The Clash of Civilizations

år 1989 föll Berlinmuren, det kalla kriget var över. Frågan var vad som skulle komma framdeles. Den amerikanske samhällsvetaren Francis Fukuyama hävdade i sin bok The End of History and the Last Man att historien hade tagit slut. Fukuyama menade att det efter Sovjetimperiets kollaps inte fanns någon ideologi som kunde utmana liberalismen. Kapitalismen hade vunnit det ekonomiska slaget. Ur en ideologisk synvinkel var mänsklighetens historia därför avslutad:

We may be witnessing . . . the end of history as such: that is, the end point of mankind´s ideological evolution and the universalization of Western liberal democracy as the final form of human government.

Men Fukuyama var inte ensam om att spekulera om mänsklighetens framtid. Enligt en annan teori skulle världen delas upp i två delar. Det första blocket omfattade de rika länderna, dvs. västerlandet och Japan. Den andra gruppen utgjordes av resten av världen, dvs. av länder som ofta var mycket fattiga och härjade av konflikter. Teorin förutspådde att relationerna mellan de två blocken skulle vara ansträngda och att krig inte kunde uteslutas. Enligt en tredje teori skulle Sovjetimperiets fall resultera i en fragmentarisering av världspolitiken. Blockpolitiken från det kalla kriget skulle ersättas av en värld i vilken nationalstaterna på egen hand strävade efter att maximera makt. Alla dessa teorier är teorier om ordning. De påstår alla att den internationella ordning som existerade under det kalla kriget, kommer att ersättas med någon annan form av ordning. Den fjärde och sista teorin avviker från detta mönster. Den sista teorin beskriver världen efter det kalla kriget som en kaotisk tillvaro där internationella brottssyndikat slåss om makten med nationalstater som försvagats av terrorism och etniskt betingade motsättningar.
Huntington menar att det finns ett korn av sanning i samtliga dessa teorier. Fukuyama hade rätt i antagandet att Berlinmurens fall förändrade världen. Fukuyamas teori var dock problematisk av två skäl: dels därför att den endast laborerade med ett alternativ till kommunismen, dels därför att den utgick från att segrarideologin måste vara sekulariserad. även teori nummer två var diskutabel. Fattiga länder saknar i regel de erforderliga resurserna för att kunna utmana rika länder. Dessutom: även om det är korrekt att västerlandet i en viss mening utgör en enhet, är det tveksamt att beskriva resten av världen med samma termer. Tesen om icke-västs enhet är en västerländsk myt. Inte heller teori nummer tre är helt orimlig. Det är riktigt att stater ofta agerar i syfte att maximera sin makt, dock inte alltid. Anledningen till att Europa inte gjorde gemensam sak med Sovjetunionen gentemot USA under andra världskriget, var kulturell. Det kulturella bandet mellan Europa och USA gjorde det naturligt för européerna att alliera sig med amerikanerna. Inte heller den sista teorin är helt med sanningen överensstämmande. även om den fångar vissa drag i utvecklingen under efterkrigstiden är dess huvudtes falsk: den internationella politiska scenen har inte upplösts i total anarki.

Vad är en civilisation?

Huntingtons tes ser ut på följande sätt: efter Berlinmurens fall kommer orsakerna till nationella och internationella konflikter inte primärt att vara ideologiska eller ekonomiska. Istället kommer kulturella skillnader att bli utslagsgivande. För att förstå politiken efter Sovjetunionens kollaps, behövs därför ett civilisatoriskt perspektiv. Frågan är alltså: vad kännetecknar civilisationer och hur många civilisationer finns det?

