1984

Lex Fridman forskar om artificiell intelligens vid Massachusetts Institute of Technology. Han driver också en populär YouTubekanal. Nyligen beslutade han sig för att läsa en bok i veckan under ett helt år och publicera en video per bok.
Först ut är George Orwells klassiker 1984.
En varning är här på sin plats. Fridmans video och denna artikel innehåller spoilers. Om du inte har läst boken, kanske du ska göra det innan du tittar på videon eller läser denna artikel. Förmodligen bryr du dig inte. De flesta människor läser inte 1984 av samma skäl som de läser Tolkiens trilogi om härskarringen. I slutet på denna artikel kommenterar jag Fridmans synpunkter.

Eric Arthur Blair

Eric Arthur Blair föddes 1903 i brittiska Indien. Som ung man arbetade han som kolonialpolis i Burma. De sociala orättvisorna i den brittiska kolonin påverkade honom starkt och Blair blev socialist. Han sade sedermera upp sig som polis för att bli författare i arbetarklassens tjänst och flyttade tillbaka till Europa.
Under en period arbetade han i hotellkök i Paris. Tillbaka i England levde han som luffare. Det var medvetna val. Blair ville undersöka arbetarklassens levnadsvillkor och han skildrade fattigdomen i sin första bok: Down and Out in Paris and London.
Blair publicerade boken under pseudonymen “George Orwell”. Han ville inte att boken skulle vara förknippad med hans verkliga namn i det fall som den blev ett kommersiellt misslyckande. Han var också orolig för hur hans föräldrar skulle reagera om de läste boken.
Blair hann publicera nio böcker innan han, svårt sjuk i tuberkulos, dog 46 år gammal. Hans mest kända noveller är Animal Farm (1945) och 1984 (1949). 1984 har översatts till 65 språk och sålts i 30 miljoner exemplar.

Det socialistiska Oceanien

I 1984 är världen indelad i tre maktsfärer: Oceanien, Eurasien och Östasien. Oceanien sägs ha grundats efter en socialistisk revolution som förde partiet Engelsk socialism till makten. Efter det att partiet hade konsoliderat sin makt delade det in befolkningen i två delar: proletärer och partimedlemmar.
Proletärerna utgör folkmajoriteten i Oceanien. De lever i fattigdom, men i relativ frihet. “Proletärer och djur är fria”, säger Partiet.
Partiet består av två delar: Det yttre och det inre partiet.
Det yttre partiet utgör Partiets exekutiva arm. Medlemmar i det yttre partiet har fler privilegier än proletärer, men de är också mer övervakade.
Medlemmarna i det inre partiet utgör partiets hjärna. De har flest privilegier, men är också hårdast kontrollerade. Högst upp i makthierarkin återfinns Storebror, partiets mytomspunne och fullkomlige ledare.

Ministerierna

Winston Smith, bokens huvudperson, tillhör det yttre partiet. Winston arbetar i Sanningsministeriet. Sanningsministeriet ägnar sig åt att korrigera dokument så att de alltid överensstämmer med Partiets ständigt skiftande åsikter. Ministeriet är lokaliserat till London, huvudstaden i Airstrip One, den folkrikaste provinsen i Oceanien. På dess fasad lyser ministeriets tre slogans:

• Krig är fred.
• Frihet är slaveri.
• Okunnighet är styrka.

De tre andra ministerierna är Fredsministeriet, Överflödsministeriet och Kärleksministeriet.
Fredsministeriet har ansvaret för utåtriktad krigföring. Enligt Partiet har Oceanien alltid befunnit sig i krig med Eurasien och alltid varit allierad med Östasien.
Socialiststaten har även interna fiender. Dess främsta fiende är Emanuel Goldsteins Broderskap. Broderskapet beskrivs som en terroristorganisation som, enligt Partiet, vill återinföra kapitalistiskt slaveri. Kärleksministeriet har ansvaret för all intern repression. Dess byggnad har formen av en pyramid. Det har inga fönster och omges av taggtråd, militärfordon och beväpnade vakter.
Oceanien är en socialistisk planekonomi. Matköerna är långa och varubrist råder. Överflödsministeriet är den statliga myndighet som har makten över Oceaniens ekonomi. Dess uppgift är att övertyga människor om att de lever i en ekonomi präglad av materiellt överflöd.
De fyra ministerierna är enorma byggnader som tornar upp sig i den allmänna förödelsen och de kan ses oberoende var man befinner sig i staden.

