Ronald Reagan – ett liv

Ungdomsåren

Ronald Wilson Reagan föddes den 6 februari 1911. De första åtta åren av sitt liv levde den unge Reagan tillsammans med sina föräldrar, John och Nelle Reagan, och den två år äldre brodern, John Neil, i Tampico, Illinois. I sin självbiografi har Reagan sagt att han ärvde sin optimistiska syn på livet och människan från modern och sin förmåga att fängsliga människor med det talade ordet från fadern. När Ronald var fyllda nio flyttade familjen till Dixon, den stad som Reagan sedermera skulle kalla “min hemstad”. Familjen Reagan hade ekonomiska problem på grund av den allmänna ekonomiska situationen och faderns alkoholmissbruk. Modern var djupt religiös och tolv år gammal blev Ronald döpt och medlem av en protestantisk grupp kallad Kristus lärjungar. Kyrkan skulle komma att bli en central punkt i Ronald Reagans liv. Han deltog i Bibelstudier, teaterpjäser med religiöst innehåll och hjälpte till att hålla församlingsbyggnaden i trim.
År 1924 började Reagan studera vid Dixon High School. Han läste drama, spelade fotboll och basket och deltog i skolpjäser:

By the time I was a senior, I was so addicted to student theatrical productions that you couldn’t keep me out of them.

1928 började Reagan studera vid Eureka College. För att dryga ut sitt stipendium, arbetade han som livräddare vid Lowell Park on Rock River och som servitör och diskare. Det var vid Eureka College som Reagan fick sin första politiska erfarenhet. I takt med att den allmänna ekonomin försämrades, minskade donationerna till skolan och i syfte att undvika en katastrof beslöt skolledningen att skära i verksamheten. En konsekvens av besparingarna var att en del elever inte skulle kunna lämna skolan med fullständiga betyg. Reagan som vid den här tiden var övertygad Demokrat fick i uppgift att organisera protesterna:

Because I was a freshman and didn’t have the same vested interests in avoiding the faculty cutbacks that upperclassmen did, I was chosen to present our committee’s proposal for a strike. Giving that speech – my first – was as exciting as any I ever gave. For the first time in my life, I felt my words reach out and grab an audience, and it was exhilarating.

Depressionen slog hårt mot många familjer och Reagans var inte undantagna. Fadern förlorade sin anställning, familjen tvingades sälja sitt hus och flytta till en mindre lägenhet. Reagan skickade regelbundet pengar till sina föräldrar för att om möjligt minska deras umbäranden.
1932 lämnade Reagan Eureka College med betyg i ekonomi och sociologi . Reagans målsättning var dock inte att bli ekonom eller sociolog. Reagan ville bli skådespelare, men var tillräckligt realistisk för att inse att det målet skulle bli svårt att förverkliga:

By my senior year at Eureka, my secret dream to be an actor was firmly planted, but I knew that in the middle of Illinois in 1932, I couldn’t go around saying, "I want to be an actor." To say I wanted to be a movie star would have been as eccentric as saying I wanted to go to the moon. Hollywood and Broadway were at least as remote from Dixon as the moon was in 1932. If I had told anyone I was setting out to be a movie star, they’d have carted me off to an institution.
But I had an idea. Broadway and Hollywood were a long way from Dixon, but not Chicago, the nation’s hub of radio broadcasting.

På väg mot Hollywood

Reagan lämnade Eureka och liftade till Chicago i hopp om att hitta arbete på någon radiostation, men det visade sig vara svårare än han hade föreställt sig:

When I suggested I wanted to become a radio announcer (I never mentioned my real goal of becoming a sports announcer), I was practically laughed out the door, usually without even an interview. "In Chicago," the program director of NBC radio told me, "we can’t afford to take people without experience. You’ve got every reason to try for a job in radio, but first go out to what we call ‘the sticks.’ You’ll find someone who’ll take you on and give you experience; then one day, you can come to Chicago.

Reagans envishet bar dock snart frukt och snart hade han ett tillfälligt arbete som sportkommentator på en liten radiostation i Davenport, Iowa. Arbetet som sportkommentator tog emellertid snabbt slut och en arbetslös Reagan bestämde sig för att flytta hem till Dixon. Framtiden såg mörk ut:

The winter of 1932-1933 was very cold. Like a lot of other people in Dixon, I spent Christmas and New Year’s out of work and without prospects. The only job on the horizon was another summer of lifeguarding at Lowell Park. In February, however, I got a telephone call that changed everything: Pete MacArthur said one of WOC’s two staff announcers had quit and he offered me his job, starting at $100 a month.

Reagan hade fått det arbete som han hade drömt om, han var äntligen sportkommentator och skulle så förbli i ytterligare fyra år:

I spent four years at station WHO in Des Moines and they were among the most pleasant of my life. At twenty-two I’d achieved my dream: I was a sports announcer. If I had stopped there, I believe I would have been happy the rest of my life. I’d accomplished my goal and enjoyed every minute of it. Before long, during the depths of the Depression, I was earning seventy-five dollars a week and gaining the kind of fame in the Midwest that brought in invitations for speaking engagements that provided extra income I could use to help out my parents.

