The Aesthetics of Architecture

Den brittiske filosofen Roger Scruton har specialiserat sig på estetiska frågor och har, under en lång period, kritiserat vad han ser som den moderna världens förfulning.
En gång var konstens uppgift att trösta människan när hon har sorg och att affirmera hennes glädje. I början på 1900-talet fick konsten ett annat mål. Den skulle vara originell och utmana besökaren, bryta mot nedärvda tabun och chockera sin publik. En följd var att konsten trivialiserades och förfulades.
Om vi får tro Scruton, är det dock inte endast konsten som har deformerats. Vardagslivet har invaderats av utilitaristiska värderingar enligt vilka det inte spelar någon roll vilka böcker vi läser, vilka bilder vi tittar på eller vilken musik som vi lyssnar på.
Scruton menar att dessa två tendenser har sammanstrålat i modern arkitektur. I boken The Aesthetics of Architecture (Princeton University Press, 1979) går han till attack mot degraderingen av våra stadskärnor.

Aestethic of Architecture

Den klassiska traditionen

The Aesthetics of Architecture är ett försvar av den klassiska traditionen. En av Scrutons inspirationskällor är en barockkyrka i Italien. St. Andrea de la Valle är över 300 år gammal och belägen i Rom. Scruton skriver att han som ung man levde i skuggan av denna magnifika byggnad under en kort period och att det gjorde att han fick upp ögonen för den klassiska traditionen.

St. Andrea de la Valle i Rom. Källa: Wikipedia.

Med "klassisk arkitektur" förstår Scruton grekisk och romersk arkitektur. Den klassiska arkitekturen är paradigmatisk för Scruton. Det är också med den som den europeiska arkitekturens historia inleds. Scruton menar att de klassiska mästarna förstod att det inte räcker att en byggnad har en funktion, den måste också ha ett tilltalande yttre.
Frågan är dock vad detta innebär.

Vardagslivets estetik

Arkitektur är en dekorativ konstform. När vi bygger en stad, försöker vi skapa ett hem eller en bosättning. Vi är engagerade i en aktivitet som liknar anläggningen av en trädgård eller dekorerandet av ett vardagsrum.
Detta sätter restriktioner på våra konstnärliga ambitioner. Byggnaderna får inte vara för stora. Individen ska kunna se en given byggnad från den plats som han befinner sig på. Man ska bygga på höjden, inte på bredden. Husen får dock inte vara för höga. Fem våningar är maximum.
En förutsättning för en levande stad är att den integrerar socialt liv, arbete och fritidsaktiviteter. Därför måste stadsplaneringen beakta behovet av affärer, parker, lokala industrier och kyrkor. Scruton vänder sig mot de försök till indelning av städer i zoner som genomförts i bland annat USA där människor jobbar i en del av staden, bor i en annan och tillbringar fritiden i en tredje.
Husen ska vara omsorgsfullt utsmyckade med meningsfulla detaljer som framhävs med hjälp av ljus och skuggor. Gatan är särskilt viktig eftersom den är den plats där människor sammanstrålar. Därför ska trappor och fönster ska vara vända mot gatan. Därför ska byggnaderna följa gatans konturer. Tillsammans ska de bilda en estetiskt dekorativ väv som blicken kan följa eller stödja sig emot.
Scruton menar att de klassiska arkitekterna betraktade staden som vårt gemensamma hem. De förstod att arkitekturens uppgift är att bevara och stärka denna hemkänsla och att detta kräver att arkitekten underordnar sina estetiska ambitioner invånarnas vardagsbehov.
Leon Krier har, enligt Scruton, översatt den klassiska traditionens credo i kantianska termer:

You must, Krier says, "build in such a way that you and those dear to you will use your buildings, look at them, work in them, spend their holidays in them, and grow old in them with pleasure."

Modernismen och stadskärnornas förfulning

Modernismen växte fram som en reaktion mot den klassiska traditionen. Den förkastade de principer som hade väglett dem som en gång byggde Europas storstäder.
Scruton menar att modernisterna var mer politiska aktivister än arkitekter. Raserandet av Europas klassiska stadsmiljöer var inspirerat av realsocialismens försök att bryta med det borgerliga samhället. Man sade att man ville utrota fattigdomen, men det verkliga målet var att verkställa ett utopiskt experiment vars målsättning var att reformera människan och detta krävde att man kapade trossarna till det förflutna. Det borgerliga samhället skulle berövas sin historiska identitet medelst en avpersonalisering av det offentliga rummet.

Corbusier

Le Corbusiers ej verkställda plan för Paris. Källa: Fondation Le Corbusier.

Gamla pragmatiskt designade kvarter med villor, radhus, lokala industrier, butiker, skolor och kyrkor gav vika för torn i stål och betong med uttryckslösa fasader, utan relation till omgivningen och med påhängda meningslösa detaljer.
Vi ser detta inte minst i kommunistisk arkitektur.

Kommunistisk arkitektur: Östberlin.

