Home » Okategoriserade » Art and Imagination. A Study in the Philosophy of Mind. Del I

Art and Imagination. A Study in the Philosophy of Mind. Del I

Konst och arkitektur spelar en viktig roll i den brittiske filosofen Roger Scrutons tänkande. Han har i flera sammanhang kritiserat förfulningen av den moderna världen. Modernismen inom arkitekturen har vandaliserat Europas stadskärnor och den moderna konsten har förkastat skönheten som den estetiska verksamhetens mål. Det är, menar Scruton, ett skäl till varför människor känner sig hemlösa i den moderna världen.
Scruton har således en estetisk vision. Frågan är hur den är uppbyggd och hur han försvarar den. I två på varandra följande artiklar skall vi kika lite närmare på Art and Imagination. A Study in the Philosophy of Mind (St. Augustine’s Press, 1974). Boken är en reviderad version av Scrutons doktorsavhandling i filosofisk estetik från 1972.

Art and Imagination

Problemformulering

Alla goda dissertationer inleds med en problemformulering och Art and Imagination är inget undantag från den regeln. Scruton förklarar att han vill diskutera den estetiska erfarenheten i termer av en empiristisk filosofi om sinnet. Det är ingen trivial ambition. I den empiristiska traditionen är estetiken underordnad psykologin. Frågor om bra och dålig konst reduceras regelmässigt till smakfrågor. Estetiken blir därför ointressant ur filosofisk synvinkel. Det är detta missförhållande som Scruton vill råda bot på.
Scruton är utbildad i den analytiska traditionen. Enligt denna tradition är filosofi en form av språkkritik och det blir också tydligt i Art and Imagination. I boken försöker Scruton lösa det av honom uppställda problemet medelst en ofta invecklad begreppsanalys.

Har estetiska objekt egenskaper?

Det första problemet är ett avgränsningsproblem. Det är uppenbart att när vi pratar om konst, pratar vi om något. Problemet är att det finns olika sorters estetiska objekt. Litteratur liknar knappast måleri och symfonisk musik förefaller ha mycket lite gemensamt med poesi.
Frågan är således vad det är som gör alla dessa olika objekt till estetiska objekt? Beror det kanske på att estetiska objekt har vissa gemensamma egenskaper? Scrutons svar är nekande.
En egenskap är något som ett objekt har i en realistisk mening. Egenskapen är en del av objektet. Vi kan klassificera objekt med utgångspunkt i deras egenskaper.
Estetiska objekt förefaller inte ha egenskaper. Det är inte ovanligt att två personer, efter att ha betraktat samma konstverk ur exakt samma vinkel, drar vitt skilda slutsatser om dess innebörd. Ofta uppfattas meningsskiljaktigheter heller inte som ett problem. Det faktum att undertecknad anser att kommunhuset Kristallen är en estetisk horrör är inte oförenligt med att någon annan uppfattar byggnaden som elegant eller kanske till och med som vacker.
Hur är detta möjligt?
Scrutons svar baseras på en distinktion mellan egenskaper och kännetecken. Estetiska termer denoterar inga egenskaper. Vi kan alltså inte mäta skönhet eller elegans på samma sätt som vi kan mäta vikt. Istället har estetiska objekt kännetecken. Vi kan betrakta ett hus ur ett nyttoperspektiv och då är det dess funktionalitet som dominerar. Vi kan också betrakta samma hus ur ett estetiskt perspektiv och då är det byggnadens form som vi fokuserar. När vi således säger att ett hus är vackert, menar vi inte att skönheten är något som de facto utgör en del av byggnaden. Byggnadens estetiska värde är en funktion av vår relation till den. Scruton kallar ett estetiskt objekts kännetecken “formellt objekt”. Formella objekt existerar inte i ordets realistiska mening.

Ett ord eller flera?

Ett besläktat problem handlar om de ord som vi använder när vi talar om estetiska objekt. En landskapsmålning är annorlunda än en dikt och skulpturer liknar knappast symfonier, men trots det är det inte ovanligt att vi beskriver dem på samma sätt. Vad innebär det att vi om ett stycke musik och en dikt säger att de är sorgsna. Är de sorgsna på samma sätt? Är ordet “sorgsen” mångtydigt?

Avfärd till Cythere

Antoine Watteaus Avfärden till Cythere. Källa: Wikipedia.