Huntington delar in civilisationsteorierna i två grupper. Utgångspunkten för den första typen av teorier är att civiliserade samhällen är europeiska. Den vetenskapligt intressanta frågan blir då på vilket sätt icke-europeiska samhällen skiljer sig från europeiska dito. Teorier tillhöriga den andra gruppen, använder civilisationsbegreppet i pluralis, dvs. de utgår ifrån att det finns flera civilisationer, att alla är civiliserade, om än på olika sätt.
En civilisation är en kulturell entitet. Civilisationsbegreppet refererar till handlingsmönster, värden, normer, sociala institutioner och sätt att tänka. Det innebär bl.a. att civilisationer inte beskattar människor, för krig eller upprätthåller lag och ordning.
En civilisation är en totalitet.
Civilisationen är den mest omfattande kulturella entiteten. Den är, annorlunda uttryckt, det största “vi” som en individ kan identifiera sig med. Det innebär att läsaren av denna artikel är skåning (om han eller hon är bosatt i Skåne), malmöbo (om vederbörande bor i Malmö), kristen (om än kanske inte praktiserande), svensk, europé och västerlänning.
Civilisationer är långlivade och överlever i regel politiska, sociala och ekonomiska omvälvningar.
Huntington identifierar åtta civilisationer. 1) Den kinesiska civilisationen, 2) den japanska civilisationen, 3) den hinduiska civilisationen, 4) den islamiska civilisationen, 5) den västerländska civilisationen, 6) den latinamerikanska civilisationen, 7) den afrikanska civilisationen och 8) den ortodoxa civilisationen.

Vad omfattar västerlandet?

Den västerländska civilisationen inkluderar Europa, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland. Västerlandet har inte alltid uppfattat sig som en enhet distinkt från andra civilisationer. Under en lång period definierade amerikanerna sig i motsättning till det Europa som de frigjort sig ifrån.

Vad utmärker västerlandet?

Västerlandet skiljer sig från andra civilisationer i en rad viktiga avseenden.

Det klassiska arvet. Västerlandet ärvde filosofi, rationalism, latin, kristendom och romersk rätt från den klassiska civilisationen.
Katolicism och protestantism. Kristendomen är det enskilt viktigaste kännetecknet för den västerländska civilisationen.
Mångfalden av språk.
åtskillnad mellan andlig och temporal makt.
Styre genom lag.
Social mångfald.
Representativt styrelsesätt.
Individualism.

Går vi mot en universell civilisation?

Nobelpristagaren i litteratur, V.S. Naipul, har hävdat att utvecklingen går mot en universell civilisation. Man kan ge denna tes olika tolkningar. Enligt en vanligt förekommande tolkning håller mänskligheten på att enas om ett gemensamt värdesystem. De som omfattar detta argument brukar anföra att de flesta samhällen fördömer mord, incest och liknande handlingar. Hunting förnekar inte att teorin innehåller ett korn av sanning, men tillägger att mänsklig historia handlar lika mycket om skillnader och förändring som om regelbundenheter och identitet. Teorier av denna typ är inkapabla att förklara förändringar.
Enligt den s.k. interaktionstesen kommer ökad handel, elektronisk kommunikation osv., att överbrygga kulturellt betingade motsättningar och därför föra människor från olika kulturer närmare varandra. Inte heller denna tes är med verkligheten överensstämmande. Om denna teori hade varit sann, hade första världskriget aldrig brutit ut. Kontakter mellan människor leder inte nödvändigtvis till ömsesidig förståelse och respekt, de kan också leda till konflikter.
Enligt ett tredje förslag refererar uttrycket till de uppfattningar om samhället som omhuldas av de politiska och ekonomiska eliterna i framför allt väst. Huntington medger att denna grupp av individer är mycket inflytelserik, men hävdar att dess uppfattningar på sin höjd delas av en halv procent av mänskligheten.
En vida spridd uppfattning går ut på att spridningen av västerländsk populärkultur kommer att ge upphov till en universell civilisation. även denna uppfattning är bristfällig i det att den trivialiserar den västerländska kulturen. Kärnan i den västerländska civilisationen är inte Big Mac, utan Magna Charta.
Ett annat argument säger att spridningen av vetenskap och teknik kommer att ena världen. Problemet med detta argument är att det inte finns något som hindrar västfientliga stater från att utnyttja västerländsk teknik och vetenskap för västfientliga syften. Amerikanerna blev inte mindre patriotiska av att bevittna terrordåden mot New York och Washington i japanska TV-apparater. Modernisering skall inte likställas med västernisering. Det finns ingen principiell konflikt mellan Kinas kärnvapenprogram och dess konfucianska arv. Idag strävar icke-västliga länder efter att moderniseras därför att de vill kunna konkurrera med väst i det internationella maktspelet, inte därför att de vill bli mer västerländska.
Det sjätte argumentet hävdar att spridningen av demokratiska styrelsesätt kommer att leda till uppkomsten av en universell civilisation. även om denna tes baseras på en korrekt iakttagelse, är slutsatsen felaktig. Det är sant att världen fått fler demokratier, men föreställningen att denna process skulle gagna väst, baseras ytterst på vanföreställningen att modernisering och västernisering är samma sak.
Ytterligare en variant av globaliseringsargumentet har pekat på det engelska språkets särställning som världsspråk. Om alla människor pratar engelska, får vi väl en global kultur? Inte heller denna tes har något empiriskt stöd. Andelen engelsktalande minskar stadigt och idag uppgår den engelsktalande delen av världens befolkning till ungefär 8 procent. Om fem år kommer kinesiskan att vara det dominerande Internetspråket.
Ytterligare en tolkning betonar kristendomens ställning som världsreligion. Men inte heller detta argument har något solitt empiriskt stöd. Förvisso var kristendomen vid millennieskiftet den religion som hade flest anhängare, men trenden är även här neråtgående. Förändrade demografiska förhållanden har medfört att kristendomen numera i huvudsak sprider sig medelst konvertering av icke-troende, medan islam sprider sig via konvertering och reproduktion.