Ett London i ruiner

London är en ruinstad. Stadens byggnader är eftersatta eller skadade av bomber och missiler. Alla partimedlemmar kan se förfallet, men ingen tror sina ögon. Partimedlemmar praktiserar dubbeltänk.
Det spelar ingen roll att taket på Winstons hus läcker, att vattenledningarna spricker på vintern eller att värmen endast fungerar sporadiskt. Det spelar ingen roll att bombkratrar kantar Winstons väg till arbetet. Oceanien är ett socialistiskt paradis. Det har Partiet sagt.
Att tro annorlunda är att ifrågasätta Storebrors ofelbarhet. Det är att begå ett tankebrott. Alla partimedlemmar är övertygade om att Partiet alltid har rätt. Det leds av den ofelbare Storebror och kan därför inte annat göra än att gå från seger till seger. Således bor Winston i en enrumslägenhet i ett hus med det passande namnet Segerhuset. Följaktligen berusar han sig på Segergin, dricker Segerkaffe och röker Segercigaretter.

Övervakning

Lägenheter som tillhör partimedlemmar har teleskärmar. Varje morgon, kvart över sju, väcks Winston av sin teleskärm. Det är dags för den dagliga morgongymnastiken. Samtidigt tänds lägenhetsbelysningen. All lägenhetsbelysning är centralt kontrollerad. Lampor tänds och släcks vid bestämda klockslag.
Medlemmar i det yttre Partiet kan inte stänga av sina teleskärmar. Endast medlemmar i partiets inre krets har det privilegiet. Det är dock möjligt att skruva ned volymen. När teleskärmen inte spelar militärmusik, rapporterar den om krigsframgångar och planuppfyllelser. Ibland sänds tal av Storebror. Teleskärmar är inga ordinära TV-apparater. Alla teleskärmar har en inbyggd kamera och mikrofon. Winston har upptäckt att teleskärmen i hans lägenhet är felplacerad. Under normala förhållanden ska dess kamera täcka hela utrymmet, men i Winstons lägenhet sitter den på fel vägg. Om Winston befinner sig i alkoven, kan kameran inte se honom.

Winston begår ett tankebrott

Winston är osäker på hur gammal han är. Hans minns inte mycket av sin barn- och ungdom. Han har dimmiga minnen av livet före revolutionen, men han är tillräckligt gammal för att erinra sig saker som ibland får honom att undra vad som är verklighet och vad som är fiktion.

Winstons tvivel är dock inte enbart grundade i dimmiga minnesbilder. Winston arbetar på Registeravdelningen i Sanningsministeriet. När partiet sänker chokladransonen från 30 gram till 20 gram, måste alla dokument som påstår att chokladransonen är 30 gram skrivas om. Detta görs på Sanningsministeriet. Storebror är ofelbar. Därför har Chokladransonen alltid varit 20 gram.
Det är ett tidsödande och omständligt arbete. Böcker och tidningsartiklar ska samlas in och revideras. Fotografier ska retuscheras och ljudfiler manipuleras. Pamfletter med felaktig information ska destrueras. Affischer med missvisande innehåll ska plockas ned och ersättas med affischer med politiskt korrekt innehåll.

Tvivel på ledarens ofelbarhet är förbjudet i Oceanien. De kallas “tankebrott” av regimen. Socialiststaten har dock begränsade möjligheter att avslöja tankebrott. Varje år hålls en så kallad hatvecka och varje dag samlas partimedlemmar framför en gigantisk teleskärm för en session kallad Två minutershat. Dessa sammankomster övervakas av tankepoliser. Att inte uppvisa tillräckligt med entusiasm inför militärparaderna, de upprepade attackerna mot Emanuel Goldstein och de offentliga hängningarna är tillräckligt för att bli anklagad för tankebrott.
Likväl är förbjudna tankar fortfarande möjliga att tänka, åtminstone för dem som inte praktiserar dubbeltänk eller låtsas göra det. Det gäller bara att vara försiktig.

Winston har köpt en dagbok och en penna i en butik i stadens proletära distrikt. Det finns ingen lag som förbjuder partimedlemmar att besöka proletära stadsdelar eller att äga pennor eller papper. I Oceanien finns inga lagar överhuvudtaget. Följaktligen kan ingen veta vad som är förbjudet eller tillåtet. Partiets makt är i huvudsak baserat på medlemmarnas rädslor. Ingen vet när det är deras tur att bli arresterade för ett brott som de inte visste existerade.

