Vem är Roger Vernon Scruton? Det är den fråga som den irländske författaren Mark Dooley försöker besvara i sin senaste bok. Conversations with Roger Scruton (Bloomsbury, 2016) är produkten av ett tre dagar långt samtal mellan Dooley och den till åren komne brittiske filosofen.
Herr Scrutons liv indelat i tre faser
Det är inte utan risk som man köper en bok av detta slag. Problemet med denna typ av böcker är att det som sägs ofta har sagts förut, inte en gång utan kanske hundratals gånger.
Faktum är att professor Scruton redan har publicerat sina memoarer: Gentle Regrets. Thoughts from a Life utkom för över 10 år sedan. Frågan är vad som återstår att förtälja.
På denna punkt måste redaktören emellertid erkänna att hans prediktion slog fel. Boken inleds förvisso en smula trevande, men den blir mer och mer intressant ju mer man läser.
I denna artikel skall vi dock hålla oss till skåpmaten.
Fas ett: den miserabla fasen
Scrutons barndom var inget att hänga i julgranen. Konflikter i hemmet var legio. Fadern Jack hade ett explosivt humör och kunde bli våldsam, medan modern var timid och mest led i tystnad.
Jack var dock inte endast utrustad med kort stubin, han hade också svårt att glädjas över sin sons framgångar. Scruton var duktig i skolan och det var uppenbart för alla som kom i kontakt med honom att han hade en lysande framtid framför sig. Fadern såg sonen som en rival. Han var bitter över att livet hade gett honom så lite att glädjas över och han hade svårt att smälta det faktum att det skulle gå så mycket bättre för hans son.
Konflikten kulminerade när unge Roger bestämde sig för att börja studera vid Cambridge. Fadern var orubblig socialist och ansåg att Cambridge var ett överklassuniversitet. För honom var sonens beslut ett klassförräderi och han slutade helt sonika att tilltala honom.
Scruton kom till Cambridge för att bedriva studier i naturvetenskap, men hans intresse för kultur tog snart över och han började studera filosofi. Filosofin vid Cambridge var dominerad av den analytiska skolan som förklarade att filosofi är en form av språkkritik:
Your weekly essay might ask you to explore the meaning of “if” in a subjunctive conditional.
Efter Cambridge flyttade Scruton till Frankrike för att försöka försörja sig som skriftställare. Han gav dock upp efter två år och återvände till Cambridge med siktet inställt på att bli universitetslärare. Scruton doktorerade i filosofisk estetik i början på 70-talet. Avhandlingen är betitlad Art and Imagination. A Study in the Philosophy of Mind och utgör ett ambitiöst försök att beskriva den estetiska erfarenheten i termer av en empiristisk filosofi. Vi har anledning att återkomma till denna bok längre fram.
Scruton berättar att hans handledare vägrade hjälpa honom om han inte försåg henne med rött vin och kubanska cigarrer.
Det var också under denna hektiska period som Scruton konfronterades med vänsteruppsvinget. Han berättar att han befann sig på plats i Paris 1968 och kunde observera sammanstötningarna mellan stenkastande medelklassungdomar och vettskrämda män från arbetarklassen som hade valt att utbilda sig till poliser.
Han säger att det var då som han tog steget över till konservatismen.
Fas två: den obekväma fasen
I början på 70-talet hade Scruton lyckats få anställning som lärare vid Birkbeck College i London. Birkbeck var en av den akademiska vänsterns bastioner. Där satt kommunisten och historikern Eric Hobsbawm. När Hobsbawm i en TV-intervju fick frågan om han var villig att offra 20 miljoner människor för att skapa ett arbetarklassparadis, svarade han jakande.
Det var dock inte endast kollegorna som gjorde att Scruton kände sig malplacerad. Det hade blivit allt svårare att vara konservativ. Studentrevolten hade nått England och allt var politik. Till och med diskussioner om aritmetikens grunder antogs dölja en politisk agenda.
Det faktum att Margaret Thatcher blev premiärminister 1979 gjorde inte saken lättare och när Scruton, ett år senare, publicerade The Meaning of Conservatism, började hans kollegor att mobba honom. Man vägrade samarbeta med honom och försökte hindra honom från att bli befordrad. Man kontaktade förlag som publicerat hans böcker och uppmanade dem att bojkotta honom av politiska skäl.
