Crusades (Regnery Publishing, 2005) granskade vi hans islamkritik. I denna avslutande artikel ska vi kika lite närmare på islamisk utrikespolitik.

The Politically Incorrect Guide to Islam and the Crusades

Ut ur Arabien

Islams profet dog år 632. Han hade han utrotat polyteismen på den arabiska halvön och enat dess olika stammar under islams banér. Han hade hotat den östromerske kejsaren och perserrikets härskare med krig om de inte accepterade islam. Han hade till och med genomfört en mindre militär expedition mot bysantinerna.
Mohammads rike var vid denna tidpunkt en liten islamisk ö i ett hav av kristenhet. Syrien, Egypten och Nordafrika tillhörde det östromerska eller bysantinska imperiet. Flera av kristenhetens viktigaste städer låg på marschavstånd. Det persiska imperiet hade också det en signifikant andel kristna.
Efter hans död strömmade de islamiska arméerna ut ur Arabien. Spencer skriver att islam spreds med svärdets hjälp. De erövrade på kort tid Mellanöstern och Nordafrika. Tre år efter Mohammads död föll Damaskus. Ett år senare invaderades Irak. År 637 intogs Antiokia och två år senare ockuperades Jerusalem. Samma år invaderades Egypten. Efter det att de islamiska styrkorna hade upprättat kontroll över hamnstaden Alexandria beordrade kalifen att stadens bibliotek skulle brännas ner. Han förklarade att antingen har böckerna samma innehåll som Koranen eller så innehåller de något annat. I båda fallen är de överflödiga.
De islamiska arméerna krossade det persiska imperiet och reducerade radikalt det bysantinska imperiets storlek. Det östromerska imperiets huvudstad, Konstantinopel, utsattes för två belägringar. År 711 korsade islamiska härar Gibraltarsundet och inledde en 700 år lång ockupation av Spanien. Med Spanien under kontroll färdades arméerna sedan tvärsöver Pyrenéerna med målet att invadera Frankrike för att efter fullgjort uppdrag fortsätta österut mot Konstantinopel. Istället stoppades de av Charles Martels franker vid Tours år 732, på bekvämt avstånd från Paris. Slaget vid Tours är legendariskt. Den brittiske historikern Edward Gibbon har sagt att om det inte hade varit för Martels män hade skolorna i Oxford med stor sannolikhet undervisat eleverna i islam idag.

Teologiskt motiverad imperialism

Spencer menar att islams expansion var teologiskt motiverad. Invasionen av Europa, Mellanöstern, Nordafrika och Indien syftade primärt inte till att förse kalifatet med råvaror, slavar och ädla metaller. Målet var att underordna mänskligheten sharia. I Koranen beordrar Allah Mohammad att slåss mot alla som inte dyrkar honom och hans budbärare:

Fight those who believe not in God nor the Last Day, nor hold that forbidden which hath been forbidden by God and His Apostle, nor acknowledge the religion of Truth, (even if they are) of the People of the Book, until they pay the Jizya with willing submission, and feel themselves subdued.

Spencer skriver att det till dags dato inte har existerat en enda islamisk sekt som har tagit avstånd från denna formulering. Han medger att storskalig jihad upphörde i slutet på 1600-talet, men det berodde inte på att doktrinen hade reformerats utan på att den islamiska världen var för svag för att kunna attackera med samma kraft som under dess storhetstid.
Kalifen är en central figur i sunniislam. Det är endast kalifen som kan beordra offensiv jihad eller militära expeditioner vars syfte är att expandera islams domän. Efter det att Kemal Atatürk hade avskaffat det sista kalifatet, det ottomanska kalifatet, har den islamiska världen övergått från offensiv till defensiv jihad. Det har medfört att en rad islamiska organisationer har växt fram med målet att på nytt ena den muslimska världen under en kalif. Det muslimska brödraskapet är den mest kända organisationen.
Defensiv jihad har som målsättning att försvara det som islam har uppnått. Det är skälet till varför vår tids terrorister ägnar så mycket tid åt att beklaga västerländsk kolonialism och imperialism. Deras retorik är ofta präglad av marxistisk och genusfeministisk samhällskritik. Osama bin Laden kritiserade t.ex. USA för att ha vägrat att signera Kyotoprotokollet och han hyllade vänsterliberalens Noam Chomskys kritik av amerikansk utrikespolitik.

