Den brittiske filosofen Roger Scruton är religiös. Han spelar till och med orgel i den lokala kyrkan. Han har skrivit flera böcker med ett mer eller mindre religiöst tema. The Soul of the World utkom 2014 och är en kritik av modern ateism. Our Church: A Personal History of the Church of England från 2012 handlar om den anglikanska kyrka som han tillhör.
I denna artikel ska vi titta lite närmare på The Face of God (Continuum, 2012)
Vad The Face of God inte är
Scruton försöker inte bevisa Guds existens. Han är troende och tar Guds existens för givet. Hans målsättning är att visa redan troende att Gud har ett ansikte och hur de kan upptäcka det.
Kant och kristendomen
Den tyske filosofen Immanuel Kant var övertygad om att människor behöver religion. Han var också övertygad om att upplysningen var ett hot mot kristendomen. I Kritik av det rena förnuftet förklarade Kant att han hade upphävt vetandet för att bereda plats för tron.
Kants argument såg ut på följande sätt.
Upplysningsfilosoferna på Kants tid menade att kausalitet är något verkligt. Kausala förklaringar är möjliga, hävdade de, därför att verkligheten har en kausal struktur. Kant invände att kausalitet utgör en så kallad förståndskategori. När vi beskriver verkligheten i kausala termer gör vi inte det därför att verkligheten har en kausal organisation, utan därför att vi inte har något annat val. Våra immanenta kognitiva strukturer tvingar oss att göra det. Den empiriska verklighet som vetenskapen studerar är alltså åtminstone delvis en subjektiv konstruktion.
Gud är ingen subjektiv konstruktion, utan en objektivt existerande verklighet. Frågan är vad detta innebär. Innebär det att vi kan ha kunskap om Gud?
Kant svarade: nej. Skälet är att om Gud skapade världen, kan han inte utgöra en del av den. Han måste befinna sig bortom den i en transcendental sfär. Gud är alltså inte en del av den empiriska verklighet som vetenskapen studerar. Därför kan vetenskapen heller inte vederlägga Gudshypotesen. På detta sätt ansåg sig Kant ha räddat kristendomen.
Kausala och intentionala förklaringar
Scruton argument är tydligt påverkat av Kant. Även han anser att vetenskapliga förklaringar är kausala. Till skillnad från Kant menar han dock inte att verkligheten är en subjektiv konstruktion. Hans tes är att kausala förklaringar har ett begränsat värde av andra skäl.
För att förstå vad Scruton menar, måste vi beakta skillnaden mellan kausala och intentionala förklaringar.
Varför skrev Roger Scruton The Face of God? Svaret är att han ville visa kristna att Gud har ett ansikte och hur de kan upptäcka det. Det är ett intentionalt svar på frågan. Scrutons intention förklarar inte endast varför han skrev The Face of God, den förklarar hans handlande på ett fullständigt sätt. Något mer behöver inte sägas.
Kausala förklaringar är annorlunda och Scruton menar att de ofta används för att trivialisera intentionala förklaringar.
En freudian skulle således kunna invända att frågan om varför Scruton skrev The Face of God inte alls har blivit besvarad. Denne skulle kunna hävda att intentionala förklaringar endast håller sig på ytan, att vetenskapens uppgift är att penetrera framträdelserna och förklara de i termer av djupare liggande orsakssammanhang. Den brittiske filosofens besatthet med Gud utgör i realiteten ett försök att bearbeta ett psykiskt trauma med oidipala rötter. Scruton hade alltså ingen aning om varför han skrev The Face of God.
En marxist skulle kunna protestera och hävda att den psykoanalytiska förklaringen inte är mindre ytlig än den intentionala förklaringen i det att den fokuserar på individen istället för på det kapitalistiska samhälle i vilket människors liv utspelas.
En evolutionspsykolog skulle kunna avfärda både psykoanalysen och marxismen som pseudovetenskaper och hävda att eftersom människan är en biologisk varelse, ska mänskligt beteende, Scrutons inkluderat, förklaras evolutionspsykologiskt.
Kausala förklaringar har således en tendens att generera oändliga regresser.
Religiösa förklaringar är strikt intentionala.
Den persiske filosofen Avicenna skilde mellan villkorliga och nödvändiga ting. Ett villkorligt ting förutsätter för sin existens ett nödvändigt ting. Den värld som vi lever i är ett villkorligt ting. Den är något som inte måste existera.
Hos Avicenna är Gud det nödvändiga tinget. Annorlunda uttryckt: Gud har skapat världen eller det villkorliga tinget med avsikt, men är själv inte skapad. Istället ligger det i Guds natur att existera. Gud är det som har skapat den villkorliga världen och hans avsikter kan inte förklaras vidare.
Sir Roger Scruton. Källa: roger.scruton.com.
Varför inte nöja sig med kausala förklaringar?
Ett skäl är att vi människor inte kan göra annat än att betrakta varandra som subjekt kapabla att orsaka handlingar och tankar. Utan detta antagande skulle sociala relationer bli obegripliga. De skulle transformeras till relationer mellan objekt. Det är skälet till varför det är så irriterande att prata med människor som inte tar oss på allvar utan försöker förklara varför vi beter oss på ett visst sätt i termer som inte refererar till oss som personer.
Ett annat skäl är att människor har metafysiska behov. Betänk frågan: “Varför finns det ett universum?”. Det vetenskapliga svaret är att det förvisso existerar ett universum, men att det beror på tillfälligheter. Scruton menar att kausala förklaringar är viktiga, men att de har ett begränsat värde därför att de inte kan besvara frågor av existentiell betydelse. Vi vill inte leva i ett meningslöst universum. Vi vill att det ska existera för ett eller annat syfte. Metafysiska frågor går inte att bannlysa av det enkla skälet att de har med vår existens att göra. Sartre sade inte utan anledning att om Gud inte existerar är vi dömda till frihet.