Av ovanstående skäl är tesen om att vi går mot en global civilisation falsk. Men om den världspolitiska utvecklingen inte kan beskrivas på det sätt som V.S Naipul gör, vad är det då som händer?

Den internationella maktbalansen förändras

även om västvärlden fortfarande är den dominerande civilisationen, är dess makt på tillbakagång. Vad beror detta på och på vilket sätt kommer denna process att påverka den internationella maktbalansen?
En viktig förklaring är att Europa gjort sig av med sina kolonier. Den del av världen som väst kan påverka har, ur geografisk synvinkel, blivit mindre. Men avkoloniseringen rymmer inte hela sanningen. Västs tillbakagång är också en funktion av de ekonomiska framstegen i flera asiatiska länder. Den kinesiska ekonomin är om några år världens största ekonomi. En tredje orsak är ändrade demografiska förhållanden i väst: västerlandets befolkningar krymper successivt i storlek samtidigt som den genomsnittliga västerlänningen blir allt äldre. En fjärde orsak har att göra med diffusionen av militär kapacitet i världen och den med den sammanhängande globaliseringen av försvarsindustrierna. Många länder som inte tillhör västblocket har idag kärnvapen, vilket gör det svårare för väst att utsätta dem för påtryckningar. Enligt Huntington kommer den makt som tidigare utövades av väst över icke-västliga stater att successivt flyttas över de till konkurrerande civilisationernas kärnstater. Kärnstatens roll inom en civilisation är att försvara och expandera civilisationens inflytande. USA är kärnstat i väst. Ryssland gör anspråk på att spela kärnstatsrollen inom den ortodoxa civilisationen. Islam saknar för närvarande kärnstat. Sydafrika har kärnstatsambitioner i Afrika.
Efter det kalla kriget definierar världens stater alltmer sina intressen i termer av civilisationstillhörighet. Uttrycket “universell civilisation” är ett västerländskt påfund. Västerlandet är en unik civilisation bland många andra, lika unika civilisationer. Det västerlänningar uppfattar som globalt och universellt giltigt, uppfattas av icke-västerlänningar som exempel på västerländsk imperialism. Därför samarbetar och allierar sig stater från samma civilisation med varandra under ledning av civilisationens kärnstat. Därför har stater tillhöriga olika civilisationer också en benägenhet att hamna i konflikt med varandra. Således var det ingen tillfällighet att kroater, muslimer och serber slogs mot varandra under inbördeskriget i Jugoslavien. Inte heller var det någon tillfällighet att Bosnien fick materiellt och militärt stöd från muslimska länder, att Ryssland gynnade serberna medan Kroatien stöddes av EU och USA.

Relationerna mellan väst och de s.k. utmanarcivilisationerna – Kina och Islam – kommer i framtiden att vara, milt uttryckt, ansträngda.
Förhållandet mellan väst och Ryssland, Japan och Indien kommer att pendla mellan ytterligheterna samarbete och konflikt.
Relationerna mellan svaga och västberoende civilisationer som den sydamerikanska och afrikanska civilisationen, kommer inte att vara särskilt konfliktpräglade.