Scruton menar att det inte är ett problem att vi använder samma ord om olika estetiska objekt. Den vardagsspråkliga användningen av ord är alltid primär, menar han. Vi måste förstå vad det innebär att vara sorgsen som människa för att kunna applicera ordet på ett stycke musik eller en dikt. Vi kan alltså inte förklara för en person som inte förstår den primära innebörden av “sorgsen” vad det innebär att en dikt är sorgsen. Scruton menar att den filosofiska estetikens grundläggande problem kan lösas medelst en analys av problematiska begrepp i termer av de observerbara tillstånd som berättigar vår applikation av dem.
Vi vet hur ord skall användas om människor och har därför inget problem att använda dem om estetiska objekt. Det förklarar, enligt Scruton, hur vi kan tala om så disparata fenomen som måleri, litteratur och musik med en och samma vokabulär.

Vad är ett formellt objekt?

Mentala tillstånd har intentionalitet, dvs. de riktar sig emot objekt. Den estetiska attityden riktar sig mot formella objekt. Frågan är vad ett formellt objekt är för något. Vad innebär det att en upplevelse har ett formellt objekt?
När vi betraktar ett verkligt objekt, t.ex. ett landskap, och säger att det är vackert, är värdesatsen baserad på en beskrivning av objektet. Det är denna beskrivning som är det formella objektet. Beskrivningen är en beskrivning av objektets kännetecken. Om verket faller under beskrivningen, är vår skönhetsupplevelse ändamålsenlig.
När vi diskuterar konst, brottas vi med detta problem. Vi är inte oeniga om konstverket som materiellt objekt, utan som formellt objekt. Vi har olika åsikter om vilka kännetecken som karakteriserar det och reagerar följaktligen olika när vi konfronteras med det.

Estetiska beskrivningar

Vad innebär det sagda för vår syn på estetiska beskrivningar? Vad är det som vi beskriver, när vi talar om formella objekt?
Det finns inga estetiska fakta på samma sätt som det finns deskriptiva fakta. Estetiska beskrivningar är inte primärt deskriptiva. De beskriver ett formellt objekt, men detta objekt existerar inte i en realistisk mening. Ingen tror på existensen av vampyrer och varulvar, likväl kan vi uppleva dessa inbillade objekt som skrämmande närhelst de dyker upp på den vita duken. Den estetiska beskrivningen anger vilka egenskaper som det formella objektet måste ha för att vår respons skall vara ändamålsenlig.

Estetik, vetenskap och moral

På vilket sätt är det estetiska objektet avgränsat i förhållande till estetik, vetenskap och moral? Den vetenskapliga attityden syftar till allmängiltiga lagar, medan den moraliska attitydens mål är principer som kan vägleda oss i praktiska situationer. Den estetiska attityden är kontemplativ. Målet är inte att uppställa lagbundenheter eller jämföra estetiska objekt med varandra. Inte heller syftar den till att döma ett konstverk moraliskt.

Veus av Orbino

Tiziano Vecellis Venus av Orbino. Källa: Wikipedia.

Vi behöver vetenskap för att förbättra våra materiella livsvillkor och moral för att reglera det sociala samspelet. Både vetenskap och moral ger oss möjlighet att handla på grundval av en förhandsklassifikation. Vetenskapen ger oss möjlighet att förutsäga naturliga fenomen, och om vi undrar hur vi skall agera i en viss situation kan vi alltid konsultera Kants kategoriska imperativ.
Kunskap om estetiska objekt är inte av det slaget. Det finns ingen förhandskunskap inom estetiken. När vi således säger att ett musikstycke är sorgset, säger vi att vi upplevde det som sorgset. Min åsikt om ett konstverk kan inte baseras på en föregående beskrivning av det. Jag måste se verket själv innan jag kan bilda mig en uppfattning. Det var detta som låg till grund för Kants tes att konsten saknar begrepp.
Inte heller uppskattas estetiska objekt därför att de är medel att förverkliga externa målsättningar. När vi intar den estetiska attityden är kontemplationen av verket aktivitetens enda mål.

Historiskt relativ?

Scruton är påverkad av Kant när han definierar den estetiska attityden i termer av kontemplation. Frågan är emellertid hur denna uppfattning står sig i ett historiskt-empiriskt perspektiv.
Scruton medger att konsten i de flesta kulturer har haft en instrumentell funktion. Vi betraktar Egyptens pyramider som konstverk, men de uppfördes för att tjäna ett externt syfte.
Innebär det att Scrutons syn på den estetiska attityden är historiskt relativ? Vilka konsekvenser får den historiska analysen för Scrutons tes om konstens autonomi? Scruton svarar att konsten inte är autonom i en absolut mening. Vi skulle inte förstå den estetiska vokabulären om den inte gick att återföra på vårt vardagsspråk.
Han menar också att vi måste acceptera att människor i det förflutna har klassificerat objekt på olika sätt. De egyptiska faraonerna intog inte en estetisk attityd när de planerade sina gravplatser. Det hindrar dock inte oss från att betrakta pyramiderna som estetiska objekt.

