Samtiden.com

Du är här

Politiken som väckelserörelse

Redaktören har inte kommenterat det amerikanska presidentvalet vid mer än ett tillfälle. Det beror inte på att undertecknad anser att det inte spelar någon roll vem som blir vald till USA:s president. Det som har gjort det svårt för redaktören att upprätthålla intresset är den närmast religiösa glöd som rapporteringen kring Barack Obama har uppvisat. Den som har varit intresserad av att få veta mer om senator John McCain och guvernör Sara Palin, har varit tvingad att använda sig av elektronmikroskop. Rapporteringen kring presidentvalet har nästan uteslutande fokuserats på Obama. Nu när Obama de facto har besegrat McCain, verkar det inte finnas några gränser för de så kallade förståsigpåarnas hänförelse. Kommunisten Lars Ohly säger "Detta är slutet på åtta års elände och en enorm vitalisering av den amerikanska demokratin". Centerns Maud Olofsson menar att "Obama har lyckats fånga en stämning i landet och ge framtidshopp till det amerikanska folket." Enligt statsvetaren Stig-Björn Ljunggren går det "en rysning genom USA". Aftonbladet påpekar att valet av Obama "väcker drömmar om ett annat USA, kanske till och med en annan värld". Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund beskriver sin upplevelse som en "fantastisk känsla". Socialdemokraternas Mona Sahlin tar i så det knakar:

Det är något stort som har hänt i dag. Även om det här var vad jag både trodde och hoppades känns det mycket större än vad jag föreställt mig.

Längst går Emma Löfgren i Svenska Dagbladet när hon skriver "Barack betyder välsignelse på arabiska". De svenska kommentarerna är naturligtvis endast löjliga. USA har inte tillsatt en tjänst som förskollärare, amerikanerna har valt president och presidenten har möjlighet att utlösa ett kärnvapenkrig, om han skulle finna det nödvändigt. När man studerar de svenska kommentarerna inbillar man sig nästan att man befinner sig på ett kommunalt dagis och att man är vittne till 3-åringarnas glädje när de får syn på mamma eller pappa vid grinden.

Rasism?

Naturligtvis har media också ställt frågan om vad Obamas seger skall betyda för USA som mångkulturellt samhälle. Hur skall det vita Amerika hantera det faktum att landet snart leds av en svart president? Ett exempel är Lennart Pehrsons analys dito i Sydsvenskan:

Inga effekter har märkts av den så kallade Bradleyeffekten, farhågor om att vita väljare skulle försöka dölja rasfördomar genom att uppge för opinionsmätare att de kan rösta för en svart kandidat för att sedan bete sig tvärtom i vallokalen. Det finns dock en generationsskillnad. Obamas övertag förklaras delvis av ett stort övertag bland unga väljare i åldern 18-29 år. Därtill fick Obama som väntat ett massivt stöd från svarta väljare.

Pehrsons resonemang är typiskt för journalister som inte orkar eller vågar tänka själva. Om det var något som valet av Obama visade, var det att i den mån som Amerika har ett rasproblem, är det ett svart problem. Hur skall man annars tolka det faktum att Obama, "som väntat", erhöll "ett massivt stöd från svarta väljare"?

Palin verus Obama

Det är förvisso sant att den bespottade Sara Palin är en kristen knasboll, men Obama är inte mindre religiös eller dåraktig. Obama har upprepade gånger betonat sin kristna och ibland, av misstag får man hoppas, sin muslimska tro. Men medan Palin tror på Jesus' saliggörande kraft, har Obama allierat sig med kristna extremister som hatar vita. Obama har sedan en längre tid tillbaka varit medlem av Chicagos Trinity United Church of Christ. Kyrkan leds av Jeremiah A. Wright och delade 1982 ut Dr. Jeremiah A. Wright Jr. Trumpeter Award till Lois Farrakhan, ledare för Nation of Islam och ökänd rasist och antisemit.
Wrights teoretiska grundval är den så kallade afrocentrismen. Enligt afrocentrismen är problemet inte att väst inte accepterar andra kulturer, utan att väst över huvud taget existerar. Afrocentrismen predikar nämligen att vita inte är människor. Det grundläggande begreppet inom afrocentrismen är begreppet "melanin". Melanin sägs vara det som färgar huden. Det är melaninet som gör svarta till människor och avsaknaden av melanin som gör vita icke-mänskliga. Gängledaren Monster Cody beskriver det samtal som medförde att han bytte namn till Sanyika Shakur, konverterade till islam och blev talesman för afrocentrismen:

Do you know what hue is?
Hue? No, I don't know what it means.
Color, it means color.
And?
Bro, can't you see? Look ... human ... hue-man.
Oh. Color-man, man of color, right?
Right. Now that means humans are people of color. And melanin is the ingredient that produces skin color. These [Europeans] mutants don't have any melanin, therefore they are colorless. White. And to be without color is to be abnormal.
Damn, that's heavy.

Framtiden får utvisa

Det var inte nödvändigtvis fel av amerikanerna att ställa sig bakom Barack Obama. Visst var 76-årige John McCain en sympatisk person, men frågan är om en man i den åldern inte skall ägna sig åt barnbarn och golf istället för att dygnet runt leda världens mäktigaste nation. Det republikanska valet av McCain var inte direkt lysande. Harvardutbildade Obama är dessutom en högeligen intelligent person. Att han såg ut och betedde sig som en tandkrämstub under hela valkampanjen får vi stå ut med. Obama var otvivelaktigt den retoriskt mest begåvade kandidaten och det amerikanerna köpte var primärt politisk symbolik och inspiration. Ingen politisk retorik kan dock dölja finanskrisen, Irans nukleära ambitioner eller hotet från den muslimska terrorismen. Barack Obama har mycket att bevisa.