Renässans för icke-västliga kulturer

Den ovan beskrivna maktförskjutningen har även psykologiska implikationer. Västs relativa tillbakagång har ingjutit nytt mod i konkurrerande civilisationer.
Asiatiska ledare talar numera öppet och med ett illa dolt förakt om västerlandet samtidigt som de betonar betydelsen av asiatiska värden. Kineser och singaporianer tillskriver inte sina ekonomiska framgångar importen av västerländsk ekonomi, utan hävdar att framstegen har rötterna i den specifikt asiatiska kulturen. Den konfucianska kulturen med dess emfas på disciplin, ordning, familj och ansvarstagande ställs mot den dekadenta västerländska kulturen. Det är ingen tillfällighet att det indiska samhället har hinduiserats, att det muslimska samhället har islamiserats eller att Ryssland söker sig tillbaka till sina ortodoxa rötter. Det är logiskt i en värld i vilken kravet på att ta ställning i politisk-ideologiska termer har ersatts av ett sökande efter blodsband, språk- och kulturgemenskap.

Den religiösa trons återkomst

En vanligt förekommande samhällsvetenskaplig teori säger följande: ju mer modernt ett samhälle blir, desto mindre roll kommer religionen att spela i det samhället. Resultatet blir ett kultiverat, tolerant och rationellt organiserat samhälle. Huntington menar att utvecklingen under den andra halvan av 1900-talet har vederlagt denna teori. Religioner spelar en viktig roll i Huntingtons teori då de förser individen med en identitet genom att dra upp en gräns mellan de som tror och de som inte tror. Men religiös övertygelse handlar inte endast om sökandet efter identitet. På ett mer allmänt plan är den religiösa väckelsen världen över en reaktion mot sekularisering, moralisk relativism och individualism.
Huntington hävdar tre saker. För det första är den religiösa renässansen ett globalt fenomen, dvs. den berör samtliga världsreligioner, om än i olika omfattning. För det andra har den religiösa pånyttfödelsen ägt rum parallellt med världsekonomins globalisering. För det tredje är denna gudfruktighetens pånyttfödelse inte resultatet av en fundamentalistisk konspiration. Det religiösa uppsvinget i icke-västliga länder är, enligt Huntington, ‘mainstream’ och den, fram till denna tidpunkt, mest kraftfulla manifestationen av en alltmer utbredd skepsis gentemot väst.

Islams särställning

Om man studerar internationell politik ur ett makroperspektiv, finner man att den grundläggande motsättningen är den mellan väst och övriga civilisationer. I det globala perspektivet är islam en civilisation bland andra icke-västliga civilisationer.
För att förstå islams särställning, måste man betrakta konflikter mellan civilisationer ur ett lokalt perspektiv. Serber har fört krig mot kroater i det forna Jugoslavien och i Sri Lanka slåss buddister mot hinduer, men de flesta konflikterna på den lokala nivån har ägt rum mellan muslimer och icke-muslimer. Några exempel:

I Bosnien slogs muslimer mot serber och kroater.
I Makedonien försökte albansk gerilla att med våld bryta loss delar av landet och införliva dessa med Albanien.
På Cypern står muslimska turkar mot ortodoxa greker.
Pakistan befinner sig i konflikt med Indien.
Ryssland för krig mot det muslimska Tjetjenien.
I Mellanöstern pågår konflikten mellan judar och araber.
I Sudan pågår sedan årtionden tillbaka ett krig mellan kristna och muslimer.

Huntington sammanfattar:

Muslim bellicosity and violence are late-twentieth-century facts which neither Muslims nor non-Muslims can deny.

Varför är den islamska civilisationen mer benägen än andra civilisationer att ta till våld? En viktig faktor är att islam är en demografiskt dynamisk civilisation. När en befolkningsgrupp växer i storlek, sätter det press på dess omgivning. Tjetjenien är ett av Rysslands mest tättbefolkade områden. Kriget i Jugoslavien hade många orsaker, men en bidragande faktor var förändrade demografiska förhållanden. år 1961 var 43 procent av Bosniens befolkning serber och 26 procent muslimer. Trettio år senare var förhållandena omvända. Konflikten mellan Serbien och Kosovo hade tydliga demografiska dimensioner. Huntington nämner också att islam alltid glorifierat militära värden: islam är svärdets religion framför andra. Ytterligare en förklaring är att islam inte håller politik och religion isär från varandra.

