Samtiden.com

Du är här

Nypuritanismen i Sverige

En nypuritansk våg sveper fram över Sverige. Naturligtvis kallar den inte sig "puritanism". Istället har den valt det mer positivt klingande namnet "jämställdhetsarbete". Den förra socialdemokratiska regeringen övervägde att lagstifta både mot så kallad könsdiskriminerande reklam och det man kallade "den allmänna sexualiseringen av medierna". Den borgerliga regeringen har också tittat på möjligheten att stoppa vad man kallar "kränkande utformning av kommersiella meddelanden". Betänkandet som går under namnet Utredningen om könsdiskriminerande reklam överlämnades nyligen till jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Vad vill utredarna göra? Föga överraskande uppmanar de regeringen att ta i med hårdhandskarna:

Utredningens sammanställning av den könsdiskriminerande reklamens utveckling och omfattning, men framförallt dess art, visar på ett behov av ytterligare samlade åtgärder för att motverka könsdiskriminering i reklam. Den avgörande mest effektiva åtgärden är ett lagreglerat förbud mot könsdiskriminerande kommersiell reklam. ... Lagförslaget föreskriver vidare att reklam inte får ha en könsdiskriminerande utformning. Med könsdiskriminerande utformning avses en skildring av könsegenskaper eller -roller vilken allmänt sett uppfattas som kränkande för kvinnor eller män.

Hur skiljer utredningen mellan könsdiskriminerande och annan reklam? Utredningen föreslår att alla bedömningar skall vila på så kallade "typiska reaktioner". Den typiska reaktionen är den bland människor vanligast förekommande reaktionen. Man lägger de negativa bedömningarna i en hög och de positiva bedömningarna i en annan hög. Om det finns fler negativa bedömningar än positiva, är reklamen könsdiskriminerande och då är det också tillrådligt att kalla på polis. Trehundrafemtiotusen nypuritaner kan ju inte ha fel, verkar utredningen mena.
Hur skall detta ordnas rent praktiskt? Vi kan ju inte ha folkomröstningar om varje enskild annons som blir anmäld för könsdiskriminering. Hur har utredningen tänkt sig att mäta de "typiska reaktionerna" på kommersiella meddelanden? Utredningen vill överlåta ansvaret till Konsumentverket. En statlig myndighet skall bestämma när folket anser att ett givet kommersiellt meddelande är anstötligt. Klassisk öststatspolitik, med andra ord. Nu har, tack och lov, jämställdhetsminister Nyamko Sabuni meddelat att hon inte kommer att följa utredningens rekommendationer eftersom de kolliderar med grundläggande demokratiska värderingar.

Sabuni
Redaktör Fähstorkh
applåderar fru Sabuni

Puritanska unionen?

Det blev alltså ingen lag mot så kallad könsdiskriminerande reklam. Det är bra. Det innebär dock inte att nypuritanerna har gett upp. Det man inte kan driva igenom på nationell nivå, kan man kanske få igenom på kontinental nivå. Vänsterpartistkommunisten och EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson vill att EU skall anta ett direktiv som förbjuder så kallad könsdiskriminerande reklam. Eftersom EU-direktiv är bindande för EU:s medlemsstater skulle ett dylikt direktiv tvinga Sverige att lagstifta mot könsdiskriminerande reklam alldeles oavsett vad svenska folket anser i frågan. Smart, eller hur? Annars är det ju just detta förhållande som kommunistiska Vänsterpartiet i andra sammanhang brukar benämna "EU:s demokratiska underskott" och hänvisa till när partiet argumenterar för ett svenskt utträde ut unionen. Dock tvekar inte landets kommunistiska nypuritaner att, när tillfälle erbjudes, utnyttja samma demokratiska underskott i syfte att underminera den demokrati som man säger sig vurma för när man kritiserar EU för bristande folkförankring.

Upp till kamp mot trafikpatriarkatet!

Feminismen är, likt kommunismen och nazismen, en ideologi med totaliserande ambitioner. Minsta lilla detalj skall regleras och genusstämplas. Ett av de mer skrattretande feministiska kraven är kraven på icke-patriarkaliska trafikskyltar. Vänsterpartiet var först ute med att påpeka att dagens trafikskyltar "bidrar självklart till att bevara könsroller och fördomar". Flera kommuner har hakat på dumheterna och tagit fram jämställda trafikmärken. Denna kommunala jämställdhetsiver har fått statliga Vägverket att brumma ilsket. Vägverket anser att staten är bäst skickad att bekämpa det trafikpolitiska patriarkatet. För att, om möjligt, gå kraven på en trafikmiljö som inte är genomsyrad av manliga värderingar till mötes har Vägverket låtit ta fram ett antal förslag till trafikskyltar som förmodligen skulle passera också ett Rosenbergskt genustest. Fru Gårman är en av dem:

Vägverket
Det trafikpolitiska patriarkatet utmanas av feministiska Vägverket!

Det slutgiltiga beslutet ligger dock hos regeringen och jämställdhetsminister Sabuni. Är det för mycket att hoppas på att Sabuni sätter ned foten ännu en gång? Nog finns det väl annat att spendera skattemedel på än trafikpolitiskt trams av nämnt slag?