Winston sätter sig i alkoven och börjar fundera över partiets slogan:

Den som kontrollerar det förflutna, kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nuet, kontrollerar det förflutna.

Partiet säger att Oceanien befinner sig i krig med Eurasien, att Oceanien alltid har krigat mot Eurasien. Winston har emellertid ett svagt minne av att för fyra år sedan var fienden Östasien och att Eurasien var allierad med Oceanien. Han kan dock inte verifiera minnet. Alla dokument som motsäger partiets ståndpunkt har blivit förstörda. De har förstörts av personal på Winstons arbetsplats, Sanningsministeriet. Inga original sparas. Det får endast existera en sanning: Partiets ståndpunkt.
Sittandes i alkoven inser han att han inte ens är säker på att Storebror existerar. Bilder på honom finns förvisso överallt. En enorm bild på Storebror täcker husfasaden där Winston bor. Det finns affischer på varje hissplan. Hans ansikte återfinns på cigarettpaket, bokomslag, ginflaskor och frimärken, men Winston har aldrig sett honom, endast hört hans röst strömma ut ur teleskärmens högtalare.

Nyspråk

Nyspråk är ett av många pågående projekt i Sanningsministeriet. Det är ett helt nytt språk och det ska talas av partibyråkrater. Nyspråk planeras bli färdigt år 2050. Då ska Nyspråk ersätta standardengelska i socialiststaten. Den version som existerar 1984 är således långt ifrån fullbordad. Att skriva i Nyspråk är fortfarande mycket svårt. Det är också svårt att läsa text skriven med Nyspråk. Frasen “Oldthinkers unbellyfeel Ingsoc” betyder, översatt till Oldspeak eller standardengelska: “Those whose ideas were formed before the Revolution cannot have a full emotional understanding of the principles of English Socialism”. Nyspråk har alltså endast tagit de första stapplande stegen mot dominans.

Nyspråksteorin baseras på följande resonemang. Varje partifientlig handling har sitt ursprung i en partifientlig tanke. Fullständig social kontroll förutsätter därför tankekontroll. Mänskligt tänkande är språkligt. Den som kontrollerar språket, kontrollerar därför också människors tänkande.

I bokens appendix redogör Blair för huvuddragen i Nyspråk. Här nöjer vi oss med några exempel.

Nyspråk ska bestå av tre vokabulärer. Ingen ska ha tillgång till alla tre vokabulärer. En partimedlem som har kunskap om en vokabulär som han eller hon inte anses behöva i sitt arbete för Partiet, har begått ett tankebrott. En sådan individ har eftersträvat kunskap för kunskapens egen skull i stället för att endast tjäna Partiet.

Nyspråk ska eliminera så många ord som möjligt från standardengelskan. Några exempel.

Antalet synonymer ska minimeras. I stället för att ha flera ord för “bra”, ska ett ord användas. Om en partibyråkrat vill säga att något är bra, använder han ordet “bra”. Om han vill säga att något är bättre än bra, använder han prefixet plus. Bättre än bra blir således plusbra. Storebror är bättre än plusbra, han är dubbelplusbra.

Antalet ord reduceras också genom att motsatsord gallras bort. I standardengelska står “bra” i motsatsställning till “dåligt”. I Nyspråk är ord med negativ klang utgallrade. I Nyspråk står bra inte mot dåligt, i stället används bra och icke-bra. Om en partibyråkrat ska uttrycka missnöje om ett förhållande i Nyspråk, kan han eller hon inte säga att det är dåligt, endast att det inte är bra.

Strikta definitioner ska utmönstra än fler ord. Orden i de tre vokabulärerna ska vara definierade så att de endast kan användas på ett sätt. Ordet “frihet” har i standardengelskan en rad olika betydelser, men i Nyspråk kan en partibyråkrat inte säga “Jag är intellektuellt fri eller ofri” eftersom den betydelsen har stipulerats bort. Det finns, i Nyspråk, inget ord för intellektuell frihet. Ordet kan däremot användas om frihet från löss.

Ord i Nyspråk ska vara så enkla att uttala att kommunikation inte kräver mental aktivitet. När Nyspråk är färdigt kommer partimedlemmar som konverserar med varandra att låta som en skock kvackande ankor.