Den kulturella förvandlingen av internationell politik

Det är tre saker som separerar väst och andra civilisationer vad avser den internationella agendan:

Stoppa spridningen av massförstörelsevapen

Spridningen av massförstörelsevapen är åtminstone delvis en följd av en global ekonomisk utveckling som satt tidigare fattiga länder i stånd att förvärva högteknologiska och andra vapen. Men den är också en konsekvens av ett av väst skapat kommunikations- och distributionssystem. I takt med att massförstörelsevapen sprids, blir väst möjligheter att påverka icke-västliga länder allt mindre. Om Irak hade avvaktat med invasionen av Kuwait tills man hade hunnit utveckla egna kärnvapen, hade operation ökenstorm aldrig iscensatts.
Men spridningen av massförstörelsevapen minskar inte endast västs möjlighet att ingripa med konventionella medel i konflikthärdar världen över. Missiler utrustade med kärnstridsspetsar utgör idag ett direkt hot mot väst. Både Kina och Ryssland har idag missiler med kapacitet att nå samtliga amerikanska och europeiska huvudstäder. Huntington ser också en risk att terrorister kommer över massförstörelsevapen.
Efter det kalla kriget har ansträngningarna att utveckla massförstörelsevapen kommit främst från konfucianska och islamska samhällen. Iran har ett kärnvapenprogram och länder som Libyen, Algeriet och Saudiarabien har visat intresse för att utveckla egen nukleär slagkraft. Konfucianska och islamska länder samarbetar på kärnteknikområdet. Kina bidrog aktivt till utvecklingen av Pakistans kärnvapenarsenal. Kina har också uppfört en kärnreaktor i Algeriet, exporterat material för tillverkning av kemiska vapen till Libyen, sålt missiler till Saudiarabien, och kärnkraftsteknologi till Iran, Libyen, Syrien och Nordkorea. Dessutom har Kina avyttrat stora mängder konventionella vapen till Irak.
Av denna anledning har spridningen av massförstörelsevapen hamnat högt på västerlandets internationella agenda. Huntington är dock pessimistisk om västs möjligheter att stoppa denna process:

Västs försök att begränsa spridningen av massförstörelsevapen avvisas av icke-västliga länder som exempel på västerländsk maktpolitik och imperialism.
Försvarsindustrierna har globaliserats. Det är idag lättare än någonsin tidigare att köpa sofistikerade vapen.
Den ekonomiska utvecklingen har satt fler länder än någonsin tidigare i stånd att skaffa egna massförstörelsevapen.
En annan faktor som försvagat västs möjligheter att påverka icke-västliga länder är det fenomen som går under beteckningen “demokratins paradox”. Den västliga utrikespolitiken har vilat på det felaktiga antagandet att demokratiseringen av icke-västliga länder skulle göra dessa mer vänligt inställda till väst. I realiteten har demokratiska val i icke-västliga länder ofta producerat regimer fientligt inställda till väst.

Mänskliga rättigheter och demokrati

Mellan 1970 och 1990 skiftade över 30 auktoritära länder politiskt system. Världen fick fler demokratier. Olika typer av orsaker bidrog till denna utveckling. En viktig faktor var politisk: USA och dess allierade medverkade till att demokratin fick fotfäste i Spanien och Portugal, några latinamerikanska länder, Filippinerna, Sydkorea och östeuropa. Demokratiseringspolitiken var som mest framgångsrik i länder där kristna och västerländska värde- och normsystem var starka.
Idag framstår demokratins framtid i det ortodoxa Ryssland som osäker och en demokratisk utveckling i muslimska länder som osannolik.
Det största motståndet mot en demokratisering har kommit från muslimskt och asiatiskt håll. Västs minskade förmåga att påverka andra stater synliggjordes under FN:s konferens om mänskliga rättigheter 1993. Mot västs universella rättighetsbegrepp ställdes ett partikularistiskt och kontextuellt rättighetsbegrepp. Motsättningarna var så hårda att den påföljande deklarationen varken innehöll ett stöd för yttrande-, förenings- eller religionsfrihet.