Korstågen

Korstågen har en mycket speciell position i debatten om relationen mellan väst och islam. Islamiska apologeter säger ofta att korstågen är skulden till islams misstro mot väst. Muslimer sägs inte endast ha gott minne, de har aldrig förlåtit kristenheten för ockupationen av Jerusalem. Denna ståndpunkt förfäktas inte endast av islamister och deras sympatisörer. Det är tvärtom en åsikt som är vanligt förekommande bland politiker. USA:s förre president Bill Clinton repeterade delar denna uppfattning kort efter septemberattackerna mot New York och Washington när sade han att det var korstågen som var den primära orsaken till modern terrorism.
Detta är, om vi får tro Spencer, inte sant.
Konflikten mellan islam och kristenheten initierades av Mohammad. Efter det att han hade konsoliderat sin makt i Arabien hotade han bysantinerna och perserna med krig om de vägrade att acceptera islam. Romarna och perserna antog utmaningen och Mohammad verkställde sitt löfte.
De som hävdar att det var korstågen som skapade misstron mellan väst och islam blandar således ihop orsak och verkan. Jerusalem var vid tiden för Mohammads krigsförklaring en del av det bysantinska imperiet. Bysantinerna hade inte stulit Jerusalem från islam. Jerusalem hade aldrig tillhört islam. Tvärtom: islam stal Jerusalem från bysantinerna när islamiska styrkor intog staden år 639.
Det är sant att Påve Urban II uppmanade till korståg, men hans uppmaning kom år 1095, dvs. 450 år efter det att islamiska arméer hade ockuperat Jerusalem. Under mellantiden hade islamiska arméer dessutom lagt under sig Mellanöstern, Nordafrika och stora delar av Mindre Asien. De hade ockuperat Spanien, invaderat Frankrike och belägrat det östromerska rikets huvudstad, Konstantinopel, två gånger. Om vi håller detta i minnet, får vi en helt annan bild av händelseförloppet. Korstågen var en senkommen defensiv aktion mot islamisk imperialism och dess målsättning var att återerövra områden som hade ockuperats av islamiska arméer.

Korstågen i debatten om islam

Som vi har sett var det islam som inledde fientligheterna. Ockupationen av Jerusalem var en delkampanj i en större militär strategi vars syfte var att islamisera Mellanöstern och Europa.
Men om så var fallet, varför åberopar sig vår tids islamiska apologeter på detta exempel? Varför beskrivs Jerusalem som ockuperat när det i realiteten var islamiska arméer som ockuperade staden? Spanien återfinns på toppen av listan över områden som islamister vill erövra. Varför? Skälet är att de anser att Spanien tillhör islam. Varför tillhör Spanien islam? Svaret är att Spanien en gång var en provins i kalifatet. Det faktum att spanjorerna lyckades driva ut islam från Spanien förändrar inte detta faktum.
Svaret finns i Koranen. I Koranen säger Allah till Mohammad:

And slay them wherever ye find them and drive them out of the places whence they drove you out, for persecution is worse than slaughter.

Land som en gång har tillhört islam, tillhör islam för evigt. Det är andemeningen av Korancitatet. När islamister idag beklagar ockupationen av Jerusalem är det denna princip som de tillämpar. Jerusalem tillhör islam därför att staden har tillhört islam. Det är också ett av skälen till den islamiska kritiken av Israel. Eftersom Israel en gång var en provins i det ottomanska kalifatet, tillhör området islam för evigt.
Ett annat vanligt förekommande argument är att det var korstågssoldaternas brutalitet som är orsaken till misshälligheterna mellan väst och islam idag. Detta argument innehåller ett korn av sanning. Åsikterna går isär om hur många muslimer som blev ihjälslagna, men varken islamiska eller västerländska historiker, Spencer inkluderad, förnekar att blodet flöt i synnerligen strida strömmar.
Spencer skriver att det var på det viset som krig fördes. När soldater kom till en stad uppmanade man invånarna att kapitulera utan strid. De städer som vägrade hörsamma sådana uppmaningar och inte lyckades stå emot invasionsstyrkorna fick regelmässigt sina invånare massakrerade.
Spencer skriver inte detta för att försvara korstågssoldaterna. Tvärtom. Han beskriver deras agerande som kriminellt. Hans poäng är att korstågssoldaternas agerande inte var unikt på något sätt. Muslimska arméer anställde massakrer av exakt samma skäl. Trettio år före Påve Urban II:s korstågssoldater intog Jerusalem, slaktade muslimska soldater tusentals armenier i staden Ani. En muslimsk historiker beskrev förloppet:

The army entered the city, massacred its inhabitants, pillaged and burned it, leaving it in ruins and taking prisoners all those who remained alive. ... The dead bodies were so many that they blocked the streets … and the number of prisoners was not less than 50 000 souls. I was determined to enter the city and see the destruction with my own eyes. I tried to find a street in which I would not have to walk over the corpses; but that was impossible.

En annan armenisk stad, Ardzen, skulle gå samma öde till mötes år 1048:

According to Matthew of Edesa, a twelfth-century chronicler, the rampaging jihadis killed 150 000 people, and Matthew lamented "the son were taken into slavery, the infants smashed without mercy against the rocks, the venerable old men abased in public squares, the gentle-born virgins dishonored and carried off".

