Hvad vilja Pegida?

Pegida lär betyda något i stil med "Patriotiska européer som motsätter sig västerlandets islamisering". Organisationen, som har tyskt ursprung, och som numera även finns i Sverige, genomförde nyligen en demonstration i Malmö. Mötet blev inte endast en fullständig flopp, det blev ett intressant fiasko. För att förstå varför, måste man kika lite närmare på Pegidas politiska plattform.

Platt fall

Om vi får tro Sydsvenska Dagbladet, lyckades den skånska lokalavdelningen av Pegida mobilisera 8 personer. Mot denna lilla och tappra skara stod 5000 motdemonstranter. Det fanns således risk för konfrontation och polisuppbådet var massivt.

Pegida

Demonstration mot Pegida i München. Källa: Wikimedia.

Fem tusen är, misstänker redaktören, kanske en överdrift, men även om man kan förmoda att många var på plats för att beskåda spektaklet, inte för att kommunicera en politisk hållning, bestod huvudintrycket: Pegidakritikerna vann överlägset det numerära slaget.

Vad vill Pegida?

Det faktum att Pedgidaanhängarna utgjorde en minoritet, är dock knappast ett bevis på att motdemonstranterna hade rätt i sakfrågan. Man måste inte älska Elvis därför att 100 miljoner människor gör det. Alltså: vad vill Pegida? Vad är det som gör organisationen kontroversiell? Vad var det som motdemonstranterna protesterade emot?
Om man vill veta vad ett politiskt parti har för vision, skall man konsultera partiprogrammet. Det är partiprogrammet som formulerar partiets hållning i olika frågor. Pegida är inget parti, men organisationen har ett nittonpunktsmanifest. Några exempel:

  • Pegida anser att människor som flyr från krig och politiskt och religiöst förtryck skall ges skydd. Man anser till och med att rätten till skydd skall skrivas in i Tysklands konstitution.
  • Man vill effektivisera asylmottagningen.
  • Pegida anser att ansvaret för asylsökande skall delas solidariskt mellan EU:s medlemsstater.
  • Tysk lag skall upprätthållas. Annorlunda uttryckt: personer som uppehåller sig på tysk mark i strid med tysk lag, skall deporteras.
  • Man kräver förbud mot stöd till terroristorganisationer.
  • Man är emot våldsideologier.
  • Man har inget att invända mot integrerade invandrare.
  • Pegida är emot all form av radikalism, politisk som religiös.
  • Man kritiserar religiös hatpropaganda.
  • Man kräver likhet inför lagen och motsätter sig därför framväxten av parallella juridiska system.
  • Organisationen vill skydda den västerländska civilisationen. Vad det innebär kan man naturligt tvista om, men när detta begrepp används brukar det referera till representativ demokrati, marknadsekonomi, vetenskap och öppen och kritisk debatt.
  • Pegida värnar också något som man kallar "sexual self-determination". Förmodligen är det ingen överloppsgärning att anta att man här försvarar kvinnors rätt att själva definiera sin sexualitet.

I Sverige är detta så pass kontroversiellt att ynka 8 personer vågar försvara dessa värden offentligt.

Vad vill kritikerna?

Denna artikel har följande huvudrubrik: "Hvad vilja Pegida?". Kanske borde redaktören ha valt en annan formulering, t.ex. "Hvad vilja Pegidas kritiker?" Även om det inte är svårt att förstå vad Pegidas kritiker motsätter sig, är det inte lika lätt att veta vad de står för. Dessutom verkar kritikerna drivas av en närmast obändig lust att vilja karikera Pegidas politiska plattform.
Låt oss kika lite närmare på några exempel.
Enligt kritikerna är Pegida en rasistisk organisation. En del kallar den till och med fascistisk. De flesta skäller Pegida för att vara islamfientlig. Det är märkliga argument. Islam är en ideologi, ingen ras. Pegida är emot islam som tankesystem. Redaktören frågar sig: varför är det fel? Är motdemonstranterna kanske för sharia?
Tesen att Pegida är fascistisk är lika underfundig, åtminstone om man använder begreppet "fascism" i dess ursprungliga betydelse. Om man kikar i ayatolla Khomeinis Little Green Book, upptäcker man snabbt att det faktiskt finns paralleller mellan islam och fascism.
Är det fascism att vilja skydda människor som flyr från krig och politiskt och religiöst förtryck? Är det rasism och fascism att ta ställning emot våldsideologier? Är likhet inför lagen rasism och fascism? Är en ineffektiv asylmottagning att föredra framför en effektiv? Är det rasism och fascism att ta ställning för representativ demokrati, marknadsekonomi och vetenskap? Är det hatpropaganda att kritisera hatpropaganda? Är det rasistiskt att ta ställning mot religiös och politisk radikalism och att slå vakt om kvinnors rättigheter? Vill alla de som hävdar att kritik av sharia är rasism och fascism ha ett samhälle uppbyggt på sharia? Vill de ha parallella rättssystem?