Invandring

Västerlänningar har motsatt sig spridningen av massförstörelsevapen och gagnat demokratiseringssträvanden världen över. Huntington noterar en mer ambivalent hållning i invandringsfrågan.
Vad beror denna ambivalens på? En vanlig definition av ordet ‘nation’ identifierar ‘nation’ och ‘idé’ med varandra. Det som förmodas hålla ihop en stat är en idé eller allmänt omfattad ideologi. I USA är det vanligt att man i den politiska debatten identifierar den amerikanska nationen med dess konstitution. Enligt denna uppfattning fungerar samhället så länge som medborgarna respekterar en överenskommelse, i det här fallet: den amerikanska grundlagen. Huntington förnekar inte att abstrakta regelsystem är betydelsefulla, men betvivlar att de ensamma är kapabla att hålla ihop samhällen. Ur strikt politisk-juridisk synpunkt är likheterna mellan Mexikos och USA:s styrelsesätt slående, samtidigt är de kulturella skillnaderna mellan länderna betydande. Inbördeskriget i Jugoslavien är ett annat exempel. Det var inte orsakat av oenighet i konstitutionella frågor. Folkmordet i Rwanda är ett tredje exempel. Det är inte möjligt att presentera en meningsfull definition av termen ‘nation’ utan att inkludera blodsband, kultur och etnicitet.
Under 1950-talet kom två tredjedelar av immigranterna till USA från Europa och Kanada. Efter det att den amerikanska kongressen ändrat immigrationslagstiftningen i mitten av 60-talet, förändrades bilden på ett genomgripande sätt. år 1980 kom mindre än 15 procent av invandrarna från Europa och Kanada. Den huvudsakliga källan till legal och illegal invandring till USA är i dag Centralamerika. De människor som kommer till väst, kommer i huvudsak från icke-västliga samhällen. Tyskland har för närvarande 1,6 miljoner turkar. I Frankrike bor 4 miljoner muslimer. Marockaner utgör den största invandrargruppen i Italien. Under tidigt 90-tal var två tredjedelar av Europas invandrare muslimer. Utmaningen är demografisk och kulturell ¯ 10 procent av alla födslar i Europa härrör från invandrare. I Bryssel står araber för hela 50 procent av alla nya födslar.
Om Huntington har rätt när han påstår att framtidens konflikter kommer att stå mellan grupper som tillhör olika civilisationer och att det är blodsband, kultur och etnicitet som håller ihop samhällen, finns det all anledning till oro.

Västerlandets framtid

Varje resultatrik civilisation löper risken att bländas av sina framgångar. För 1800-talets engelska medelklass var historien över: det engelska imperiet var världsomspännande och skulle så förbli. Företrädarna för det romerska och det ottomanska imperierna var båda övertygade om respektive civilisations odödlighet. Den historiska sanningen är att de civilisationer som uppfattat sig själva som oförgängliga, ofta är samhällen på tillbakagång. Frågan är om västerlandet omfattas av denna generalisering.
Huntington menar att även om det för tillfället inte finns någon civilisation som kan utmana väst, uppvisar västerlandet tydliga tecken på sönderfall. Indikatorerna är ekonomiska, demografiska och sociala. Väst är fortfarande den rikaste civilisationen, men växer långsammare än konkurrentcivilisationerna i Asien. En följd är att västerlandets ekonomiska och militära makt kommer att minska över tid. Andra indikatorer på civilisatorisk upplösning är ökningen av antisocialt beteende (brott, drogmissbruk, våld i allmänhet) i västerländska samhällen. Sönderfallet av familjen i kombination med låga reproduktionstal kommer att tvinga västländerna att importera arbetskraft från andra civilisationer, grupper som kanske väljer att förkasta värdcivilisationens kultur. Ytterligare en faktor som bidrar till desintegrationen är den mångkulturella ideologin. Den s.k. mångkulturalismen har kritiken av väst och prioriteringen av andra kulturer på sitt program.

Huruvida västerlandet skall överleva som civilisation, beror på hur dessa problem hanteras. Varken amerikaner, engelsmän, tyskar eller svenskar kan undkomma den avgörande frågan: är vi eller är vi inte västerlänningar?