Ett exempel: Venus födelse

Den italienske konstnären Sandro Botticellis Venus födelse är ett av Scrutons favoritkonstverk. Estetiska omdömen handlar om objekt som har kännetecken. Smak är den förmåga som sätter oss i stånd att urskilja dessa kännetecken. Utmärkande för smaken är att den kan utbildas. Scruton menar att konstverk kan vara komplexa objekt som kräver mycket intellektuellt arbete om vi skall förstå dem. I den meningen inkluderar estetisk förståelse intellektuell förståelse.
Att analyser av estetiska objekt kan vara komplexa blir tydligt i Scrutons analys av Botticellis mästerverk Venus födelse.

Venus födelse

Sandro Botticellis Venus födelse. Källa: Wikimedia.

Venus födelse avbildar inget konkret objekt, utan en fiktion: den erotiska kärlekens gudinna. I The Soul of the World hävdar Scruton att Botticellis målning är en illustration av Platons teori om kärleken. Den beskriver skönheten som ett objekt att stillsamt kontemplera, inte att äga eller härska över. Målsättningen med målningen är att stimulera oss till reflektion över kärlekens väsen.
När vi diskuterar konst, är målet inte att få motparten att acceptera en teori eller övertygelse, utan att få denne att se ett objekt på samma sätt som vi gör. Vi försöker rättfärdiga en erfarenhet, vår egen erfarenhet. Målet är att inte motparten skall säga: “Nu förstår jag vad du menar”, utan att utbrista : “Nu ser jag det!”. I den meningen är estetiska omdömen inte deskriptiva.
Det är instruktivt att jämföra Botticellis verk med verk i den socialistiska realismens tradition:

Socialrealism

Socialistisk konst. Källa: Wikipedia.

Målsättningen är här inte att stimulera eftertanke, utan att glorifiera ett politiskt ideal, i detta fall: den socialistiska människan. Konsten i de kommunistiska staterna var ett medel. Estetiken var underordnad politiken.

Konst och känslor

Om Scruton har rätt, skall den estetiska attityden beskrivas i termer av kontemplation. Konstens uppgift är inte att väcka våra känslor till liv, utan att få oss att reflektera över verket och kanske också över oss själva. Pornografin är kanske det mest extrema exemplet på instrumentaliserad konst. Dess mål är att stimulera betraktaren och den bästa pornografin är följaktligen den som stimulerar mest.

Sannings- och acceptansvillkor

Scruton utgångspunkt är att satser har någon form av sanningsvillkor. Vi förstår en sats när vi förstår vad som krävs för att den skall vara sann.
Deskriptiva satser har inte samma sanningsvillkor som värdesatser. Scruton kallar deskriptiva satsers sanningsvillkor för “realistiska sanningsvillkor”. Värdesatser har acceptansvillkor.
Vad innebär detta?
Till skillnad från klassisk empirism, anser Scruton inte att estetiska omdömen endast handlar om smak. Att diskutera konst är inte samma sak som att diskutera mat. Scruton menar att värdeomdömen förvisso inte kan vara sanna på samma sätt som deskriptiva satser, men det betyder inte att de är “subjektiva”. Objektivitet och sanning är inte samma sak. Värdesatser kan vara objektiva utan att vara sanna i en realistisk mening.

Chichester Canal

Joseph Mallord William Turners Chichester Canal. Källa: Wikimedia.

Deskriptiva satser har sanningsvillkor. För att förstå en deskriptiv sats måste vi förstå under vilka omständigheter som den är sann. I empirismen innebär det att satsen, på ett eller annat sätt, skall gå att återföra på något observerbart som kan beskrivas i ett publikt språk.
En värdesats kan alltså inte vara sann på samma sätt som en deskriptiv sats. Värdesatser har acceptansvillkor som utgörs av erfarenheter. Om någon säger att en dikt har något sorgset över sig, försöker denna inte rättfärdiga en övertygelse, utan en erfarenhet. När vi diskuterar konst, diskuterar vi upplevelser. Målsättningen är inte att motparten skall förstå ett teoretiskt argument, utan att se det som vi ser.

Nästa artikel: begreppet “föreställning”

I nästa artikel skall vi kika lite närmare på begreppet “föreställning”. Begreppet är centralt i Scrutons argument och vi skall med dess hjälp kasta ljus över vad det innebär att värdesatser har acceptansvillkor.