Korstågssoldaterna handlade dessutom på eget bevåg. De hade inte fått mandat från Påve Urban II att massakrera Jerusalems muslimer.
Islamisk jihad var annorlunda. Den islamiska imperialismen var inte improviserad. Den följde en strikt regelbok. Den var grundad i islams heliga skrifter. Dessutom: historiskt sett har islamisk jihad verkställts av nationsstater mot icke-muslimer. Korstågen representerade ingen nationsstat. De utgjordes av kristna från hela Europa på väg till det heliga landet.
Inte heller syftade korstågen till att erövra islamisk mark, kolonisera den islamiska världen eller att konvertera muslimer till kristendomen. Målsättningen var att återta det heliga landet och skydda pilgrimer på väg till Jerusalem.

Islamisk propagandaoffensiv

När islamister säger att korstågen var orsaken till misstron mellan väst och islam, handskas de alltså illa med sanningen. Hänvisningar till korstågen är, om vi får tro Spencer, ett vapen i islams ideologiska krig mot väst. Man använder ett enkelt psykologiskt trick: om man anklagar människor som värdesätter sanning och handling i överensstämmelse med god sed för omoraliskt beteende, kommer de att ifrågasätta sig själva och försöka klura ut vad de har gjort för fel och hur de kan göra bot. De kommer att göra det därför att de anser att självkritik är en moralisk plikt och därför att de inte kan föreställa sig att någon skulle kunna komma på idén att utnyttja deras strävan efter sanning och sedligt beteende emot dem. Om man dessutom repeterar anklagelsen in absurdum, underhåller man inte endast självtvivlet, man kanske också lyckas att underminera individernas förmåga att stå upp för sanning och god moral.
Det är exakt det som islamisterna gör. Hänvisningar till korstågen är ett element i en strategi vars syfte är att försvaga västerlänningars tro på sin civilisations överlägsenhet.
Denna taktik har stor framgång använts mot Israel. De så kallade palestinierna är i realiteten inget folk. De är helt vanliga araber. Föreställningen om att det finns ett palestinskt folk och att det har blivit bestulet på sitt hemland av Israel, skapades av den sovjetiska säkerhetstjänsten och Arabförbundet på 60-talet. I samma veva skapade man också PLO, den organisation som skulle befria de förtryckta palestinierna från den judiska fascistdiktaturen. Yassir Arafat, som var PLO:s första ordförande, var inte palestinier. Han kom från en välbärgad egyptisk familj och fick sin militära och ideologiska skolning i Sovjetunionen. Det var i Sovjet som Arafat lärde sig att om PLO ska vinna det ideologiska slaget, måste organisationen maniskt upprepa att det finns ett palestinskt folk, att Israel är en fasciststat och att den palestinska kampen därför är rättfärdig.
Det är lätt att glömma bort att under de nära två decennier som Västbanken var ockuperat av Jordanien, var det ingen som betraktade palestinierna som en från andra araber i området distinkt grupp. Följaktligen var det heller ingen som krävde att en palestinsk stat skulle upprättas i området. Den "palestinska frågan" blev aktuell först efter det att Jordanien hade förlorat Västbanken till Israel efter det så kallade sexdagarskriget. Det var efter det som araberna i området började tala om sig själva som palestinier och hävda att även de har rätt till en stat. PLO har i decennier påstått att Västbanken tillhör palestinierna och att organisationens målsättning är att befria hemlandet från den israeliska ockupationsmakten, men faktum är att PLO bildades redan 1964, dvs. när Västbanken var ockuperat av ett arabiskt land, Jordanien.
Zahir Muhsein var medlem av Arafats inre cirkel och medgav i en intervju med en tysk tidning år 1977 att det inte existerar något palestinskt folk. Palestinierna är en politisk konstruktion, sade han. Vad skulle PLO göra om organisationen fick Västbanken av Israelerna? Skulle man skapa en palestinsk stat där? Muhsein svarade: nej, istället hade man införlivat Västbanken med Jordanien. Muhsein fortsatte: Skapandet av en palestinsk stat är inget självändamål, utan ett medel i den fortsatta kampen för arabisk enhet.
Den intensiva propagandan har dock medfört att många människor i väst numera tror att väst har en skuld till islam på grund av korstågen och att palestinierna är en etnisk grupp som av Israel har berövats sitt hemland.

Slutord

The Politically Incorrect Guide to Islam and the Crusades är som redaktören har påpekat tidigare ingen riktig bok. Det är en samling argument och motargument i den mycket känsliga frågan om islam och väst. Boken eller vad vi nu ska kalla den är dock välskriven och mycket lättläst.
Boken har också sålt förvånansvärt bra i USA. Den lyckades till och med att kravla sig upp på New York Times Bestsellerlista. En möjlig förklaring är att det berodde på att den utkom några år efter terroristattackerna mot New York och Washington. Boken är inte översatt till svenska. Svenska Adlibris har faktiskt inte en enda av Spencers 18 böcker i sitt sortiment. Med tanke på Spencers enorma produktivitet måste detta karaktäriseras som en bedrift. Däremot har Adlibris en bok som varnar läsaren för krigshetsare som Spencer. Bokus har dock Spencers samtliga böcker i sitt sortiment.

Sidor

Prenumerera på Samtiden.com RSS