Reagans arbete som sportkommentator förde honom ibland till Los Angeles. Det var under en sådan resa som Reagan kom i kontakt med en artistförmedling och fick tillfälle att visa sina skådespelartalanger. Reagan erbjöds ett sjuårskontrakt av Warner Brothers och flyttade till Los Angeles.
Under perioden i Hollywood gifte sig Reagan med skådespelerskan Jane Wyman och blev far till en dotter, Maureen Elizabeth. Reagans konservativa politiska hållning blev allt tydligare och snart var han engagerad i kampen mot amerikansk kommunism.
1952 gifte Reagan om sig med skådespelerskan Nancy Davis. Reagan var ordförande i Screen Actors Guild och Davis hade vänt sig till honom för att få hjälp efter det att hon hade beskyllts för att hysa kommunistiska sympatier. Reagan tog sig an hennes fall, de började umgås privat och tre år senare var de man och hustru, ett äktenskap som skulle bestå livet ut. Paret Reagan fick två barn, Patricia Ann och Ronald Prescott.>

Guvernör

A government agency is the
nearest thing to eternal life
we’ll ever see on this earth.
  Ronald Reagan

Reagan fortsatte att arbeta som skådespelare samtidigt som han arbetade politiskt för Republikanerna. I mitten på 60-talet kämpade Barry Goldwater för att bli USA:s president och Reagan fick till uppgift att göra en reklamfilm för Goldwater. Goldwater förlorade presidentvalskampanjen mot Lyndon Johson, men Reagan hade gjort ett outplånligt intryck på partikamrater och ombads sedermera att kandidera i guvernörsvalet i Kalifornien 1966, ett val som han vann med god marginal.
Den första tiden som guvernör var tumultartad med svåra ekonomiska problem och studentprotester, men Reagan framhärdade i sin konservativa övertygelse. 1970 ställde Reagan upp för omval och vann igen. Reagans andra period som guvernör blev lugnare och han kunde inleda reformeringen av det kaliforniska socialförsäkringssystemet.

Washington

I presidentvalet 1976 hade Demokraten Jimmy Carter besegrat Republikanen Gerald Ford. Reagan ogillade starkt det han såg:

With each passing month of the Carter administration, I became more concerned about the things that were happening – and not happening – in Washington. Jimmy Carter had run for the presidency on a platform calling for cuts in defense spending and implementation of what the Democrats called "national economic planning." I’m sure they meant well – liberals usually do – but our economy was one of the great wonders of the world. It didn’t need master planners. It worked because it operated on principles of freedom, millions of people going about their daily business and making free decisions how they wanted to work and live, how they wanted to spend their money, while reaping the rewards of their individual labor.

I Afghanistan stred sovjetiska ockupationsstyrkor mot muslimsk gerilla och i Iran hölls personalen på den amerikanska ambassaden som gisslan av religiösa fanatiker.
Reagan hade alltid lekt med tanken att någon gång kandidera för presidentposten. Reagan förlorade det första försöket mot Rickard Nixon och det andra mot Gerald Ford. Det skulle dröja ända till 1980 innan Reagan lyckades övertala det republikanska partiet att nominera honom.
I valet 1980 mötte Reagan Jimmy Carter. Reagan förespråkade amerikanska värderingar, skattesänkningar och balanserad budget och vann, tillsammans med den blivande vicepresidenten George H. Bush, en jordskredsseger. Reagan tog 44 delstater av totalt 50.
Ronald Wilson Reagan var nu USA:s 40:e president.
I installationstalet slog Reagan fast sin politik: ekonomin skulle avregleras och kampen mot kommunismen intensifieras:

In the days ahead I will propose removing the roadblocks that have slowed our economy and reduced productivity. … In this present crisis, government is not the solution to our problem.
As for the enemies of freedom, those who are potential adversaries, they will be reminded that peace is the highest aspiration of the American people. We will negotiate for it, sacrifice for it; we will not surrender for it-now or ever.

Ekonomiska framgångar bäddade för omval och fyra år senare besegrade Reagan på nytt det Demokratiska partiet, nu representerat av Walter Mondale. Reagan vann alla delstater, utom Minnesota – Mondales egen delstat.
Under sin andra period som USA:s president fortsatte Reagan att reformera välfärdsstaten och att stärka den amerikanska armén. Han beordrade flygattacker mot Libyen och stödde antikommunistisk gerilla i Centralamerika. Ett av Reagans mer kontroversiella förslag var det s.k. Strategiska Försvarsinitiativet eller SDI. Reagan hade inte särskilt mycket till övers för den förhärskande försvarsstrategiska doktrinen, den teori som gick under namnet “Mutual Assured Destruction” eller MAD:

As president, I carried no wallet, no money, no driver’s license, no keys in my pockets – only secret codes that were capable of bringing about the annihilation of much of the world as we knew it. On inauguration day, after being briefed a few days earlier on what I was to do if ever it became necessary to unleash American nuclear weapons, I’d taken over the greatest responsibility of my life – of any human being’s life. From then on, wherever I went, I carried a small plastic-coated card with me, and a military aide with a very specialized job was always close by. He or she (I was pleased to be able to appoint the first female officer to this position) carried a small bag everyone referred to as "the football." It contained the directives for launching our nuclear weapons in retaliation for a nuclear attack on our country. The plastic-coated card, which I carried in a small pocket in my coat, listed the codes I would issue to the Pentagon confirming that it was actually the president of the United States who was ordering the unleashing of our nuclear weapons. The decision to launch the weapons was mine alone to make.
The Russians sometimes kept submarines off our East Coast with nuclear missiles that could turn the White House into a pile of radioactive rubble within six or eight minutes. Six minutes to decide how to respond to a blip on a radarscope and decide whether to unleash Armageddon! How could anyone apply reason at a time like that? There were some people in the Pentagon who thought in terms of fighting and winning a nuclear war. To me it was simple common sense: A nuclear war couldn’t be won by either side. It must never be fought. Advocates of the MAD policy believed it had served a purpose: The balance of terror it created had prevented nuclear war for decades. But as far as I was concerned, the MAD policy was madness.

Reagan förklarade öppet att han inte ansåg att det gick att lita på världens kommunistledare, att de alltid skulle ljuga om det gagnade deras syften. Men han insåg också att den demokratiska världen förfogade över något som den kommunistiska världen mer eller mindre saknade: pengar. Till skillnad från de kommunistiska kommandoekonomierna genererade kapitalismen ständigt nya resurser. Reagan bestämde sig för att rusta sönder Sovjetunionen, en strategi som skulle visa sig vara mycket lyckosam.
I slutet av 80-talet började det kommunistiska systemet att falla samman under trycket från den amerikanska, militära upprustningen. Sovjetunionen upplöstes och de forna satellitstaterna blev självständiga nationer. Reagan hade inte endast nedkämpat sin mest envetna fiende, han hade gjort det möjligt för Tyskland att återförenas och EU och NATO att utvidgas.

Det obevekliga slutet

1988 lämnade Ronald Reagan Vita huset. I ett TV-sänt tal tackade Reagan det amerikanska folket för att det låtit honom tjäna som deras president. I sitt avskedstal på det republikanska partikonventet 1992, vände sig Reagan till den unga publiken:

Whatever else history may say about me when I’m gone, I hope it will record that I appealed to your best hopes, not your worst fears; to your confidence rather than your doubts. My dream is that you will travel the road ahead with liberty’s lamp guiding your steps and opportunity’s arm steadying your way.

Två år senare meddelade Reagan i ett handskrivet brev att han drabbats av Alzheimers sjukdom:

My fellow Americans, I have recently been told that I am one of the millions of Americans who will be afflicted with Alzheimer’s disease.
Upon learning this news, Nancy and I had to decide whether as private citizens we would keep this a private matter or whether we would make this news known in a public way. In the past, Nancy suffered from breast cancer and I had my cancer surgeries. We found through our open disclosures we were able to raise public awareness. We were happy that as a result, many more people underwent testing. They were treated in early stages and able to return to normal, healthy lives.
So now we feel it is important to share it with you. In opening our hearts, we hope this might promote greater awareness of this condition. Perhaps it will encourage a clearer understanding of the individuals and families who are affected by it.
At the moment I feel just fine. I intend to live the remainder of the years God gives me on this Earth doing the things I have always done. I will continue to share life’s journey with my beloved Nancy and my family. I plan to enjoy the great outdoors and stay in touch with my friends and supporters.
Unfortunately, as Alzheimer’s disease progresses, the family often bears a heavy burden. I only wish there was some way I could spare Nancy from this painful experience. When the time comes, I am confident that with your help she will face it with faith and courage.
In closing, let me thank you, the American people, for giving me the great honor of allowing me to serve as your president. When the Lord calls me home, whenever that day may be, I will leave with the greatest love for this country of ours and eternal optimism for its future.
I now begin the journey that will lead me into the sunset of my life. I know that for America there will always be a bright dawn ahead.
Thank you, my friends. May God always bless you.
Sincerely,
Ronald Reagan

Trots sjukdomen fortsatte Reagan att arbeta, under ständig uppsikt av hustrun Nancy. Nancy Reagan fick dock allt oftare ersätta maken vid offentliga tillställningar. De sista åren tillbringade Reagan hemma, omgiven av sin familj.

Ronald Wilson Reagan blev 93 år.

He will be missed not only by those who knew him and not only by the nation he served so proudly and loved so deeply, but also by millions of men and women who live in freedom today because of the policies he pursued. Ronald Reagan had a higher claim than any other leader to have won the Cold War politically, and he did it without a shot being fired.
 Margaret Thatcher

I deem Ronald Reagan a great president, with whom the Soviet leadership was able to launch a very difficult but important dialogue. … I do not know how other statesmen would have acted at that moment, because the situation was too difficult.
  Michail Gorbatjov