Samtiden.com

Du är här

Asocialt forum och kommunistisk revisionism

Snart är det dags för en ny upplaga av Skåne Social Forum (SSF). Temat för årets sammankomst är "En annan värld är möjlig". På programmet står bland annat följande:

  • Attac varnar för nyliberalism.
  • Ung vänster ger lektioner i karate åt kvinnor så att de skall kunna försvara sig mot det kapitalistiska patriarkatet.
  • Röda Flåset spelar kommunistisk musik.
  • "Folkrörelsen för medborgarlön" håller seminarium kring sitt krav att alla människor skall ha rätt till en viss summa pengar, "utan krav på någon form av motprestation".
  • Trotskistiska Internationalen är representerad med en föreläsning om feminism och socialism.
  • Professor Tiina Rosenberg diskuterar feminism med Lina Plough från ROKS.
  • Malmö Feministkör sjunger "Upprorisk sång".
  • Clarté och Socialistisk debatt diskuterar den sk. nyimperialismen.
  • Miljöpartiet medverkar i ett seminarium på temat"Global apartheid".

Givetvis deltar även Radical Cheerleaders (de var RC som med sina käcka rim roade Feministiskt Initiativ under partiets första kongress). Det stora dragplåstret är dock Aleida Guevara, dotter till kommunisten och demokratifienden Che Guevara. Hon är inbjuden av Svensk-kubanska föreningen. Socialistiska partiet, Ung vänster, Feministiskt Initiativ, Flamman, med flera säljer böcker i Lunds stadshall.
SSF säger inte oväntat att man motsätter sig "kapitalets världsdominans och varje form av imperialism". I organisationens principförklaring kan man läsa följande:

Såsom debattforum är Skåne Social Forum en idérörelse som uppmanar till kritisk reflexion, och en transparent spridning av resultaten av denna reflexion, kring kapitaldominansens mekanismer och instrument, kring medel och handlingar för att motstå och övervinna denna dominans, och kring de alternativ som föreslås för att lösa de problem med exkludering och social ojämlikhet som den kapitalistiska globaliseringsprocessen, med dess rasistiska, sexistiska och miljömässigt destruktiva dimensioner, skapar både internationellt och inom länderna.

Förra gången SSF höll möte var Nordkoreas ambassadör inbjuden. Ambassadören fick emellertid förhinder och istället ställde Svensk-koreanska föreningen (SKF) upp med en talare. Talesmannen förklarade att Kim Jong Il egentligen är en trevlig prick och att kulten kring honom och fadern, Kim Il Sung, kan jämföras med den idoldyrkan som västerländska popstjärnor ofta blir föremål för. På föreningens webbsida kallas kommunisten-mördaren Kim Il Sung för "den store ledaren". Vi får också veta att den "15 april firas i Korea som 'solens dag', en nationell helgdag till minne av president Kim Il Sungs födelsedag". Lite komiskt blir det när SKF refererar ett krav från diktatorn Kim Jong Il att USA omedelbart måste upphöra att visa filmen "Die Another Day" eftersom den utgör en förolämpning mot alla koreaner.
I år kommer SKF inte att delta på Skåne Social Forum. Istället medverkar Svenska Juchekommittén. För den som inte redan känner till det, är "Juche" namnet på den specifika form av kommunistdiktatur som praktiseras i Nordkorea.
Varifrån kommer fiolerna? Lunds kommun lär hålla kommunistspektaklet med lokaler. Bidrag kommer bland annat från Olof Palmes minnesfond, Vänsterpartiet och socialdemokratiska ABF. Skattemedel, med andra ord. Skandal, för att uttrycka det milt.