Vad är Gud?
Kausala förklaringar är alltså inte tillräckliga, vi behöver också Gud. Nästa fråga är därför: Vad är Gud? Vad kan vi säga om Guds natur?
När Moses uppmanar Gud att identifiera sig, svarar Gud: “Jag är det som jag är”. Gud svarar genom att referera till sig själv i första person. Han använder ordet “jag” om sig själv. Gud är en person. Han ingår till och med en överenskommelse med israeliterna. Han lovar att se efter dem om de följer hans budord och uppför ett tempel åt honom. Han beter sig som en människa.
Frågan är vad det innebär.
Scruton svarar att om Gud är en person, borde vi kunna förstå Gud på samma sätt som vi förstår oss själva. Vi är ju också personer.
Alltså: Vad är “jag” när jag refererar till mig själv?
Kant hade ett svar på den frågan. Han menade att jaget inte är ett empiriskt objekt. Det kan inte vara ett empiriskt objekt. För att kunna beskriva mig själv, måste jag ställa mig utanför mig själv. Det är omöjligt, menade Kant. Vi är transcendentala subjekt och motstår som sådana empiriska beskrivningar och förklaringar.
Scruton applicerar Kants argument på Gud. Gud är en person, men i likhet med oss ett transcendentalt subjekt. Om Gud har skapat världen, om han är det nödvändiga ting som vi finner i Avicennas filosofi, kan han inte utgöra en del av världen. Han måste vara ett transcendentalt subjekt.
Det transcendentala dilemmat
På detta sätt vill Scruton rädda Gud. Priset för hans Kantinspirerade lösning är emellertid högt. Om Gud är ett transcendentalt subjekt, är han inte en del av vår värld. Vi kan inte ha en personlig relation med Gud. Gud kan inte hålla sin skyddande hand över oss och vi kan inte kommunicera med honom. Detta är knappast den Gud som kristna bekänner sig till.
Scruton är naturligtvis medveten om det. Han är ju kristen själv. Men han är också skolad i analytisk filosofi och han vill inte lova mer än han kan leverera. Scruton föreslår därför något som endast kan klassificeras som en kompromisslösning: även om Gud inte är närvarande i världen i den meningen att vi kan kommunicera med honom eller söka skydd hos honom, kan han vara närvarande på andra sätt. För att förstå hur måste vi ännu en gång studera människan.
Människan har ett ansikte
Scruton menar att människor, till skillnad från djur, har ansikten. Djur ser näsor, tänder, ögon och munnar, men inget ansikte. De är som tondöva: de hör alla ljud, men ingen melodi. De är, med Wittgensteins ord, aspektblinda: de ser alla linjerna på kanvasen, men inget motiv.
Varför är detta viktigt?
Scrutons svar är att det är i ansiktet som subjektet blir synligt. Ögonen är själens spegel. När vi ser någon djupt i ögonen, är det inte retinan som intresserar oss. Vi letar efter subjektet i den biologiska organismen. Det är i ansiktet som subjektiviteten skiner igenom.
Världen har ett ansikte
Begrunda en målning av Rembrandt. Rembrandts subjektivitet skiner igenom den på samma sätt som individens subjektivitet skiner igenom i ansiktet.
Scruton menar att världen är, på sätt och vis, ett konstverk. Den är ett verk av Gud. Om världen är Guds skapelse, borde således Guds subjektivitet skina igenom i världen. Vi borde kunna finna Gud i världen på samma sätt som vi finner Rembrandt i hans målning “Självporträtt vid 63 års ålder”.
Det är här som Scrutons argument börjar bli en smula långsökt. Ordet “ansikte” betyder olika saker när vi använder det om människor, tavlor och vår fysiska omgivning. Individer har ansikten, världen har knappast ett ansikte i figurativ mening.
Hur argumenterar Scruton?
Han hävdar att den moderna miljörörelsen är grundad på en religiös attityd. Världen upplevs som en helgad plats och exploateringen av den som ett helgerån. Stämmer det? Eller är miljörörelsen endast antikapitalistisk?
Scruton kritiserar modern arkitektur för att sakna ansikte. Hus har förvisso fasader, men har de också ansikten? Scruton kritik av modernismen är förvisso välbefogad, men visar den att världen har ett ansikte? Han säger att vi relaterar oss till byggnader som vi gör till personer, men gör vi verkligen det? Innebär allt detta verkligen att världen har ett ansikte och att Guds subjektivitet skiner igenom i den?
Gud har ett ansikte
I slutkapitlet ska Scruton slå in den sista spiken i den filosofiska kistan. Scruton formulerar frågan på följande sätt:
So what and where is the face of God for the one who believes in his real presence among us?
The Face of God består av 178 sidor. Scruton besvarar denna fråga på sidan 177. Varför endast en sida? Är frågan om Guds ansikte inte viktigare än så eller menar Scruton att hans lösning på problemet inte kräver mer utrymme än ett ordinärt A4-ark? Eller har han ingen lösning på problemet?
Scruton säger att Gud är närvarande överallt där människor offrar sig för varandra. Det är nämligen i offret som subjektet blir särskilt synligt. Dessutom: det är när vi offrar allt som vi står ansikte mot ansikte med Gud.
Scruton är en begåvad man, men hans svar gör en dessvärre inte mycket klokare och skälet är inte endast att The Face of God exklusivt riktar sig till troende. Boken ska förvisso förklara för kristna hur en transcendent gudom kan bli synlig i vår empiriska värld, men undertecknad har svårt att tänka sig att moderna kristna, efter att ha läst The Face Of Gud, ser Guds ansikte överallt där människor offrar sig för varandra.