Syftet med Nyspråk är att förhindra att kätterska läror ska växa fram i Partiet. År 1984 är det fortfarande möjligt att tvivla på Storebrors ofelbarhet och tänka subversiva tankar. När Nyspråk är infört kommer detta att bli omöjligt.

Dubbeltänk

Nyspråk ska lösa problemet med social kontroll, men det är en teknologi som hör framtiden till. Innan det är färdigt måste andra former av social kontroll användas. En av dem är dubbeltänk.
Sanningsministeriet har tre paroller:

• Krig är fred.
• Frihet är slaveri.
• Okunnighet är styrka.

Dessa påståenden är kontradiktoriska. Antingen äger man kunskaper eller så gör man det inte. När fred råder, existerar inget krig. Den som är förslavad är inte fri. Alla partimedlemmar tränas i dubbeltänk. Dubbeltänk innebär att en partimedlem kan hålla två kontradiktoriska uppfattningar i huvudet samtidigt utan att uppleva kognitiv dissonans. En partimedlem som lärt sig sin läxa är övertygad om att frihet är slaveri, att okunnighet är styrka och att krig är samma sak som fred och vice versa.
När Nyspråk har ersatt Oldspeak behövs inte dubbeltänk längre.

Fällan slår igen

Emanuel Goldstein är en före detta medlem av det inre partiet. Goldstein bröt med Partiet och bildade Brödraskapet, en organisation vars målsättning är att störta Storebror från makten. Han är också författare till The Theory and Practice of Oligarchical Collectivism. Boken beskriver i detalj det totalitära systemet i Oceanien.

Winston har bestämt sig för att bli medlem i Goldsteins organisation, men eftersom den verkar i hemlighet vet han inte hur han ska etablera kontakt med den. Han behöver också komma över boken. Man måste ha läst boken innan man kan bli medlem. Brödraskapet ställer detta krav för att skydda sig emot infiltration. Att ha läst The Theory and Practice of Oligarchical Collectivism är ett tankebrott i Oceanien som straffas med döden.

Winston kommer att tänka på en dröm som han hade för många år sedan. I drömmen sitter han på en stol i ett mörkt rum. Han är inte ensam i rummet. En annan man sitter på en stol bredvid honom. Winston kan inte se mannens ansikte på grund av mörkret, men han kan höra mannen viska:

Vi ska mötas på den plats där det inte finns något mörker.

Winston har en känsla av att han hört den rösten förut. Efter att ha funderat länge och väl identifierar han den som tillhörande en medlem i Partiets mäktiga inre krets: O’Brien. Winston har träffat O’Brien vid ett flertal tillfällen, men de har aldrig pratat med varandra. Han bestämmer sig för att ta reda på om O’Brien är den person som han tror att han är.
En dag träffas de två männen i en av Ministeriets korridorer. O’Brien ler och placerar sin hand på Winstons ena axel och säger att han vill prata med honom. Han ger Winston en liten papperslapp. På papperet står O’Briens hemadress.
Winston besöker O’Brien några dagar senare. O’Brien går fram till sin teleskärm och stänger av den. Medlemmar i Partiets inre krets har det privilegiet.
Winston frågar O’Brien om Goldstein existerar. Han existerar, svarar O’Brien, liksom Brödraskapet. Winston säger att han är motståndare till Partiet, att han hatar Storebror och att han vill bli medlem av Brödraskapet.
O’Brien frågar Winston vad han är villig att göra för den politiska sakens skull. Mörda, tortera, begå självmord? Winston svarar att han är beredd att göra vad som helst för att störta Partiet. O’Brien fortsätter:

Later I shall send you a book from which you will learn the true nature of the society we live in, and the strategy by which we shall destroy it. When you have read the book, you will be full members of the Brotherhood.

Det är Goldsteins bok, inser Winston. När Winston reser sig upp och förbereder sig för att gå, säger O’Brien: “Vi kommer att ses igen”. Winston svarar: “På den plats där det inte finns något mörker?”. O’Brien nickar och de två männen skiljs åt. Winston är nu övertygad om att han i O’Brien funnit en allierad.

Några dagar senare arresteras Winston och hans flickvän av tankepolisen i deras gömställe. Winston förs till Kärleksministeriet där han återser O’Brien.