Krisen förvärrades när Scruton grundade den konservativa tidskriften The Salisbury Review i början på 80-talet, den kulminerade med det som skulle gå under namnet The Ray Honeyford Affair.
Ray Honeyford var rektor vid en skola i ett invandrartätt område och kritiserade i en artikel i The Salisbury Review den mångkulturella politiken med hänvisning till att den missgynnade invandrarbarn. Honeyford sparkades från sitt jobb och Scruton stämplades som rasist. Efter publiceringen av Thinkers of the New Left i mitten på 80-talet blev situationen så prekär att Scruton fick problem att sköta sitt jobb utan polisskydd. Han säger att det var en deprimerande period. Hans böcker sablades regelbundet ned på ideologiska grunder och han blev alltmer övertygad om att han borde sadla om.
Under denna period arbetade Scruton aktivt med att stödja oliktänkande i kommunistdiktaturerna i Östeuropa. Han samarbetade med dissidenter, smugglade in böcker och höll hemliga seminarier. För det utvisades han från Tjeckoslovakien i mitten på 80-talet. Efter kommunismens fall tilldelades han The Medal for Merit som tack för sitt arbete av Tjeckoslovakiens president Vaclav Havel.
Scruton beskriver sina upplevelser i Östeuropa som omskakande. Den socialistiska kampen i väst var ren och skär teater. Kommunisterna i Västeuropa låtsades att deras liv stod på spel, men alla visste att de inte riskerade något. I realsocialismens länder var det allvar. Där hamnade man i fängelse. En av dem som lärde sig läxan var den franske filosofen Jaques Derrida. Derrida var en av den intellektuella vänsterns hjältar och god vän med Frankrikes president Francois Mitterrand. Efter att ha arresterats av tjeckoslovakisk polis och fängslats i tre dagar förklarade en chockad Derrida att medborgare i väst lever i ett frihetens paradis. Det var, säger Scruton, hans realitetsmoment. För första gången konfronterades han med verkligheten bortom de teoretiska abstraktioner som hade gjort honom så berömd i den akademiska världen.
Fas tre: på jakt
Efter 20 år som universitetslärare lämnade Scruton det akademiska livet England för att undervisa i filosofi i Boston. Han säger att det finns mer frihet i USA än i Europa. Dessutom är konservativa respekterade i Amerika. De har egna tidningar och akademiska institutioner.
Scruton tillbringade dock inte all tid i Boston. När helgen närmade sig satte han sig på ett plan för att åka tillbaka till England för att kunna praktisera sin nya passion: rävjakt från häst.
Efter tre år lämnade Scruton Boston och återvände till England och den nyinköpta lantfarmen i Wiltshire, ett köp som han åtminstone delvis finansierade med pengar som han hade tilldelats efter att ha stämt en tidning som insinuerat att han var fascist. Han fortsatte att delta i rävjakter och det var under en sådan tillställning som han träffade sin blivande hustru, Sophie Jeffreys. Scruton är numera lyckligt gift och har två barn och på frågan om barnen är konservativa de också, svarar han att de givetvis är stockkonservativa.
Om sanningen ska fram
Det faktum att allt detta är gammal skåpmat innebär emellertid inte att Conversations with Roger Scruton är en ointressant bok.
Spänningen stiger markant när professorn diskuterar sitt problematiska förhållande till anglosaxisk och kontinental filosofi och breder ut sig om konst och arkitektur. Ibland är han naturligtvis kritisk. Den sexuella frigörelsen får sig minst en känga. Fransk filosofi, med Foucault i spetsen, inkasserar en rejäl avhyvling. Han säger sig dock vara imponerad av den tidige Sartre, inte minst därför att fransmannen förmådde kombinera filosofi och litteratur.
Redaktören kände inte till att herr Derrida spenderade tre dagar i tjeckoslovakiskt fängelse. Tack för den upplysningen!
En smula komiskt blir det när han redogör för mer timliga fenomen som livet på landet som en källa till ständiga panikattacker.
Naturligtvis håller han även låda om sin religiösa tro, trots att han, enligt egen utsago, varken tror på återuppståndelsen eller på livet efter detta.
Han har till och med ett och annat råd att ge till aspirerande författare.
Allt detta lämnar vi dock till hugade bokköpare.
En fråga återstår dock att besvara: vad vill professorn att det skall stå på hans gravsten?
The Last Englishman: Organist at this Church