Man skapade områden så estetiskt frånstötande att ingen ville kalla dem "mitt hem" och följaktligen förföll de och blev center för vandalism och brottslig verksamhet. Resultatet blev stadsmiljöer som människor flydde ifrån när de fick chansen. Inte ens modernisterna ville bo i de områden som de hade skapat utan valde att leva i gamla, eleganta hus i charmerande omgivningar långt ifrån de betongområden som de hade uppfört i namn av allas gemensamma bästa

Modernism i praktiken: funktionalismen

Den amerikanske funktionalisten Louis Sullivan myntade slagordet "Form follows function". För funktionalisten finns inget separat estetiskt problem. Utsidan av en kontorsbyggnad ska spegla dess inre struktur. Om den gör det, är byggnaden också vacker.

Louis Sullivans The Wainwright Building. Källa: Wikipedia.

Det är också problemet med modernistisk arkitektur. Den ensidiga emfasen på nyttomaximering förklarar, enligt Scruton, varför stadskärnor som domineras av modernistisk arkitektur degenererar över tid. Byggnaderna uppfördes för att utföra en målsättning och när denna målsättning väl var uppfylld, övergavs de.
Oscar Wilde hävdade att all genuin konst är totalt oanvändbar. Därför är, fortsatte Wilde, det totalt oanvändbara också det som är mest användbart. Scruton menar att det blir tydligt i arkitekturen. Vackra hus överges inte åt, de får ständigt nya hyresgäster. Omvänt: ingen vill bevara en estetiskt motbjudande byggnad, men om byggnaden är vacker kommer någon att hitta användning för den.

Att bygga rätt: Östberlin.

Scrutons poäng är inte att vi kan bortse från funktion. Form och funktion sätter gränser för varandra. En byggnad utan funktion är ingen byggnad, utan ett konstverk. Omvänt gäller att försöken att reducera byggnader till rationellt fungerande maskiner, dvs. att ignorera formproblemet, genererar alienation.
Det är, kort uttryckt, problemet med funktionalistisk arkitektur.

Hur skiljer vi mellan bra och dålig arkitektur?

Scrutons kritik av modern arkitektur baseras på en distinktion mellan bra och dålig arkitektur. Frågan om det finns sanna eller objektiva värdeomdömen är en av filosofins klassiska problemställningar.
Scruton menar att även om estetiska omdömen är subjektiva, tror vi ändå på möjligheten av en rationellt motiverad konsensus. I annat fall hade vi inte argumenterat i smakfrågor. I realiteten tror vi inte på den relativistiska tesen att värden är strikt relativa. Vi irriterar oss över fula hus, sjabbiga kläder och annat som stör vår smak och vi upplever inte våra reaktioner som enbart idiosynkratiska. Scruton menar att estetiska överväganden är lika viktiga för människan som moraliska omdömen och teoretiska påståenden. Kläders funktion är att skydda kroppen mot värme och kyla, men ingen skulle köpa ett plagg som endast uppfyllde dessa krav.
Scruton menar således att det inte är meningslöst att diskutera estetiska problem. Följaktligen behöver vi heller inte acceptera den värderelativism som utgör det teoretiska rättfärdigandet för degraderingen av våra stadskärnor. Frågan är dock vad detta egentligen innebär. Vad innebär det att argumentera i smakfrågor?
Scruton skriver estetisk argumentation inte skall förväxlas med moralisk och teoretisk argumentation. Moralisk argumentation har som målsättning ett kategoriskt imperativ, medan teoretisk argumentation syftar till en beskrivning eller förklaring av vår empiriska verklighet. Målet med ett estetiskt argument är att medelst argument modifiera motpartens upplevelse av verkligheten.
Michelangelos staty David är ett exempel:

Källa: Wikipedia.

Vi reagerar inte på samma sätt när vi ser originalet som när vi betraktar en kopia. Det är, menar Scruton, inte möjligt att njuta av kopian. Det indikerar att det finns en koppling mellan estetisk njutning och intellektuell förståelse. Estetisk förståelse ska av det skälet inte förväxlas med enkla observationer. Jag kan se ett ansikte i ett moln eller uppleva en horisont som melankolisk, men jag kan inte observera ett träd som något annat än ett träd.
Estetisk njutning är alltså inte omedelbar, utan förmedlad av tankeprocesser. Ny kunskap om objektet påverkar vår lustupplevelse. En tavla som vi har beundrat under många år kanske framstår som billig hötorgskonst när vi, efter att ha undersökt saken närmare, upptäcker att den är målad av en lokal talang. Detsamma gäller arkitektur: Det upplevda behaget orsakas inte av byggnaden som empirisk realitet, utan är en följd av själva tanken.
Det innebär att en byggnad kan upplevas på olika sätt. Det är också därför som vi argumenterar om byggnadsestetik. Det är också därför som diskussioner om estetiska frågor kan påverka och förändra vår smak. Scruton är övertygad om att på samma sätt som vi kan bli bättre människor genom att lyssna till moraliska argument, kan vi utbilda och kultivera vår smak genom att lära oss mer om objektet.
När är en estetisk debatt fullbordad? En estetisk diskussion kan betraktas som avslutad när motparten inte endast har accepterat vårt argument, utan även betraktar verkligheten på samma sätt som vi gör. Det räcker alltså inte med att acceptera ett argument, argumentet måste också påverka perceptionen av verkligheten.
Det innebär inte att vi kan ställa upp enkla regler för bra respektive dålig arkitektur. Estetiska diskussioner liknar moraldebatter i det att det anförs argument för och emot, men de liknar också diskussioner om mat och vin i den meningen att vi inte uppfattar slutsatserna som tvingande. Vi upplever det som ologiskt om en person argumenterar för dödsstraff den ena dagen och emot dödsstraff nästa dag, men vi reagerar inte på samma sätt om vår vän föredrar vitt vin på måndag och rött vin på tisdag. Det beror, enligt Scruton, på att estetisk argumentation, till skillnad från moralisk och teoretisk argumentation, saknar distinkta premisser och nödvändiga slutsatser. I den meningen är estetiska problem öppna på ett sätt som praktiska och teoretiska frågeställningar inte är.