Winston inser att han har gått i en fälla. O’Brien tillhör inte Brödraskapet, han arbetar för tankepolisen. Frasen “På den plats där det inte finns något mörker” syftar på Kärleksministeriet. Kärleksministeriets byggnad saknar fönster. Därför släcks ljuset aldrig inne i byggnaden.

O’Brien förklarar för Winston att Goldsteins bok är ett falsarium, att den är producerad av Partiet.
Winston frågar om Storebror existerar. O’Brien svarar att han existerar därför att Partiet existerar. Winston frågar om det innebär att Storebror kan dö? O’Brien skakar på huvudet. Storebror kan inte dö.

Han säger att Winston kommer att bli skjuten, men innan han blir det måste han erkänna sina brott. Han måste inte endast acceptera alla anklagelser, han måste skämmas över sina brott så mycket att han vill bli skjuten. Han kommer inte att avrättas innan han själv begär det. Detta kräver att han omprogrammeras. Hans gamla jag måste dö, han måste pånyttfödas som en lojal medlem av Partiet.

O’Brien förklarar för Winston att det inte existerar en objektiv verklighet.

[The Party] control matter because we control the mind. Reality is inside the skull. You will learn by degrees, Winston. There is nothing that we could not do. Invisibility, levitation—anything. I could float off this floor like a soap bubble if I wish to. I do not wish to, because the Party does not wish it.

O’Brien fortsätter: Verkligheten är vad Partiet säger är verklighet. Om Partiet säger att solen färdas i en bana runt jorden, är det sant. Det är förvisso korrekt att vi för att kunna navigera båtar på havet behöver göra det motsatta antagandet, att jorden kretsar runt solen, men partimedlemmar hanterar denna kontradiktion med Dubbeltänk. Det måste också du lära sig att göra, förklarar O’Brien.

O’Brien held up his left hand, its back towards Winston, with the thumb hidden and the four fingers extended.
“How many fingers am I holding up, Winston?”
“Four.”
“And if the party says that it is not four but five—then how many?”

Slutord

Winston blir inte avrättad. Efter det att han har omprogrammerats friges han och i bokens sista kapitel finner vi honom i hans favoritkafé. Han är en förändrad man. Han har accepterat att verkligheten saknar objektivitet, att den är vad Partiet säger att den är. Han har lärt sig att hantera kontradiktioner med dubbeltänk. Två plus två är faktiskt fem, om Partiet säger det. Annars är det fyra.

1984 enligt Lex Fridman

Det finns alltid möjlighet att tolka litterära verk på olika sätt. Skönlitterära texter befinner sig i en sorts hermeneutisk gråzon. Fridmans tolkning av 1984 är originell på många sätt, men dessvärre tror jag att han har missförstått boken.

Fridman läser boken som ett försvar av individualism. Det är lätt att förstå varför. Oceanien är ju en kollektivistisk diktatur. Det är emellertid viktigt att inte glömma bort att Blair inte var liberal. Fridman noterar korrekt att 1984 inte är en kritik av socialismens idé. Blair var socialist. Det politiska målet för hans författande var ett kollektivistiskt samhälle, inte i ett liberal-individualistiskt samhälle.
Fridman hävdar att totalitära samhällen baseras på organismteorier. Någon sådan teori ligger emellertid inte till grund för det socialistiska styret i Oceanien.
Fridman påstår att Partiet är utopistiskt. Detta är en, minst sagt, tveksam tolkning. Socialistpartiets mål är inte att avskaffa klasskillnader och mildra fattigdomen. Det har skapat klasskillnader och fattigdom i syfte att säkra sin makt.
Han hävdar att utopister är människor som vill skapa en bättre värld. Inte heller det förefaller vara korrekt. O’Brien säger till Winston att Partiets mål är makt och inget annat.
Sist men inte minst: Fridman säger att staten inte kan eliminera kärleken mellan människor, men inte heller detta förefaller stämma överens med bokens intrig. Kärleken segrar inte i 1984. Det är Partiet som vinner maktkampen. Efter det Winston och hans flickvän har blivit omprogrammerade har de förlorat de allt intresse för kärlek och erotik. De har blivit lojala partimedlemmar och anhängare av Storebror.

Detta innebär inte att Fridmans åsikter är helt ointressanta. Han är en smart och sympatisk person. Titta på videon och bilda dig en egen uppfattning. Har du inte läst boken, gör det.