Om kommunismens brott må vi också berätta

För Lars Ohly var år 2005 ett annus horribilis. Kulmen på eländet var Janne Josefssons beramade dokumentär om Vänsterpartiet, ett program som dokumenterade det alla redan misstänkte: att Vänsterpartiet är ett parti som i huvudsak samlar diktaturkramare. För två månader sedan kungjorde Ohly att han skulle sluta använda ordet "kommunist". I Aftonbladet kunde man läsa att "Ohly tar avstånd från kommunismen". I verkligheten hade Ohly inte alls avsagt sig sin kommunistiska övertygelse:

Jag tänker inte använda det begreppet mer. Anledningen är att det finns ett stort antal vänstermänniskor som ser det som ett hinder när vi ska föra ut vår politik ... ... Det här är ingen eftergift åt mina motståndare. ... Jag kommer inte att använda begreppet mer men jag är trogen mina ideal.

Kort uttryckt: Ohlys beslut var taktiskt motiverat: om vi bara inte nämner kommunismen vid namn, kanske människor röstar på oss.
Alla kommunister är inte lika taktiskt begåvade som Lars Ohly. Kommunistiska Partiet (KP) skäms varken över sin kommunistiska övertygelse eller kommunismens historia. I ett dokument betitlat "Sanningen som kom bort" hävdar partiet ogenerat att det som ibland har kallats "den kommunistiska förintelsen" är en bluff. Påståendet att Stalin lät mörda miljontals människor genom att svälta ihjäl dem är, enligt KP, egentligen ett nazistiskt påfund. Dessutom menar KP att Hitler fick hjälp av de leda kapitalisterna-amerikanerna att förtala Stalin. Stalin var egentligen en rättskaffens karl och övertygad demokrat. Enligt KP var det i huvudsak "tjuvar, rånare, mördare, våldtäktsmän" som befolkade det sovjetiska fängelsesystemet. KP förnekar i och för sig inte att människor dog som flugor i det sovjetiska arbetarklassparadiset, men det var inte Lillefars fel:

Bakgrunden var den stora klasskampen över hela den sovjetiska landsbygden i början på 30-talet, när jordlösa och fattigbönder bekämpade storböndernas, kulakernas makt och reste sig i kampen för kollektivjordbruken. Denna stora klasskamp, som berörde 120 miljoner människor, orsakade instabilitet i jordbruksproduktionen och på sina håll hungersnöd. Hungersnöden orsakade i sin tur att människorna fick ett försämrat immunförsvar och lätt blev offer för infektionssjukdomar och epidemier. Det är beklagligt att människor for illa, men sådana epidemier var inget speciellt för Sovjetunionen.

Den upplyste läsaren erinrar sig säkert att detta är den typ av argument som nynazister brukar använda när de förringar judeförföljelserna. Det är förvisso sant att nazisterna spärrade in judar i koncentrationsläger, säger man, men de dog av sjukdomar och umbäranden, de blev inte mördade. Nationalsocialisternas förnekande av den nazistiska förintelsen har inte helt oväntat fått en parallell i kommunistsocialisternas förnekande av den kommunistiska förintelsen. Det är samma teori som föranleder brittiska Stalin Society att varje år fira diktatorns födelsedag.
Enligt KP kablades lögnerna om Stalin ut i väst av en amerikansk nazist och mångmiljonär. Historikern Robert Conquest, som avfärdas som "agent och desinformatör", och som sägs ha levt "hela sitt vuxna liv ... på lögner och uppdiktade historier om Sovjetunionen och Stalin", gav tramset akademisk status. USA:s förra president Ronald Reagan gjorde med sin "hysteriska antikommunism" (Tack för det, herr president!) kritiken av kommunismen politiskt comme il faut och författaren Alexander Solzjenitsyn, en "reaktionär" och "fascist", fullbordade det antikommunistiska korståget genom att vinna Nobelpriset i litteratur 1970.
Ovanstående är dessvärre inte tillräckligt. Om vi får tro KP, är konspirationen mot alla stackars kommunistiska världsförbättrare mer omfattande än så, men detta är väl vad läsaren orkar smälta. Kommunistiska Partiet är förmodligen något av det mest bisarra som svensk politik förmår uppvisa idag.