Marx, Freud och semiotiken

Marxism, psykoanalys och semiotik utgör tre försök att upprätta en generell teori om estetiska objekt. Problemet med marxism, psykoanalys och semiotik är att de är reduktionistiska. Det som gjort dessa teorier så populära är att de gör anspråk på att avmystifiera verkligheten. Enligt marxismen befinner sig den estetiska meningen utanför medvetandet, i en ideologisk överbyggnad som determineras av materiella processer över vilka individen saknar kontroll. Psykoanalysen resonerar på ett snarlikt sätt: en byggnads mening återfinns inte på dess yta, utan djupt nere i individens omedvetna. Vi ser ett hus med gigantiska balkonger, men det omedvetna ser en kropp med kvinnobröst och det är det som bestämmer vår reaktion. Problemet med dessa teorier är alltså att de söker den estetiska meningen utanför medvetandet. Eftersom estetiken inte har en autonom ställning, utan endast speglar individualpsykologiska eller sociala processer som individen endast med möda kan förstå, bannlyser psykoanalys och marxism estetiska överväganden som ideologiska villfarelser. Kunskap om estetiska upplevelser transformeras till information om icke-estetiska, kausala processer.
Semiotiken är inte mindre problematisk. Semiotiken behandlar byggnader som språk, men även om det är korrekt att byggnader präglas av ordning och regelbundenhet, har de ingen grammatik i vedertagen mening.

Estetik och moral

Kant skilde mellan teoretiskt, praktiskt och estetiskt förnuft. Scruton menar att rågången inte är så självklar som Kant gjorde gällande. Att bygga ett hus är en i grunden social aktivitet som involverar en rad hänsynstaganden: vårt hus är nämligen någon annans fysiska miljö.
Traditionell konst håller till i konsthallar. Om vi inte tycker om den utställda konsten, kan vi låta bli att besöka konsthallen. Det är inte lika lätt att undkomma konsthallsbyggnaden. Därför genererar estetiska problem moraliska frågeställningar. Frågan om hur vi ska bygga är inte strikt estetisk, inte heller handlar den endast om att lösa ett byggnadstekniskt problem, den har också moraliska implikationer. Vi måste också ha våra medmänniskors behov i åtanke. När vi bygger, måste vi beakta det faktum att andra människor kommer att tvingas att leva i vårt hus skugga. Därför är det viktigt att vårt hus smälter in i omgivningen och att det är behagligt att betrakta.

Vi kan, vi också!

The Aesthetics of Architecture är en av professor Scrutons mest omständliga, men också intressanta böcker. Man kan förvisso diskutera om den klassiska traditionen är det mest utsökta som europeisk arkitektur har producerat, men visst har han rätt i sin dom över modernistisk arkitektur. Modern arkitektur är ofta förfärligt ful. Det är inte utan att man undrar över hur en del arkitekter egentligen tänker.
Redaktören ska avsluta med några bilder på en svensk horrör – det så kallade Kristallhuset i Lund. Byggnaden härbärgerar en stor del av stadens kommunala byråkrati och är något av det fulaste som redaktören har skådat.

Monstrets framsida

Gräslighetens baksida

Mer förfärlig baksida

Erbarmligheten på avstånd

När Scruton ska hälsodeklarera modern arkitektur skriver han att modernisterna vinner tävlingarna, men förlorar debatten. När Lunds kommun skulle bygga det nya kommunhuset, anordnade man således en tävling och denna tävling vanns av förslaget "Fjädern", det som sedermera blev 350-miljonersschabraket Kristallen. Juryn motiverade sitt beslut på följande sätt:

Förslaget presenterar en unik byggnad med kreativa och kompetenta lösningar för platsen, programmet och innehållet.
Väl gestaltad är Fjädern en byggnad som kombinerar säker form med en flexibel och utvecklingsbar funktion. Det nya Brotorget blir med sin formmässigt säkra utformning en multifunktionell plats med stark identitet. Fjädern visar med ett helhetsgrepp en profilbyggnad av stor dignitet för både medborgare och medarbetare.

Håhåjaja, lundaborna får väl trösta sig med att de andra förslagen förmodligen var ännu värre. Det är förvisso en klen tröst, men en klen tröst är ibland bättre än ingen alls.

Syndicate content