Utrikesministerns belysande klavertramp

Om vi får tro Pegidas manifest, försvarar rörelsen inte endast det demokratiska styrelsesättet, organisationen verkar också anse att islam leder till diktatur eller åtminstone till ett styrelsesätt som inte har mycket gemensamt med det som vi dagligdags kallar "demokrati". Kanske är det det som har gjort Pegida till en kontroversiell rörelse?
Problemet med denna kritik av Pegida är att det finns indikationer på att Pegidaanhängarna har rätt i sakfrågan.
Sveriges utrikesminister Margot Wallström fick nyligen lära sig att ur muslimsk synpunkt är piskningar av regimkritiker inget konstigt. Kontroversen mellan Sverige och Saudiarabien är intressant därför att den belyser skillnaden mellan den officiella, svenska synen på islam och den muslimska världens uppfattning.
Låt oss därför rekapitulera dramat. När Wallström kallade Saudiarabien en diktatur som använder sig av medeltida straffmetoder, svarade saudierna med att kalla hem sin ambassadör. Wallström försvarade sig på följande sätt:

Ingenting som jag har sagt i riksdagen eller någon annanstans kan tolkas som en kritik mot islam. Det är ett grovt felaktigt påstående.

Saudiarabien replikerade att islam inte skiljer mellan religion och politik, dvs. att det saudiska rättssystemet är baserat på "den heliga koranen och Sunna, profetens ord och gärningar". Wallström hade, per definition, förolämpat islam när hon kritiserade det saudiska straffsystemet.
Snart stämde Qatar och den muslimska önationen Komorerna in i kritiken och hävdade att Wallströms uttalande var "smädelse mot 1 500 muslimer i världen". Världens näst största mellanstatliga organisation, endast FN är större, Organisation of Islamic Cooperation, som organiserar 57 muslimska länder, tog till orda och gav den svenska utrikesministern en reprimand: Wallström hade degraderat Saudiarabien och dess sociala normer, rättssystem och politiska institutioner. Kritikerna blev allt fler.
Wallström var övertygad om att saudierna skulle köpa hennes förklaring att hon inte hade kritiserat islam. Hennes försök att blidka saudierna vittnar således om hennes totala brist på kunskap om islam. Det blev upp till saudierna och deras allierade att läxa upp den svenska utrikesministern och förklara för henne att islam inte skiljer mellan politik och religion och att Sverige måste ta den mångkulturella ideologin på större allvar. Detta var naturligtvis ytterst pinsamt.
Wallström har naturligtvis rätt att definiera "islam" efter eget gottfinnande, men på denna punkt stod hon ensam mot en vredgad muslimsk värld.

En orättvis betraktelse?

Frågan är alltså hur man skall förklara kritiken av Pegida. Pegidas manifest innehåller inget radikalt eller extremt. En möjlig förklaring är att organisationens kritiker inte har brytt sig om att läsa manifestet. En annan möjlig förklaring är att motdemonstranterna håller den officiella synen på islam för sann, den uppfattning som utrikesminister Wallström har försvarat, som hon och regeringen vill att alla svenskar skall omfatta och som den muslimska världen har förkastat som antiislamisk.
Om en sak behöver vi dock inte tvivla: lika säkert som att Wallström hade rätt när hon karakteriserade Saudiarabiens straffsystem som medeltida, är att saudierna applåderade när de såg bilderna från Malmö med 8 islamkritiker omringade av tusentals otrogna. Förmodligen skrattade också Irans förre andlige ledare, ayatollah Khomeini, gott åt skådespelet från sin upphöjda plats i paradiset. Lenin lär ha haft ett särskilt uttryck reserverat för denna typ av individer: "nyttiga idioter".

Syndicate content